Skogspartner 2

Lovade visst i mitt förra motorsågsinlägg att återkomma med lite utvärdering av nyförvärvet efter lite användning. Nu efter en månads användning och en 50-60 förbrukade bensinlitrar tycker jag att vi kommer riktigt bra sams Mr Stihl och jag. Upplever inte den som tung även om den är ca 100 gram tyngre än gamla Partnern. Den är också ca 5 cm längre men det gör kanske att man tycker att den känns välbalanserad och lätt att få dit man vill.

Tyckte inledningsvis att den förbrukade lite bensin  men det berodde nog mest på att jag körde lite försiktigare under inkörningsperioden, nu när jag fått upp ångan töms nog tanken ganska snabbt. Jag har inte kollat om den rymmer mindre än tanken på min gamla såg.

Några trän fick jag lov att fälla innan jag fick in siktet ställt, den här har ju också något snett handtag så siktande görs enligt markeringen på kåpan istället för efter bygeln som på Partnern. Luftfiltret hålls längre rent och också i övrigt tycker jag att den fordrar mindre underhåll än min gamla såg. Vibrationerna upplevs också vara mindre förutom då när det fastnat någon gren  eller annan träbit mellan motordelen och handtagselementet.

Det här låter ju lite för bra så här långt men visst hittar jag några nackdelar också varav den ena kanske kan räknas som en olyckshändelse.

Korkade korkar?
Korkade korkar?

Korkarna för bensin och olja är av någon sorts bajonettyp, snabba och enkla att öppna men nedsänkta vilket speciellt för oljekorkens del gör att det lätt faller spån och skit ner i behållaren vid påfyllning. Man slipper inte till att putsa rent innan påfyllning om man nu inte råkar ha tryckluft tillhanda förståss. Lyckas inte tillslutningen på första försöket kan det också vara lite petigt att få “flänsarna” i rätt läge för att lyckas få korkarna på plats. Ställer mig också lite frågande till hur länge packningen (o-ringen) håller tätt, kanske borde man öppna korken under längre viloperioder så att “spänsten” i gummit bibehålls. Nåå, nya o-ringar är väl ingen stor sak det heller bara man hittar såna som tål bensin och olja.

Bräckligt kastskydd?
Bräckligt kastskydd?

Efter några dagars användning råkade en torrkvist ramla ner vid fällningen av en tall och naturligtvis föll den på sågens kastskydd så att större delen av det gick i tusen bitar. Kvisten var väl inte speciellt stor men hög fallhöjd i kombination med att det var ganska kallt då på morgonen gjorde att kastskyddet i plast inte tålde smällen. Hur som helst ger det en tankeställare om hur viktigt det är med skyddshjälm på huvudet vid skogsarbetet. Jag fick för många år sen en dylik torrkvist i huvudet så att hjälmen trycktes ner till näsan så visst förstår man att kastskyddet kunde gå sönder.

När jag började min motorsågskarriär  satsades det inte mycket på skyddsutrustningen utan det var nog vanliga halare, gummistövlar och stickamössa som gällde. Eventuellt användes hörselskydd om det blev längre pass med sågen. Efter att någon halare och stövel fått sig en och annan reva insåg man, även om det aldrig gick så djupt att skinnet skadades, att det där med skyddsutrustning kanske inte är så dumt i alla fall 🙂

 

Till skogs igen

Efter två veckor verkstadsarbete natt och dag (nåja, jag körde bara med två skift och sov litet också) är man i skogen igen. Den här gången med Belarus och gamla lastaren – med en massa nya svetsar. Det är fint – jag hade nästan glömt hur bra Belarusen är i skogen; Bra sikt, fungerande snurrstol och snabb hydraulik. Jag måste köra på tomgång för att lastarens rörelser inte skall bli för häftiga. Och räckvidden med utskjut är över åtta meter. Så lilla lastaren på Zetorn är mera nödhjälp. Jag har också saknat lådan för motorsågen (ovanför framhjulet) så man slipper ta in den i hytten.

belarus_skogen_DSCN2225

Vägarna är ännu bra och starka på mossen så länge man hålls i de gamla spåren och ovanpå kvistarna. Två diken måste jag fylla med virke för att komma över men annars gick det bra att vända och köra. Och till all tur så lovar de kallt ännu i två veckor …

Det kan behövas för där finns ännu en hel del virke. På mossen finns det mest bara dåliga tallar men på dikesvallen fanns det också gran och björk som växt så det blev stock. Tallmosan är ganska långt från allmän väg så det blir en massa körande att få ut virket till tjälfri väg. Men det är mindre bekymmer att köra det till stora vägen så de kan hämta virket när som helst.

Det är ännu bästa tänkbara skogsväder. Vi har -10 grader nu och det har varit däromkring varje natt fastän dagarna har visat plusgrader. Och solen skiner som om den hade betalt för det. 10-dygnsprognosen visar minusgrader hela tiden men sedan misstänker jag att det slår om och blir varmt. Så nu är det bråttom. Som vanligt.

 

Det går framåt

Ingenting är så illa att det inte för nånting gott med sej. Nu var jag tvungen att svetsa ihop den gamla lastaren och det gick trots allt relativt fort. Hade inte Zetorn gått sönder så hade den väl legat sönderskruvad än. Det gick en vecka med svetsandet men nu är kuggarna klara och övre fästet för lyftbommen i skick igen. På söndagen satte vi upp vridbommen och huvudbommarna.

ihooplappa_lastari_DSCN2198

 

Här saknas ännu lyftcylindern där stången blev krökt i samband med haveriet så den måste jag ta till Liljendal och ha gossarna på Mecanil att räta ut. I går tog jag bort alla gamla rör och satte in nya slangar hela vägen från ventilbordet. På så sätt kan jag minska antalet kopplingar med mer än hälften. Rör är dessutom besvärliga att reparera – slangar är bättre. Man börjar bli van med slangreparationerna. Vinkelslipen på och så kapar man bort den felaktiga slangen (vanligen ena ändan) och drar man på en hylsa och en koppling. I bästa fall är det gjort på tjugo minuter och så kan man åka tillbaka till skogen. Fast vanligen blir det ett par koppar kaffe först :-).

Det finns inte mycket ursprungligt kvar på den gamla lastaren nu mera. Jag har bytt eller förstärkt det mesta. Eller byggt om alldeles. Den var för svagt konstruerad. Men räckvidden är fin och funktionerna hyfsade. Ventilbordet finns ännu kvar av det ursprungliga men det skall bytas snart. Man får nya ventilbord för riktigt bra pris. Jag vet inte om jag vill ha elstyrda funktioner som på den nya lastaren. De gamla spakarna är bättre att arbeta med än de nya strömbrytarna.

Så är det förstås frågan om när det inte mera lönar sej att lappa ihop en gammal maskin. För en bil är det enkelt – då plåtarna är slut så skall man byta. Men en jordbruksmaskin kan man i allmänhet svetsa på i all evighet. Och då man svetsar själv så kostar det bara några kilo elektroder och de vanliga OK 46:orna är inte så dyra som specialelektroderna jag använde för kuggarna. De nya lastarmodellerna är inte egentligen bättre till sin funktion. Och man kan lätt byta ut hydrauliken på en gammal. Så gamla 3010 får ännu hänga med så länge den håller ihop (med litet reparationer här och där). Och nu börjar jag vara skicklig på att ta isär och sätta ihop den så det är inget större problem att ta den i bitar och lappa den.

En betydande förbättring skall jag ännu sätta in och det är ordentliga slangskydd. Det blir grova U-järn som håller fastän man dänger bommen mot en stor tall. Det borde man inte göra men det händer allt möjligt i skogen med kvistar och i mörker. Där skall det vara starka saker …

 

 

 

Igen en katastrof

Det gick alldeles för bra med skogsarbetet så lagen om alltings jäklighet slog till och så skar motorn på Zetorn ihop. Ibland kallas den Murphys lag men han hittade på den långt efter att den användes här hos oss. Murphy var (förstås) ingenjör och insåg snabbt att “Om det finns två eller fler sätt att göra något, och ett av dessa sätt leder till en katastrof, så kommer någon att göra det på det sättet”.

Men nu var det Nisses korollarium (följdsats) som slog till: “Om det går bra så kommer nånting snart att gå sönder”. Och det gjorde det. Det var också en fortsättning på Hur dum får man vara ? för jag borde ha kollat kylarvätskan oftare. Men då den vanligen inte minskar så blir man slö. Och så visade temperaturmätaren fel. Det är tyvärr inte första gången som det händer. Då vi i slutet på 70-talet använde Zetorn att köra JF-tröskan (det var en tröska som inte hade egen motor utan skulle monteras runt en traktor) så kom det så mycket agnar mot kylaren att motorn blev överhettad. Också då visade temperaturmätaren fel.

Till all tur hade jag kört ut de stora stockarna och nästan allting från dikeslinjen. Men en lastartraktor behövs i alla fall så jag började svetsa den gamla lastarn som gav upp andan år 2011. Den har varit på verkstadslistan länge men det har alltid varit bråttom med något annat. Det vill inte bli gjort nånting förrän det är absolut nödvändigt.

Så jag fick åka efter reparationselektroder för att lappa ihop de kuggar i vridtornet som hade brustit. Det är ingen enkel reparation för belastningen är hård – speciellt som den gamla lastaren bara har en kuggstång. De nya har dubbla kuggstänger på bägge sidorna om kuggkransen så belastningen blir bara hälften så stor i dem. I alla fall så köpte jag ESABs specialelektroder 68.82 som är tillverkade just för sådana reparationer. De var oerhört dyra med ett kilopris över 200 euro men visst är de fina …

De bara fräser litet och svetsen ser alldeles proffs ut – till och med för en elektrodstekare som jag. Hoppas svetsen håller i praktiken också.

brutna_kuggar_DSCN2161

Tre avbrutna kuggar måste repareras och det gjorde jag genom att svetsa sträng på sträng med ESABs 68.82 som just är avsedd för reparation av kuggar och liknande. Den torde vara ganska seg.

nyy_kuggar_DSCN2171

 

Och här börjar det likna kuggar. Ett par strängar till och slipning så får vi se om lastarn börjar svänga.

Nu är det inte klart med det utan huvudbommens fäste i vridpelaren gav också efter och måste repareras. Så jag har verkstadsarbete för en tid ännu. Då lastaren en gång är sönderskruvad så tänkte jag också förnya alla slangar, dvs. ersätta de gamla krokiga och lappade rören med slangar. Samtidigt kan jag minska antalet kopplingar med hälften. På vissa linjer så fanns det åtta kopplingar mellan ventilbordet och hydraulcylindern …

Så det är verkstadsarbete ännu nån vecka misstänker jag.  Zetorn har till all tur utbytbara cylinderfoder så det gäller att beställa nya och skruva isär och ihop. Och sedan står det en bil och väntar på sin tur. Visst är det roligt med verkstadspyssel men någon måtta kunde det vara …

 

 

Rusningstrafik i Tallmosan

Det börjar blir riktigt trafikproblem i Tallmosaskogen. Det är fullt med maskiner och bilar där. Förra veckan var Kamars Tage  och tog upp dikeslinjen med sin processor och den här veckan har jag kört ut virket. Men det gäller att passa på med körandet. Vägen är smal och man kan inte mötas  så ibland måste någon backa. Där rör sej traktorer, skogsmaskiner, bilar och ibland stora lastbilar med släp.

Det är riktigt träffpunkten  i byn just nu och man träffas och pratar en stund. I går hade jag en skogstraktor framför mej

skogstraktor.DSCN2152

och flera fordon bakom mej

trafik_Tallmosan_DSCN2153

Det går bra att köra ut virket men det tar en hel del tid att få vägen i skick. Jag kör på den gamla dikesvallen som är ojämn och måste fyllas med kvistar i groparna. Att köra bredvid vallen är otänkbart för man fastnar i den djupa och hårda snön genast. Hjulen malar sönder snön till pulver som inte bär och marken under snön är inte heller frusen så traktorn kan gräva ned sej hur djupt som helst om man inte är försiktig. Men får man en gång spåren uppkörda så gör den hårda kölden på nätterna vägen riktigt fin. Vi hade -26 grader i går morse. Men så finns det en hel del stubbar också som måste sågas bort för att man skall komma fram.

stobb_DSCN2149

Det är kallt ännu åtminstone en vecka men alla har bråttom för snart är det fina skogsvädret slut och då vägarna tinar så bär de inte alls på mossen. Så det är skogsarbete sju dagar i veckan som gäller.

 

Livat i skogen

Det har varit bråttom i skogen och orsaken är förstås det fina vädret. Det har inte snöat på länge utan varit kallt och skogsvägarna är rena autostradan. Och då det går bra så skall man ha bråttom för det kan bara bli sämre. Det är också ljust mycket längre nu redan. Men jag har inte börjat så tidigt på morgonen för det har varit riktigt kallt på natten så jag väntar hellre tills maskinerna har blivit litet varmare. Temperaturen kan stiga med 15 grader från sju på morgonen till 10 på förmiddagen. Förstås har jag motorvärmaren på på morgonen men alla oljor är ju kalla efter nattens köld.

Idag körde jag ut årets “bålaträä” (stort träd) som jag skrev om redan tidigare. Det blev fem stora stockar och vagnen var halvfull bara med ett träd …

bolagren2013.DSCN2119

Lommen (första stocken vid roten) var som sagt 75 cm och gick med nöd och näppe som svarvstock. Men inte ens andra stocken dög till sågstock utan den var för grov så den blev också svarvstock. Inget fel i det för svarvstockarna betalas enligt högsta prisklassen. Enligt tabellen är första stocken närmare en kubikmeter fast mått och andra ännu över en halv kubik. Hela trädet gick då på omkring 2 kubikmeter vilket är ganska ovanligt.

Men ser man på raden med svarvstockar så skiljer “bålagrenen” inte ur så mycket (andra varvet till höger). De andra granarna var också stora. Det blir grovt virke i år. “Pinnarna” till vänster är alltså vanliga stockar …

svarvstockar_DSCN2121

Vägarna är alltså fina i år och det beror på den djupa snön som jämnat ut alla gropar. Den här vägen var riktigt eländig i höstas med djupa hjulspår. Jag kunde inte ens köra på den med skördetröskan utan måste köra hem över åkrarna. Då trodde man inte att man skulle kunna köra till skogen på högsta växeln. Nu önskar jag bara att det här fina vädret fortsätter så länge som möjligt. Köld men ingen snö, tack …

Aaltjerrs_veein_DSCN2105

Det hinner bli ganska sent innan man kört det sista lasset. Jag måste bara ta ett foto inan jag körde hem:

afton_DSCN2104