skog – Sida 17 – Bondbloggen

Före och efter

Jag har sågat ned 100-åriga granar som håller på att bli alldeles för stora. Det är inte så dåligt med tillväxten om man ser på årsringarna men ungskogen borde få komma fram. Och snart räcker inte sågsvärdet till mera. Speciellt vid det stora diket i Tallmosan har de växt alldeles förskräckligt. Men nu har jag fått omkull de största. Så här såg det ut före:

och efter:

Den fina ungskogen mitt i bilden måste tyvärr delvis bort för jag skall flytta vägen dit så den kommer på dikesvallen i stället för i sankmarken bakom den. På andra sidan diket finns redan “autostradan” och det har fungerat bra att ha vägen på dikesvallen.

Blåsten hjälpte till vid fällandet. För årets monstergran så räckte svärdet inte till men det fattades bara en liten centimeter så blåsten stjälpte granen i alla fall.

Ganska snyggt fälld utanpå dikesvallen …

Det blev över en kubik stock från den här granen. Jag försöker få fem kubik per dag men det lyckas bara där granarna är riktigt stora. Det tar nästan lika lång tid att kvista och kapa en mindre gran men det blir betydligt mindre kubik stock av en liten. Till all tur har det inte (ännu) varit någon röta i de här stora granarna. Bara två tremeters längder har jag varit tvungen att ta bort och de var alldeles tydligt körskador eftersom röta fanns på ena sidan.

Vädret har varit fint den senaste tiden. Vi hade ett par riktigt kalla nätter så ett par plusgrader på eftermiddagen gör inte så mycket. Och så har vi ingen snö uppe i träden mera. På marken är det mycket ojämnt. Vissa ställen är det litet snö men i gläntorna kan det vara ganska mycket kvar ännu. Men vädret blir sämre vilket betyder varmt och snö. Det här februari lär ha varit det varmaste sedan 1859 och det kan man tro. Då blir det väl smällkallt i mars så att årsmedeltalet blir “normalt”.

En bortkastad dag

Allt emellanåt händer det – och speciellt ofta i skogen. Dagen verkade bra. Det hade frusit på natten (-6 grader) och värmen hade fått snön att falla ned från träden. Nu skulle det huggas – trodde jag. Men jag hann inte ens stanna traktorn förrän jag hörde ett grymt pysande. Ventilen på ena bakhjulet hade brustit. Där jag fäller är granarna så stora att motorsågen med nöd och näppe räcker till (med 13″ svärd) och kvistarna är lika grova som armen. En av dem hade slagit av ventilen.

Tja, det var inte mycket att göra annat än att ringa hem efter skjuts och hämta stora Zetorn. Till all tur var det fredag morgon fastän allt elände vanligen händer på fredag eftermiddag. Och vi har bilväg ända fram till skogsskiftet i Tallmosan. Nattens köld gjorde att vägen till skogen höll för den stora traktorn. Sedan var det problematiskt att komma fram med den. Där vägen var rak gick det men den är så grymt lång att minsta krök gjorde att skopan tog emot träd. Jag lyckades i alla fall komma fram utan att såga ned alltför många träd.

Nu var det fint att ha lastaren fäst vid traktorns ram. Då har man inbyggd domkraft och bara sätter ned en benet och bakhjulet lyfts i vädret. Så det kunde jag skruva loss och lyfta bort med frontlastaren. De stora hjulen går inte att hantera för hand.

Därefter hämtade jag Ducaton och släpvagnen, körde ut hjulet till vägen och lastade på vagnen. Och så körde jag det till Kuggom till vår däckspecialist och fick ny innerslang monterad snabbt medan jag väntade. Hem igen och hjulet med frontlastaren tillbaka till traktorn.

Det gick bra att sätta tillbaka. Med stödfoten kunde man lätt reglera höjden på traktorn så man fick det på skruvarna.

Muttrarna på och så var det bara att dra fast dem ordentligt.

Visst gick allt bra men innan jag hade alla traktorerna och Ducaton hem från skogen var det i alla fall mörkt och dagen förbi utan att jag hunnit såga nånting alls. Utom en jättestubbe som jag måste såga ned för att komma fram till bakhjulet med frontlastaren. Åter en bortkastad dag. Och så den filosofiska frågan: Hade det hjälpt att inte alls stiga upp i morse ?

Skogsbondens arbetsväg

Jag satte tidigare in en förfalskad video, dvs. det var en stillbild men nu har jag monterat traktorkameran. Det är en billig vindrutekamera som i alla fall har en ganska bra kvalitet. Fästet är däremot uselt. Det skulle sättas fast med en sugkopp och det gick inte alls. Så jag byggde om det och satte en stark magnet i stället. I en bil kan det vara svårt med nutida plast överallt men i gamla Zetorn finns det mycket järn. Lite måste det ännu ändras för vibrationerna stör mikrofonen ganska mycket ibland. Men det borde gå att fixa med gummibussningar. Magneten är röd.

Kameran är en G1WH med HD 1080 och rätt hyfsat nattseende. Jag kollade på nätet och den fick bra vitsord. Mycket bra för under 50 euro på eBay.

Nu kan jag visa en äkta hemfärd från skogen. Musiken är också äkta. Den kommer från mina hörlurar via Blåtand som vi diskuterat tidigare.

Det har varit ett problem att ta video eftersom jag arbetar ensam och sällan har tid med att ställa upp videokamera med stativ. Nu kan jag ha kameran i traktorn och flytta den snabbt med magnetfoten till lämpligt fönster.

Tornados spelar Telstar. Det var den första telekommunikationssatelliten för civilt bruk. Nu är det redan över 50 år sedan.

På väg hem från skogen

I kväll då jag körde hem från skogen så var det en fin kvällshimmel. Samtidigt så lyssnade jag på mp3 i hörlurarna. Väl hemma så satte jag ihop en liten video (med en stillbild) bara för att experimentera. Här ser ni resultatet som är ganska så verklighetstroget. Bara Zetorns motorljud i bakgrunden saknas. Jag skall försöka få till stånd en riktig video med min nya traktorkamera men det gick ju inte i dag för kvällshimlen var fin bara under de minuter jag körde på vägen. Det är mycket kort tid man har på sej att fotografera/filma nånting fint och har man inte då allting färdigt så lyckas det inte. Bilden ändras faktiskt litet om ni orkar se till slut …

Musiken är Shadows: Ghost Riders In The Sky som är en av mina absoluta favoriter. Ren och skär 60-talsnostalgi.

Nej se, det snöar …

Men andra raden (“det var väl roligt, hurra”) håller jag sedan inte med om för det är inte alls roligt i skogen just nu. Vi hade länge ganska litet snö men nu är det eländigt. Och det finns en massa snö uppe i träden – som man får i nacken då man börjar fälla.

Här går alltså vår skogsväg. Björkarna är förstörda för de reser inte sej mera. Den senaste blidsnön gjorde stor skada. Det blir förstås fina spår där man kör och det packar bra under hjulen men någon bra gallringsvinter blev det alltså inte. På vindfällena ligger det tjockt med fastfrusen snö som måste sågas loss. Jag har skogslastaren med och skakar bort så mycket jag får innan jag börjar kvista och kapa.

Det har varit för varmt den senaste tiden. Under snön är det ställvis inte alls fruset. Men i Tallmosan är återväxten fin. Det är riktigt synd att behöva såga upp en väg genom den fina småskogen. Allt naturlig föryngring.

Men det börjar bli för tätt och så småningom skall det gallras så träden inte blir för spinkiga. Och björkarna måste bort för de filar snart sönder granarna. Förutom snön är det fantastiskt att få vara ute i skogen …

Gnistorna flyger

Det blev en hel del verkstadsarbete. Jag skulle bara byta tätningar i vridcylindrarna som läckt olja ganska illa men då traktorn nu en gång var inne i verkstaden och varm så började jag reparera en hel del annat också. Sådant som jag borde ha gjort för länge sedan men som blivit uppskjutet så länge det bara går att köra.

För något år sedan svetsade jag ihop ett fäste för lastaren så den sitter stelt fast i traktorn. Det ger en massa fördelar då man kan köra utan vagn. Speciellt då man fäller är det bra att kunna köra utan vagn som bara hindrar då man vill komma åt besvärliga träd. Fästet fungerade bra men behövde göras stadigare så jag svetsade ihop stödjärn till det. Och att tillverka nytt tar alltid mera tid än att reparera gammalt. Så det blev över en vecka verkstadsarbete och gnistorna yrde …

(Videorna är ganska långa och tar tid att ladda ned men den sista är ett kort sammandrag)

Först skär man till järn (av den grövre kalibern):

Sedan skall bitarna smärglas så man får en bra svets:

Och så svetsar man ihop järnen. Här vänder jag oartigt nog ryggen mot kameran men man kan inte rikta den direkt mot bågsvetsen som ger ett så intensivt ljus att det är farligt för ögon och kamera:

Och så måste man köra med vinkelslipen för att ta bort de värsta spåren av klåparen som svetsat. Dessutom är en jämn sträng starkare än en ojämn.

Här är en veckas arbete nedbantat till några ynka minuter på video. Men i TV får man inte visa längre snuttar än 5 sekunder så om jag sätter ihop allt till en strömsöaktig snutt så blir det att se ut som ett mycket litet arbete. Lätt som en plätt:

Men nu är traktorn klar och nu skall det bära av till skogs. Vädret är litet för varmt men det går an så länge det är nån grad under noll. Vägran fryser inte till utan värms upp nedifrån så litet kallare skulle det gärna få vara. Men man kan inte få allt så perfekt. Det är i alla fall just ingen snö.