Etikett: organisationer

I kväll hade vi byabolagets stämma och beslöt enhälligt godkänna försäljningen av byabutikens fastighet. Det har inte funnits någon butik där på flera år och i snart två år har den stått alldeles tom utan värme. Så en epok är förbi.

I slutet på 30-talet blev hindersbyggarna osams med Lappträsk handelslag som hade en filial i byn och beslöt bygga eget handelslag. Det byggdes upp snabbt och då dörrarna öppnade så handlade ingen i filialen utom en gumma som köpte en trådrulle där för att hon inte hade hört att det nya handelslaget har öppnat. Berättar legenden …

Som mest fanns det över tio anställda och allt mellan himmel och jord handlades och kördes hem. Och det var en verklig mötesplats för hela byn. En del av tomten hyrdes ut åt banken som hade en filial där ännu då jag flyttade tillbaka i början på 80-talet. Posten fanns i samma hus.

I slutet på 80-talet började det gå sämre och handelslaget sattes i konkurs – kanske litet förhastat. År 1990 bildades ett byabolag för att rädda butiken Hindersby-Bäckby Service AB som köpte fastigheten. Jag var alldeles för aktiv i sammanhanget och fick som straff bli ordförande för styrelsen. Tanken var att det skulle vara rotation men alla vet väl hur det fungerar. Dessutom ansågs det att jag fick sitta kvar tills alla skulder var betalda :-). Det lyckades på litet över tio år men inte slapp jag styrelsen.

År 2003 efter två genomtorra somrar då brunnarna sinade började Lappträsk kommun gräva vattenledning i Hindersby. Den gick över vår gårdsplan och jag tyckte man inte kunde låta bli att slänga ned en optisk fiberkabel tillika med röret. Resten är historia.

HB Service AB skötte om byggandet av fibernätet så vi hade nu två ben att stå på. Det var tur för fastigheten gick på minus men fibernätet på plus (efter det dyra byggnadsskedet). Vi hade till sist inte ens råd att hålla byggnaden uppvärmd på grund av det höga oljepriset. Att riva skulle ha blivit alldeles för dyrt och att renovera närmare en halv miljon euro.Vi ville inte heller sälja huset till mer eller mindre skumma personer – vilket hade skett på en del håll.

Så då en bysbo med tusenåriga anor (nåja, litet ditåt i alla fall) frågade om han fick köpa fastigheten så tog styrelsen en positiv ställning och i dag också bolagsstämman. Det är bra att fastigheten kommer i användning igen. Det är bara att önska den nya ägaren lycka till.

I dag inleds Landsbygdsriksdagen i Borgå (Haiko gård) så det blir inte arbete här hemma utan jag sitter och funderar på andelslag för datanät i stället. I den arbetsgruppen har vi landets främsta experter: Ulf Grindgärds från Österbotten som är det enda landskapet med egen expertis på området, Gunnulf Mårtensson från Liljenet som enligt min mening byggt det finaste optofibernätet i hela landet och många andra som varit väldigt aktiva i många år för fibernätbyggandet. Och hela landet är representerat inklusive Kuhmo i Kajanaland som är den glesaste glesbygden.

(se ett tidigare inlägg: Landsbygdsriksdagen i Borgå)

Det blir trevligt att träffas – den här gången i positiva tecken. Vi har jobbat i tio år och för det mesta i motvind. Förutom allmän okunskap (“Vad i all värden är ett optofibernät ?” och “Framtiden är trådlös”) så har vi fått slåss med ministerier och “experter” som direkt har försökt hindra utbyggnaden och sabotera vårt arbete. De gamla operatörerna har varit rädda att förlora sina inkomster – och visst går det så eftersom de krampaktigt håller fast vid en föråldrad teknik. Ministeriet som borde leda utvecklingen har inte alls fattat hur viktigt nätet är för hela vårt samhälle. De tror att det är nån marginell fluga för fildelare och “propellerhattar” (som en representant uttryckte det).

Men till slut har de varit tvungna att inse att utbygggnaden är helt central för utvecklingen. Lika viktig som vägar och järnvägar i tiderna var för industrialiseringen. Men nu är det fråga om att gå in i “informationssamhället” – fastän jag hellre vill tala om Nätsamhället. Nu i september kom Arthur D Littles rapport om FTTH (Fiber To The Homes – Fiber Till Hemmet). Den är minsann inte nådig med fiberpolitiken i Europa som enligt rapporten vacklat hit och dit i tio år och där ingen gjort nånting – varken regering eller operatörer. Resultatet är att Europa nu är upp till sju år efter i utvecklingen (utom Sverige). Asien leder med Sydkorea och Japan och Singapore som dragare men också Mellanöstern håller på att få den nya infrastrukturen. Inget nytt för oss i “fibermaffian” som fört fram samma saker i tio år men kanske man lyssnar mer på svindyra konsulter än på oss. Vi har ju bara delat ut gratiskunskap …

För glesbygden är det här rena julfesten. Regeringen beslöt den 4 december 2008 att hela landet skall få snabba datanät (vilket bör tolkas som optiska fibernät enligt ministeriets representant) och 99 % borde ha 100 Mbit/s år 2015. Målsättningen är bra men sedan kommer det praktiska genomförandet och där har vi nog en hel del att säja. Staten är alltid långsam och byråkratisk men jag tror inte att det kommer att fungera ens enligt de planer man har. Men nu är det åtminstone klart att det nya datanätet skall vara ett optofibernät. Punkt. Teliasonera river också det gamla kopparnätet – eller snarare låter det förfalla.

Nog var det litet nervöst då jag började bygga fibernätet i Hindersby för sju år sedan. Det fanns inga tvivel om att tekniken var den enda möjliga men då fanns det massor av andra hinder på vägen ännu. Till all tur var Peter Backman kommundirektör i Lappträsk och han försökte aktivt få med de andra kommunerna i att bygga fibernät så vi hade ett bra stöd av Lappträsk kommun. Men visst måste vi betala ur egen ficka (jag har nog fått pengarna tillbaka). Grannarna undrade vad i all världen jag höll på med för de hade knappt hört talas om fibernät då. Otroligt nog så fick jag i alla fall en massa stöd och hjälp så jag är hindersbyggarna evigt tacksam för det. De hade ju ingen som helst erfarenhet av fibernät (vi var de första i södra Finland) så de måste bara tro mej på mitt ord.

Nu planeras optofibernät i var och varannan by så det är ett högaktuellt tema vi diskuterar. För glesbygden betyder nätet supersnabb tillgång till nästan alla tjänster som stadsborna haft. Det blir också livsviktigt eftersom allt fler funktioner flyttas över till nätet och kontoren både i stad och på landet monteras ned. Övergångsperioden kan vara besvärlig men i längden vinner landsbygden mest på nätsamhällets utbyggnad. Redan nu lämnar vi in stödansökningen och deklarationen över nätet. Vi behöver inte mera köra med deklarationsblanketten till Borgå på morgonnatten (förstås kan man lämna den på posten om man är ute i god tid men det är jag aldrig :-).

Jag är ingen organisatör eller politiker utan hela min grundnatur är att ta reda på nya saker och bygga nytt. Ända sen liten har jag skruvat sönder allting för att se hur det är gjort och hittat på de mest vansinniga uppfinningar. Farsan var alldeles förtvivlad många gånger och undrade om det skulle bli nånting alls av mej. Så jag passade nog som forskare – tills det blev ett tiggerijobb. Förstås har man lugnat sej på gamla dar och numera bygger jag bara vansinniga uppfinningar här hemma. Ålder och erfarenhet har också gjort dem mindre vansinniga.  Men roligt är det i alla fall att sätta sej in i ny teknik och fundera ut hur den skall användas på nya områden.