skogsarbete – Sida 12

Åter till skogs.

Efter en ofrivillig paus med skogsarbetet på grund av en livlös arm gjorde jag idag åter en mjukstart med skogsarbetet för att testa kroppens funktionalitet. Sågade tre tankar och kroppen höll bra men nog tusan var det blött efter nattens blötsnö. Det var kanske inte riktigt den bästa dagen att återvända till skogen men det var ju varmt så inte behövde man frysa trots att man blev våt inpå bara kroppen. Kanske är också skogsarbetet rena hälsokuren, åtminstone om man får tro en riktig hejare till skogshuggare som presenterades i Maaseudun tulevaisuus. 200.000 m³ och 75 motorsågar avverkade, jag säger då det 🙂

Jag var ju lite nyfiken att se hur läget såg ut efter den varma veckan och om virket låg kvar eller om det följt med i vårfloden. Virket låg nog kvar om än i 20 cm djupt vatten som samlats ovanpå isen i dikena. Det var nog väldigt vått överallt både på marken där det syntes vatten i stövelspåren liksom i grenverket ovanom skogsbonden.

Nu utlovas några kallare dagar och jag får väl lov att inleda utkörningen av det jag avverkat hittills. Tror ändå att det är bättre att låta marken frysa till lite igen så att inte den lilla tjäle som fortfarande finns smulas sönder. Det brukar vara svårt att få sönderkörd mark att ta ihop på nytt så jag tar risken att vänta trots att virket som ligger i vattnet blir tyngre att transportera och riskerar frysa fast.

Flisveden blötläggs i "vårfloden" — Flisveden blötläggs i “vårfloden”

Skogsväder?

Förkylningen börjar vara kurerad så nu kliar det i skogshuggarfingrarna. Idag var det ändå lite i kallare laget med -24 i morse det steg sen till knappa -20 på dagen men föll nu igen mot kvällen. Lite onödigt kallt så det fick bli en skrivbordsdag istället. Läste sen om en som köldskadat fingrarna i måndags och det var ingen trevlig syn så kanske var det ändå inte så dumt att stanna hemma idag.

Jag har annars förberett skogsarbetet i den mån att jag vandrat runt lite, kört upp lite spår, planerat arbetet och faktiskt provhuggit en tank för att kontrollera den värsta abstinensen 🙂

I och med att det var vått när marken började frysa till så rinner det trots kylan ut en del vatten i dikena som då fryser till och bildar svallis. Dikena mer eller mindre bottenfryser då och det håller bra att korsa dikena. — I och med att det var vått när marken började frysa till så rinner det trots kylan ut en del vatten i dikena som då fryser och bildar svallis. Dikena mer eller mindre bottenfryser då och det håller bra att korsa dikena med traktorn.

Getporsmossarna brukar inte frysa till om man inte kör spår men nu bär det bra även här.

Sista fjolårsflisveden tuggades i går onsdag så nu är upplaget tomt och ropar efter ny flisved.

Objekt nummer ett blir mossen nere i mitten av bild och förhoppningsvis hinner jag också fixa planteringen i bildens övre del. — Objekt nummer ett blir mossen nere i mitten av bilden och förhoppningsvis hinner jag också fixa planteringen i bildens övre del.

Mossen nere i bild har stått i tur en några vintrar redan men det har varit alltför blött de senaste åren. Nu ser det bra ut, dikena var vattenfyllda till bredden då det frös och det är nu möjligt att köra överallt. Att dikena är fulla med vatten berättar också att en rensning måste göras för annars försumpas skogen igen. Vattnet ska ut över grannarnas skogsskiften så nu gäller det att också få dem med på noterna, hoppas att dom förstår nödvändigheten med dikesrensningen. Hur som så ska dikeslinjerna huggas upp nu för bättre förhållanden än så här kan det knappast bli och man vet inte hur många vintrar det går innan läget är lika bra.

Från och med i morgon ser det ut att bli en vecka med varmare väder, det utlovas kring -5 grader vilket är lagom skogshuggartemperatur 🙂

Problematisk skogsvinter.

Tänkte till först kommentera Nisses inlägg men i och med att jag ville lägga till lite bilder får det bli ett eget inlägg, även om det vill bli lite väl mycket skog här på bloggen nu. Skogsarbetet ligger ändå liksom lite i tiden även om vi nu står i startgroparna inför ny grönsakssäsong, så grönsaksintresserade ska nog få sitt lystmäte tillfredsställt så småningom de med 🙂

Skitvinter.

Det ser ut att bli en lika dålig skogsvinter som ifjol trots att vi nu fått lite kallare väder igen. Det är ändå för sent för att marken skall frysa till ordentligt, efter regnet till nyår har det inte riktigt blivit någon ordning på skogsföret så nu ligger jag för andra året i följd rejält efter med skogsarbetet. Det fattas ännu lite flisvirke för nästa vinters behov och jag har nog gallringar att göra på momark som håller att köra på även om det är ofruset. Men just nu håller jag på och utför de sista röjningarna av dikeslinjerna och dikas görs det där det är blött så frusen mark är nog en förutsättning för att transporterna skall löpa utan problem. Återstår ännu ungefär en dags huggande längs dikeslinjerna men åtskilliga lass ligger i skogen i väntan på transport som också delvis skall göras över åkermark. Körde hem ett lass flisved idag och det gick hyffsat då det var -10°C senaste natt, plogtiltorna sviktade lite men det blev inga spår i alla fall. I skogen var det lite sämre, en del stubbar som fastnade mellan hjulen i boggien revs loss och det kändes mjukt, jag får nog minska ner till halva lass i fortsättningen.

Reparationer.

Brukar tänka när jag sett Nisses bekymmer med skogskran att till all lycka råkar jag inte ut för dylika bekymmer, inte så ofta i vart fall. Nu för ett par veckor sen var det hur som helst min tur att söka fram svetsen då axeltappen till lyftcylindern på bommen brast. Det är andra gången jag har axelbrott på skogslastaren, förra gången var det en axel i gripen som gick av troligen på grund av snedbelastning i samband med lite stenplockning.

Utmattad axeltapp, ~30 års användning sätter sina spår.

Till all lycka noterade jag axelbrottet i tid tack vare missljud vid användningen så jag hann avbryta arbetet innan bommen skulle ha fallit i backen. Ena axelholken böjdes ändå litet så att jag blev tvungen att svetsa om för att få ny axel monterad.

Gallring.

Noterade Nisses rikliga plantsättning men ställer mig ändå -utan att ha sett objektet i praktiken- lite frågande hur pass bra de nya plantorna kommer igång. Dom kan även om dom är små vara gamla och därmed ha svårt att komma igång trots att dom nu får ljus och utrymme. Hoppas Nisse kan återkomma till objektet senare.

Själv har jag också friställt en del gran som hotats att undertryckas av björk. Det är liksom svårt att gå runt sådant som bör göras även om dikeslinjerna nu är prioritet nummer ett. I mitt fall är det hur som helst inte frågan om gamla plantor som gått i stå utan dessa ser ut att bra växtkraft men de hotas piskas sönder av björken om inte björkarna tas bort. Lite björk lämnar jag dock där det finns utrymme för att fungera som skärm vid frost, det är ju frågan om låglänt kärrmark där försommarfrost lätt kan skada de unga årsskotten.

Efter gallringen som gav en hel del flisvirke, det är nog ingen brist på skogsenergi här. I bakgrunden är ännu arbetet på hälft.

Tvåtaktsabstinens.

Har känt mig lite olustig på sistone i takt med att det blivit mindre utomhusarbete och speciellt påtaglig har känslan blivit nu när det tack vare snön blivit ljusare ute.

Till skogs.

Mätt och belåten efter all julmaten kom jag mig så småningom till skogs efter att ha sökt reda på skogsutrustningen som återfanns en här och en där. Bränslekanistern eller “bensinporrin” som det heter härstedes var ju naturligtvis också tom, det finns både vattenpumpar och gräsklippare som törstar efter bensin sommartid så innan allt var tankat och klart hade de hunnit bli eftermiddag. Nåväl bättre sent än aldrig och det kan vara bra att första dagen i skogen inte blir alltför lång då kroppen är ovan,

Efter att första motorsågstanken körts tom och man blivit så där lagom svettig kändes plötsligt allt så bra, och då gick det upp för mig vad som felats. Det är doften av färskt spån och tvåtaktsbensin som jag saknat. Efter att under trettiotalet år använt motorsågen i skogen har det blivit ett måste att få känna dessa dofter när det blir snö och minusgrader. Någon kanske tror att det redan i mopedåldern uppstod ett livslångt förhållande till tvåtaktsdoft men så är det inte i mitt fall för jag var så pass ekologisk på den tiden att jag höll mig till cykel driven av människokraft men ändå i mopedfart, åtminstone så länge det rörde sig om otrimmade mopeder. Nää, till min association vad gäller tvåtaktsdoft hör motor- och röjsåg.

Förutom sågens brummande var det lugnt och fint i skogen, så pass fint att det också lockade till lite extra rundvandring för att kolla in läget. Man konstaterar att tillväxten är bra och att det kommit någon längdmeter och kubikmeter tillväxt till sen senaste besök. Så pass bra är det ändå inte att jag som förra ägaren till hemmanet går och pratar högt för mig själv i skogen. Minns att jag förundrades över det när förra ägaren något år efter att jag köpte gården kom på besök och han gick omkring i skogsbacken här bakom kommenterande för sig själv “oj vad du växt och vad du har blivit grov”. Men man vet aldrig, kanske kommer den dagen också 🙂

Det är ändå väldigt emotionellt att röra sig där jag just idag höll till för det är i skog som tillhör dödsboet efter min son. Han planerade att avverka där då det annars råkade vara lugnt på skogsfronten och skogsmaskin var ledig. Jag tyckte ändå att han kanske hellre hjälper till med reparation av ladutaket till först, och jag kan inte undgå att tänka tanken att kanske Erik funnits kvar om jag låtit honom ta hand om sitt skogskifte istället. Kanske tyckte han att jag styrde och ställde för mycket?

Eriks före detta skogslärare råkade köra förbi idag och stannade till då jag var på väg till bilen efter mera bensin. Vi kunde tillsammans konstatera att kronorna håller på att “köras opp” på grund av att det är något för tätt mellan träden och en gallring är högaktuell (finns bild på objektet i mitt förra inlägg). Jag sa att det antagligen hade varit en optimal tidpunkt för gallring då för fem år sen…….. och tänkte för mig själv -bara jag låtit Erik göra det-.

Jag hoppas på en fin skogsvinter så att jag får sätta åtminstone en del av “heimane i skick” om inte för egen del så för Eriks. <3

Skogsarbetesförberedelser.

-10°C och klart fint väder, som gjort för att köra upp spår i skogen! 🙂
Efter att ha närapå drivits till vansinne av “Driven” för att få in min julhälsningsvideo var det bäst att göra något som man förhoppningsvis behärskar bättre nämligen praktisk skogsarbete.

Vi har inte nämnvärt med snö, bara några få centimeter. Det oaktat är det bra att packa till snön, ris och mossa för att få en effektivare tillfrysning av marken och bättre bärighet för virkestransporterna. Så juldagen till trots tog jag mig en tur till skogen, körde runt lite på mossen och vandrade runt i skogen. Lugnt och fint väder och skogen ger en alltid ro även om man ser arbete överallt. Lite lämpligt lätt motion efter gårdagens julmat är inte heller att förakta 🙂

En fem centimeter tjock is på diken och pölar är inte tillräckligt för att bära tomma traktorn men det utlovade kalla vädret de närmaste dagarna kanske fixar lite bättre bärighet. — En fem centimeter tjock is på diken och pölar var inte tillräckligt för att bära tomma traktorn men det utlovade kalla vädret de närmaste dagarna kanske fixar lite bättre bärighet.

Ett vackert ljus som förebådar en ny vår silar genom skogen. Visst är det vackert även om bilden även påtalar att det börjar bli dags att starta motorsågen. — Ett vackert ljus, förebådande en ny vår, silar genom skogen. Visst är det vackert även om bilden även påtalar att det börjar bli dags att starta motorsågen.

Fjolårets dikeslinjeröjning blev lite på hälft på grund av den milda korta vintern, flisvedslagret börjar också sina, så jag ser fram emot en fin skogsvinter. Jag borde kanske redan i morgon ta itu med de återstående dikeslinjerna eftersom grävmaskinen lär vara i antågande efter nyår. År vädret lika vackert och sågen går att återuppväcka från sommarvilan blir det nog så.

Kort vinter?

Med deklarationsarbetet undanstökat fortsatte jag med skogsarbetet på lördagen efter att först ha gått mätningsrundan på tjäl- & snölinjen. Under mätningen kunde jag konstatera att det mesta av tjälen gått ur jorden i skogen och även på åkermarken började våren göra sig påmind. Att tjälen gått ur jorden i skogen fick jag handgripligen bekräftat senare på dagen när jag fortsatte med avverkningen längs dikeslinjerna. Under den tre dagar långa deklarationspausen hade de frusna dikena tinat till den grad att jag först gick igenom isen och fick stövlarna vattenfyllda och sen när jag på kvällen sökte mig hemåt med traktorn och virkeslasset körde jag ner ekipaget i dikesöverfarten som nu definitivt gjorde rätt för benämningen “traktorfälla” som vi normalt kallar dem.

Traktorn hann jag få över men farten var för låg för att jag skulle få över släpvagnen innan den sjönk dit.

Det hann bli mörkt innan jag hade lossat lasset och fått upp släpvagnen så jag ringde och beställde skjuts hem. — Det hann bli mörkt innan jag hade lossat lasset och fått upp släpvagnen så jag ringde och beställde bilskjuts hem.

Ny dag med nya tag.

Uppgiven av motgångarna helgade jag vilodagen med att per TV följa med mina skidvänners framfart i Vasaloppsspåret, verkade som om det inte löpte riktigt bra där heller men de flesta tog sig i mål. I dag måndag tog jag mod till mig och for till skogs igen även om snöslasket som fallit under natten förebådade en våt dag. Började arbetet med att “bygga” en bro av virke över diket för att få ytterligare något virkeslass ur skogen.

Lite trångt om utrymme men ett halvt lass virke fick jag placerat i sörjan i diket.

Sen på med lite ris för att binda ihop traven som annars rullar omkring hur som helst.

På mossen där jag avverkar fäller jag nu träden så att toppar och grenar bildar en risbädd som om jag nu inte lastar riktigt fulla lass håller ganska bra att köra på. “Bron” höll också bra så några lass till ska jag väl få utkört men det ser nog ut som om en del virke kommer att få ligga kvar i skogen över sommaren.

Trots att jag körde upp spår i snön för att underlätta tillfrysning under den kalla perioden bär det inte längre på de platser där risbädd saknas.

Vårväder?

Jag såg framemot en fin vinter i skogen i januari då det såg lovande ut med kyla och litet snö. Men kylan kom nog alltför sent. det fanns ju de som plöjde åkrarna häromkring ännu efter trettondagen. Dessutom blev kallperioden alltför kort, endast 2-3 veckor lång, vilket ledde till att marken inte hann frysa tillräckligt innan vårvärmen kom. Vi är nu inne på fjärde veckan med så gott som uteslutande plusgrader och snö och tjäle har nästan helt försvunnit som vi kunnat konstatera här tidigare. Ett par svanar som sökte föda på oplöjda åkrar har jag siktat och under rundturen på snö- & tjällinjen konstaterade jag att spillkråkan högljutt markerade sitt revir. Frånsett svanarna och ett par koltrastar har jag ännu inte observerat övriga vårfåglar men som jag berättade för Filippa på “radiohuset” i morse när hon undrade om vi bönder tror att våren är här så är jag nog rädd för att vi får bakslag ännu och då är det ju bäst att tofsvipor och lärkor håller sig kvar i södern. Men någon riktig vinter tror jag nog inte att vi får mera denna säsong. Intervjun hittar ni här vid ~7:05.