Det blåste friskt i förrgår men nu är det lugnt och soligt. Tussilago lyser gult bland fjolårslöven och på trappan står krukor med mina favoritblommor.
Andra fina vårblommor är snödropparna.
Och litet blåsippor börjar stå i knopp …
För att inte tala om påsken gula blommor:
Tussilagon är i alla fall det som i alla år visar att nu har våren kommit.
Jo, jag tycker om blommor. Men inte de stora fina och överdådiga utan de små och enkla.
Föret är ännu ganska bra så jag fortsätter att köra ut stockar. I går fällde vi troligen årets “bålagren” (monstergran). Då jag körde ut den så vågade jag inte ta mer än de fem stockar vi fick från granen. De var nämligen rätt så tunga. Den grövsta stocken gav ungefär en fast kubik och allt som allt blev det närmare tre kubik för det trädet. Längderna blev två 39 dm, två 58 dm och en 49 dm. Om inte toppen hade brustit så hade jag fått ännu en 43 dm stock. Rotdiametern var över 60 cm och sågsvärdet räckte inte till. Som synes så blev det en liten tapp osågad – fast det gör ingen eftersom de grova (över 26 cm) går till svarvstock.
Då jag lastade av så hade jag sällskap av ett par älgar som fridfullt betade invid vägen utan att bry sej om mej.
Älgarna stod ungefär 50 meter från traktorn hela tiden som jag lastade av.
Visst är det mörkt men vad gör det då man går ut för att skyffla litet flis och möts av en sådan syn:
Nä, det är inte på Föusbooken – det är hundratals gäss som nästan varje dag tar sej en rast på åkrarna. Troligen de enda på långt håll som inte alls är bearbetade den här hösten. Dessutom några svanar. Jag körde ju bara med hacken så all spillsäden ligger bekvämt kvar sedan tröskandet.
Jag fick inte nån riktigt bra bild för de var ganska vaksamma och stack iväg då man gick närmare. Dessutom kom de på eftermiddagen och det började redan skymma så det var ingen idé att ta bilder då de flög för exponeringstiden var så lång att inget syns på bilden. Möjligen skulle jag ha fått bättre bilder från bilen för de brydde sej just inte om fordon men kom man gående så flög de iväg.
Tur att nån tycker det är bra med oplöjda åkrar …
Tofsvipor gillar jag skarpt. Tuffa fåglar som inte ger upp fastän man harvar sönder deras ägg. Visst försöker man undvika dem men de smälter så in i naturen att man bara ser dem om man följer med varifrån vipmamman flyger upp. I år lyckades jag hitta och undvika fyra bon. Det fanns ägg i alla så vi är betydligt senare än Österbotten där Christer hittade tofsvipeägg redan 14 april … Viporna kom väldigt sent till Hindersby av någon anledning.
Men nu är det full rulle. Då jag går för att se på åkrarna så är det ofta åtta vipor runt mej som skriker ut sin protest och gör störtdykningar mot mej. Orsaken är förstås ungarna som struttar omkring på åkern. Det höll på att gå riktigt illa vid ett bo men så stannade jag eftersom vipan var så orolig. Då jag steg ur traktorn så var boet med två små ungar bara 20 cm från framhjulet. Ungarna var nykläckta och två orkade ännu inte springa omkring.
Den ena ungen finns i nedre hörnet till vänster och den andra i övre hörnet till höger. Ganska bra skyddsfärg – inte sant.
Men på en annan åker är ungarna redan betydligt större.
Det här är en ganska kraftigt beskuren bild för jag kom inte så nära. Den här sprang redan med god fart.
Nu regnar det igen. Jag borde skära av en fibercementskiva men det går bara utomhus för det dammar så förfärligt. Med fibercementskivor och 6 mm nät lagar jag nu trossbotten på golvet. Nu skall inte en halv gnagare komma in i isoleringen mera. Och isoleringen är ekoull (cellulosa). Nån glasull läggs inte mera på det här stället. Det är eländigt att arbeta med men mössen trivs i den och lagar gångar så det inte är mycket kvar av den. Plasttätning är också fullständigt onödig för mössen äter fullt med hål i den första vintern.
Jag har sprutat det mesta men måste vänta en vecka förrän jag kör preparatet mot flyghavre. Vädret var perfekt då jag sprutade mot ogräs men få se nu hur det blir … Söndag kväll kanske går. Men det har kommit 30 mm regn den här veckan så det kan bli klåssått (ungefär lerigt på svenska). I morgon fyller sondottern Lovis tre år och då skall det firas. Men inte har jag råd att enbart fira så vi åker och köper en släpvagn samtidigt. I den skall jag frakta bränsletanken till Ylihärmä för översyn. Jag tröttnade fullständigt på att hämta bränsle i små tunnor i vintras. Hädanefter skall det finnas enbart vinterdiesel i en stor tank.
Småviporna lever ännu farligt vid flyghavresprutandet. Det värsta är att de börjar springa i sprutspåren. Jag måste se var de stora viporna håller till för ungarna är vanligen inte långt därifrån. Och vipor vill jag gärna ha på åkrarna. Småfåglar med för den delen. De håller efter insekterna.
Vi hade en enda natt med litet minusgrader och så blev det varmt igen. Det var faktiskt den enda frostnatten sedan april … Men fåglarna flyttar och vi är mitt under ett stråk så i går morse så var himlen svart (eller vit) av honkande gäss.
Flera svanar har hållit till på våra åkrar också, men min absoluta favorit är förstås tranorna. Deras klagande rop är den verkliga höstsignalen. Men tranorna har minskat medan gässen ökat. Åtminstone verkar det så (helt ovetenskapligt).
Då jag skrev om tranor så kom jag att tänka på en av mina favoriter “Tranorna flyger” från filmen med samma namn. I dessa Internet-tider så kan man ju genast lyssna på Youtube. Det finns ingenting så melankoliskt som den ryska melankolin.
http://www.youtube.com/watch?v=p_j5WpbPSnA
Det ena gav det andra och så småningom blev klockan tolv och två på natten. Till slut landade jag i portugisiska fado som är en sorts lokal blues. Jag kommer bra ihåg en söndag morgon i Lissabon. Det var folktomt men på en liten gata stod en vagn där man sålde fado-skivor. Försäljaren var tidigt ute – fadon ekade mellan väggarna på folktomma gator.
Fado kommer från samma ord som engelskans “fate” – öde. Det är en ödesmättad stil men kan vara ganska snabb i alla fall. Fadons drottning Amalia Rodrigues gjorde fadon berömd i hela världen men det finns en utmärkt återväxt.
Amalia Rodrigues: Coracao Independente:
Ana Moura hör till mina favoriter bland de yngre:
Ana Moura: Fado Loucura:
Gitarren är det viktigaste instrumentet i fadon och trakteras med bravur – kolla in fäljande:
Carminho Guitarradas:
http://www.youtube.com/watch?v=NCbLfmxSt4o
Det här är ganska långt från bondens vardag – men redan vardag på bondlandet. Förr måste man resa till Lissabon för att uppleva fadon men nu kan man njuta av högklassisk musik hemma via Internet. Vi har lika fint utbud som vilken stadsbo som helst. De enda som saknas är den rökiga atmosfären och den kan jag personligen undvara. Mina ögon klarar inte av tobaksrök utan börjar tåras direkt.
