Förkylningen börjar vara kurerad så nu kliar det i skogshuggarfingrarna. Idag var det ändå lite i kallare laget med -24 i morse det steg sen till knappa -20 på dagen men föll nu igen mot kvällen. Lite onödigt kallt så det fick bli en skrivbordsdag istället. Läste sen om en som köldskadat fingrarna i måndags och det var ingen trevlig syn så kanske var det ändå inte så dumt att stanna hemma idag.
Jag har annars förberett skogsarbetet i den mån att jag vandrat runt lite, kört upp lite spår, planerat arbetet och faktiskt provhuggit en tank för att kontrollera den värsta abstinensen 🙂
Mossen nere i bild har stått i tur en några vintrar redan men det har varit alltför blött de senaste åren. Nu ser det bra ut, dikena var vattenfyllda till bredden då det frös och det är nu möjligt att köra överallt. Att dikena är fulla med vatten berättar också att en rensning måste göras för annars försumpas skogen igen. Vattnet ska ut över grannarnas skogsskiften så nu gäller det att också få dem med på noterna, hoppas att dom förstår nödvändigheten med dikesrensningen. Hur som så ska dikeslinjerna huggas upp nu för bättre förhållanden än så här kan det knappast bli och man vet inte hur många vintrar det går innan läget är lika bra.
Från och med i morgon ser det ut att bli en vecka med varmare väder, det utlovas kring -5 grader vilket är lagom skogshuggartemperatur 🙂
Före jul var det +6 grader och det såg ut att bli en sen start för skogsarbetet eftersom de till och med hotade med plusgrader till nyårsafton. Men det visade sej att temperaturen sjönk med nästan 20 grader på fem dagar. Men ingen snö. Så jag fick precis vad jag önskade mej: Köld på barmark. Och det fungerade bra. Skogsvägarna frös till ordentligt. Till och med mosaveein i Tallmosan var stenhård. Jag har nu kört flera dagar med gamla MF165 som har breda bakhjul och väger ungefär en tredjedel i jämförelse med de stora traktorerna. Den gör fina spår i gräset och mossan.
Vi började såga upp vägar i Tallmosan och kommer troligen att ta björkar som nu piskar de fina granar som växer upp. Det kommer att bli en hel del björk och asp i år om vädret fortsätter lika fint. Dessutom skall vi hugga upp nya vägar utmed dikena för de gamla vägarna går genom sanka marker. Den väg vi högg upp för tre år sedan utmed diket blev mycket bra och tanken är att bygga en likadan på andra sidan diket.
Till höger syns den väg som byggdes för tre år sedan och till vänster skall det bli en likadan. Det finns en gammal dikesvall också till vänster. Med en grävmaskin som jämnar ut den litet och sätter in fyra nya broar så kan vi få en bra vinterväg också för den skogsbit som finns till vänster. Men först skall det sågas en hel del- Tillväxten har varit mycket bra på vallen.
För övrigt är Tallmosan inte någon bra växtplats för skog även om den är dikad. På bilden nedan ser man fin tallskog men det är bara det att den är gammal. Årsringarna är täta men inte blir det något kvalitetsvirke av tallarna ändå för de är fulla med kvistar.
Jag sågade på prov en del tallar från mossen och även om det var tungt och tätt virke så var det krokigt och kvistigt. Möjligen kunde man använda det till mindre saker. Jag är rädd för att det tar hundra år innan vi får ut bra virke härifrån.
I alla fall blev det rivstart på skogsarbetet. Tyvärr så kom den första snön förra natten. Jag hade siktat på att få in Belarusen torr och fin innan snön skulle komma (i morgon) men den kom en dag tidigare än prognoserna lovat. Det är ingen katastrof men det blir blött i verkstaden då snön smälter och traktorn måste värmas upp en dag till förrän det blir trevligt att arbeta med den. Verkstadsarbetet blev litet försenat nu då vintern började så plötsligt. Jag hade satt tiden på att bygga utomhus då det var ganska bra byggväder ända fram till jul.
I alla fall har skogsvintern i år börjat på bästa möjliga sätt – hoppas bara att vädret i fortsättningen blir lika bra. Men man får ta det som kommer …
Det är inte bara att ta motorsågen och fara till skogs. Först måste alla sågar och maskiner repareras och skötas om – möjligen byggas om litet. Och allra först måste man köra spår så man vågar sej in i skogen. Annars blir det djupa hjulspår som egentligen aldrig går bort. På skogsvägarna finns nämligen långt gräs som isolerar mycket bra och marken fryser inte under det torra, tjocka gräset. Det allra värsta är om det kommer snö utanpå gräset. Då fryser marken inte alls på hela vintern hur kallt det än är. Så man måste köra spår och trycka ned gräset.
På den här bilden ser man bra hur tjockt och luftigt gräset är på vägen och hur hjulen gör stora spår i det. Det räcker inte med att köra en gång utan man borde köra minst två spår bredvid varandra för att det skall frysa ordentligt. Vanligen kör jag spår i spår tills det inte finns något gräs alls på mitten. Då får man bra vägar. Men det tar en hel del tid att köra över alla vägar i skogen så många gånger så vanligen kör jag bara huvudvägarna och sedan stickvägarna enligt behov. Man behöver ju inte köra överallt varje vinter.
Sedan gäller det att fundera ut hur mycket tid man sätter på att hämta vindfällen. Det är vanligen inte lönsamt att hämta ett träd här och ett träd där. Det går en massa tid men inte blir det mycket virke av det arbetet. Speciellt som vindfällen oftast är rötskadade träd som bara duger till flisved. Så vi har nu i två dagar traskat genom skogen för att se var det finns så många vindfällen att det lönar sej att hämta dem. I år är det inte så farligt men visst finns det alltid något träd här och där.
I alla fall verkar det vara viktigast att ta bort björkarna i Tallmosan där det kommit upp väldigt fin granskog som störs av björkarna. Beroende på vädret så kanske vi hugger en mängd stora aspar därefter. Och så borde man gallra litet överallt som vanligt …
I dag var vi första gången till skogs. Vädret var strålande. Förra natten hade det varit -9 grader så det hade börjat frysa på. Men inte en flinga snö har det kommit – vilket är utmärkt. Vi gick till fots genom skogen men snart kan man börja köra med lätta MF165 för att trycka ned gräset så vägarna fryser.
Vi har haft litet blåst men inte egentliga stormar. Fem stora träd hade blåst omkull där vi högg i fjol så det var inte så farligt. Om det inte kommer mycket snö så fryser det nu på och det skulle vara utmärkt för gallring. Prognoserna visar på måttlig köld med -8 på nätterna men nästa vecka skall det bli kallare. Tyvärr lovar de också snö men man får se hur det blir.
Det gäller att sätta fart på skogsarbetet för det är bara lite på tre månader kvar innan våren kommer. Och det finns mycket att göra i skogen. Först och främst skall björkarna bort från en bit blandskog. De håller redan på att fila sönder grantopparna.
Före jul hotade prognoserna med plusgrader på nyåret men det var fel. Nu hoppas jag bara att prognoserna stämmer åtminstone ifråga om kölden. Bättre skogsväder än det här kan det inte bli.
Termometern visar -7°C och det är klart väder ute så det kan nog krypa ner mot en -10° under natten. Så gott som snöfritt har vi också så kanske det fryser på lite.
Under dagens julgransletande som också blev en runda runt en del av skogsskiftena kunde ändå konstateras att det fortfarande är vått och ofruset i skogen. Konstaterade också att nu växer skogen bra tack vare långa växtsäsonger, det har ju varit några år med lite tjäle så att tillväxten kommit bra igång på våren och långa varma höstar hjälper ju till de med. Och vatten har träden också fått i år, vi börjar ligga på samma nivå som rekordåret 2012 så det blir nog ett nytt nederbördsrekord och då har jag beaktat nederbörden här i byn sen medlet av -60-talet eller under 50 år.
Skogens goda tillväxt är ju glädjande men tillika betyder det också en hel del jobb och nu vore det bra att komma igång med röjningarna innan snön blir besvärande, om vi nu får nån? Det som man undrar över är ju just hur vintern kommer att bli, ska man hålla sig till de fastare markerna där man säkert får ut virket eller vågar man söka sig ut på mossarna? Tidigare i höst menade långtidsprognoserna att det blir en hård vinter men nu tycker jag det låter som om det inte blir nån vinter överhuvudtaget. Nåå, säkrast är väl att börja på där marken bär man kan ju alltid flytta på sig om det fryser på, huvudsaken är att man kommer igång. Dessutom är det bra att börja på den här tiden på året då dagarna är korta så att kroppen hänger med…… jag hör ju till dem som fortfarande brukar motorsågen vid röjningsarbetet.
Lång växtsäsong.
Det är inte enbart i skogen som växtsäsongen blivit längre på sistone, även på åkern har arbetet dragit ut på tiden. Vet sen inte om det beror på att värmen hållit i sig eller om grönsaksbonden börjar bli gammal och långsam. Det känns nog lite som om luften börjat gå ur en de senaste veckorna.
Hur som så skördade vi bort de sista kålrabbina, grönkålen och brysselkålen nu under slutet av veckan och jag plöjde lite till igår lördag. Ännu idag skulle det varit möjligt att skörda och plöja men hur det är efter i morgon återstår att se. Har ännu lite kålrot kvar samt större delen av palsternackorna men dem försöker jag övervintra på åkern för skörd till våren. Kålrötterna kan eventuellt gå att skörda senare om det skulle råka bli varmare igen.
Nisse skrev om den långa säsongen för en tid sen och visst har den blivit lång, vi startade med plantdrivningen under senare halvan av mars så närmare 9 månader har man petat i jorden 🙂
Att säsongen är lång beaktas ändå inte av de statistikförande byråerna. Vi grönsaksodlare har ju i lag skyldighet att meddela odlingsarealer och skördemängder och det står i anvisningarna att man skall beakta hela året. Men det är ju lite svårt att i medlet av november meddela uppgifterna då skörd fortfarande pågår. Därför har blanketten blivit liggande med den påföljd att dom ringde upp häromdagen och undrade hur det är med skördemängderna. Det blev nu tvunget att uppskatta vad som sist och slutligen kan skördas och damen försäkrade att jag inte polisanmäls även om jag inte lyckas få det uppskattade skördat……. det står nämligen inget i lagen om att de lämnade uppgifterna skall vara sanningsenliga 😀 Dessutom var jag inte den enda som fortfarande höll på med skörden.
För att fortsätta på skogstemat så är det planteringssäsong men jag fick nyss Skogsland och där ifrågasätter professor Urban Bergsten från SLU den nuvarande föryngringsmetoden med att plantera förädlade plantor. Ett forskarteam har analyserat 14 föryngringsförsök med cirka 25 års växttid. Resultatet visar att redan efter några år är många av de planterade plantorna borta. Efter 25 år är en stor del av de producerande träden i stället naturligt föryngrade.
Det är ju ganska förkrossande resultat för den nuvarande dogmatiska planteringsfilosofin. Och jag tycker förstås att Vavadejasa ! Den som planterar kastar bort pengarna. Jag har inte i mitt liv planterat nånting och nu verkar det som om forskarna börjar hålla med mej. Naturlig föryngring är inte bara den billigaste metoden utan också den bästa. Bergsten är inte nådig till den i lag stödda förhärskande metoden: “Vi har i princip samma föryngringsmodell som vi trodde var bra på 60-talet. Resultatet visar att vi i viss mån gått vilse”.
Nu är förstås en forskare inte så dogmatisk och enkelspårig som byråkraterna och politikerna vanligen är. Bergsten är inte emot plantering i alla sammanhang utan anser att man bör kombinera stöd för naturlig föryngring med färre plantor per hektar som man sedan försöker sköta bättre så de faktiskt överlever.
Artikeln finns på nätet (på engelska från tidskriften Forestry)
De analyserade försöken är till största delen från mellersta och norra Sverige (10 st. norr, 4 st. söder om Gävle) så de kan jämföras med Finlands skogar ganska bra.
Jag har nu inget emot plantering men jag har väldigt mycket emot den stelbenta inställningen hos en stor del av “skogsexperterna” att skogen bör skötas på ett visst sätt överallt. Förhållandena varierar ju mycket mellan olika skogsområden så man borde i stället använda huvudet att tänka med och förnya på olika sätt på olika marker.
Också i planterade skogar är omkring hälften av alla träd vid 25 års ålder naturligt föryngrade. Även om de intensivt omskötta skogarna har omkring 22-25 % högre produktion så täcker det knappast kostnaderna. Så vi slöfockar som sysslar med annat och låter skogen förnya sej själv klarar oss lika bra som de som sätter pengar och arbete på plantering.