skog – Sida 25 – Bondbloggen

Morr och grrr

Skogsarbetet har börjat på allvar och det går ganska bra nu då det frusit på litet. Men inte blir man glad då två tredjedelar av de stora granarna är ruttna. I dag kapade jag de som vi fällde på lördagen och på vissa måste jag kapa tre sulfatpropsar först. Det är 9 meter bort av den tjockaste delen och kvar blir bara en eller två små stockar. Så det här är nånting man alls inte vill se:

Då jag skruvade sönder lastaren så verkade kuggarna i vridmekanismen vara i skick men oljebadet var fullt av vatten ! Och vatten är inte något bra smörjmedel. Det är helt otroligt. Vilken idiot till konstruktör bygger en skogslastare som inte tål regn ? Eller var den konstruerad att användas enbart inomhus ?

Det var en riktigt lömsk sak och det var tur att jag skruvade sönder den. Det finns en propp där man kan kontrollera oljenivån och det hade jag gjort men vatten är tyngre än olja så det fanns bara en liten mängd olja utanpå vattnet – fast det såg man inte genom kontrollhålet. Man kunde ju inte ens föreställa sej att vatten kunde rinna in i oljebadet. Inte vet jag hur man skall kunna täta uppifrån heller. Troligen får jag bara byta olja väldigt ofta i oljebadet så att det inte hinner komma in så mycket vatten. Det är ju en billig lastare men annars verkar den inte vara så dålig. Som gammal ingenjör blir man i alla fall upprörd över en sådan konstruktionsmiss.

Nåja, nu gäller det att såga omkull träd för brinnkära livet. Snart kommer våren och dåligt före och så blir det vårsådd. Många väntar på vår, sol och värme men jag hoppas att det är kallt länge än så man hinner få ut en massa virke ur skogen.

Kårtår

Så har det äntligen blivit skogsväder. Vi körde spår i flera dagar och nu har kölden gjort dem hårda. Trädena (mest stora granar) skall fällas, kvistas och kapas. Men vilka mängder kottar det finns på granarna i år !

Det är ju mums för oss som sysslar med naturlig föryngring. Förstås beror det också på sommaren men jag har sett områden som ser ut som en grön matta med massor av små granplantor. Nu finns det förutsättningar för sådana mattor nästa sommar.

Annars var det en dålig dag i dag. Två tredjedelar av granarna var ruttna och hade den bruna rötan som går långt upp i stammen så det bara blir en stock av ett stort träd där det för ett friskt blir fyra 5,5 meters stockar. Sur blir man då man måste kapa tjocka fina träd till sulfat eller energivirke. Men bort måste de. Det är ingen idé att ha ruttna granar att stå kvar. Jag tror vi lämnar tallar som fröträd för att bli av med granrötan.

Och i går gick den nya lastaren sönder så den står i verkstaden för att repareras. Tur att man har en varm verkstad. Med en 100 kW radiator med fläkt så får man snabbt upp värmen i verkstaden även om man kör in en kall maskin. Det är minsann inte roligt att reparera maskiner utomhus i smällkalla vintern. Vi har nu -21 grader och kallare ser det ut att bli. Tydligen hör vi till östra Finland den här gången.

Och så dagens språkfråga: Vad är “kårtår” ? Vinnaren får evig berömmelse och titeln Äkta Östnylänning. Jag kan tipsa att det har med skog att göra.

Lervälling i januari

I går kväll så körde jag ned gamla Zetorn i en grop i skogen och där satt den. Det var ren lervälling och lös gyttja. Inte vad man förväntar sej i januari precis. Det var ingen idé att bråka utan jag fick vänta tills pojken kom hem och så drog vi upp den med stora Zetorn – med nöd och näppe.

Det är besvärligt men man måste köra spår för att det alls skall frysa. Nu skall det vara ett par dagar litet kallare men sedan blir det igen noll grader. Egentlig avverkning har jag inte hunnit med än. Hela december gick till snöarbete och folk kör med slungor och schaktblad till skogen var och varannan dag. Och så finns det en hel del vindfällen tvärs över vägarna. Inte direkt katastrofalt men utspridda över hela skogen så det tar tid att få bort dem.

Snön blir inte blid utan det blev rena sjöar efter jul. Blida är bra för då packas snön under hjulen men den senaste värmeböljan gjorde snön så lös att hjulen går tvärs igenom. Och under finns det ingen tjäle alls. Vi hade ett tjockt snölager före jul men nu ser man svarta ryggar både på åkern och i skogen.

Men det finns hopp för nästa veckoslut skall det bli -20 grader igen. Om det nu blir – väderprognoserna ändras ganska ofta. Vi ligger mitt emellan högtryck och lågtryck så vädret kan ändras mycket snabbt.

Det är svårt att göra leveranskontrakt då vädret är så instabilt. Man måste köra ut det man huggit samma dag för man vet aldrig om det går följande dag. Maskiner i all ära men då de ligger i en gyttjegrop så inser man att det bara är att följa vädrets nycker och inte inbilla sej att man kan planera vad man skall göra längre än någon dag framåt. Människan spår men vädret rår.

Åt skogen….

…. med skogsföret. Är glad åt det fina vintervädret vi nu fått tillbaka, rent och torrt i träden så skogsarbetet löper bra. Tyvärr är det sämre ställt med möjligheterna att få ut det avverkade virket ur skogen. Förra veckans värme, blåst och regn förstörde den ynka bärighet som vintern lyckats bilda. Att det i morse var -12,5°C hjälpte just ingenting i skogen men skogsbilvägen var i alla fall frusen och fin.

Snön som föll på så gott som ofrusen mark efter nyåret har effektivt hindrat tjälen från att bildas och trots att jag trampat och kört upp spår vid ett par tillfällen har det inte frusit tillräckligt och som sagt det lilla som fanns smalt förra veckan. Har tidigare i vinter huggit några dagar och började längst bort på skiftet där skogen var som tätast då det fanns mindre snö på marken där. Tänkte att jag hugger upp vägen dit sen när det fryser till efter något blidväder. Blidvädret kom sent och det har inte varit tillräckligt kallt sen dess så bärigheten är dålig. Till all lycka är det inte frågan om någon bottenlös mosse där jag avverkar och gallringsvirket är ganska klent med endast någon enstaka småstock så lassen blir inte så tunga. Men spåren har tendens att bli lite djupare för varje lass. Där det är tätare skog får jag en risbädd på marken som bär några lass riktigt bra men på transportsträckorna till och från avverkningsplatsen är det problematiskt. Värst är det där jag skall upp på skogsbilvägen, vägen är uppfylld så den är betydligt högre än skogsmarken och den är fortfarande isig efter vintern så greppet är så gott som obefintligt. Dessutom är det flera stora hål att parera, förstår inte varför vägbyggarna placerat vägtrumman där det är som sämst. I går blev jag tvungen att lasta av i vägdiket, köra upp på vägen och lasta på igen. Idag hade jag lite lättare lass och lyckades parera hålen lite bättre så det gick att köra upp utan att lasta av. Satte dock dagens virke i vägdiket vid rån till grannen så i morgon kommer jag nog att köra ut över den provisoriska bro som på så vis bildats, man vill ju inte köra sönder skogsmarken om det går att undvika.

“Efter påsk…..

…… är det slut med skogsföret oberoende om påsken är tidig eller sen”. Så säger ett gammalt talesätt här i byn och så gick det i år också. I tisdags fick jag ut sista lasset av det som jag högg senaste höst och det gick jämnt ut med bärigheten i skogen.

Ännu helt OK på stora delar av transportsträckorna 🙂

Men ställvis börjar det bli blött 🙁

Det skulle fortsättningsvis ha funnits mycket jobb i skogen och årets flisvedsbehov är långt ifrån fyllt men nu blir det nog paus med skogsarbetet en tid. Jag har en par hektars ruta med björkskog som också är i behov av gallring så det blir väl till att “syrfälla” björkarna där i juli månad och låta lövverket dra fukten ur virket. Har prövat det en gång tidigare och fick väldigt torr och fin flisved. Tyvärr vill det vara så bråttom med grönsaksskördandet i juli att tid till skogsarbete är svårt att finna.

Skogskiftet där jag nu hållit till var det skifte Erik köpte då han gick i skogskolan och tanken var att han skulle gallra det då under hösten -09. Det var lite lugnare på skogsfronten och maskinentrepenören som Erik jobbade åt kunde avvara skördaren för en tid. Gallringen blev ogjord men jag kan ännu höra Erik’s ord då han i telefon berättade åt maskinägaren att skiftet har så god bärighet att bälten inte är nödvändiga. Det skulle säkert ha blivit en fint utförd gallring precis som de andra gallringarna Erik gjorde, han var nogrann i sitt arbete. Visst hade vi ibland lite olika syn på hur stort uttag som skulle göras men jag som mest jobbat med motorsåg hade väl lite annan syn på saken än Erik som mest avverkade maskinellt. Hur som helst faller det nu på min lott att ensam sköta skogen även om jag fortfarande “diskuterar” med Erik i all tysthet. På annandagen då jag högg det sista blev det plötsligt så lugnt och stilla, det var som om också skogen skulle ha tackat för att jag nu påbörjat det som Erik inte hann göra. Och visst ska jag försöka få till det så att också Erik skulle ha varit nöjd, men som sagt det får bli till en ny vinter. Samtidigt hoppas jag att efterfrågan och priset på småstock skulle förbättras tills dess för det finns en hel del som är av lite för bra kvalitet att mala till flis.

Gnistrande vinter i skogen

I början på januari såg det ännu dystert ut som om vi skulle få en blöt vinter. Men bara tre veckor senare var det massor med snö och nu är det ordentligt kallt. Så nu kör jag spår med lilla traktorn. Det kommer ännu vatten i hjulspåren men med -20 grader så fryser det snabbt. Det gäller nu att köra upp alla spåren över hela skogen så kölden får bygga vägar.

Vi skall i år städa upp kring åkerbackarna där asparna växt sej grova och börjar störa både traktor och tröska. Det var inte så många år sedan jag högg bort alltihop men aspen växer snabbt. Nu blir den flis.

Stormen före jul har stjälpt en del granar men inte så väldigt många. Och de är nästan alla ruttna eller har något annat fel så det blev en bra gallring :-). Problemet är att vindfällen är spridda över hela skogen så det är mycket jobb att köra runt och plocka bort dem.

Men jag trivs i skogen. Vintern i Finland är verkligen fantastisk …

Brandkårsutryckningar.

Nej, nej, det brinner inte igen men just nu är det så mycket på gång att jag får rusa från en uppgift till den andra och bara få det allra viktigaste gjort så att det klarar sig tills jag hinner åtgärda det ordentligt. Så också med detta inlägg så att ni vet att jag fortfarande lever trots att jag inte hört av mig på en tid.

En av “utryckningarna” gällde en skogsdikeslinje som jag har “på slarv” och som blev ett akut projekt i fredags eftersom grävmaskin då närmade sig mitt och Eriks skogskifte. Vi har nämligen en omfattande rensning av gamla skogsdiken på gång här i Solf och skogsägarna har haft ett par års tid på sig att hugga bort träd och sly från dikesslänterna. Så också jag, större delen högg jag redan för 2 vintrar sedan men en del lämnade ogjort till senaste vinter. Den rikliga snön gjorde det dock svårt att få jobbet gjort och i och med att jag också varit fullt sysselsatt med återuppbyggandet av hallen så är det fortfarande inte åtgärdat.
Eftersom nu grävmaskin närmade sig så blev uppgiften akut och på fredag kväll åkte jag till skogs för att i duggregn och antastad av älgflugor avverka de återstående 100-talet metrar skogsdiken.
Efter att ha sågat en stund kunde jag konstatera att kedsmörjningen inte riktigt fungerade och efter lite skruvande upptäckte jag att oljepumpen slutat fungera. Det var bara att plocka ihop pick och pack och åka hem igen samt meddela grävaren att det nog tar lite längre än planerat.

Reservsågen som Erik renoverade när han gick på skogsskolan förlorade jag i branden liksom alla reservdelar som jag sparat från tidigare motorsågar så jag försökte på lördag få tag i nya delar men det är ju som vanligt stängt överallt och oftast går ju maskinerna sönder på fredag kväll. Vet inte om det är för att man skall vila eller vara frustrerad under veckoslutet som det är så?