Turbonde.

Jag borde kanske ha lämnat in en lottokupong förra lördagen för när jag tog mig an reparation av hjullagret visade det sig bara vara resterna av kronmuttern som höll hjulet på plats. Hjulet satt det facto så löst att när jag innan reparationen lossade virkeslasten och vagnen gungade till lite av kranens rörelser så ramlade hjulet bort. Det kunde lika gärna ha ramlat bort när jag kurvade på under hemfärden och eventuellt kunde hela vagnen ha stjälpt i någon korsning. Kanske är det inte så dumt att ta del av radiogudstjänsterna när man syndar och arbetar på vilodagarna i alla fall 🙂

Lite väl enkel konstruktion.

Mera vaselin någon gång emellanåt skulle inte ha skadat  för det visade sig att navet inte var tätat med någon stefa som jag alltid trott utan bara en enkel plåtbricka.

WP_20160312_002[1]

Så det är nog bara att ösa på med vaselin utan risk för att pressa sönder någon stefa-tätning. Lite dumt med en dylik konstruktion på en skogsvagn som nu och då körs ner i diken och mossar, det är mer eller mindre fritt fram för vatten och smuts att tränga in i lagren.

WP_20160312_003[1]

För att få reda på lagerstorlekar och tätningar blev jag tvungen att demontera ytterligare ett hjulnav och när jag nu såg hur simpelt tätade lagren var så var det bäst att ta och packa om alla hjullager med rejält med vaselin. Fann då ytterligare ett lager som var fullt med smuts så det hade antagligen varit en tidsfråga innan ytterligare ett lager hade gått sönder. Får nog lov att montera smörjnippel på navet så att vaselin kan pressas in mellan lagren i stället för som nu bara från ytterändan av navet. Det inre lagret får annars inte tillräckligt med smörjning.

WP_20160312_001[1]

Gängorna för kronmuttern på axeln hade skadats så jag försökte få tag på en 33 millimeters gängbacka med 2 millimeters stigning för att få dem fixade men någon sådan fanns inte att uppbringa i byn……

WP_20160312_007[1]

….så det blev att med hjälp av gängfilen fila upp gängorna, det var tack och lov relativt mjukt material i axeln så det gick ganska lätt. Nya lager var det inga problem att få tag i. Värre var det med kronmuttern, den lyckades jag inte hitta i stan utan den måste beställas vilket ledde till tre dagars väntan. Under hemresan från stan meddelade väderrapporten att det väntas varma fönvindar under kommande vecka så jag började nästan ångra att jag inte tog en vanlig mutter för att modifiera till kronmutter. Eller egentligen kunde man skurit loss hela axeln och svetsat dit en ny komplett med nav och allt för när jag räknar ihop reservdelskostnaderna så ligger de i samma prisklass som en komplett axel. Det hade antagligen sparat lite väntetid och gett mig möjlighet att delta i bondedemonstrationen.

Kanske blir det åter kallare och förhoppningsvis håller skogsföret även under påsken för just nu är det goda förhållanden och skogsarbete är det inte direkt brist på.

Värre än förväntat

Det ser ut som om skogsarbetet är över för i år – åtminstone för processorn. Det var inte bara bultarna som brast på vridcylindern. Också flänsen drogs helt sned och själva cylindern sprack. Ännu värre är att vridhuset också sprack. Det betyder att hela lastaren skall skiljas åt och vridhuset svetsas – och förstärkas. Det är liksom hela lastaren alldeles för svagt.

DSCN5591

Men nu börjar det vara slut. Den gamla lastaren (från 1986) har varit ganska bra och speciellt räckvidden är fenomenal. Men det går mera tid åt att svetsa den än att arbeta med den. Den hade blivit skrotad för länge sedan i alla fall men processorn sitter fast i ramen så jag måste svetsa en ny ram i så fall. Det hade i alla fall gått mindre tid och blivit billigare. En orsak har också varit att nya lastare har varit alldeles för dyra eller så har de varit sämre än den gamla. Och man ids inte riktigt gå bakåt.

Nu har jag i alla fall börjat planera en ny ram för processorn som har en fästplatta för lastare (eller kran som man säjer i Sverige). Jag är fullständigt inne på att alltid bygga utbytbara delar så man inte måste byta allting då en del går sönder. Och problemet med ramen är att fästa den vid traktorn. Nu har jag ett bra traktorfäste men det passar bara gamla Nokka-lastaren. Så det blir att fundera ut en (stark !) mellanram som kopplar ihop det gamla fästet med den nya processorramen. Litet att fundera på …

Nutida lastare är faktiskt ganska modulbyggda. Man köper inte en lastare utan bara en grunddel som sedan kompletteras med rotator, grip, ventilbord, fötter, ram och hydraulik från ett större urval. Och det passar mej fint. Så vad jag behöver nu är en lastare med minst 8,5 meters räckvidd och standardfäste med platta. Resten fixar jag själv. Rotator och grip tar jag från den gamla lastaren men sedan är det tveksamt med fötterna och ventilbordet. De fungerar men är inte så bra.

Nu blir det i alla fall att avverka för hand och köra ut virke resten av den här sorgliga “vintern”. Väldigt mycket blir det knappast men flisved måste jag i alla fall få för nästa vinter.

 

Går det bra så går det sönder

Enligt lagen om alltings jäklighet så vet man att om nånting går bra så går det snart sönder. I går kväll så brast skruvarna till vridcylindern på lastaren och oljan rann ut. Till all tur hände det hemma och inte långt inne i skogen. Men nu måste jag vänta på ny cylinder för flänsen är alldeles vriden (se nedre hörnet) och det är en spricka i cylindern.

DSCN5582

Det är tyvärr inte första gången bultarna brister här. Lastaren är felkonstruerad eftersom bommen svänger alldeles för snabbt och det blir hårda påfrestningar då den plötsligt stannar. Dessutom har den bara ensidig kuggstång. Om man jämför med den andra lastaren (Farma) som har dubbel kuggstång och fyra vridcylindrar så är det som natt och dag. Farman är långsam men stark medan Nokka 3010 är snabb och svag. Nokka 3010 är från 1986 och typiskt är att årsmodell 1987 hade M16-bultar i stället för M12 som jag har.

Jag har funderat på att byta hela vridhuset till ett med dubbel kuggstång. Och så har jag nyss gjort en större reparation på vridmekanismen. Jag kunde ha byggt en ny lastare med all den tid jag lagt ned på att reparera det här skrället. Men räckvidden är fin och så är huvudproblemet att jag måste ha den här lastaren att fästa processorn vid. Annars måste jag bygga en helt ny ram för processorn för sådana lastare finns inte mer att köpa. Den är närmare 30 år gammal.

Så det blir väl att köpa ny cylinder och skruva fast den med 12.9 bultar. De bultar jag nu använt var 10.7 men det räcker tydligen inte. Att byta storlek på bultarna är nästan lika mycket arbete som att bygga en ny ram för de skruvas fast i vridhuset som skall svetsas om i så fall. Då måste jag komma ihåg at kolla bultarna hela tiden och byta dem innan de brister allihop. Tyvärr har det visat sej att man lätt glömmer att kolla. Säkert kommer jag ihåg i år men nästa vinter så är allt bortglömt – tills det går sönder på nytt.

Stolparnas sista offer

Som jag skrev ett par år tidigare så grävdes elkabeln ned under våra åkrar (Elstolparna kommer bort från åkern !). De hade under årens lopp fått tömningsröret på tröskan att krokna flera gånger. Jag har haft ett nytt rör hemma i flera år men först nu har jag kommit mej för att byta ut det. Det gamla röret har hållits ihop av silvertejp, plåtar, ståltråd och skruvar – men framför allt av själva skruven inuti. På något sätt har det gått att tömma det mesta i vagnen. Men i höstas tog jag bort tömningsröret från tröskan och satte det på en sådan plats i verkstaden att jag var tvungen att laga det för att kunna använda verkstaden. Annars skulle det bara ha legat där till nästa skördetid.

Så jag tog bort ståltråden, skruvarna, plåten och silvertejpen. Det visade sej att inte mycket annat höll ihop röret. Det var så gott som avbrutet på två ställen och skruven hade nästan nött igenom plåtenb på ett tredje ställe där det kroknat och jag varit tvungen att värma plåten med gassvetsen för att buckla ut det värsta så skruven kunde tvinna.

DSCN5375

DSCN5377

DSCN5378

Nog är silvertejpen ganska otrolig att den hållit ihop det här …

Nu skall ännu nedre fästet svetsas fast och det är en litet besvärlig sak för det måste få rätt vinkel. Annars kan skruven tömma åt sidorna eller uppåt. Och så måste röret passa i fästena då det tas ned. Men det finns gott om tid för verkstadsarbete just nu då dagarna är så korta och kvällarna så långa. Och verkstadsarbeten finns det i mängd.

Litet bygger jag under den ljusa delen av dagen. Det har varit så varmt att det går bra och inte har det regnat så mycket heller – även om allting är genomblött.

Fredag 13:e….

är det ju inte idag utan lördag 14:e och den verkar vara en större otursdag än fredagen den här gången i alla fall.

Skörden fortsätter.

Purjoskörden börjar vara på slutrakan, det återstår 2 rader eller 4 lådor eller ca 500kg beroende hur man nu väljer att se på saken.

Det är inte längre många rader kvar vilket tydligen gläder skördepersonalen :)
Det är inte längre många rader kvar vilket tydligen gläder skördepersonalen 🙂

Lite vått och blött efter nattens regn men vi fick i alla fall ett lass på 8 lådor skördade under eftermiddagen. Dagarna är korta så här års så mörkret avbröt arbetet men det kommer väl en dag i morgon också. Tog i alla fall hem maskineriet eller så var det tänkt men ödet ville annat. Den olycksaliga lyftarmen behagade ge upp för tredje gången så på hemvägen i en gupp damp maskin i backen. Bara att koppla ur och ta hem traktorn för reparation. Till all lycka var hastigheten låg så brottet ledde inte till några övriga haverier.

Tredje gången lyftarmen brister, blir nog dags att investera i en ny nu innan nån värre olycka inträffar.
Tredje gången lyftarmen brister, blir nog dags att investera i en ny nu innan nån värre olycka inträffar.

Plöjningen inledd.

I torsdags tyckte jag att jag bra kunde utnyttja kvällarna till att plöja lite. Traktorn har hyffsad belysning så det går relativt bra att plöja trots att det är mörkt. Har en del insått med bland annat kummin och råg så det är 17 åkrar som skall plöjas i höst. Så några kvällar får jag räkna med att sitta på traktorn. Nu utlovas också lite svalare väder så för att inte behöva stressa med plöjningen var det bra att komma igång.

Skogens konung som också gillar broccoli fick bråttom att sätta sig det dom hann med innan jag vände ner "maten". Älgkvigorna på bild blängde ilsket varje gång jag körde förbi.
Skogens konung som också gillar broccoli fick bråttom att sätta i sig det dom hann med innan jag vände ner “maten”. Älgkvigorna på bild blängde ilsket varje gång jag körde förbi.

Jag kände inte riktigt för att reparera lyftarmen ikväll utan plöjningen kändes mer lockande så jag satte igång med plöjning av den fjärde åkern. Det gick riktigt bra att plöja nu när jorden blivit lämpligt fuktig och jag var väldigt nöjd med resultatet. Jag är nämligen lite kinkig vad gäller plöjningen 🙂 Men säg den lycka som varar för evigt…… vid en vändning damp plogen i backen. Som sagt inte fredag den 13:e men jag fick nog och gick hem, klockan 21:30 är det mörkt och jag kände inte för reparationer idag! I morgon får jag försöka lyfta plogen och peta in axeln samt knacka in en ny rörsprint, det är lite precisionskrävande så det går säkert bättre om det är ljust.

Rörsprinten som håller axeln för bärhjulet har gått av så plogen damp i backen.
Rörsprinten som håller axeln för bärhjulet har gått av så plogen damp i backen.

Även här hade jag tur i oturen, jag råkade just växla färdriktning så jag stod stilla när det hände. Det hade inte varit nåt vidare om det hänt under vägtransport med plogen i fjärilsläge. Någon tycks gilla en i alla fall trots att det nu inte riktigt ville sig idag.

Katten är bondens bästa vän

Jag försöker fixa mitt lokala datanät som omfattar flera hus inklusive torkar, växthus, lada och verkstad. Just nu är det härvor av kablar och trådar som tillkommit så småningom sedan 1980. Och vad hittar jag på kabeln mellan de två viktigaste maskinerna i huset och i folatjettan  (där min farfar höll sina föl men där jag nu har arbetsrum och en massa datamaskiner) ?

DSCN5369

Något jäkla möss har gnagt på nätkabeln ! Det är genomgångarna genom väggarna som är värst utsatta för där försöker gnagarna komma igenom och då de försöker förstora hålet så börjar de gnaga på kabeln. Om det är en elektrisk kabel så blir det riktigt farligt. Jag har hittat flera ställen där koppartrådarna varit bara …

Numera sätter jag metallrör runt kablarna så att ändarna sticker ut 10-20 cm från väggen på bägge sidor. Då får kabeln vara ifred mycket mera. Men det finns gamla installationer som inte har metallrör.

Det allra bästa är i alla fall att ha en mängd ungkatter. Sedan vi fick våra två ungkatter (som av naturliga orsaker sedan blev tre) så har gnagarna minskat radikalt. Jag har satt plankor mellan dörrarna så katterna kommer in överallt – speciellt under kalluftstorkarnas plåtar. Det är rent otroligt så gnagarna har minskat. Jag har fällor som man fick tömma varje dag på hösten förr men nu står de tomma fastän jag satt chips i dem – vilket mössen älskar. Man smular en chipsbit på fällan och låter litet falla ned under den så slår den säkert fast då mösset försöker komma åt smulorna under fällan.

DSCN5372

Skuttan i sin favoritgungstol.

Man tycker att katterna bara ligger i gungstolen och sover hela tiden men de jobbar nog också. Ibland möter jag dem i den gamla ladugården eller i torken. Gnagarna har nog det svårt nu. Speciellt Skuttan (eller Mjau-Skuttan) är vild på att springa och klättra. Den är helt otroligt snabb. Visst stryker det med en och annan fågel också – tyvärr – men ifråga om sjitutrastana (björktrastarna) så sörjer ingen för de äter upp alla våra bär innan de ens hinner mogna.

Må så vara att “hunden är människans bästa vän” men jag anser definitivt att katten är bondens bästa vän. De klarar sej dessutom bra på egen hand och man slipper höra skällandet och daltandet med hunden. Visst var våra  lapska vallhundar  Buki och Hobbe (saliga i åminnelse) trevliga men inte är de nyttodjur på samma sätt som katterna. Sorry nu bara alla hundälskare …