skogsarbete – Bondbloggen

Att hinna före bankrånarna

Skogen är bondens bank, heter det. Men nu har det dykt upp en massa bankrånare – flera miljoner … Och det är frågan om vem som hinner före – vi eller bankrånarna. Vi hade bråttom hela februari med att fälla och köra ut alla stora granar som vi hittade. Nästa sommar kan det hända att bankrånarna angriper dem och så har vi igen fullt av stora, torra granar i skogen.

Jag läste nyss i senaste Land Skogsbruk att man försökt kapa vindfällen vid roten för att minska antalet granbarkborrar. Det lyckades ganska bra och antalet barkborrar minskade med två tredjedelar (Tomas Gullberg i Land 10, 25.2 2025). Helst bör de kapas tidigt på våren. Det går bra med en motorsåg – annars får nog enskilda vindfällen ligga kvar. Vi behöver mera enkla metoder att minska angreppen.

Här hann bankrånarna före oss – svärdet är 40 cm

Även om priset på energived är ganska bra så förlorar en stor torr gran kring hälften av sitt värde. Man blir litet sur på eländet. Vi har en hel del stora granar som kan säljas som svarvstock till ganska högt pris. I fjol fick vi nästan 100 euro per kubik och då var energiveden litet på 50 euro per kubik.

I många herrans år har vi mest bara gallrat bort de sämsta träden även om vi börjat fälla de överstora granarna. Men granbarkborrarna har förstört många fina träd och nu försöker vi ta bort de stora granarna innan barkborrarna tagit kål på dem. Om små granar torkar så blir det inte så stor förlust så de får stå kvar.

Man blir förvånad över hur mycket stora träd det finns för då skogen är gammal så ser ett normalt stockträd litet ut. Vi har haft ganska liten andel gallringsskog. Vi har förnyat mest smala remsor på nordsidan (för att inte få in så mycket gräs som kväver de små plantorna). Men i år blev det flera bitar där de stora granarna hade torkat. Till all tur fanns där en hel del små plantor.

Ganska bra föryngring under de stora träden

Torra granar och bakom dem litet färska stockar (11 februari 2025)

På bilden ovan ser man hur mycket torra granar det fanns och hoparna med färska stockar i bakgrunden är ganska små.

Hopen med energived – mest torra granar – är ungefär 2 meter hög. Den lilla lastaren på Zetorn som vi kör ut med är inte så stark och lyfter inte så högt. Den går bra med torra granar men med stora svarvstockar blir det att lyfta en ända i taget. Ibland måste jag lyfta upp de största svarvstockarna med stora lastaren.

Det har varit extra fint skogsväder utom en vecka som var litet för varm. Och vi har haft mycket litet snö i år. Det gör arbetet lättare på gammal åkermark där vi har huggit i år. I stenbackarna kan det vara bra med mycket snö som packar bra då den är blid.

Det som har varit mindre bra är att där finns djupa skogsdiken och ibland måste man fälla över diket. Det är ett elände att klättra ned i diket och sedan försöka komma upp igen. Mindre träd lyfter jag över diket med lastaren men de stora måste jag kvista först för att orka lyfta dem. Det går om man först kapar en svarvstock från roten (580cm). Utan den stora lastaren på traktorn skulle det inte bli till nånting.

En svarvstock bort och sedan dras resten av trädet närmare

Det var ganska lätt att kvista och kapa de stora torra granarna men de färska är betydligt besvärligare. Det går an där det varit tät skog så att man får två svarvstockar (1160 cm) förrän det börjar komma större kvistmängder. En stor gran stod ganska fritt och var otroligt yvig. Det blev mest bara kvistar av den och man hade problem att kliva över de stora kvisthoparna. Och krokig var den. Fördelen med svarvstock är inte bara priset utan stockarna får vara litet krokiga och litet ruttet i mitten stör inte eftersom den blir kvar efter svarvningen. De långa stockarna kapas ju i kortare bitar före svarvningen.

Jag fick också problem med de färska träden för det kom kåda på glasögonen (som ju annars skyddar bra). Jag måste beställa putsdukar från Zeiss för att få dem någorlunda rena efter dagens sågande.

På tal om problem så lyckades jag köra över lådan med motorsågen eftersom fästet brast. Sågen klarade sej och jag behövde bara byta handtaget till kedjebromsen. Så jag svetsade fästet till lådan – och så brast det på nytt ett par veckor senare. Nu har jag byggt om hela fästet så få se om det håller nu. Utan låda går det inte för det är mycket litet utrymme i hytten på Belarus.

Låda för två sågar och bränsle- och oljekaggar

Sedan märkte jag att kilen till höger bakhjul började komma ut. Det är allvarligt för i fjol tappade jag hela bakhjulet i skogen då kilen kom ut helt. Nu hände inget men vi måste ta in traktorn i verkstaden och spänna till bultarna på navet. Med en stor hylsa och ett meters rör som förlängning drog vi fast bultarna på nytt. I fjol vände vi på hjulen så att navet nu är mycket längre in på axeln . Då blir det mindre krafter som bryter på navet.

Och så är det ett evinnerligt ryckande för att starta motorsågarna. Jag har putsat luftfiltret och sett över tändstiftet men de startar inte bra. Och de nya sågarna har inga inställningsskruvar mera. Förr startade 2252 efter ungefär tre ryck men nu går det upp till tio – och värst är det då den är varm. Den är mycket känslig för supen så jag låter den gå hela tiden tills tanken är tom.

Man blir ju inte yngre så jag tappade tålamodet och köpte en batteridriven såg: Husqvarna 542i XPG. Vi har ju tre ackor och två laddare från förut (till röjsågen). Det kom ett erbjudande att man fick rabatt om man bytte bort en gammal motorsåg som inte ens behövde starta – och sådana har vi gott om. Jag har varit misstänksam mot batterisågarna men 542i har normal koppling till svärdet (annars likadan som 540i). Och den fungerar.

Nu har vi testat batterisågen i ett par veckor och den är ju svagare än bensinsågarna men inte alls illa för att kvista och kapa. Jag fäller och kapar svarvstockarna med bensinsågen men sedan klarar batterisågen resten. Ganska bra håller ackumulatorerna (9 Ah). Man klarar sej ofta med två innan vi åker hem på kaffe. Men jag har planerna klara för hur jag installerar laddarna i traktorerna med hjälp av invertrar (ger 240 V från 12 V). Jag stänger ju aldrig av traktorn då jag fäller eftersom jag hela tiden behöver lastaren för att hantera trädet och stockarna.

Bråttom har det varit och man ligger platt på soffan på kvällen efter maten men tills vidare har det varit en fin skogsvinter. Vi hoppas att det ännu blir litet köldgrader så vi kan hugga hela mars och kanske litet in i april.

Äntligen skogsarbete

Visst är det trevligt med verkstadsarbete men det drog ut på tiden litet för mycket. Det var fint att komma ut i skogen och vädret var nästan perfekt förra veckan – tills det i natt kom snö och blev varmt. De gamla vägarna håller ännu bra men nya spår fryser inte då det är plusgrader.

Stormarna har inte varit så starka hos oss men visst låg det träd över vägarna. Värre var det med blötsnön som bröt av en mängd toppar. Och allra värst har granbarkborrarna varit. Vi har hundratals torra granar i skogen nu – träd som var gröna och fina i fjol.

Barken har rasat bort på många fina granar

Vi behöver inte alls fundera på var vi skall hugga. Först skall alla torra granar bort och sedan alla stora granar som ännu duger till stock. Vi har att göra så mycket vi orkar och hinner. De som blir kvar är antagligen torra nästa vinter.

Det är sorgligt att se även om vedpriset är bra just nu. Litet tröst är att det finns en mängd granplantor där vi hugger och en del är redan ganska stora. Man undrar bara hur stora de hinner bli innan granbarkborrarna dödar dem …

Vi lämnar alla tallar och björkar kvar men det finns inte så mycket i granskogen som delvis har kommit upp på gammal åkermark. Och tallarna äter älgarna upp så fort de hinner.

Skogsarbetet har blivit helt annorlunda nu. Det är ingen idé alls att fundera på olika teorier om plantering, röjning och gallring. Granbarkborrarna gör alla teorier värdelösa – förutom att stormar och blötsnö gör illa. Så vi struntar i alla råd och plockar bort det vi hinner. Sedan är det bara att hoppas …

Isvägarna är ännu fina och vi kör ut så fort vi hinner från de låglänta markerna där det lätt blir blött. Från stenbackarna får vi nog ut virke även om vintern är dålig.

Det är fint att köra hem på kvällen för det har varit prima väder. Tyvärr blir det mörkt så tidigt och det går inte att fälla i mörker för man måste kunna se vilka träd som är torra. Å andra sidan så är konditionen ännu så usel att jag mest ligger på rygg efter maten på kvällen. Jag fäller träden med hjälp av lastarbommen så jag får dem riktade dit jag vill. Ibland har blåsten varit från fel håll och då går det inte alls att fälla utan hjälp av lastaren. Jag lämnar kvar ett stadigt gångjärn och bryter av det med lastaren. Då får man trädet att falla precis dit man vill. Vi försöker spara den ungskog som finns så att omloppstiden blir litet kortare.

Det gröna som syns på bilden ovan är stödfötterna på lastaren som speglas i vindrutan. Stjärnorna har varit väldigt klara för det har inte funnits moln trots att det varit ganska varmt.

Eftersom vi hugger i hemskogen så kan man lätt åka hem på kaffe mitt på dagen och det går fort för vägen över åkrarna är jämn och lika bra som landsvägen. Ovan syns en bit av höstvetet som har klarat sej bra tillsvidare. Men det är ännu långt till april.

Som sagt så tog det torra och fina vädret slut och i dag var det snö och senare regn. Inte så trevligt att arbeta med motorsåg men det finns inte lika mycket snö i torra träd som i gröna.

Tiodygnsprognosen hotar med varmt väder och litet regn. Inget perfekt skogsväder men vi får se om vägarna håller. Där det finns is så smälter det inte så fort men allt beror på om det blir minusgrader på nätterna.

Tja, det är bara att hugga så mycket vi orkar och hinner. Man måste ut i skogen varje dag så att konditionen förbättras tillika som dagarna blir längre. Skogsarbete är en fin hobby och den kostar inte så mycket – ibland får man in litet mera än vad bränslet och maskinerna kostar (om man lappar ihop dem själv).

Snön minskar men isen ligger kvar

Det har varit bråda veckor för vi har haft perfekt skogsväder. Ett par varma dagar med regn fick alla diken att svämma över men det var egentligen bra för skogsvägarna som blev rena isvägar och den isen smälter långsamt. Det har varit bråttom för vädret kunde bara bli sämre. Ingen tid att skriva i Bondbloggen. Eller tid och tid – visst har det funnits tid men då man somnar över tangentbordet så är det lika bra att kravla sej upp i sängen. Konditionen har blivit bättre men visst är man trött på kvällarna – en ganska skön trötthet som gör att man somnar bra.

Det var litet sorgligt i början på vintern då vi bara sågade omkull en massa torra och ruttna träd även om det numera är ett hyfsat pris på energived. Men sedan hittade vi faktiskt en del friska granar. Det var stora bamsingar som borde ha tagits bort för länge sedan. En del var nog rötskadade men den skadade mängden var inte så stor. Ofta var det träd som hade skadats i skogsdikningen och det räckte med att man tog bort den första biten. I flera fall var den så bra att vi kan såga den åt oss själva. Fast det skulle bli för mycket virke så vi får sälja en hel del av de rötskadade lommarna. Tyvärr är det den tjockaste delen av trädet med en diameter mellan 60 och 75 cm.

Det gick bra att fälla så länge jag kom fram till trädet med lastaren så man fick det att falla dit man ville. Men så kom vi till stenbacken och jag måste återgå till den lilla handvipparen – med dåligt resultat. För att orka få omkull trädet så måste man såga ned gångjärnet ordentligt (gångjärn är en smal del av trädet som man inte sågar av) och då brister det lätt. Så gick det med bålaträä (stort träd) på bilden ovan. Det blev att luta mot en annan stor gran och det är ju riskabelt att såga undan en sådan som är i stor spänning. Jag sågade runt hela trädet och till sist bakifrån så fort jag kunde. Då behöver man en stark såg med vasst ked. Det gick nu sådär – trädet spjälkte inte men lämnade en del splitter. Av de båda träden blev det fem svarvstockar (5,8 meter och minst 26 cm i toppen) plus ett par vanliga stockar.

Värme och regn har gjort att snön minskat betydligt. De isbelagda vägarna håller ännu bra men det börjar snart bli slut på skogsarbetet för den här vintern. Vi försöker ännu få ut så mycket vi hinner med och hoppas på kalla nätter som saktar ned smältningen av isvägarna.

Isvägarna i början på mars – bättre än i Helsingfors

Man ser att snön börjar minska men isvägen är nästan lika bra som i början på månaden. Isvägar håller länge och i skuggan kan de finnas kvar ännu då man börjar så. Vi kan inte klaga på uppvärmningen här – det har varit riktigt kallt och fint. Men man bör inte köra bredvid spåren och vägarna som vi underhållit sedan november. Där finns det inte mycket tjäle.

Förra veckan måste vi tyvärr ta in Zetorn i verkstaden. Den har blåst ut massor med rök och varit svag men nu var det alldeles slut. Vi kör med vagnen bakom Belarus så det är inte lätt att fälla med den mera. Men en motorremont var nog oundviklig på Zetorn. Då vi tog bort topplocket så såg man direkt att packningen var sönder mellan de två mellersta cylindrarna. Den gick alltså mot slutet på bara två cylindrar …

Det var en ganska ny packning så jag sitter och funderar på orsaken till att den gick sönder. Jag har plockat bort ventilerna och hittar inga synliga fel på topplocket heller. Det är svårt att hitta felet så i värsta fall måste jag bara putsa allt och sätta ny packning (kostade 3:80 …). Jag beställde en sats borstar för spridarschakten och en trycktestare för kylaren. Nya bottenbrickor för spridarna sätter jag in men före det testar jag spridarbilden med den grunka som jag skaffade vid förra motorremonten (2018). Om inte annat så har jag snart skaffat åt mej fullständig verkstadsutrustning (de är billiga i Tyskland).

Ventilerna såg hyfsade ut så största orsaken till dåligt drag i motorn var nog att packningen var sönder. Ett helt nytt topplock kostar kring 2000 euro så jag vill veta om det är något fel på det (spricka) innan jag köper nytt. Sprickorna kan vara mikroskopiska och utvidgas först då motorn blir varm. Förstås har jag sökt över hela Internet men inte hittat någon bra förklaring. Alla råd med “för den till en verkstad) hoppar jag över. En begagnad Zetor kostar mycket mindre än en verkstadsreparation.

Då jag surfade på nätet såg jag tyvärr att Zetor skall börja “samarbeta” med tyska traktortillverkare så det kan bli svårt och DYRT med reservdelar i framtiden. Jag såg också att min estniska hovleverantör börjat höja priserna. Suck – allting blir bara sämre.

Det har förstås varit tufft för hydraulslangarna men de är ren förbrukningsvara och jag har en hel del i lager. Att jag använder lastaren för att fälla sliter ännu mer på slangarna. De torra grova kvistarna är de värsta. Man försöker akta dem men i tät skog ser man inte alltid så bra. Då skogsarbetet tagit slut så skall jag svetsa ihop kraftiga skydd för slangarna men de måste gå att ta bort snabbt då man vill byta slang.

Det finns en hel del som borde lappas ihop för skogsarbetet tar hårt på traktorerna. Och en hel del förbättringar borde också göras. Till exempel måste jag förlänga stödfötterna på Zetorn. De borde vara minst tio cm längre. Det borde jag ha gjort för länge sedan men det är aldrig tid förrän man måste …

Det är grym debatt om det framtida skogsbruket och EU kommer med nya direktiv. Vad det blir vet man inte men vi har sysslat med naturlig föryngring i 70 år så jag tror inte vi behöver bry oss. Fast en massa byråkrati vill man ändå inte ha. Nedan ett foto från en kantföryngring från norr. Snön täcker tyvärr alla de små plantorna men de finns nog där. Helt naturligt.

Där vi hugger i år hann småskogen växa upp alltför mycket men det blev inte så farligt stora luckor fastän de träd jag fällde var mycket stora. Värst var de ludna granar som stått ensamma. Därför vill jag ha en ganska tät skog så det inte bara blir kvistar av alltihop.

På sportlovet hade vi Henriks hund Tassus hos oss och de båda hundarna hade väldigt roligt. Men då det blev varmt så kom det vatten i alla diken och upp på åkrarna. Tyvärr plota (föll i vattnet) Tassushunden då snön gav vika över ett vattenfyllt dike och den hade svårt att komma upp. Det gick i alla fall bra men det är inte ofarligt ens här där det knappt finns annat än små diken.

Tassus (till vänster) vilar efter den hemska upplevelsen

Lägg för övrigt märke till trasmattorna som min farmor har vävt. De har den typiska Hindersbyrandningen. Just den randningen skall en äkta Hindersbymatta ha.

Det har varit enbart såga, såga och sova, sova förutom då det av nödtvång blivit verkstadsarbete. Men jag är i mycket bättre kondition än i julas och helt utan gymkostnader.

Årets värsta tid

Det har varit fint skogsväder men det tog plötsligt slut. Det är på sätt och vis bra för jag måste ändå deklarera. Man skjuter upp eländet och speciellt om det är fint väder så kan det bli alldeles för sent. Det harmar en aning mindre om det är regn och slask utanför. Och vi har haft så fina vägar att jag vill inte köra sönder dem – så jag sitter inne och surar.

I januari fällde vi mest torra granar och det var inte så roligt. Det var i alla fall nödvändigt för vi har inte på flera år kommit åt dem eftersom de fanns på sankmark och vintrarna var så usla. Men i år blev det ordentlig köld – litet för ordentlig med -25 i nästan en vecka. Vägarna blev fina och man kunde köra nästan var som helst. Över åkrarna hade vi nästan bilväg. Ett par dagar var det varmt och slog igenom på vissa ställen men sedan har vi haft perfekt skogsväder ända fram till nu.

Bråttom har det varit för vädret kunde bara bli sämre. Det har inte blivit något inlägg för efter skogsarbetet så äter jag och sedan somnar jag över tangentbordet och inser att det är bäst att kravla sej upp i sängen. Det går inte att äta mitt på dagen för då blir man så däst att man inte orkar såga mera. Jag kommer hem en gång mitt på dagen och dricker kaffe. Vi är i hemskogen och vägen över åkrarna är som sagt jämn och fin så det går fort.

Det kom en hel del snö så flera dagar har gått till att köra bort den framför garage och verkstad. Speciellt då det är blid snö så måste den bort innan den fryser till. Bakom ladan i vinkeln hade det kommit mycket snö så det gick nästan en hel dag att få bort den. En tillfällig blida gjorde att snö kom ned från taken och solpanelerna började ge ström. Som mest blev det över 40 kWh per dag.

Snön for ihop i värmen men blev så kompakt och tung att den stora traktorn hade problem att komma igenom även om jag nu har kättingar på bakhjulen. Värmen fick inte den myckna snön att smälta bort utan det blev grymma isgator då det blev kallt på nytt. Det var problem att komma 30 meter från ladan till verkstaden utan att falla på isen. Sedan man kommit upp i traktorn så var det inga problem för den har bra iskättingar.

Dagen börjar med två muggar kaffe eller te och limpa med fläsk – riktigt fläsk som är rökt ordentligt. Sedan fyller jag på en flaska med svag blandsaft för man kan bli riktigt törstig i skogen. Stövlarna står beredda vid klädkontoret men skogskläderna måste jag förvara ute i stallet sedan en slang brast vid bränsletanken. Då vi försökte få fast den så blev alla kläder och handskar indränkta i brännolja och jag är strängt förbjuden att ta in dem i huset.

Skogsstövlarna vill jag ha på då jag går ut för de är så stabila och har kraftig sula. Om man skall hållas på fötterna på isen så är de de bästa (utom om man har nabbar). Kvaliteten är numera dålig på skaften men så länge de har hål som täcks av byxbuntarna så klarar man sej (jag har ett par nya stövlar i reserv).

Före morgonkaffet så sätter jag på motorvärmen på traktorerna. Förr måste man gå ut men nu har jag fjärrstyrning via mobiltelefonen (eller datamaskinen) så det är bara att klicka. Brorsan kan också sätta på värmen på sin traktor hemifrån (han bor ca. 500 meter härifrån).

Slöfocksverktyget för att sätta på motorvärmen

Sedan försöker man komma fram till verkstaden utan att bryta något ben på ishalkan och byter om till skogskläder. Varje morgon fyller jag på bränsle och olja i motorsågen (Jonsered 2252 med 15″ svärd) och filar sågkedjan lätt – tre tag per tand med en bra fil. Så länge man inte sågar i sten så brukar det räcka för att hålla den vass. Men kör man i sten så blir det att vässa med brorsans elektriska smärgel.

Vi har nog speciella byttor för bränsle och olja men en gammal oljebytta på 5 liter är bättre tycker jag. Filhandtag orkar jag inte byta så jag filar med tjocka handskar på. Kedoljan är gammal motorolja som fått stå i över ett år så att all smörja hunnit lägga sej på bottnen. Ju längre den står desto renare blir den.

Det blev problem med flismatningen då vi gick över till fuktigare flis. Den brinner nog men problemet är att den inte rasar ned i matningsskruven. Det bildas ett litet hål rakt ovanför skruven som går tom fastän det finns hur mycket flis som helst runt omkring – och ibland ovanför den.

Fuktig flis rasar inte ned i matningsskruven

Eftr att ha skyfflat ned flis för hand var femte timme – också på natten – så byggde jag en omrörare av en gammal vinkelväxel (från vår första flismatare 1983). Delarna har stått länge i verkstadshörnet men först då jag köpte fräsen så fick jag möjlighet att fräsa ett kilspår på axeln.

Krökta sågblad – behövs bättre fjäderstål

Det blev betydligt bättre och jag behöver bara se på matningen med tolv timmars mellanrum. De gamla sågblad jag monterade på axeln fjädrade inte tillräckligt bra utan kröktes så nu har jag beställt nya fjädrar från Tyskland. Motståndet i flishopen är mycket starkt så det måste vara god kvalitet på fjädrarna. Jag minns att en del flissilor som använde grova fjäderstål hade problem med att de brast ganska ofta.

Viktigt är att inte köra omrörningen alls då det är fullt av flis för då håller inget. Man bör köra omrörningen bara då det börjar bli tomt i flisbottnen för då är motståndet inte så stort. Så jag fixade en smart fjärrstyrd brytare till omrörningsmotorn. Den använder en Shelly 1PM Plus och jag kan starta den varifrån som helst. Dessutom kan den programmeras att starta när som helst. Just nu har jag 20 sekunder klockan fem på morgonen då flisen vanligen börjar vara slut runt matningsskruven.

Flisproblemen var inte slut med det utan jag måste bygga en “nedskuffare” av trä kring frontlastarens skopa så att den inte skulle förstöra plåten i torken. Jag kunde ju inte köra med den stora frontlastaren inte i torken eftersom jag har snökättingar på bakhjulen. Den gamla MF65 kom till heders igen och den orkade just och just få ned flisen från torken till lagret. Flis är tung att köra för flisbitarna tar tag i varandra och det blir nästan som en kompakt vägg.

Men det var inte slut på problemen. Startmotorn på lilla Zetorn krånglade och jag köpte först ny solenoid och sedan ny startmotor. Den var inte dyr (100 euro) men det visade sej att flänsen var fel. Till all tur passade den gamla flänsen och genom att byta ut delarna tills allt passade så fick vi igång Zetorn. Något problem är det ännu och jag misstänker startkransen på svänghjulet men det börjar vi inte byta nu i vinter. Vi kör så länge den rör sej.

Startmotorn med nya flänsen ovanpå gamla flänsen: olika vinkel !

Under sportlovet har vi fått låna Henriks hund till sällskap för vår lilla buse. De har haft väldigt roligt och springer så snön yr omkring. Sedan känner de doften av åkersork och gräver som besatta. Det är roligt att se dem – egentligen ser man bara svansarna som sticker upp ur snön.

Skogsarbete 2024 i köld, snö och regn

Efter att ha tappat hjulet i skogen så fick vi förra veckan igång skogsarbetet igen. En vecka gick förlorad på grund av köld (-20…-29 grader) men nu har vi kört ut mest torra träd. På grund av kölden vågade vi oss i år på en bit sankmark där det fanns en hel del torra träd som vi inte fått bort tidigare. Nu gäller det att få ut dem så länge priserna på energived är hyfsade.

Visst gnisslar man tänder då man ser stora stockträd som torkat. Delvis är det granbarkborr men det verkar också som att de senaste heta och torra somrarna har varit dåliga för granarna. De bästa torra stockarna sågar vi själva för det blir ganska bra virke av dem men vi har så mycket att största delen går till energived. Det blir ingen props i år alls – bara stock eller energived. Det riktigt dåliga virket (halvruttet) flisar vi åt oss själva. Det blir en hel del damm men visst ger det värme.

Numera använder jag stora Farma som fälljärn. Och jag lärde mej att man skall backa mot stammen – efter det att jag fick ett murket träd över kylaren. Det hände ingenting värre men slangar och hydraulik läcker nog litet (Belarus har servostyrningen framför kylaren). Kylarplåten blev skrynklig men det kan man leva med. Att använda lastaren då man fäller ger en betydande säkerhet och det är lättare att få trädet att falla precis dit man vill. Det är viktigt då vi sysslar med “gammaldags” skogsbruk och sparar ungskogen så vi inte behöver plantera.

Egentligen är vårt skogsbruk åter på modet. Nu skall det vara “kalhyggesfritt” (märk väl INTE “hyggesfritt” som man i Sverige kallar det) och det har vi sysslat med i alla tider trots att “experterna” pratat för kalhyggen och plantering. Vi sparar massor med tid och pengar genom att inte plantera utan använda naturlig föryngring. Det krävs litet mera tankearbete men hjärnan har ännu inte gått varm av det.

Dagarna är ännu så korta att man orkar vara i skogen tills det blir mörkt. Då man inte kan läsa siffrorna på måttbandet så är det dags att köra hem. Visst kan man ha pannlampa men den hjälper inte då man skall välja ut träd som skall fällas. Det behövs också litet träning innan man kan ta längre dagar. Men friskt och bra känns det att vara i skogen. Och så somnar man bra efter en skogsdag.

Det var inte så bra med tre dagar plusgrader för det började slå igenom på vägarna som varit så fina att vi kört på vägväxeln. Hård blåst och snö gjorde också sitt till att våra vägar inte mera är så bra.

Plusgrader i tre dagar förstörde vägarna

Snö och blåst är ett elände också inomhus. Jag tyckte att jag tätade den nya väggen men tydligen var det alltför dåligt för det blåste in snö i uthuset. Nästa sommar gäller det att täta på allvar. Men ladan vägg höll tätt (med takfilt mellan två lager bräder).

Det har varit ganska fina vinterdagar (före snöstormen) – faktiskt riktig vykortsvinter. I morgon skall det bli solsken och prima skogsväder (-12 grader) men tyvärr blir det åter slaskväder nästa vecka.

Hjulfirande

Idag har vi haft hjulfirande med anledning att alla traktorer åter har fyra hjul (som fungerar). Dagen före julafton 2023 så tappade jag ju ena bakhjulet på Belarus. Och det på årets allra sämsta reservdelsdagar. Så småningom kom i alla fall det nya hjulnavet.

Som vanligt då det blir större reparationer så börjar man se sej omkring efter (litet) nyare maskiner. Det är någon sorts terapi att titta på priserna och konstatera att det i alla fall blir billigare att köpa reservdelar för några hundra euro än att köpa en ny (begagnad) traktor för 10000 euro. Splitternya traktorer kommer inte ens på fråga.

Efter funderande hit och dit så kom jag på att man ju kunde vända på bakhjulen (det har jag redan gjort på Zetorn). Då kommer navet längre in på axeln och borde bli stadigare. Problemet är bara att Belarus har mycket stor skillnad mellan inre och yttre sidan på fälgen – hela 33 cm. Men efter mycket mätande och funderande så kunde jag få ned skillnaden till 9 cm. Då vände jag på navets fästskiva och flyttade navet så långt in på axeln som det var möjligt.

Det är viktigt att hjulet inte kan röra sej på axeln. Längre in är kilspåret helt i skick och det nya navet passar också bra på kilen. På den axel där hjulet föll av före jul ser man hur kilspåret är förstört.

Genom att vända på fälgen och flytta navet så långt inåt det går så kunde den del av kilspåret som är i bra skick användas. Kilen sitter riktigt bra i spåret där.

På det här sättet behöver jag inte byta axel. Att reparera kilspåret hade varit besvärligt och resultatet osäkert. Nu fick jag dessutom hjulen nio centimeter utåt vilket är bra så att kättingarna inte tar emot någonstans. Förstås blir traktorn omkring 18 cm bredare men det gör detsamma eftersom stödfötterna ända sticker ut längre. Ibland får man åka slalom mellan träden för att komma fram. Före ändringen så var traktorn omkring 200 cm bred utan kättingar. Nu är den 220 cm bred och 230 cm med kättingar.

Vi har ännu inte varit i skogen och provkört men stabiliteten borde bli bättre. Då navet är längre in på axeln så borde påfrestningen också bli mindre. Nästan bara fördelar. En ganska liten nackdel är att ventilen på hjulet nu kommer inåt.

Jag bytte bara ena navet men jag tror att jag skall byta också det andra där kilen ännu är lös. Ett fullständigt nav med skruvar och muttrar kostar bara 125 euro (med moms) och det kan litet extra säkerhet vara värd. Naturligtvis köper jag extra kilar och andra delar i lager utifall det händer nånting på nytt.

Efter litet inkörning skall hjulen bort på nytt och alla bultar spännas till. Vi börjar vara ganska snabba med hjulet-bort-hjulet-på. Vi har domkrafterna redo och ett långt rör på hylsnyckeln för att få tillräckligt kraft då vi spänner till.

Den stabila 10 tons domkraften under mitten lyfter upp bakaxel och den höglyftande verkstadsdomkraften vippar traktorn åt någondera hållet. Det går snabbt att byta från vänster till höger hjul eller tvärtom. Bakom mittdomkraften finns en stabil kubbe som hindrar traktorn att falla ned mer än nån centimeter om domkrafterna ger upp.

Nu kan vi fira hjulfest och sedan dra till skogs. Tre veckor gick tyvärr förlorade men av dem var föregående vecka så kall (-25…-29 grader) att vi ändå inte hade vågat oss ut. Köld är bra i skogsarbetet men någon måtta får det väl vara.

Nu skall vi köra ut alla torra träd vi hittar och i år är det inga problem på de sanka platserna. Det finns en hel del torra där och nu är vedpriset hyfsat. Vi behöver också egen flisved men det är oftast det allra sämsta och ruttnaste som vi använder själva. Det har inte så väldigt bra värmevärde men vi har stora mängder så varmt får vi nog.

Jag får önska Goda Hjul och God Fortsättning på det nya året !