Det gamla året börjar ta slut

För bonden är det gamla året inte slut förrän skattedeklarationen är inlämnad. Men blir tvungen att återuppleva hela det gamla året då man går igenom bokföringen och kvittona för man måste minnas vad som hör vart.

För mej var det i år inte bara en hop med kvitton utan flera. För ett år sedan då jag lämnat in deklarationen så lämnade jag alla hoparna på arbetsbordet och for kvickt till skogen. Det är ingen trevlig upplevelse att gå igenom hela eländet. Man suckar och stönar och försöker hitta på allt möjligt annat att göra för att slippa pappersarbetet. Jag börjar till och med städa.

Det har sina fördelar att städa upp ibland. Man hittar saker man trott varit försvunna. Det tar tid eftersom man måste rada in allt på sin rätta plats och så blir man distraherad och börjar se på annat. Men jag lyckades i år faktiskt få bort många lager med papper och bråte från mitt arbetsbord och torkade bordsskivan med en fuktig trasa (det behövdes verkligen). För att bevisa det så sätter jag in en bild av arbetsbordet:

Under över alla under: Ett städat arbetsbord

Själva bokförandet har ändrat karaktär sedan jag började. Det var papper och penna som gällde allt fram till 1984 då jag köpte min första mikrodator Kaypro 10 med hela 64 kilobyte minne (nu har jag 32 Megabyte = 32000 kilobyte). Då fick jag mitt första kalkylprogram som jag använde för att skriva in bokföringen. Med en del förbättringar är det ännu samma uppställning som gäller. Bokföringen har inte ändrats så mycket sedan 1930-talet då farsan gick i lantmannaskolan och började föra bok.

Kvittona har i alla fall ändrats. Numera laddar jag ner kontotransaktionerna från bankerna. Speciellt mycket enklare har det inte blivit – ibland närmast värre. Jag avskyr de eländiga elektroniska fakturorna som innehåller massor med skräp men inte de viktiga uppgifterna som jag behöver för bokföringen. Med alla sort skräpfirmor som “sköter betalningarna” så har det blivit mycket sämre. Jag får en faktura från Klarna eller något Payxxx som inte innehåller uppgifter om vad jag betalat för och till vem. Jag undrar om det här ens är lagligt ? Numera undviker jag att köpa från sådana firmor som använder dessa skräp”banker”.

Fördelen med eget program är att jag får bokslutet automatiskt med summorna ihopräknade för varje punkt i deklarationen. Men man måste i alla fall kontrollera allting grundligt för ett skrivfel kan få till stånd betydande fel – till exempel om kommatecknet hamnar på fel ställe. Man behöver ändra i tabellräknaren bara då deklarationsföreskrifterna ändras eller det kommer nya poster. År 2021 kom ju Äppelboken med som en helt ny post.

Det är bra att man måste gå igenom bokföringen varje år för då ser man vart pengarna går. Men skattebokföringen ger inte riktigt de rätta siffrorna. Ibland hamnar gödseln på ena sidan om det officiella nyåret och ibland på den andra. Likaså går det med påfyllningen av motorbrännolja i tanken (2700 liter). I längden jämnar det ut sej men något år kan förlusterna vara betydligt högre än andra år (vinster ser man sällan). Ganska idiotiskt är också att skogen numera är skild från jordbruket. Hos oss är det så ihopflätade att det är mycket svårt att veta vad som gått vart.

Men det allra mest korkade är påhittet med “jordbrukssammanslutning”. Det är igen någon obarmhärtigt enkelspårig byråkrat som hitta på eländet. Nån som har fastnat i företagsbokföring och inte kan se verkligheten. Nån som älskar att skriva ut interna fakturor och bolla siffror hit och dit. Kort sagt nån som bara ställer till jävelskap för andra som försöker göra nånting nyttigt.

Intressant med årets bokföring är att mängden diesel (för bilarna) har gått ned. Det beror förstås på att koronan har gjort det besvärligare att åka omkring för att skaffa reservdelar och material men också på att näthandeln allmänt taget har ökat betydligt. Det lönar sej inte att ta bilen och hämta nånting från Ring III (där maskinhandeln finns) för man får det betydligt billigare hemkört – vanligtvis från Tyskland där priserna annars också är lägre. Som jag skrev tidigare så fick jag en stor mängd LED-stråkastare för uthusen hemkörda från Helsingborg i Skåne för hela 11 euro. Och så sparar man mycket tid på att inte själv köra omkring.

Men jag måste erkänna att handeln i Finland – sent omsider – har vaknat till insikt att de snart blir överkörda av den internationella näthandeln. Det finns numera företag som dels har bra nätsidor, dels levererar snabbt och billigt också i det här landet. Men inte alla så man får se upp. Med ändringarna i EU:s momsregler och tullar så har Kinas betydelse också sjunkit kraftigt. Det betyder inte att det man köper inte skulle tillverkas i Kina men det måste numera säljas inom EU för att löna sej.

Man ser också att utflyttningen av produktionen till Kina har minskat och vänt tillbaka. Det var inte så lönsamt. EU-företag har skärpt sej och tillverkar i vissa fall bättre och inte just dyrare produkter. Som exempel kan man ta den helautomatiska produktionen av solpaneler i Tyskland. Vi fick nyligen en massa paneler därifrån som skall monters upp nästa sommar.

Solpaneler – i sommar blir man solshejk …

En ny rad i bokslutet finns med i år och det är försäljningen av boken “Äpplen i Finland” av Gun-Britt Husberg och Kristina Segercrantz. Den är tryckt på “eget förlag” som det heter och är med i jordbruksbokföringen. Det är i verkligheten inte alls bara tryckkostnaderna som varit de enda utgifterna. Tio år av ympning och skolning av omkring tusen äppelträd är också en del av arbetet kring boken. Det är sådant som inte syns i skattebokföringen. I alla fall fick vi nu litet inkomster som drog ned vårt minus en del.

Inkomsterna från jordbruket var usla i fjol. Dels för att jag inte sålde mer vete än jag var tvungen på grund av usla priser och det var ett bra beslut för nu är priserna mer än dubbelt högre mest på grund av den eländiga torkan förra sommaren. Dels steg priserna på gödsel mer än det dubbla och gödseln finns med i deklarationen för 2021. Om det fortsätter så kommer nog veteodlingen att gå ned ordentligt. Det var sista året som jag betalar sådana priser för gödseln. Hellre går jag över till vall eller solenergi.

Skogen är numera en viktigare källa för inkomster än jordbruket. Vi har investerat både pengar och arbete i skogsmaskiner och det börjar löna sej. Vi sköter ju skogen enligt uråldriga metoder (alltså 1950-talets metoder) som nu kallas “kontinuerligt skogsbruk” eller nånting liknande. Vi fäller och kapar med motorsåg utom gallringen som sköts med en traktorprocessor (Hakki 400). Det blir inte till nånting att gallra för hand. På det här viset så är nästan allt vi får för virket ren nettoinkomst bara investeringarna börjar vara amorterade. Och så håller vi oss friska med motionen …

Annars så ser deklarationen nästan likadan ut från år till år. Det enda som ändras är om vi investerar i nån maskin eller anläggning som solenergi och det slås ju ut på flera år enligt avskrivningsreglerna. Semesterresor till Mallorca eller liknande ställen är närmast motbjudande för mej. Hellre far jag till skogs och sågar stockar eller ved. Och det var just det jag gjorde idag då solen sken och pappersvändandet plus datamaskinsknackandet blev alltför motbjudande.

En fin dag i skogen är den verkliga semestern

Solen börja värma så att marken på solsidan är bar även om det finns en massa snö på annat håll. I förrgår var det otroligt halt men den snö som kom i går frös fast i isen så nu är det inga problem mera. Regnet fick också snön att fara ihop en del. Men det börjar bli skare och där det har frusit kring stammarna så måste man sparka riktigt hårt för att få bort snön. Det är inte så bra att lämna höga stubbar för det stör körandet en hel del eftersom vi inte har så stora traktorer.

Snart är bondens år slut och då deklarationen är inlämnad så kan man se framåt och planera för vårsådden och sommarens byggen. Vi har ännu ett par månader skogsarbete om vägarna håller och maskinerna inte går sönder. Därför är början på mars det verkliga nyåret. Vi får hoppas att det blir bättre än föregående år och speciellt att sommaren inte blir lika het och torr.

Gott Nytt År till alla !

Bondens nya år börjar

Det var litet förhastat att önska Gott Nytt År i början på januari. Deklarationen tog en tillbaka till fjolåret och först nu kan man börja se framåt igen. Som vanligt var det en sorglig syssla då man såg siffrorna svart på vitt. Slutsatsen kan bara vara en enda: Sluta odla. Förlusten var något mindre än i förra deklarationen men inte blev man glad inte.

Man förundrar sej över att odlandet bara fortsätter år efter år trots den uppenbara olönsamheten. En orsak är förstås jordbruksstödet. Alltså INTE stödet till jordbrukaren utan till livsmedelsindustrin som nu får billiga råvaror. Stödet är bara till för det. Utan stödet skulle odlandet ta slut över en natt och industrin skulle vara tvungen att importera alla råvaror. Och då man ser hur mycket dyrare vetet är i Mellaneuropa och lägger till transporterna så skulle det höja råvarupriserna betydligt.

Dessutom skulle stödet knappast tas bort enbart i ett land och då skulle odlandet minska radikalt i hela EU med mycket stor prishöjning som resultat. Så stödet är enbart ett prisstöd för livsmedelsindustrin. Ingen bryr sej om bönderna utan det gäller bara att få dem att odla billiga råvaror. Sedan drar man åt skruven med allsköns pålagor allt mer. Först då produktionen hotar att ta slut så börjar man fundera på lättnader – inte en sekund före det.

Jag är så gammal att jag minns tiden efter kriget då jordbruket fick stöd för att öka produktionen. Men då mindes man ännu bristen på mat under kriget. Nu är det relativ överproduktion – även om en del av världen svälter. Marknaden är rå – den betalar bara så mycket att vi nätt och jämnt fortsätter att producera.

En annan orsak är att bonden är seg. Får han inte betalt för att odla så skaffar han sej andra inkomster för att täcka förlusterna. I mitt fall står pensionen för täckningen av odlandets förlust. Många andra har löner från annat arbete utanför jordbruket.

Man undrar hur bönderna kan vara så dumma ? Och då kommer vi till sakens kärna. Man lever inte bara för att få pengar. Tvärtom är det bara nödvändigt med litet pengar för att få annat som är mera värdefullt. I dagsläget är det bland annat att få bo i ett hus på landet långt ifrån städernas inskränkningar på grund av pandemin. Vi är ganska oberörda av dessa. Det enda som märks är att man måste ha ett dammskydd (klass FFP2) då man åker till butiken för att köpa mjölk och kaffe nån gång då och då. Vi har klarat oss länge med det vi har i frysboxarna och man börjar bli så lat att man inte ids åka till butiken ifall inte kaffemjölken skulle ha tagit slut (eller blivit sur varvid den blir plättar).

Litet tråkigt är att vi inte kan träffas inom byn just nu men vaccinationen har börjat så det blir väl bättre med det till sommaren. Jag skall få min spruta på torsdag. Inte har vi heller kunnat åka till Sverige men det har vi inte gjort tidigare heller på vintern och till sommaren kan det ha ändrats. Mallorca och liknade platser kan jag inte tåla alls. Jag har en gång i mitt liv varit på en veckas resa till en badstrand vid Svarta havet och det var det absolut tråkigaste jag varit med om. Att ligga på en sandstrand och steka sej – definitivt inte !

Efter deklarationen så lämnade jag alla kvitton utspridda på bordet och for kvickt till skogen. Det var slaskväder då jag deklarerade men sedan blev det fint skogsväder. Vägen hade vi trampat hård och jämn så man kunde köra bil ända fram till hygget (fast vi körde bara med traktor). Det går att köra ut stockar på högsta växeln nästan hela vägen och det är skillnad mot att köra på krypväxeln.

Rena motorvägen vid hygget
Svarvstockarna är stora

Och här har vi en annan orsak till att man fortsätter som bonde. Det är fantastiskt fint att få syssla med skogsarbete speciellt i år. Inga dyra resor går upp mot upplevelsen att arbeta i skogen. Det är en billig hobby och så får man fin kondition. Det är inte illa att såga omkull ett jättestort träd och få det att falla precis i luckan mellan småträden. Man blir lätt litet skogstokig.

Dessutom så är det en fin känsla att så åkrarna på våren och se brodden komma upp. Även om man vet att det inte är lönsamt. Frågan är bara om vi är de sista bönderna eller om man lyckas lura framtida generationer att fortsätta odla med förlust … Men man vet aldrig. Oljepriset var ju en tid mycket lågt men steg sedan enormt. Om miljön leder till att öknarna breder ut sej så kan odlandet bli lönsamt igen för mat måste alla ha. Så jag ger inte bort jorden och fortsätter odlandet ännu en tid. Nån gång dör man och senast då får andra ta över.

Nu skall jag ha riktigt roligt och arbeta i skogen. Det är bråttom för vädret är fint och kan inte bli bättre – bara sämre. Snön har farit ihop och slaskvädret gjorde att vägarna blivit till is som inte smälter i första taget. Det skall till och med bli -20 på onsdag så även om det senare blir varmare så lär vi kunna fortsätta med skogsarbetet ännu en tid. Det gäller att ta vara på tillfället. Förra vintern var betydligt sämre.

Solen skiner och det börjar bli för hett i hytten vid avlastningsplatsen även om det går bra inne i skogen. Det är prima marsväder nu. Jag hoppas det fortsätter kallt och fint långt in i april. De som väntar på varmt vårväder behöver inte bry sej för det gör detsamma vad jag önskar. Vädret blir vad det blir.

Utkörningen har börjat och planen är jämn och fin

Nu måste man snart börja planera för vårbruket trots att snön ännu ligger på åkrarna. Det är närmast maskinerna som skall ses över men en ny sak har jag framför mej och det är sådden på den tidigare gröngödslingsåkern. Den är inte plöjd utan jag tänkte så vetet direkt – om det nu går. Det är klart att jag måste köra med hacken så lågt nere som det går men i värsta fall måste jag ännu köra över åkern med tallriksharven – men helst inte. Det blir spännande att se om jag gjorde nånting dumt då jag inte plöjde upp vallen i höstas …

Kanske blir det inte mera vinter än så här?

Det är inte bara med skidåkandet det är svårt att få rutiner i vinter, även med skogsarbetet blir det lite från och till. Det är ju redovisningstider så här års och som vanligt sparas det till sista stund men nu är i alla fall momsen betald och sonens dödsbo deklarerat. Min egen deklaration har jag ännu nån vecka på mig att färdigställa. Bouppteckningen är sammanställd och så är det några verksamhetsberättelser gjorda också. Lagren börjar vara inventerade och odlingsplanerna mer eller mindre fastslagna så hög tid är det att få förnödenheter som fattas skaffade. Man vet ju aldrig men bäst det är så blir det en tidig vår trots att vi nu haft några dagar med lite kallare väder och fått en decimeter med snö. Att våren kan komma snabbt ger också senaste tjälmätning vid handen, det fanns blott 14-16 cm tjäle på åkerns mätpunkter.

Några dagar har jag ändå lämnat skrivbordet för att bruka motorsågen så lite virke ligger i skogen och väntar på utkörning. Hittills har det varit i lite blötare laget trots att jag valt att gallra längs de stickvägar som går på fastare mark. Det är ändå alltid nåt vattenhål här och där och i en första gallring i lite senare laget så är tallarna lite uppkörda och det blir inte så mycket till risbädd trots att man försöker samla allt ris till körstråken. Dessutom är kvistarna ganska klena så dom bär dåligt, hade hoppats på lite mera snö för får man den att frysa ihop med riset blir det liksom lite armerat och bär bättre. I övrigt så har det ju varit fint huggarväder, det torkade upp lite då det blev någon minusgrad så det har varit torrt och fint att jobba när det är snöfritt. Förundrar mig lite över hur svag jag blivit, så dålig form och kondition har jag väl ändå inte. Började faktiskt fundera om virket är fuktigare och därmed tyngre än vanligt då rotsystemet är ofruset och träden har möjlighet att ta upp vatten? Eller börjar åldern ta ut sin rätt?

28.02.2020. Virket väntar fortfarande på utkörning.
Man har nog fått tanka sig själv lite oftare än vanligt i “vintervärmen”.

Så så mycket bättre än så här blir det kanske inte då vädret lär ska bli varmare igen. Långtidsprognosen lovar ändå åter lite kallare väder i slutet av nästa vecka men det är kanske inte mycket att hoppas på. Så jag tog fram skogsvagnen ikväll efter att ha kört opp lite spår i hopp om att det tar ihop lite de närmaste nätterna. Det var lite spännande att provköra vagnen då jag minns att jag hade lite strul med svängen på bommen i våras. Den gick bara halvvägs runt då jag kopplade ur och jag befarade att jag hade liknande problem som Nisse haft på sin kran det vill säga att kuggkransen gett upp. Det skulle i och för sig inte vara så konstigt då den utsattes för stora påfrestningar senaste vinter då man rev och slet i vindfallena. Kran som jag brukar har 360° svängning men gick blott 180° då senast. Lite förvånad blev jag när den gick hela varvet runt när jag nu kopplade i, saker brukar inte reparera sig självt. Men lyckan blev kortvarig för några svängningar senare var det stopp halvvägs igen. Det verkar ändå som om kuggkransen är hel så kanske är det nåt med hydrauliken i alla fall. För om man satte svängen i flytläge och snurrade runt kran för hand så gick det att åter svänga några gånger innan det tog stopp. Jag har dock lite svårt att förstå hur det skulle vara möjligt men får väl försöka dra ur cylinderhylsorna för att kolla tätningar och kuggstång.

Sprängskiss på sväng och kuggstång med cylindrar.

Allsist blir man löntagare på äldre dar?

Nisse sliter med deklarationen och visst är det redovisningstider även här. Fast själva deklarationen får jag lämna in i april men momsen ska redovisas och betalas den andra mars så bokföringen bör vara klar innan dess. Bokföringen har jag delegerat åt äldsta dottern, det är ju bra att dom ser lite vad som går ut och om det också kommer in någonting.

Bouppteckning.

Det har också gått 3 månader sen frugan gick bort så bouppteckningen ska också vara klar till månadsskiftet. Samtidigt har man förstås funderat över hur man bäst går vidare med företaget. Blir nu inte riktigt klok på vad som är bästa lösningen. Min vän revisorn menar att dödsbo inte är så tokig företagsform om vi fortsätter som förr. Å andra sidan har man hört att dödsbo inte är så bra för utvecklande av företaget men kanske inte ändå i vårt fall?

Flickorna menar nog fortsätta med det som frugan och jag startat och av diskussionen vi hållit verkar dom tycka att jag också behövs i fortsättningen. Att fördela intäkterna och eventuella förluster rättvist blir kanske inte så lätt men behöver kanske inte bli svårt heller. Rättvisast vore väl att dela enligt arbetsinsats och ägoandel. Jag äger ju en del ensamt även om det mesta ägdes jämlikt av oss båda men för att inte behöva dela alla kostnader och intäkter så vore det ändå enklast att bruka allt som en enhet.

Flickorna är ju vana med sina löner och har förstås en hel del förbindelser som utgår från en månatlig inkomst så jag antar att dom vill lyfta inkomster i samma anda som tidigare. Så kanske borde även jag börja lyfta en månatlig timbaserad ersättning för att få ett jämlikt system. Att bolagisera på annat sätt tror jag inte är mödan värt, vi har nog för liten rörelse för att det skulle löna sig. Vore intressant höra hur andra har gjort.

Flytta nyåret !

Jag stönar och deklarerar och stönar igen. Det är den värsta veckan på året men snart börjar solen lysa. Egentligen har den redan börjat lysa men den lyser mycket klarare då man har deklarationen inskickad.

Den så kallade vintern i slutet på februari 2020

Då man sitter och svettas med kvitton och moms och invecklade regler så börjar man fundera på allt möjligt. Nu kom jag på den smarta tanken att nyåret borde flyttas. Medan man deklarerar så tänker man ju bara på det gångna året så det naturliga nya året börjar först då deklarationen är klar.

I början på mars kan man börja tänka framåt och fundera på vårsådden och planera för sommarens arbeten. Solen skiner och snart börjar snödropparna sticka upp. Fast någon snö har vi inte sett mycket av. Möjligen börjar vintern den här veckan eftersom prognosen lovar minusgrader både dag och natt.

Förra veckan var det så uselt skogsväder att jag började deklarera i stället och det var ju bra för i morgon skall det blir skogsarbete. Skogsvägarna håller inte ännu för traktorerna men det är åtminstone torrare och mindre lerigt.

Jag är bara rädd för vädret i april och maj – det kan bli mycket kallt och regnigt. En så här varm vinter slår troligen tillbaka och det är inte så roligt. Under svältåren 1867-68 så sådde man redan tidigt på våren men sedan kom det kyla som förstörde alla grödorna. Det är ganska dumt att tro att vi hädanefter bara har varma vintrar. Vädret är så oberäkneligt att det kan slå om fullständigt när som helst.

Snart börjar i alla fall det nya året (enligt min tideräkning) och vi får sjunga Den blomstertid och hoppas på en ny och bättre växtperiod …

Jag blev intresserad av Den blomstertid som ju sjungits i skolorna i långa tider. Texten tillskrevs Israel Kolmodin 1694 (verksam på Gotland) men en del hymnologer (som forskar i ursprunget till psalmer) menar att den kommer från en gammal folkvisa.

Jag har mycket svårt för “moderniseringar” – också av sångtexter. Det är som att smeta modern plastfärg på en gammal antik byrå eller “förbättra” en tavla av Rembrandt. Fruktansvärt. Så jag använder de “riktiga” orden från “Sjung !” 1950:

Den blomstertid nu kommer
med lust och fägring stor.
Nu nalkas ljuvlig sommar
då gräs och gröda gror.
Den blida sol uppväcker
allt vad som varit dött.
Hon allt med grönska täcker,
och allt är återfött.

Det är inte stor skillnad men de sista fyra raderna är “fel” i den nya versionen:
Den blida solen väcker
allt det som varit dött.
Den allt med grönska täcker,
och allt blir återfött.

Förstås måste jag förstås erkänna att “min” version inte är den ursprungliga från 1694:

Den blomstertid nu kommer
Med lust och fägring stor,
Nu nalkas ljuve Sommar,
Då gräs och örter gror.
Den blida Sol uppvärmer
Allt vad har varit dött ;
Då hon oss skrider närmer,
Blir det på nyo fött.

Tillbaka till vardagen

Efter den grymma 10-årsfesten för Bondbloggen på TFiF:en i Helsingfors så får man åter anpassa sej till en regnig vardag i skogen. Nåja, vi åt bara lunch och drack bara vatten – men roligt var det.

Vardagen var att hugga i en regnig skog och att deklarera då det regnade som värst. Då föredrar jag skogen även om regnet inte är så trevligt. Det kommer jul och johanni och första maj varje år men också sista februari som borde utnämnas till allmän flaggdag med flaggan på halvstång. Det finns ju två saker man inte kan undvika och det är döden och så skatterna. Döden råkar man ut för bara en gång men skattedeklarationen skall lämnas in varje år.

Förutom att man får kämpa med kvitton av alla de slag och numera också försöka hitta alla elektroniska kvitton som finns här och där så är det ingen lättnad då deklarationen är klar. Då blir man riktigt sur för lönsamheten är ju usel inom jordbruket nu för tiden. Jag brukar se i farsans bokföring från 1938 framåt. Det var ganska litet lyx på den tiden men man fick åtminstone nånting för produkterna ända fram till 1970-talet. Det påstås att det blir matbrist år 2050 så få nu se om man hinner uppleva det.

Bokföringen lämnar många ifrån sej men jag kan inte se någon fördel med det. Det stora arbetet är ju att försöka samla ihop alla kvitton. Det kanske blir bättre i framtiden då alla kvitton är elektroniska men just nu är det ett riktigt RÅDD med många olika sorter. Jag laddar ned kontoutdragen och sedan går jag igenom dem och försöker hitta rätta kvitton. Det värsta numera är alla betalningsfirmor. Man ser inte vart pengarna har gått och vad det handlar om då det bara står namnet på en betalningsförmedlare. Det är rena detektivarbetet att se igenom eposten för den tidpunkten och försöka reda ut vad man egentligen hade köpt då. Och i Paypals lista finns det ibland bara text på kinesiska …

Det var två dagar med litet minusgrader och då for vi till skogs. Jag kör processorn (en liten traktorprocessor Nokka 400) och brorsan kör ut virke med Zetorn och skogsvagnen. I det här vädret är det bäst att ta ut allt genast medan det går att köra alls.

Humöret blir inte så hemskt mycket bättre av att granarna är ruttna nästan allihop. Man ser inte utanpå utan först då man fäller så syns rötan. De riktigt ruttna bitarna hamnat direkt i flisvedshopen men så börjar det bli ett problem med de som bara är litet rötskadade. Jag brukar såga dem till husbehovsvirke men nu blir det så stora mängder att vi inte orkar såga upp allting. Möjligen måste jag sälja dem som flisved. Det som tidigare blev sulfit lönar sej vanligen att sälja som flisved i dagens läge.

Och så undrar man vad man skall göra åt rötan. Det lönar sej knappast att låta ny granskog växa upp för också de små granarna är rötskadade. Så vi lämnar tallarna kvar och hoppas på ny tallskog. Den skulle passa i stenbackarna – men så har vi älgarna som äter upp tallplantorna. Dom borde skjutas.

En fördel är det med det eländiga regnandet: Vi körde in Zetorn i verkstaden och lappade ihop allt vi kört sönder och smorde och fyllde på olja vilket var mycket behövligt. I den här värmen går det bra att arbeta i verkstaden utan extra värmeblåsare. Jag har ett stort batteri som jag värmer från flispannan så där har varit ganska varmt hela den här vintern.

Motorsågarna har fungerat ganska bra efter den första rengöringen och tändstiftsbyten. På 2252:an har det varit problem med kopplingen där fjädrarna brister ganska ofta. Jag såg att man kan köpa en helt ny koppling till den vilket tyder på att det är ett konstruktionsfel. Annars gillar jag den för den är lätt och tillräckligt stark för fällning. På den gamla Husqvarna 254 har ett fäste gått sönder så den måste repareras.

Numera är Jonsered och Husqvarna mycket lika men jag föredrar Jonsered för jag gillar inte det sneda handtaget på Husqvarna. Troligen en smaksak men jag tycker det går bättre att sikta med det raka handtaget på Jonsered.

Nu är det + 6 grader och genomblött så jag sitter och granskar kvitton, försöker hitta datum (varför kan de inte ha en standardform på kvitton ?) och fundera ut vad den underliga texten betyder. Men det skall bli minusgrader på torsdag så då far vi till skogen och har riktigt roligt. Sedan blir det snart faskansbullar (temlor) och efter ett par veckor måste deklarationen vara inlämnad med gråt och tandagnisslan. Och sedan kan man se framåt mot en ny vårsådd och med nytt hopp se hur brodden kommer upp.

P.S. Det var -27 grader i januari i fjol ! Läs En riktig vinter.

År 2020
År 2019