Mer fel i ledningen

Det är dags att se över sprutan och efter att åter ha städat undan allt som samlats i ladan under vintern fick jag ut sprutan. Alla munstycken sattes tillbaka och slangarna fast. Till vintern måste man ju tömma alla rör och slangar även om man sätter frostskyddsmedel i sprutan. Allt gick bra och bara två membran till droppstoppen måste bytas. Men så vägrade stängningen att fungera. Den är motorstyrd på den här modellen och en ny motor kostar 500 euro så det såg inte alls bra ut.

Nu kom mätinstrumentet till hjälp. Utan ett universalinstrument (multimeter) som kan mäta spänning, ström och motstånd är man helt hjälplös. Men med instrumentet såg jag snabbt att det inte kom spänning till motorn och till all tur är sprutan så gammal att den inte har någon elektronik utan bara strömbrytare och raka trådar. Strömbrytaren var helt enkelt sönder. Det är en litet kinkigare konstruktion som skall byta polerna till stängarmotorn så den tvinnar åt ena hållet eller åt andra.

Nu hade jag inte hemma en likadan strömbrytare men en låda med litet mindre format men  med samma funktion som jag köpt billigt i lager. Så det var bara att löda bort den gamla strömbrytaren och löda in en ny. Visserligen passade den inte direkt men med litet ledningar så fungerar det utmärkt. Det krävdes alltså bara litet arbete och en strömbrytare från gammalt lager och sprutan fungerar igen.

Bekämpningsmedel för ogräs har jag beställt och det blev i år metasulfuron (Ally) och litet MCPA. Strängt taget behövdes inte MCPA men det  lär vara bra med blandningar av två medel som verkar på olika sätt så att man undviker resistens. Och MCPA är mycket bra mot tistlar. I lantbrukssällskapets utmärkta guide om växtskydd för åkergrödor kunde jag lätt hitta lämpliga medel. Skriften är faktiskt mycket bra uppställd. Det jag behöver är medel för direktsådd. Och jag har haft problem med stora baldersbrå som övervintrat. Andra besvärliga ogräs på våra åkrar är måra, nata (våtarv?), leidärgres (målla) och de vanliga korsblomstriga. Metasulfuron tar på alla andra än måra men metasulfuron+karfentrazon (Ally Class) som tar på måra var mer än dubbelt dyrare så jag riskerar litet. Blir sommaren torr så är det inget problem.

Och jag fortsätter på den snåla linjen för vetepriserna ser inte ut att stiga. Förut har jag använt triasulfuron (Logran) som är ännu billigare men jag riskerar inte att få likadana problem med baldersbrå som jag hade efter viltåkerseländet. Jag satte namnet på medlen inom parentes men jag köper medel över nätet med samma verksamma substans. Det är inte bara för att det är billigare utan också för att jag får dem hemkörda för en ringa penning.

Största utgiften var i alla fall medel mot flyghavre. Vi hade länge översvämningar som spred flyghavren mycket effektivt och det var hopplöst att bli av med den. Nu tänkte jag i alla fall spruta bort den men vi får se hur det går. Samtidigt beställde jag en mängd glyfosat som är absolut nödvändigt mot kvickroten. Politikerfjantarna bråkar om glyfosatet men utan det så blir det problem att odla något annat än kvickrot i längden. Det kan ta något år men sedan är åkrarna en tjock matta med kvickrot. Träda mot kvickroten sänker inkomsterna och kan vara sista halmstrået som knäcker kamelens rygg.

Det finns ännu en del maskiner som skall ses över och troligen blir det mera arbete med ledningar men sedan lutar det åt byggarbete – en hel del är på hälft. Och så hjälpte inte städåret 2015 utan det finns en hel del att städa upp också i år. Det värsta är att det inte hjälper att städa för så fort man börjar göra nånting så blir allt en salig röra på nolltid. Eller så är det bara fel på gubben …

Fel i ledningen

Det brukar ta en vecka innan man hämtar sej efter ledigheten. Nu blev det bråttom med att se på Ducaton eftersom motorvarningslampan börjat lysa. Den har lyst litet emellanåt hela vintern men då bilen fungerat bra så har jag inte orkat bry mej om den. Men nu började dessutom kylarfläktarna gå fastän bilen var avstängd … Det gör kvickt slut på ackumulatorn så jag måste dra ur säkringarna då jag stänger av. Det hade ingen betydelse på vintern men på sommaren kan bilen bli för varm – speciellt nu då vi har +25 grader i skuggan.

Så jag kände mej tvungen att sätta in en strömbrytare för att sätta fläktarna  av och på från hytten. Men då jag började se på säkringshållarna i motorrummet så hittade jag en helt avbränd ledning. Ibland gav den kontakt och ibland inte. Det är den värsta sortens fel för då man skall mäta var felet finns så är förstås allt i skick. Den var på ett lömskt ställe under säkringshållarna och man såg den bara om man lyfte bort alltihop.

DSCN5758

Nå, det var inte så svårt att löda ihop tråden. Men så skulle jag se vart ledningen gick och det var ett stort arbete som tog massor med tid. Visst finns allting på nätet men jag måste ladda ned Ducatons elscheman och installera ett program för att kunna se på dem på min datamaskin. Och så har Fiat lyckats få dokumentationen så invecklad att det tog en hel dag att fundera ut hur man skulle läsa den. Dagens bilar är nämligen lite mera invecklade än gamla Lada som bara hade generator, startmotor och ackumulator förutom lamporna. Hela schemat rymdes nästan på en sida.

Nu är det allsköns styrburkar för varje funktion som är ihopkopplade så man inte vet vad som gör vad. Och då har min Ducato från 2006 ett enkelt system om man jämför med dagens nya bilar. Visst finns det diagnostiksystem men de ger för det mesta en felaktig felkod och gnäller om bromsarna fastän felet finns i motorstyrningen. Jag avskyr elektroniken i dagens bilar – så elektronikingenjör jag är. Det är inte fel på elektronik i allmänhet  men så som systemen är konstruerade idag så är de helt hopplösa. Och dessutom svindyra. Men jag vet att det alltid är så i början och om 10-20 år får vi (hoppeligen) system som är robusta och fungerar och dessutom grisbilliga. Så där inom parentes är det lustigt att det heter “svindyr” men “grisbillig” :-).

Eftersom jag skruvat sönder halva instrumentbrädan så tänkte jag “meddetsamma” fixa en del andra saker som blivit ogjorda alltför länge. Det tog förstås inte så litet tid och till sist så lyckades jag klåpa så att det blev kortslutning … Då var klockan två på natten och jag beslöt att det är bättre att jag sover än att jag i ilskan slår sönder nånting. Det har blivit en hel del jobb på natten nu då det är alldeles för hett på dagen. Problemet är att då det blir svalare så kommer myggorna. Men jag har varit noga med att hålla verkstadsdörrarna stängda så att myggorna och hettan hålls utanför.

Efter att ha byggt om en hel del av bilens elsystem så fick jag igång den och allt fungerade. Utom motorvarningslampan som ännu lyser …

 

Vinterkläder i värmen

Det har varit långt över +20 grader de senaste dagarna men jag har varit tvungen att gå med både langkaliisjär (långkalsonger) och stickasjoortå (tröja). Fläktarna som jag bytte finns nämligen i nedre våningen på torken och den är till hälften nedgrävd med cementgolv och väggar. Så det var riktigt kallt där. Då man kom ut genom dörren så blev det hett och jag försökte lämna bort stickasjoortån men jag måste ta på den igen.

De nya fläktarna köpte jag enbart för att få de automatiska startanordningarna (se Fläktresa) men tog i alla fall också fläktarna hem i paketbilen. Till all tur för en av de gamla fläktarna gick sönder och så bytte jag bägge. Det blev en större omändring för de nya fläktarna var litet större och jag måste bygga om hela ramen.

DSCN5711

Kransen kring de nya fläktarnas propeller är inte av plåt utan av glasfiber och fläktvingarna verkar vara av betydligt bättre kvalitet. På bilden saknas ännu de luckor (lätta hårdkartongskivor med gångjärn upptill) som är nödvändiga för att man skall kunna köra en fläkt. Luckorna hindrar luften från att gå baklänges genom den andra fläkten.

Nu snurrar fläktarna och har redan torkat ned vetet ganska bra. Det är inget under med den starka solen på plåttaket. Fukthalten på inkommande luft var i går under 30 % (27,5) och temperaturskillnaden till utgående luft närmare nio grader så solen gjorde ett bra torkarbete. De automatiska startanordningarna fungerar fint och skall kopplas till nätet så de kan fjärrstyras varifrån som helst. Men det får vänta tills vårsådden är klar.

Igår körde jag ett varv över åkrarna. Det brukar jag göra men det var första gången jag kunde köra på höga treans växel. Förr höll man på att skaka sönder då man körde över tiltorna. Det har inte torkat speciellt mycket än. I svackorna är det för tidigt att så men vissa åkrar med litet högre mullhalt borde man kunna så snart. Det är ingen större brådska att ställa i ordning men vädergubbarna spår möjligen regn till lördagen  (varannan dag lovar de 30 mm och varannan dag 0 mm) så det är litet nervöst att lämna sådden alltför sent.

Och så hittade jag första tofsvipeboet. Det är svårt att se dem nu då jag lämnat åkrarna helt orörda efter tröskandet. Bäst ser man dem från traktorn genom att vipan som ruvar flyger upp – men först då man kommit riktigt nära. Om man fixerar stället och går rakt fram till det så kan man sätta upp en käpp så man inte kör över det vid sådden. Men käppen får inte sättas alltför nära för då överger fågeln boet.

DSCN5719

Fem svanar tycks också trivas på Triangeln som är skyddzon och insådd i timotej och klöver. Vallarna har klarat sej bra över vintern och är jämngröna.

DSCN5720

Kolla in tofsvipan nere till vänster.

Vårsådden har börjat i Hindersby och traktorerna rör sej på åkrarna. Med det här vädret borde vårsådden vara klar inom den här veckan. Mot slutet blir det svalare och möjligen regn men det vet man ju aldrig.

 

Kraftsamling våren 2016

Skogsarbetet tog slut och våren 2016 kom – eller kom den ? Som vanligt så tog vi en tur till Medåker för att kolla om huset står kvar och sätta igång vattnet. Fast det lyckades inte. Åtminstone behövde vi inte vara rädda för att vårsådden skulle börja för tidigt.

DSCN5683

Så här såg det ut på lördag morgon. Vädret var riktigt aprilväder. Solen sken och det kom ordentligt med hagel tillika. Grannen Lars-Eriks höstsäd mår inte riktigt bra då det ligger vatten i svackorna då solen smält haglet på eftermiddagen.

DSCN5688

Vi pratade med Lars-Erik på tisdagen och han berättade att han kom igång med harvandet men så började det komma nederbörd och alla vårsåddsplaner är uppskjutna. På torsdagen då vi kom var det en grym åska. Ett  nedslag i kraftledningen norr om vårt hus och ett i den nya höga masten bredvid Lars-Eriks hus gjorde stor skada. Telefonerna formligen exploderade och ledningarna hade bara koppartrådarna kvar. Vi var just då i Köping så vi upplevde inte åsksmällarna.

Masten på Djurberget är nu igång och vi har äntligen bättre signal. Vår kopparledning slutade fungera för många år sedan och Telia river bort alla gamla ledningar så fort de hinner så vi är illa tvungna att använda trådlöst som hittills varit erbarmligt dåligt. Jag upptäckte att masten bara har 2G och 4G medan mitt Ålcomkort bara har 2G och 3G. Alltså fungerar bara det långsamma 2G i mobilen. Men i modemet har jag Comviqs kort och där fungerar 4G så datanätet är OK nu.

DSCN5681

Här syns den nya masten bredvid vårt gamla bergslagshus från 1850-talet. På sommaren hinner vi aldrig vara där så det är mest i skarvarna mellan vinter-och sommararbeten som vi hinner ta en snabbtur dit. Och koppla av med att bygga och plantera (lika som hemma …). Man kan ju undra om det är stor idé att åka till Sverige för att göra ungefär samma saker som i Hindersby – och det undrar många också högljutt. Men lustigt nog är det ändå en avkoppling att åka bort för en tid. Om man åker tillräckligt långt.

Alla äppelträd som planterades i fjol tycks ha överlevt. Inte en enda topp var avbiten men så var de också skyddade av ståltrådsnät och sorkskydd runt stammen och björktjära som sorkarna inte gillar. Vitsipporna blommade över hela gårdsplanen då vi kom men sedan började de huka sej i haglet och kylan (det var som kallast -6,4 grader på natten). Och nu hade vi med oss hem 30 nya ympade äppelträd som fanns på Pomologiska sällskapets avdelning på Trädgårdsmässan i Stockholm.

Det blev mest inomhusarbete på grund av vädret. Vi hade limmat bitar av grålumppapp på väggarna i trappan och nu hade de torkat så att vi kunde måla. Vi använde Linus emulsionsfärg som visat sej vara mycket bra och inte innehåller lösningsmedel utan bara linolja, vatten, cellulosa och naturliga pigment. Man blandar alltså pigmentet själv – det kan man köpa i påsar. Linusfärgen torkar på ett dygn och kan målas överallt inomhus – också på kakelugnar.

DSCN5686

Vi valde ett ljusblått pigment eftersom trappan är ganska mörk. I nedre kanten ser man hur de rivna bitarna grålumpppapp bildar ett mönster. Första lagret med färg var tungt att dra på för pappen sög alldeles förskräckligt. Penseln ville inte röra sej alls över väggytan för vattnet i färgen sögs in direkt. I motsats till ren linoljefärg så kan man sätta på tjockt med Linus varje gång och det behövdes på pappen. Men andra strykningen var lätt. Då sög inte ytan mera så kraftigt och färgen täckte snyggt.

DSCN5690

Det blev ganska så ljusblått … Fast i verkligheten var väggen mindre blå och litet mera grå och ljusare så fotot ger inte riktigt rätt intryck. Sista dagen målade vi själva trappan gammelblå och på trappstegen måste man använda riktig linoljefärg som alltså inte innehåller vatten utan enbart linolja. Linoljefärg tål nämligen nötning mycket bättre än Linus emulsionsfärg.

DSCN5694

Det är väl klart att den hemska rödaktiga färgen skall målas över – troligen med någon nyans i grått liksom på panelen. Möjligen gör vi trappan litet ljusare i andra strykningen.

För övrigt hade jag roligt uppe på vinden där jag städade bort gammalt skräp och isolerade mellantaket med cellulosaull (Ekoull). Den är helt annorlunda än mineralull för cellulosan är hygroskopisk och fungerar bra ihop med sågspån. Den både suger i sej och avger fukt så den skall absolut inte ha någon fuktspärr av plast. Och fuktspärr kan man inte ha i ett hus som lämnas kallt över vintern. Då är nämligen huset ibland kallare än uteluften och fukten vandrar in och om det finns fuktspärr så kondenseras den inne i väggen eller isoleringen med mögel som följd. Man skall hindra luften att röra sej och täta springor men absolut inte hindra fukten. Vindskiva men inte fuktspärr.

Uppe på vinden hittade jag två gamla skor. Troligen var de från 1920-talet för där fanns också en fjäderfätidskrift från 1922. Vi har ju en av Sveriges största äggproducenter i grannbyn Smedsby. Skorna är ditsatta med avsikt. Det bringar tur om man sätter gamla skor på vinden – helst barnskor som är ordentligt slitna. Och slitna var de utan sulor men med träpliggar.

DSCN5689

‘Nu nästan hundra år senare sätter vi förstås tillbaka skorna och hoppas på tur i hundra år framåt.

Och vattnet ? Där gick jag bet för den lilla pumpen som tar upp vattnet ur tunnan började aldrig suga. Vi har bara en tunna utanför väggen och den måste fyllas på med ämbar ur brunnen. Sedan skall en liten 12V pump suga vattnet ur tunnan och föra det genom ett litet reningsverk som med omvänd osmos tar bort allt ur vattnet – inklusive salter – så vi får kaffevatten. Det ger bara nån liter i timmen så det mesta vattnet måste bäras in med ämbar (eller hink som det kallas i Sverige). Pumpeländet har krånglat ända sen vi köpte den så nu beställde jag ny pump på nätet och nästa gång så får vi hoppeligen kaffevatten igen.

Det var kallt och regnigt då vi kom tillbaka till Åbo och det lär regna i tre dagar ännu. Först nästa vecka skall det bli litet varmare och torrare väder. Det är bra för nu har jag bråttom att byta fläktar i torken och då det blir sol så skall fjolårets vete torkas ned. Det blev så sen skörd att det inte gick att torka så mycket på hösten. Men vårsolen brukar vara mycket effektiv. Säden klarar sej bra så länge den är kall. Mögeltillväxten är noll om det är minusgrader och vete håller kyla länge – ibland är det iskallt ännu vid midsommartiden om man inte blåser varm luft igenom det. Så det skall inte blåsas förrän det blir torkväder.

Nu är det spännande att se om vädret blir varmt i maj eller om vi får en kall vår. Direktsådd blir det knappast i brådrasket.

 

Ögonen på skaft

Den som nån gång försökt pressa in huvudet mellan rör och axlar på en maskin för att komma åt att se var felet ligger skulle gärna ha ögonen på skaft. Nu fick jag en kamera med en två meters kabel och belysning som jag kunde koppla till USB-porten på min nya mobil. Den fungerar som en lokal TV och jag kan se vad som helst ur vilken vinkel som helst så länge kabeln (7 mm) ryms in. Bildkvaliteten är fin och jag kan ta foton eller video  för att senare kolla i lugn och ro.

DSCN5678

Jag håller i själva kameran (svart). Bilden på skärmen är mycket bättre än på fotot ovan som togs i ganska dålig belysning. Ett problem lade jag märke till och det är svårigheten att hålla kameran stilla. Men det kom med en magnethållare som det kan vara all idé att använda. Speciellt då man ser på nånting nära gör också små rörelser i kameran att bilden hoppar. Själva kameran ställer automatiskt in fokus från fyra cm till oändligt.

Grunkan kallas endoskop och är ganska billig – under 20 euro. Jag köpte från Kina och då var frakten gratis. Det tog inte heller så lång tid – litet på en vecka. Det finns ju hundratals olika prylar till mobilerna men den här är faktiskt nyttig i verkstaden.

 

Fredagsmys i fickan.

Just som solen går ner och man ställer in sig för lite lugn och ro  till kvällen och avnjuter kvällsvarden så kommer ett alarm-sms till telefon. “Alarm Motor Skydd” visar displayen i telefon. Jaha va e de nu då, det är oftast flamvaktsalarm som kommer eftersom jag har det lite hårfint inställt -man vill ju inte få pannan full med obrunnen flis på grund av allt för stor marginal- men motorskyddsalarm skvallrar om att någonting kärvat. Konstaterar att motorskyddet för inmatningsskruven slagit ur, kvitterar och backar skruven lite och prövar på nytt, samma sak och nytt alarm 🙁

Jaha det är bara att gräva ur flisfickan för att kontrollera vad som fastnat. Jag som just höll på att fylla på mera flis men som tur var kallade frugan in mig på kvällschoklad så jag hade bara hunnit fylla på några frontlastarskopor. Tänkte fylla på mera men jag va hungrig så jag hörsammade kallelsen nästan genast för ovanlighetens skull. Nåja det är inte lätt att gräva i flisen, fick en del med spaden men resten krafsade jag ur för hand. En kvart senare hade jag nått botten av behållaren.

Finns lättare material än grov träflis att gräva i.
Finns lättare material än grov träflis att gräva i.

Och det här är vad jag hittade inklämt mellan inmatningsröret och inmatningsskruven.

En rejäl metallbit i bränslefliset.
En rejäl metallbit i bränslefliset.

Normalt brukar jag mest elda skogsflis från egen skog men då det är lite knappt med torkad vara så tänkte jag testa lite återvinningsflis för att se hur den fungerar i min anläggning. Återvinningsflisen är krossad och inte tuggad så den är lite grövre och kan innehålla lite ett som annat. Det ser man bland annat som lite mera slaggbildning i brännhuvudet. Järnföremål borde det ändå inte innehålla i någon större grad eftersom flisen körs igenom magnet i samband med krossandet. Den här biten verkar ändå på nåt vis slunkit igenom magneten utan att fastna. Lite spik och någon mindre bult har jag hittat i askan men dom stör inte inmatningen destomera men den här var för stor och för stadig för att rymmas i inmatningsröret.

Säg sen den olycka som kommer ensam!

När jag skulle starta upp igen märkte jag att inmatningsskruven inte var i rätt läge och vid närmare granskning noterades att “huset” till kullagret hade spruckit så lagret höll på att komma ut.

Ett sprucket lagerhus.
Ett sprucket lagerhus.

Just så det var ju typiskt! Ni som följt med oss bloggare en tid har säkert tidigare fått läsa om hur det mesta går sönder efter stängningsdags på fredagarna. Och var får man tag på ett nytt lager klockan halv nio en fredagkväll? Nu är det ju inte längre hård vinter men visst skulle det bli lite svalt i huset om pannan är kall över veckoslutet, för att inte tala om de små plantorna i växthuset, väderprognosen utlovar ändå svag frost de närmaste nätterna.

Men sen kom jag att tänka på att jag har lite skrot kvar efter branden och trots frugans vädjan om att göra mig av med “avfallet” så står den brunna flisfickan kvar i rian och det visade sig att lagret på den var i skick……… den som spar han har 🙂

Lagret från skrotskruven visade sig till all lycka vara i skick.
Lagret från skrotskruven visade sig till all lycka vara i skick.

Efter en knapp timmes skruvande är så ordningen återställd och värmen på i pannan. Men kanske blir det inte mera experimenterande med återvinningsflis även om den visade sig värma bra.