skog – Sida 11 – Bondbloggen

Skogshasi 2016

I dag körde jag ut sista lasset (utom flisveden) så nu är skogsvintern för i år officiellt avslutad. Föret är ännu utmärkt där det är skugga. Isen ligger tjock på vägen under kvistarna. Det fanns till och med så mycket snö att jag fick söka efter det virke som vi avverkade före snön kom.

Det intressanta bildformatet beror på att jag höll kameran snett då jag lutade mej ut ur traktorn. Bilden är från i förrgår men här i skuggan har snön inte smält så mycket än. Men det lär gå fort för nu blir det varmt både natt och dag.

I kväll regnade det och jag var ganska nöjd med att ha fått ut virket för nu blir det ett elände att köra i våt lera. Och det var på tiden att få undan skogsarbetet. Jag har lämnat en massa saker ogjorda här hemma som jag nu måste ta itu med.

Det var inte någon bra skogsvinter även om vägarna höll ganska bra. Gallringen av björkarna i ungskogen blev på hälft. Men möjligen fortsätter jag om det kommer nån kall natt – och det kan det göra ännu i april. Och så skall ett par lass flisved köras ut även om man kan göra det ännu i juli. Ett problem är massorna av ris och kvistar som ligger på åkern bakom husen där vi fällde en mängd stora granar. De måste brännas förrän vi kan så.

Nu blir det att börja fundera på vårsådden och jag tror jag börjar med att göra exportkontrakt för fodervete. Man får hoppas att det växer nånting på åkrarna i år också …

Skogshasi betyder ordagrant “skogshare” men betydelsen är en annan – se Hasi -äntligen !

Beroendeframkallande arbete.

Det är svårt att slita sig från skogsarbetet nu, flera dagar har jag tänkt att i morgon får det vara sista dagen men så när man gallrat en figur konstaterar man att där borta borde det också glesas ut lite så det blir nog en dag till och så en till å en till…… Bara för att det är så roligt att få “heimane i skick”. Sen är det kanske lite som med skidträningen att när man väl kommit igång så är det något kroppen börjar fordra för att må bra, frisk skogsluft om än något motorsågsavgasblandad och motion är aldrig fel 🙂

Föret håller än och jag kör gränsle över dikena trots att isen nu börjar smälta och det ställvis är ofruset men med tungan rätt i mun och måttliga lass så har jag hittills (peppar, peppar) klarat mig från fastkörningar. Har ca 150 meter dikeslinje kvar att röja och det tar inte så lång stund men då man inte kan hålla sig från att gallra samtidigt så blir det lite mera material att ta hand om. Att man inte kan hålla sig från att åka till skogen innebär tyvärr att allt här hemma lämnar ogjort och förberedelserna för odlingssäsongen på slarv.

En och annan holk hinner man också hänga upp :) — En och annan holk hinner man också hänga upp 🙂

Riktad fällning.

Mest är det yngre träd och undertryckta exemplar som tas bort men ibland hittar man nåt större träd så kallad överståndare att ta bort och då gäller det att sikta rätt för att undvika att de mindre träden slås sönder och visst känns det bra då trädet faller exakt dit man siktar. De senaste dagarna har det varit nästan vindstilla så det underlättar ju fällningen.

En 23,2 meter lång hundraåring har fallit rätt. — En 23,2 meter lång hundraåring har fallit utan att skada rågrannens bestånd.

Jag tänker göra ett nytt försök med att förnya fasaden på bostadshuset, “tattarmarmorn” (mineritplattorna) börjar se slitna ut och skall bytas ut mot brädbeklädnad så jag söker tätvuxna småkvistiga granar för ändamålet. Jag skrev ett nytt försök för jag har redan en gång tidigare sågat fasadbräder som målades med oljefärg, tyvärr hade jag staplat in dom i hallen i väntan på montering så dom gick upp i rök när hallen brann.

Tofsviporna kom

De första tofsviporna såg jag igår och idag då jag körde ut sista lasset över åkern så var det full rulle. Det är ännu snötäcke på åkern men i skogsbackarna är det barmark mot söder. Fastän det frös i natt så håller inte vintervägarna länge till för det är riktigt varmt i solen på eftermiddagarna.

Någon sorts rovfågel har jag hört flera dagar i rad men jag är en usel fågelskådare och vet inte vad det är frågan om. Några holkar för tornfalkar blir det inte här för jag gillar tofsviporna och sorkarna får föröka sej i lugn och ro – jag riskerar inte tofsviporna. För övrigt är det ett grymt kvitter tidigt på morgonen då jag går ut för att sätta på värmen till traktorn. Och koltrastarna har kommit. De plockade havtornsbär under busken vid garaget. Kalle koltrast dog tyvärr under köldperioden i januari så det är väl hans kusiner.

Solen skiner och det är egentligen för varmt för skogsarbete. Nu då processorn är ur bruk (egentligen är det lastaren som är sönder) så har jag kvistat och kapat för hand. Det tar tid och man blir genomsvettig i värmen. Det går åt mycket dricka nu.

Nu gäller det ännu att få ut asparna från Tallmosan. Upplagsplatsen ligger nämligen på sydsidan av ett skogsbryne och solen mjukar tidigt upp vägen. En mängd björk skall också köras ut men vägarna håller troligen ännu länge för den eftersom vägen är i skugga nästan hela dagen. Tiodygnsprognosen lovar minusgrader nästan alla nätter och då tar det tid innan skuggade vägar smälter.

Nybyggda enrummare för mesar.

Nu framåt vårkanten har man haft sällskap av diverse mesar under kaffepauserna som nyfiket kollat om det finns något ätbart i den medhavda matsäcken. Jag har nu inte haft med någon enkom fågelmat men bjudit dem på lite smulor från mina smörgåsar. Nära har dom kommit men riktigt så att dom äter ur handen har jag inte haft tid att vänta på. De smulor som jag lämnat på stubben efter pausen har dom nogsamt tagit hand om och bjudit på lite kvitter som tack.

Det är nån slags holkbyggarkampanj på gång och här töade det fram lite överblivna brädstumpar från hallbygget så jag tänkte att jag kunde bidra med några holkar jag också. Där jag avverkat i vinter finns en järnåldersled som upprätthålls av Malax museiförening och är i flitig användning sommartid. Kanske kunde det ytterligare förgylla tillvaron för besökarna om dom får höra lite fågelkvitter under vandringen så ett tiotal holkar ska jag ta dit då jag hämtar hem nästa flisvedslass. Det blev holkar för mesar och flugsnappare idag men kanske borde jag också fixa några med lite större hål för till exempel rödstjärt, den sjunger ju så vackert. Kanske kan några holkar decimera antalet myggor också 🙂

Det börjar kanske bli i senare laget att sätta upp några holkar för ugglor för bekämpande av sork och möss som jag noterat att det finns en hel del av både i skogen och på den gräsvallsåker jag har intill vandringsleden. Några havsörnar verkar också hålla till i området trots att det är en bra bit från stranden men deras bon har jag inte påträffat.

Det här är vad som behövs till mina holkar som är en modell med öppningsbar framsida för att underlätta rengöringen.

Speciellt svårt är det inte att bygga holkar men jag har en del småknep som kan vara värda att notera.

koppartråden (restbitar från elinstallationer) till upphängningen är hållbar, töjbar och skadar inte sågen om den råkar bli kvar i skogen. Holken hängs upp löst för att lätt kunna lyftas en gång per år då trädet blir grövre, för att holken inte ska glida ner är det bra med en kvist på baksidan av trädstammen.
taket får gå ett par centimeter ytterom baksidan för att ge lite distans mellan holk och trädstam. På så vis hålls holken lite torrare om det vid regn rinner vatten längs stammen. Holkens livslängd blir lite längre på så vis. Taket som också bör gå ytterom sidorna kan gärna beklädas med takfilt för att ytterligare förlänga hållbarheten.
spikarna som fungerar som gångjärn för den öppningsbara framsidan bör vara på samma höjd mittemot varandra så att det är lätt att öppna holken. Framsidan görs lite kortare så att en spik i bottenbrädet (som gärna får vara av lite tjockare virke) kan fungera som låsning för att undvika att framsidan öppnas i misstag.

Hitintills har jag noterat bland annat tofsvipor, lärkor, duvor, svanar, tranor och gäss så att våren är här är det bara att konstatera.

Slaskvåren börjar

Christer hann litet före mej med att konstatera att det finfina skogsvädret tagit slut och slaskvåren börjat. Även om vi haft slask flera gånger den här vintern så ser det ut som om det här är början till slutet på vintervädret. Ännu i förrgår var det fint på morgonen men sedan började snön smälta på eftermiddagen. Så det blev bråttom att få ut de sista stora asparna.

Vi hade ännu kvar två bålickar (bjässar) vid Ståbblaande (japp, det är EU:s officiella namn på åkern och betyder förstås Stubblandet). De blev kvar vid en gallring för 15-20 år sedan och skulle tas “senare”. Nu var de nästan lika stora som årets Bålaträä dvs. 64 cm i diameter. Jag hade förväntat mej att det skulle bli en massa flisved då de brakade omkull men till all tur fick jag ned båda i smala öppningar i skogen.

Svärdet på motorsågen räckte inte till för att såga igenom de tjocka stammarna – det blev nån centimeter osågat i mitten. Stubbarna är intressanta för man ser att tillväxten varit enorm. Vissa årsringar är över en centimeter tjocka …

Av de två asparna blev det ett helt lass med tre meters bitar.

Nu är det slut på huggande av grövre virke men det finns en hel del kvar att reda upp och ta ut flisved. Där vi fällde de stora asparna finns det en matta med aspkvistar och den är på sina ställen nästan en meter tjock. Att röra sej där är ganska besvärligt – speciellt nu då kvistarna är hala. Man får säja som grannen Skooars Gusta då de frågade honom hur det är i skogen: “Jaa – haaldär man int opa ti fall så haaldär man opa ti stiig opp” (Håller man inte på att falla så håller man på att stiga upp).

Årets Bålaträä 2016

Dags att utnämna årets Bålaträä (grymt stora träd). Och det ser i år ut att vara en asp. Intressant nog så stod den bredvid garaget vid gårdsplanen. Jag har sett på den i över 20 år och tänkt att den där borde fällas men det blev aldrig av och den växte sej större och större. Men i år fällde vi den. Just nu sågar jag omkull en hel mängd stora aspar men de är bara nästan lika stora – omkring 60 cm diameter. Men garageaspen var 65 cm och då lämnade jag en ganska hög stubbe så vid normal stubbhöjd var den säkert över 70 cm.

och stubben

De andra asparna är inte helt små de heller. Två aspar ger nästan ett helt lass. Bumlingarna på lasset hör inte alls till de största.

De här är inte så väldigt gamla för aspen växer snabbt liksom björken. Tyvärr vill ingen ha asp så priset är inte bättre än vanlig flisved. Björken har däremot gått bra och har betydligt bättre pris.