skog – Sida 21 – Bondbloggen

Tallmosan som badort

Det sågas och körs och grävs i Tallmosan för brinnkära livet. Jag stiger upp sex och skyfflar flis och sätter på motorvärmaren till traktorn. Sedan dricker jag morgonkaffe och läser posten (serierna i tidningarna och eposten). Tyvärr så har det gått mången förmiddag till att sköta om flispannan. Ett järn hamnade under skruven eller fläkten tappade ställskruven och mycket annat. Var tredje dag måste jag också köra flis. I princip kunde jag fylla på för en hel vecka men ifall det händer något med skruven så är det inte så litet arbete att skyffla bort all flis så man kommer åt den.

Innan man kommer iväg så skall alla skogskläderna på och det tar sin tid. Mobiltelefon, Android (för att övervaka pannan) och GPS skall tas med. Och så måste man kolla att de är ordentligt uppladdade. Sågarna skall fyllas på och keden filas innan man åker iväg.Rätt ofta måste man också blanda bränsle. Jag köper 98 oktans bensin och blandar fyra liter i en gammal syltburk. Den passar bra för en deciliter tvåtaktsolja. Men innan man åker iväg måste man se till att allting är med. Det harmar om man måste åka tillbaka efter nånting man glömt.

Tillsvidare har jag sågat upp lagringsplats och kvistat och kapat omkullfallna torra träd. En hel stenbacke torkade plötsligt och det var inte granbarkborrar för då hade man sett gångarna de brukar gräva. Troligen var det en storre avverkning som tog bort den skyddande skogen så stenbacken torkade upp fullständigt efter det. Det är stora granar men inte dåligt virke. De storr granarna är stenhårda och man får ofta fila keden. Litet färska vindfällen finns det också.

Vi har bilväg ända fram till vår skog så jag kommer vanligen hem på kaffe mitt på dagen. På eftermiddagen tar jag med traktorn med lastare för att lyfta undan det jag kapat. Det mesta börjat vara uppstädat nu så snart blir det att fälla mer. Tyvärr hotar vädret att bli sämre med blåst och snö. Men det har varit ovanligt fint i flera veckar nu så man kan inte klaga.

För ett par dagar sedan kom beslutet att vi får finansiering till vår sjö. På själva mossen finns det bara förkrympta och kvistiga tallar och ännu värre är att “Atomlinjen” från kraftverket i Lovisa går snett över en av våra skogsbitar så det bara blir två smala trianglar kvar. Därför kan det gärna bli en sjö där. Det är officiellt en “viltsjö” men vi tänkte grunda en badort i Tallmosan så folk kan komma och ta sej ett torvbad där.

Just nu håller Bengt på att klippa av de små tallarna och sedan börjar han gräva sjön. Det är ju ett väldigt bra år för det eftersom det inte finns snö som isolerar och hindrar mossen från att frysa. Till sommaren har vi väl en ordentlig grop i mossen som hoppeligen liknar en sjö. Jag misstänker svagt att den kommer att vara full av torvsmörja.

Här skall det bli en sjö.

Sjön ligger alldeles intill en stenbacke så där kan vi bygga ett hotell för badorten. Soffliggarna kan sitta på hotellets balkong och titta på när de mera sportiga badar i torvsörjan. Den här backen är inte den kända Ratuöyn som ligger litet längre bort. Den var faktiskt en ö för inte alltför länge sedan (1800-talet) då Tallmosan var en våtmosse som bara kunde beträdas vintertid då den var frusen. Intressant nog finns det massor av vintervägar över de här mossarna på ryska kartor från 1800-talet. Eftersom det då inte fanns någon skog så var mossarna utmärkta vägar där man kunde transportera tunga lass med släde. Då de frusit ordentligt …

Ratu- betyder något som är ratat och i det här fallet avsågs troligen den dåliga skogen på ön. Ordet “öy” är det urnordiska ordet för “ö” och innehåller den gamla diftongen “öy” (den ursprungliga var “ey”).

Ratuöyn med atomlinjen.

Nu fryser det till.

Efter dagens snö- och tjälmätningar kan man konstatera att marken fryser till ordentligt nu i vinter trots att det dröjde länge innan tjälen fick fotfäste. När Vasabladet besökte mig i början av januari var det blött, bart och ofruset. En kollega på orten plöjde ännu den 9 januari och undrade om det borde registreras som höst- eller vårplöjning i skiftesvisa bokföringen. Vi hade ju haft lite vinter efter självständighetsdagen och om det inte skulle bli mera vinter senare borde det kanske räknas som vårplöjning. Men eftersom det nu blivit vinter så blir det till att registrera det som höstplöjning.

Den 10 januari började marken frysa till och de få centimeter snö som föll då har inte mäktat hålla tjälen stången så nu har tjälen växt med en 10 cm per vecka. Lite tjäle gör gott åt marken då det frysande vattnets sprängverkan luckrar jorden. En 40 cm tjäle tycker jag är ganska lagom, fryser marken mera än en halv meter kan det inverka försenande på vårbruket speciellt om vi får en kall och torr vår.

I skogen gör också tjälen nytta på så vis att den ger bärighet åt skogsmaskinerna på våta och mjuka platser. Också i skogen har nu tjälen börjat växa även om lite snö, mossa och ris isolerar en del. På orörd skogsmark är det nu en 10 till 15 cm fruset. Vill man påskynda tillfrysningen lönar det sig att köra eller trampa upp spår där man ämnar köra med tyngre fordon senare i vinter.

Nu utlovas det lite mildare väder och lite mera snö så det kan ju hända att tjälens tillväxt avmattas något, det återstår att se hur det blir till våren.

Dagens kontroll visade att tjälen nu gått 32 cm djupt i marken.

Dra åt skogen …

Just nu drar vi alla åt skogen så mycket vi hinner. Ingen snö och riktigt kallt. Solen skiner och det är en fröjd med skogsarbetet. Jag sågar och radar och lyfter bort träd som ligger huller om buller i skogen. Det är en stor fördel att ha skogslastaren monterad på traktorn just nu för det är så lätt att backa och lyfta bort stockarna utan att vagnen krånglar.

I bästa fall kan jag till och med köra med stocken släpande bakom traktorn eftersom lastaren är fäst vid ramen ganska stabilt. Det är bara att dra upp stödfötterna. Men det går ju inte med stora stockar långt bakom för då stiger framhjulen upp i vädret. Då jag har vagnen tillkopplad så är det lika besvärligt att lyfta undan stockar både framför och bakom. Körvägen blev klar i dag och så småningom skall jag koppla till vagnen och köra ut virket. Men först skall jag plocka bort träd från de besvärligaste ställena.

Med barmark är det inte så lätt att köra upp körvägar därför att man inte har snö som packas i groparna. Så nu måste jag rada virke i groparna och köra försiktigt. Det är inte alls roligt att fastna på en sten eller en stubbe så bakhjulen blir hängande fritt i luften. Det kan bli en hel del jobb innan man får traktorn bort därifrån.

Det var litet trångt i hytten på Zetorn fastän den är stor. Mest berodde det på att jag hade motorsågen på hyttgolvet och det var besvärligt att vrida stolen bakåt då man skall lasta. Jag tänkte först bygga låda för sågen utanför hytten liksom på Belarusen men så kom jag på en lysande idé. Zetorn har nämligen ett stort tomt utrymme framför kylaren och då jag råkade ha en skiva filmfanér som passade precis utan att jag ens behövde såga till den så fick jag på nolltid en riktigt bra förvaring.

Sågen passade precis på millimetern och dessutom får jag kaggarna med bränsle och olja att rymmas. Man kan ännu täcka in hela utrymmet eftersom motorn inte vill bli tillräckligt varm i den här kylan.

Jag hugger på en stenbacke och märkte att kedjan måste filas ofta. Dels är torkade träd hårda som tusan och dels har rotvältorna spridit sand över stammarna. Den fina ked jag började såga med är ganska sorgligt nedfilad redan. Och det är stora granar som torkat. Det blir att sälja flisved för det här orkar vi inte bränna upp själva ens med hela släktens hjälp.

Ludimysså, filttåssår å fåårsjinnspels

Vilda svängar i vädret. Från +6 grader till -20 på ett par dagar. Jag klagar inte för nu har skogsvägarna frusit riktigt fint – speciellt som vi inte har någon snö. Det är bara litet pudersnö på marken. I all synnerhet då Bengt körde sin grävmaskin längs en väg så blev det fina breda spår som är frusna. Och autostradan längs kanalen har frusit. Vi har sågat upp vägar och upplagsplats och nu kan vi börja städa upp och ta bort de torra träden, Tyvärr är det en hel del stora träd som torkat och stormen har tagit omkull en del också.

Det blir en hel del energived – vi har inte en chans att bränna allting själva. Till all tur har priset på energived stigit litet de senaste åren eftersom det byggts en mängd värmeverk för flis.Det blir annars fin ved av de torra granarna. Brorsan sågade ned en och testade. Det gick bra att bränna den direkt (efter den han kluvit förstås).

Det är väldigt bördig mark i Tallmosan men det har också en baksida: Gräset växer alldeles förhärdat. Efter avverkningen fanns det en matta med fina granplantor här men gräset tog överhand och bara en del granar överlevde.

Det blir fin granskog här fastän det ser dåligt ut just nu. Gräset är långt över en meter högt men då granarna växer upp så skuggar de ihjäl gräset ganska fort. I en tidigare avverkning (1973) har gräset helt försvunnit för länge sedan och nu gäller det att få bort björkarna som sliter på granarna. En litet senare avverkning har massor av björk som konkurrerar effektivt med gräset och där kommer granplantor upp under björkarna som får stå kvar tills björkarna börjar fila på granarna.

I skogen behöver man inte så tjocka kläder så länge man arbetar även om stickastråmpår (yllestrumpor) är absolut nödvändiga. Jag har också gått över till underställ helt i ylle som jag tycker håller värmen bäst då man blir svettig – och det blir man även om det inte finns djup snö. Men annars så är det väder för ludimysså (skinnmössa), filttåssår (filtstövlar) och fåårsjinnpels (fårskinnspäls). Fast pälsen kan man inte arbeta i – den är alldeles för varm. Däremot är den utmärkt då man på morgonen går ut för att sätta på motorvärmaren, se till flismataren och ta in ved och tidningen. Filttåssåna är så varma att man kan gå i dem med bara fötter.

Nu verkar det fortsätta med kyla nästa vecka och det är ju bra men sedan blir det varmare och så kommer det snö. Så nu är det bråttom nästa vecka för bättre skogsväder kan man knappast få. Man borde få så mycket som möjligt gjort före snön kommer. Det är i alla fall så kallt att jag har maskinerna inomhus. Kallstarter sliter på dem ganska ordentligt. Med ner emot -20 grader blir oljan så styv att lastaren knappt rör sej i början.

Då jag körde hem i Ducaton från Tallmosan så mindes jag hur jag som liten (före skolåldern) åkte på stocklasset som vår häst Lyra drog. På 50-talet använde man ännu inte traktorn i skogen. Nu satt jag i en varm bil men då vi körde med häst över åkrarna vid Petjärmosan så blåste det så kallt att jag minns det som det kallaste jag varit med om i mitt liv. Och det tog en evig tid innan vi var hemma och kunde gå in och värma oss. Då behövdes verkligen fårskinnspälsen. Den användes förstås inte då vi arbetade i skogen för det var svettigt göra. Tiderna förändras men fårskinnspälsen ger jag nog inte bort.

I fullmånens sken

Vad gör det att dagarna är korta då det finns fullmåne. Det var förstås inte fullt så romantiskt i skogen i kväll. Jag hade motorsågen på för fullt, pannlampa och strålkastare på traktorn och Beatles Rock and Roll Music i Blåtandhörlurarna. Men visst var fullmånen till stor hjälp.

Det var kallt förra natten med -17 (även om det tydligen var ännu kallare uppe i Österbotten). Bara på ett par dagar gick temperaturen ned med 20-30 grader. Det är ingen ordning på vädret. Nu är det kring -10 och det är riktigt bra. Ingen snö heller – bara litet puder på marken som är ordentligt frusen. Jag har ännu inte kättingar på Zetorn eftersom det är grusföre ända upp till skogen och jag hugger upplagsplats bredvid grusvägen. Men in i skogen vågar jag mej inte utan kättingar. En stubbe kan få traktorn att slira hjälplöst. Man får också akta sej då man går för stubbarna är otroligt hala (som Christer också har märkt :-).

Det är igen liv i luckan i Tallmosan. Folk har farit till skogs nu då det äntligen har frusit på och vi hade stora samlingen vid vägskälet i går. Bilar och traktorer rör sej fram och tillbaka så man får se upp och planera in mötesplatserna. Ollas Bengt dikar “kanaaln” och har lagt ner en ny bro vid vår skog. Samtidigt får jag en fin väg bredvid diket så jag inte behöver köra över groparna i den gamla vägen längre in. Där har jag fastnat många gånger och fått rada av hela lasset för att komma loss.

Det tar tid att få ihop all utrustning igen. Jag skall ha reservdelar till motorsågen och funderar på en ny “fellansååg” (för att fälla litet större träd). Ny stövlar köpte jag redan. Jag gillar de lägre skaften och nu påstår de att de är av “gummi” – vad det nu sedan betyder. Det är reklam och marknadsföring för att komma runt misstron mot de eländiga plaststövlarna som går i bitar efter ett par år. Och reklam är lika med lögn. Fast det kanske finns nån liten gummibit nånstans på stöveln …En sak är åtminstone bättre: Det finns en liten klack bak på hälen så man lätttare får av sej stövlarna. Det kan vara riktigt bevärligt att på kvällen få av sej stövlar med fuktiga sockor.

Ett varmt tack till Lotta och hennes mormor för de fina “stickastråmpåna” (ullstrumpor) som har räddat mej från att frysa om fötterna i skogen. Jag är skeptisk till alla sorters konstmaterial men ylle vet jag att fungerar även om det blir vått.

Av de moderna prylarna så har jag mest bekymmer med hörlurarna. De behövs för att jag skall höra då telefonen ringer men det tycks vara omöjligt att hitta nånting som passar hörselskydden i hjälmen. Jag vill inte ha hörlurar inbyggda i hjälmen. De är svindyra och så kan man inte ha dem på sommaren då man kör traktor – annat än att man har skogshjälmen på sej. Jag har fem olika hörlurar redan men ingen passar. De som hålls på har den nackdelen att öronen blir pressade i de mest underliga former. Man har riktigt sjuka öron på kvällen. Alla hörlurar är gjorda för sportfjantar som inte använder hörselskydd.

I alla fall har jag äntligen kommit ut i skogen och det är ganska lämplig köld och – bäst av allt – ingen snö. Nu är det fint att gallra och städa upp. Hoppas konditionen håller för nu borde man såga dag och natt.

Äntligen skogsväder – och ny skogslag

Hurra, det är kallt (ursäkta, Kalle …). Det är slut med gyttjan och eländet för den här hösten. Höst har det varit ända tills nu. Nu har vi minus 12,5 grader och tiodygnsprognosen lovar samma väder i framtiden. Det bästa är att det inte finns snö just alls så nu fryser skogsvägarna. En vecka med det här vädret så skall det gå att köra i skogen med traktor. Men jag tänker börja köra spår redan i morgon.

Tack till alla som skickat länkar till kättingar för 165:an. Jag har de nya kättingarna på nu och dem hittade jag i granngården 50 meter från oss …Så varför gå över ån efter vatten. De är ju inte gjorda för de breda hjul vi har (14,9) utan för de betydligt smalare 12,4. Men jag märkte att de bara var tre centimeter smalare än de gamla som tydligen inte heller var gjorda för de breda hjulen. I alla fall gick det att sätta på dem även om jag fick skarva litet på sidokättingarna. Jag har ju massor av material från de gamla kättingarna som jag kan skarva med. Även om mittkättingarna är helt slutslitna så är sidorna i bra skick. Litet problematiskt är det att spänna mittkättingarna som blir en aning lösa. De är ju inte gjorda för de här ringarna.

Så märkte jag att ackumulatorn var slut. Jag har ingen lust att köpa ny 135 Ah acku så jag testade med samma acku som jag använt i tröskan (108 Ah) och det gick bra. Då klarar jag mej med två sorters ackumulatorer för jag använder samma i Ducaton också. De moderna ackumulatorerna ger faktiskt större startström än den ursprungliga 135 Ah ackun.

Nu är jag klar att i morgon köra iväg till Tallmosan och börja med vinterns skogsarbete. Tyvärr är det bara 2 1/2 månad kvar av vintern så det blir bråttom. Få se om jag hinner samla in alla vindfällen. De är utspridda över hela skogen och det tar en massa tid att köra omkring och samla ihop dem.

Och så har vi fått en ny skogslag. Enligt den får man sköta sin skog hur man vill – nästan. Åtminstone har de tagit bort en hel del idiotiska påfund. Inte för att vi brytt oss om den tidigare lagen heller utan har huggit precis som förut (på 50-talet). En massa hjärntvättade skogs”experter” får i alla fall försöka lära sej att tänka om. Det kan vara ganska svårt – det finns inget som är så svårt som att ändra på gamla “måsten”. Över huvud taget är det svårt för människan att börja tänka – det är enklare att hålla fast vid gamla regler som någon annan hittat på.

Nu anser jag inte att man måste hugga på ett visst sätt även om vi huvudsakligen går in för kontinuerligt skogsbruk. Det viktigaste är att välja en metod som lämpar sej för de konkreta förhållandena. Där jag skall börja i morgon hade vi faktiskt ett kalhygge på ett par hektar i början på 70-talet. Farsan köpte vår lägenhet på Skepparegatan i södra Helsingfors för pengarna och på den tiden fanns det ännu en fabrik i samma kvarter ! Huset var byggt 1902 och hade ingen egen värme eller varmvatten och bara några år tidigare hade det haft vedeldning. Så det var en billig lägenhet i ett fabrikskvarter. Därför kallar vi den biten för Skepparegatan.

Jag har en gång gallrat på “Skepparegatan” men nu är det ihopvuxet igen. En massa björkar måste bort för de sliter på granarna som växt upp riktigt ordentligt sedan senast. Dessutom har vi en massa stora granar som torkat och skall sågas till energived. Det är ett besvärligt ställe för där finns en mängd bottenlösa gropar och de senaste vintrarna med mycket snö har hindrat tjälen att gå på djupet. Men i år skall vi försöka få till stånd en vinterväg där.

Nyss fick jag ett samtal från vår skogsdikare som i morgon kommer att rensa det stora diket tvärs igenom skogen. Det blir bra för jag tänkte flytta körvägen bredvid diket där vallen håller bättre. Vi körde där redan i fjol men den gamla vallen var väldigt ojämn och besvärlig. Nu får vi möjlighet att jämna den. Sedan har vi bara kvar ett riktigt besvärligt område på själva mossen. Hur vi skall komma dit vet jag inte. I fjol fastnade en stor skogsmaskin i den till synes bottenlösa mossen. Men vi behöver inte köra där i år eller de närmaste åren för där växer inte annat än ett antal kvistiga tallar. Man undrar huruvida det alls lönade sej att dika upp eländet.

Det är fint att gubben kommer ut i skogen och får arbeta bort julfläsket. Få se hur man orkar för det har varit dåligt med motionen på grund av den långa hösten. Även om dagarna ännu är korta så kan det hända att gubben får åka hem och lägga sej på soffan ännu medan det är ljust :-).