Etikett: naturen

Mörkermänniska

Jag måste erkänna att jag är en verklig mörkermänniska. I går kväll satt jag i traktorn och plöjde utan lampor. Det var helt fantastiskt  med det mjuka  höstmörkret som småningom gjorde allting grått. Himlen var ganska ljus fastän det var mulet, det plöjda helt svart och vetehalmen gulaktigt ljus. För att inte förstöra det fina stämningen så körde jag utan ljus så länge jag såg bottnen på tomfåret blänka.

Kanske jag har det i generna att trivas bättre i mörker än i ljus. Skarpt ljus är närmast en plåga för mej. Rent vetenskapligt har jag troligen mycket känsliga stavar och tappar i ögat. Det gör att jag ser bra i mörker men lider av starkt ljus. Stavarna klarar svagt ljus men har svårt med färger så allting blir grått.

Som bonde och ingenjör är man rätt så prosaisk (vardaglig) men i går kväll kände man ett behov av poesi för att beskriva höstskymningen och skogens silhuett mot natthimlen.  Det är sådana stunder som man känner att man får en belöning för sitt arbete som bonde som inte kan mätas i pengar. Förstås vaknar man till verkligheten  följande dag då räkningarna dimper ned i postlådan …

Pengar är förresten inte värda nånting alls utan det är det man får för pengar som har någon betydelse. Men om man har ett fint höstmörker redan så behöver man inte köpa dyra resor och upplevelser. Andra må resa till sol och värme (usch) men jag stannar nog här för jag trivs med hösten.

Då man sitter och plöjer i timmar och det börjar gå alldeles automatiskt så funderar man på både ett och annat. Jag satt i nästan 35 år i Otnäs och jobbade i ljuset av lysrör som är ovanligt eländigt. Men det kompenserades av ett intressant jobb. Det var spännande att utforska teorins värld och småningom börja förstå teorem och matematiska system. Så annorlunda än bondelivet – men ändå likadant. Det var inget åtta-till-fyra-jobb utan ett dygnet-runt jobb.  Man funderade på teorierna och modellerna dag och natt. Om inte medvetet så undermedvetet. Att vara forskare är ett speciellt liv precis som bondelivet.

Faran är att teorierna börja snurra i skallen också på natten som en söndrig  grammofonskiva i samma spår hela tiden. Jag hade en period som 30-åring då forskarjobbet till två på natten varje dag skapade sömnlöshet. Då var det bra att bryta tankebanorna med hårt kroppsarbete hemma på bondlandet.

Ja, allt möjligt hinner man tänka på en varm och lugn höstkväll då skymningen går över i mörker. Då jag inte mera ser att vända så kör jag hem för att äta ärtsoppa och Edits (99 år) surbröd. Plöjandet kan vänta till nästa dag för det är så litet kvar och väderprognosen lovar ännu bara varmt väder.  Jag vill hålla kvar stämningen i mörkret så länge som möjligt.

Våra husdjur

Nåja, egentligen är de skogsdjur. Där jag hugger rör det sej hela tiden fyra vitsvanshjortar. Troligen gör den djupa snön det svårt att hitta föda så de kommer för att beta av knopparna på de kvistar jag sprider på hygget. I dag stod de och tittade länge på mej då jag kom körande med traktorn. Man kommer mycket närmare dem med traktor (på krypväxeln) än om man försöker gå. Genast då man stiger ur traktorn så försvinner de.

Antagligen hade jag stört dem mitt i lunchen för de kom tillbaka och såg på mej ett varv ännu innan de försvann för gott. Åtminstone ur synhåll. Med sina långa ben rörde de sej trots allt ganska ledigt i den djupa snön. Och de verkade vara i bra skick trots den svåra vintern. Väldigt vackra djur som rör sej stiligt.

Det gick bra med fällandet i dag vid -15 grader men då det började bli -20 så kände jag av kylan i tårna.  Jag hade traktorn inne i garaget i natt och den startade fint. Då den hade stått ute på natten så skar det i hjärtat att starta den då hydraulpumpen skrek som en stucken gris. Jag hade nog värmt upp kylarvätskan men oljorna var stela. Då det är varmt vill jag inte ha skogstraktorn inne för då smälter snön och det står fullt med vatten på golvet men nu passar det att ha den inne. Men man får inte värma så mycket att det blir plusgrader.

Fint skogsväder men de hotar med -30 på torsdag. Nu har vi -29 så det blir kallt i natt också. Jag tänker inte fara till skogs om det är kallare än -20 för då är riskan stor att man bara kör sönder nånting.Jag minns bra hur hydraulfiltret exploderade vid -25 grader.

Jaktdag

Utan att ha tillgång till någon statistik så vågar jag påstå att vi idag höll på med ett av böndernas vanligaste hobbyn, nämligen jakt.
Det lokala jaktlaget, förstärkt med några andra bekanta jägare, ställde idag upp med en familjejaktdag. I praktiken betydde det en dryg timmes jakt, tillsammans med oss som vanligtvis brukar stanna hemma, samt korvgrillning och trevligt sällskap.

Trots att jag i tiderna har skaffat ett jaktkort åt mig, så har jag inte kommit igång med jagande. Men idag var även jag med på pass med Antte. Det var rådjur som gällde. Vi behövde inte vänta länge, förrän drevkarlarna hade lyckas skrämma fram en ensam get. Efter infernaliskt viftande (och x-antal “sir du nu int den”???? -frågor) från mig, så fick Antte syn på den och sköt den då den kom ner på isen.

Då även alla andra skyttar fick syn på rådjur, samt harar, så var det en väldigt lyckad dag. Tack för det! 🙂

Morgonen ljusnar så rosig och fager

Då jag steg ut på trappan för att hämta in tidningen i morse så flög mej i hågen raderna från Jonatan Reuters visa (till en bröllopslåt från Borgåtrakten). Troligen är den avsedd för en försommarmorgon men den passade utmärkt också denna novemberdag. Dimman låg kvar över de våta åkrarna men solen började redan tränga fram.

Morgnar som denna tycker man att man är rikare än nån miljonär – han har ju bara pengar på banken (eller närmast bitar i en datamaskin).

En hök bland pelargonerna

Och det är riktigt sant. I morse då jag halv sju rusade ut (sädbilen kom för att hämta ett lass) så hörde jag ett förfärligt oväsen bakom pelargonerna i verandafönstret. Först trodde jag det var en trast eller sparv men sedan såg jag att det var en hök (en sparvhök, upplyste familjens biolog). Tyvärr hade jag inte tid att fotografera den eftersom jag måste köra undan traktorn så att sädbilen kunde komma in under silorna.

Familjens biolog lyckades under tiden få ut den helskinnad vilket inte var så lätt. Bara en kruka föll i golvet. Troligen hade höken i jaktivern följt en sparv in på verandan (vi har ofta dörren öppen hela natten). Vi var förstås måna om att den inte skulle skadas för den är en nyttofågel och jag tycker speciellt mycket om sparvhökar eftersom horden av sparvar som håller till på ladugårdsvinden ger mej en massa arbete med att städa efter dem. En del har till och med bosatt sej i garaget – och bilen ser ut därefter …

Det kan hända att den var en unghök för jag hade för ett par veckor sedan hört en massa rovfågelskrin i vår skogsbacke. I alla fall så hoppas vi att den trivs här och håller efter sparvkolonin (= käkar upp den). Livet på landet ger ibland en hel del överraskningar – både positiva och negativa. Sparvhöken hörde nog till de trevligare.

.