Termometern visade -22°C när jag kom hem från skogen i skymningen och det började kännas lite kyligt under plasthjälmen.
Jag började för några dagar sedan gallra lite i en plantering som jag var med och planterade i mitten av 70-talet . Figuren ligger blott några kilometer från gården så jag har mest kört några tankar under lediga stunder tillsvidare. Bra att ta det lite lugnt så här i början tills konditionen repat sig . Det blev lite kroppslig dekadens med plöjning, maskinunderhåll och diverse möten samt kontorsjobb efter att skörden avslutades så formen gick ur gubben. Kroppen är gjord för att brukas och kondition är färskvara så håller man sig stilla ett par veckor så märks det genast. Lite skogsjobb och skidåkning fixar nog saken hoppas jag.
Friskt och myggfritt i skogen då temperaturen rör sig kring -20 grader.
Kallt väder sparar el.
Att jag gläds över kylan beror på att då det är under -10 grader så står kylkompressorerna stilla och jag sparar ordentligt med pengar på lägre elförbrukning. Elkostnaden har ju stigit med över 500% sen i fjol somras så nu har man nog börjat se över förbrukningen på allvar speciellt som solpanelerna inte levererar något för tillfället. Prishöjningarna under året har lett till att elen numera är näststörsta kostnadsposten efter lönerna. Allt annat har också stigit men elen är nog i en klass för sig.
Nu när det är kallt går det endast lite el till belysning, pumpar och elektronik. Den högre förbrukningen mellan 8 och 16 förorsakas främst av tvätt- och sorteringsmaskinerna i packhallen.
För en månad sen innan det blev kallt såg förbrukningen ut så här. Då kyldes grönsakerna i lagret fortfarande ned efter skörden och löken ventilerades mera så förbrukningen låg 4 gånger högre än idag. Visserligen gav solpanelerna då ännu lite på 2kWh.
Kylan gör gott i skogen.
Kylan gör också att marken i skogen fryser till då vi tillsvidare har blott en decimeter snö. Så det ser lovande ut med tanke på skogsarbetet vilket är bra då jag ligger efter med gallringarna.
Visserligen leder kylan till att det går åt någon m³ mera av flisveden men det är ändå en försumbar kostnad då det kommer en hel del “gratis” skräpvirke att ta tillvara i samband med gallringen.
Konstaterade ändå idag att om det fortsätter så här så får jag nog söka fram kommandoluvan och varmare handskar. På tal om handskar så sökte jag ifjol efter skogshandskar av påsmodell med finger för gasreglaget på höger hand men hittade inga i butikerna, tydligen har tillverkningen lagts ner nu då klimatuppvärmningen förväntas leda till varmare vintrar. Det verkar som om händerna blir kallare med åren så jag ångrar att jag inte satsade de 100€ som handtagsvärmen hade betingat då jag köpte ny såg för några år sen.
Det här med höga uppvärmningskostnader som det nu pratas mycket om är väl egentligen ett systemfel då man i så hög grad satsat på eluppvärmning. Bostäder borde väl egentligen värmas med fasta bränslen som ved och flis om de inte är anslutna till fjärrvärmenät. Elen hör hemma i stationära motorer och flytande bränslen passar bäst i olika fordon. Men det är nu bara vad jag tycker.
Det måste sättas motorvärme på traktorn ännu för det är -4 grader kallt. Inte helt ovanligt men jämfört med 2019 (se Vintern rasat) och 2010 (se Vintern rasat – jag vill ha den tillbaka) då skogsarbetena gick mot sitt slut i mars-april så är det sent.
Nu kan jag inte alls klaga för i år har vi haft en fin skogsvinter. Vi har bara litet rötskadat och ved kvar i skogen. Och det tänker jag ta ut idag på morgonen då kölden åtminstone litet gjort vägarna bättre. Det är speciellt vid virkesupplaget som det börjar bli hjulspår.
Som vanligt har vi varit en vecka på lyxsemester på “Rivieran”. Det betyder Nornbergs gamla hus i Medåker, Arboga. Närmaste strand är Mälaren på omkring 20 km avstånd om man inte räknar med det lilla dike som går på andra sidan åkern. Egentligen är vi mera som i Alperna för bakom huset finns ett högt berg som når upp över takåsen. Inga problem med översvämningar – senast som vattnet steg upp till husets höjd var för 6000 år sedan då berget bakom huset var en ö och Uppsala och Stockholm låg under vatten.
Vi är så illa tvungna att ta vårsemester i slutet på april för annars får jag inget slut på skogsarbetet. Det är alltid något vindfälle eller torrt träd eller lutande träd som borde tas bort. Och jag vågar inte alls gå i skogen efter vintern för då grips man av en rasande lust att gallra …
Det var ren sommar då vi kom fram till huset +20 grader i skuggan och mycket varmare i solen. Men bara en vecka tidigare hade allt varit täckt av snö. Det var en ordentlig snöstorm som knäckte träd och gallrade våra gamla äppelträd med hård hand. Det tog en dag att dra bort alla stora kvistar som brustit i blötsnön. Grannen hade en stor gran som började luta mycket illavarslande över huset men till all tur smälte snön rätt snabbt.
Lars-Erik som köpt Nornbergs åkrar på 60-talet (Kalle Nornberg blev elektriker) hade en skogsbit på 10 hektar som ovädret farit illa fram med. Han brukar jobba själv i skogen men nu blev det så mycket att han måste ta en maskin. Men alla maskiner i Västmanland är upptagna efter stormen.
Höstsäden ser väldigt jämn ut i Sverige även om brodden är kort för det blev en tidig vinter. Svackorna har i alla fall fått isbränna och där har brodden dött. Tyvärr har vi det ännu sämre ställt på grund av turvis värme och köld som lade ett tjockt lager med is över åkrarna.
Höstsäden ser bra ut
Den lilla åkern var i början på 60-talet uppdelad i sex bitar då Lars-Erik började odla den. Kalle var inte riktigt intresserad av bondelivet. Han byggde ett nytt hus 1958 som kan ses på andra sidan vägen men jordbruket fick gå som förut tills han arrenderade ut åkrarna åt Lars-Erik (egentligen åt hans pappa). I december 1950 sålde Kalle Västmanlands sista dragoxe som ännu året förut gått paroxe och dragit plogen.
Kalle var mycket intresserad av hembygdsarbetet och var med och grundade Medåkers hembygdsförening som vi också är medlemmar i. På söndagen var vi på Abramsgården som hembygdsföreningen äger och vårstädade. Vårt hus är likadant som Abramsgårdens hus men spegelvänt. Och det är i ungefär samma skick – bara köket är ombyggt på 40-talet. Trädgården är försiktigt uppiffad men det enda verkligt nya är ett 30-tal äppelträd (syns på bilden ovan) och de kan behövas för nu börjar de gamla brytas sönder.
Vi satt och drack kaffe med grannarna Sivert och Jane som bor i Kalles nya hus samt Lars-Erik ute på gården för det var riktig sommarvärme. Som vanligt så kom jag mej inte för att ta fram kameran då vi satt och pratade (ganska livligt) så jag får nöja mej med en bild av disken efter kaffekalaset :-).
Nornbergs gamla hus (ca. 1856)
Byggarbetena har börjat för i år och det gäller också Nornbergs hus. Taket hade börjat läcka och ena ändan på innertaket i övervåningen hade ruttnat helt innan det nya taket sattes på. I 20 år har jag tänkt lappa innertaket men först nu blev det av.
Före …och efter lappandet
Det tog tid för taket består av kilsågade spontade 25 mm bräder som är upp till 35 cm breda. Jag måste hitta en lämplig bit och såga lämpliga bräder som sedan fick torka ett par år. De är handhyvlade och falsade med gamla falshyvlar. Jag sprang många gånger mellan taket och snickarboden för att få dem att passa. Allt var förstås snett och olika brett i bägge ändar.
Nu är det värsta undan. Bärarna var också så genomruttna att man kunde plocka bort delar med fingrarna. Skruvändan mitt i taket är från en gängstång som håller upp den enda friska takbrädan och bäraren i takstolen som till all tur var stark. Golvet i rummet är däremot i prima skick och det är bara att rengöra de breda plankorna med linoljesåpa. Snart är nog det här skräprummet också i skick. Väggarna har varit lerklinade men jag tänkte sätta in dubbla insulitskivor (porösa träfiberskivor) som förstås skall vara sammanpressade utan lim. Norska Hunton tillverkar sådana.
De flesta stora kvistar bröts av men äppelträdet är ännu vid liv
Nornbergs gamla hus köpte vi år 2000 för omkring 10 000 euro och det kostar oss just inget för där finns inte vatten indraget och det får stå kallt hela vintern. Allt är gjort med eget arbete och eget virke. Det är också tillräckligt långt borta hemifrån så man kan glömma de vardagliga problemen för en tid. Ändå är det hemvant eftersom det är ett gammalt jordbruk i en jordbrukstrakt. Då den yngre generationens bonde sår gödsel på höstsäden utanför huset så vinkar han glatt åt oss från traktorn.
Även om våren kom av sej och frostnätterna fortsätter ganska långt in i maj så finns det hopp om att vårsådden kan börja om ett par veckor. Längs vägen såg vi en del sådda skiften men det är ganska sent för ofta är Medåker en månad före oss.
Glad Walborg till alla ! Vi skall dricka kaffe och äta äppelmunkar från ICA i Arboga som jag bunkrade då vi for. Jag har inte fått så goda munkar nån annanstans …
Det var ganska varmt förra veckan och man vågade inte köra på skogsvägarna på eftermiddagen. Men det gick bra på morgonen. Nu blir det åter kallare och vi har troligen fint skogsväder ännu i två veckor. I öppningarna i skogen finns det ännu mycket snö. Ofta går den över knäet då skaren brister.
Man ser tydligare att det finns en massa björkar då man fäller dem
Först nu kommer man fram med traktor i öppningarna där det lagt sig massor med snö. Då jag försökte köra här i början på mars så kom jag bara bort med nöd och näppe. Snön var så lös att hjulen (med kättingar) inte fick fäste och marken under är inte frusen.
Björkarna är mycket långa och 15 meters måttband räcker inte till. Men de har litet kvistar så man behöver mest bara kapa dem och det går fort. Jag radar dem med lastaren och det är bra att den går att fälla ihop så att man kan arbeta i den täta skogen.
Gripen ryms ovanför hyttens tak
Den nya lastaren kan svängas i tät skog. Om traktorn ryms så kan man använda lastaren. Ramen är annars bra men stödfötterna gör traktorn en halv meter bredare och det märks minsann i tät gallringsskog. Fötter som går snett ned hade varit smalare men jag vill ha de breda vikfötterna eftersom lastarbommen är 8,5 meter lång.
Det skall komma tio centimeter snö i natt men brorsan har kört ut virke så flitigt att det bara finns ett lass kvar i skogen. Säkert finns det litet virke ännu under snön som kommer fram senare då den smälter men knappast någon stor mängd. Det har varit sanka marker där vi huggit så man vågar inte lämna något virke ifall vägarna smälter. Nu är vi ute vid stabil väg som är fylld ordentligt med grus.
Björk från årets hyggen
Det har varit så fint skogsväder att jag är alldeles slut för det har inte varit lediga dagar just alls i mars. Och man måste ju hugga och köra varje dag med så fint väder. Konditionen börjar vara på topp och så sover man så bra efter en dag i skogen. Då man stiger upp klockan fem så börjar dagarna redan vara litet för långa för den här gubben …
Det gamla året försvann med skattedeklarationen och nu så sågar jag björkar så fort jag hinner. Det är för mycket snö men annars är vädret fint. Jag vill inte alls att det skall bli vår och sommar än utan är glad för varje minusgrad så att traktorspåren skall hålla.
Den myckna snön har gjort att tjälen försvunnit på sina håll i skogen – det värmer nedifrån. Jag skulle köra upp nya spår men det gick inte alls bra. Snön var så lös att hjulen inte fick fäste ens med kättingar utan grävde sej ned. Och under snön fanns det vatten så det var med nöd och näppe jag kom bort.
Man tycker att de varma dagarna skulle ge blidsnö som fäster under hjulen men det är bara ytan på snön som är blid. I den täta skogen finns det inte så mycket snö men i öppningarna desto mer.
Småskogen har växt upp
Förra gången vi var här så fanns det bara småskog men den har växt upp ordentligt och nu gäller det att få bort björkarna som sliter på granarnas toppar eftersom de växer mycket fortare. Björkarna är inte mera klena de heller utan ordentliga stockträd – fast björkstock vill ingen ha så det får bli props.
Man ser inte på bilden ovan hur mycket björk det finns men då man fäller dem så blir det ganska många. Tallarna syns inte heller men det finns en hel del av dem också på den här biten. Det passar bra för det är en stenbacke (ovan till höger).
Björkarna tas bort nuLånga björkar med få kvistar
Jag sågar med motorsåg och kapar till tre meters bitar. Om man lyckas fälla mot stickvägen så får jag bort björkar på 25 meters håll på bägge sidorna. Stora Farma lastaren har en räckvidd på över 8 meter och om man får tag i trädet så kan man dra det till stickvägen. Vi har vinsch på det andra lastaren men det är långsamt att arbeta med den så jag föredrar att dra dem med lastaren.
Vi har redan kört bort flera lass med björkar och det blir hur många lass som helst till om det bara håller skogsväder. Vi har flera områden med björkar som filar på granarna och alltså borde tas bort fort. Virket lär nog gå åt i år nu då importen från Ryssland minskar.
Det finns inte bara småskog på den här biten. Där finns också en hel del stora granar som går som svarvstock (toppdiameter över 30 cm). Det är bördiga jordar med god tillväxt. Naturlig förnyelse har inte varit något problem men man måste fälla de stora träden från norr i smala remsor så att det kommer in ljus men inte så mycket att det kommer gräs för det kväver granplantorna. Visst kommer det björk i gräset och sedan gran under björkarna men det tar lång tid.
Vissa björkar har granar alldeles tätt intill så att det är svårt att få bort björkarna. Ofta är kvistarna sammanflätade men det går att skuffa omkull den avsågade björken med lastaren. Nu är det så varmt att granen böjer sej men brister inte.
Det finns en del intressanta fenomen som då en gran växt ut ur roten på en tall och så har en annan gran gjort en sväng nedåt och runt och upp igen … Granen med snurribuss lät jag stå kvar – den var så intressant.
En gran har växt ut ur tallens rotEn gran med problem åt vilket håll den skall växa —
På vägen hem får jag nu njuta av fina solnedgångar nästan varenda kväll. Det har kommit bara någon centimeter snö och tiodygnsprognosen lovar fortsatt uppehåll och varma dagar men kalla nätter. Det är ljust länge nu. Jag kommer hem från skogen då jag inte mera ser siffrorna på måttbandet. Eller då jag blir alltför hungrig. Det går inte att äta förrän man far till skogen för då blir man så däst att man inte orkar göra nånting. Vägen är också så lång att jag inte ids köra hem mitt på dagen för att äta. Så det blir en sen middag – i dag klockan halv åtta.
Solnedgång bortom Petjärmosan
Mars månad lär det nog bli skogsarbete hela tiden och kanske en bit in i april. Det är bra för nu går allt virke åt – också energiveden som snart är uppe i samma pris som propsen. Det kan bli en hel del förändringar men man vet ännu inte exakt hur. Skogen behöver i vilket fall som helst gallras så fort vi bara hinner.
För bonden är det gamla året inte slut förrän skattedeklarationen är inlämnad. Men blir tvungen att återuppleva hela det gamla året då man går igenom bokföringen och kvittona för man måste minnas vad som hör vart.
För mej var det i år inte bara en hop med kvitton utan flera. För ett år sedan då jag lämnat in deklarationen så lämnade jag alla hoparna på arbetsbordet och for kvickt till skogen. Det är ingen trevlig upplevelse att gå igenom hela eländet. Man suckar och stönar och försöker hitta på allt möjligt annat att göra för att slippa pappersarbetet. Jag börjar till och med städa.
Det har sina fördelar att städa upp ibland. Man hittar saker man trott varit försvunna. Det tar tid eftersom man måste rada in allt på sin rätta plats och så blir man distraherad och börjar se på annat. Men jag lyckades i år faktiskt få bort många lager med papper och bråte från mitt arbetsbord och torkade bordsskivan med en fuktig trasa (det behövdes verkligen). För att bevisa det så sätter jag in en bild av arbetsbordet:
Under över alla under: Ett städat arbetsbord
Själva bokförandet har ändrat karaktär sedan jag började. Det var papper och penna som gällde allt fram till 1984 då jag köpte min första mikrodator Kaypro 10 med hela 64 kilobyte minne (nu har jag 32 Megabyte = 32000 kilobyte). Då fick jag mitt första kalkylprogram som jag använde för att skriva in bokföringen. Med en del förbättringar är det ännu samma uppställning som gäller. Bokföringen har inte ändrats så mycket sedan 1930-talet då farsan gick i lantmannaskolan och började föra bok.
Kvittona har i alla fall ändrats. Numera laddar jag ner kontotransaktionerna från bankerna. Speciellt mycket enklare har det inte blivit – ibland närmast värre. Jag avskyr de eländiga elektroniska fakturorna som innehåller massor med skräp men inte de viktiga uppgifterna som jag behöver för bokföringen. Med alla sort skräpfirmor som “sköter betalningarna” så har det blivit mycket sämre. Jag får en faktura från Klarna eller något Payxxx som inte innehåller uppgifter om vad jag betalat för och till vem. Jag undrar om det här ens är lagligt ? Numera undviker jag att köpa från sådana firmor som använder dessa skräp”banker”.
Fördelen med eget program är att jag får bokslutet automatiskt med summorna ihopräknade för varje punkt i deklarationen. Men man måste i alla fall kontrollera allting grundligt för ett skrivfel kan få till stånd betydande fel – till exempel om kommatecknet hamnar på fel ställe. Man behöver ändra i tabellräknaren bara då deklarationsföreskrifterna ändras eller det kommer nya poster. År 2021 kom ju Äppelboken med som en helt ny post.
Det är bra att man måste gå igenom bokföringen varje år för då ser man vart pengarna går. Men skattebokföringen ger inte riktigt de rätta siffrorna. Ibland hamnar gödseln på ena sidan om det officiella nyåret och ibland på den andra. Likaså går det med påfyllningen av motorbrännolja i tanken (2700 liter). I längden jämnar det ut sej men något år kan förlusterna vara betydligt högre än andra år (vinster ser man sällan). Ganska idiotiskt är också att skogen numera är skild från jordbruket. Hos oss är det så ihopflätade att det är mycket svårt att veta vad som gått vart.
Men det allra mest korkade är påhittet med “jordbrukssammanslutning”. Det är igen någon obarmhärtigt enkelspårig byråkrat som hitta på eländet. Nån som har fastnat i företagsbokföring och inte kan se verkligheten. Nån som älskar att skriva ut interna fakturor och bolla siffror hit och dit. Kort sagt nån som bara ställer till jävelskap för andra som försöker göra nånting nyttigt.
Intressant med årets bokföring är att mängden diesel (för bilarna) har gått ned. Det beror förstås på att koronan har gjort det besvärligare att åka omkring för att skaffa reservdelar och material men också på att näthandeln allmänt taget har ökat betydligt. Det lönar sej inte att ta bilen och hämta nånting från Ring III (där maskinhandeln finns) för man får det betydligt billigare hemkört – vanligtvis från Tyskland där priserna annars också är lägre. Som jag skrev tidigare så fick jag en stor mängd LED-stråkastare för uthusen hemkörda från Helsingborg i Skåne för hela 11 euro. Och så sparar man mycket tid på att inte själv köra omkring.
Men jag måste erkänna att handeln i Finland – sent omsider – har vaknat till insikt att de snart blir överkörda av den internationella näthandeln. Det finns numera företag som dels har bra nätsidor, dels levererar snabbt och billigt också i det här landet. Men inte alla så man får se upp. Med ändringarna i EU:s momsregler och tullar så har Kinas betydelse också sjunkit kraftigt. Det betyder inte att det man köper inte skulle tillverkas i Kina men det måste numera säljas inom EU för att löna sej.
Man ser också att utflyttningen av produktionen till Kina har minskat och vänt tillbaka. Det var inte så lönsamt. EU-företag har skärpt sej och tillverkar i vissa fall bättre och inte just dyrare produkter. Som exempel kan man ta den helautomatiska produktionen av solpaneler i Tyskland. Vi fick nyligen en massa paneler därifrån som skall monters upp nästa sommar.
Solpaneler – i sommar blir man solshejk …
En ny rad i bokslutet finns med i år och det är försäljningen av boken “Äpplen i Finland” av Gun-Britt Husberg och Kristina Segercrantz. Den är tryckt på “eget förlag” som det heter och är med i jordbruksbokföringen. Det är i verkligheten inte alls bara tryckkostnaderna som varit de enda utgifterna. Tio år av ympning och skolning av omkring tusen äppelträd är också en del av arbetet kring boken. Det är sådant som inte syns i skattebokföringen. I alla fall fick vi nu litet inkomster som drog ned vårt minus en del.
Inkomsterna från jordbruket var usla i fjol. Dels för att jag inte sålde mer vete än jag var tvungen på grund av usla priser och det var ett bra beslut för nu är priserna mer än dubbelt högre mest på grund av den eländiga torkan förra sommaren. Dels steg priserna på gödsel mer än det dubbla och gödseln finns med i deklarationen för 2021. Om det fortsätter så kommer nog veteodlingen att gå ned ordentligt. Det var sista året som jag betalar sådana priser för gödseln. Hellre går jag över till vall eller solenergi.
Skogen är numera en viktigare källa för inkomster än jordbruket. Vi har investerat både pengar och arbete i skogsmaskiner och det börjar löna sej. Vi sköter ju skogen enligt uråldriga metoder (alltså 1950-talets metoder) som nu kallas “kontinuerligt skogsbruk” eller nånting liknande. Vi fäller och kapar med motorsåg utom gallringen som sköts med en traktorprocessor (Hakki 400). Det blir inte till nånting att gallra för hand. På det här viset så är nästan allt vi får för virket ren nettoinkomst bara investeringarna börjar vara amorterade. Och så håller vi oss friska med motionen …
Annars så ser deklarationen nästan likadan ut från år till år. Det enda som ändras är om vi investerar i nån maskin eller anläggning som solenergi och det slås ju ut på flera år enligt avskrivningsreglerna. Semesterresor till Mallorca eller liknande ställen är närmast motbjudande för mej. Hellre far jag till skogs och sågar stockar eller ved. Och det var just det jag gjorde idag då solen sken och pappersvändandet plus datamaskinsknackandet blev alltför motbjudande.
En fin dag i skogen är den verkliga semestern
Solen börja värma så att marken på solsidan är bar även om det finns en massa snö på annat håll. I förrgår var det otroligt halt men den snö som kom i går frös fast i isen så nu är det inga problem mera. Regnet fick också snön att fara ihop en del. Men det börjar bli skare och där det har frusit kring stammarna så måste man sparka riktigt hårt för att få bort snön. Det är inte så bra att lämna höga stubbar för det stör körandet en hel del eftersom vi inte har så stora traktorer.
Snart är bondens år slut och då deklarationen är inlämnad så kan man se framåt och planera för vårsådden och sommarens byggen. Vi har ännu ett par månader skogsarbete om vägarna håller och maskinerna inte går sönder. Därför är början på mars det verkliga nyåret. Vi får hoppas att det blir bättre än föregående år och speciellt att sommaren inte blir lika het och torr.
Det var första klass skogsväder i januari. Kölden kom före snön så det blev fin tjäle på mossarna som kan vara ganska besvärliga. Vi fällde och körde ut en hel del stora granar som väntat på ordentligt skogsväder i flera år. Fjolårsvintern var ju bedrövlig (varm).
Men sedan kom det snö. I slutet på januari vräkte det ned snö och blåsten skapade ordentliga drivor. I början på februari kom det ännu mera snö och snöhoparna sköt i höjden. Flera dagar gick till att köra bort snö från gårdsplanen och det blev svårt att komma fram i skogen då snön kom upp till framaxeln på traktorn.
Snyggt men inte roligt för skogsarbetetBlåsten lade snön mycket ojämnt
Det värsta var att de varma dagarna i januari hade smält ned snön till is och det blev helt omöjligt att köra snö för alla fyra hjulen bara slirade fastän traktorn var på 6 ton. Ett tag hamnade jag i en vinkel vid husen och måste ha hjälp att komma bort. Jag har inga kedjor eller nabbar på stora Zetorn så den började gå sidlänges mot väggen. Vanliga år har jag inte haft sådana problem men med glansis under lös snö så var det hopplöst.
Runebergsdagen gällde det att först skotta sej ut ur huset
Runeberg firade vi med att köra snö – bara vi först fick upp en smal gång ut till vägen. Det går inte att köra med den stora traktorn fram till trappan så det blev att plocka fram snöskyffeln. Det hade kommit en driva framför ytterdörren också men jag lyckades skuffa upp den så mycket att jag kom ut.
Det har i alla fall varit bättre att köra snö i år eftersom marken var täckt med hård is. I fjol var det ett elände då skopan gick ned i marken som inte alls var frusen. I skogen har vi inte alls kört bort snö från vägarna utan bara kört upp breda spår. Det är bättre med snö för då blir vägarna jämnare. Men man skall akta sej att köra utanför spåren för då får man problem att komma fram i den djupa snön.
Det har varit lätt att arbeta i skogen förut men nu är det så mycket snö att man måste sparka bort den runt stammen innan man fäller och det tar ju mera tid. Sedan blir det bekymmer då träden faller ned i snön. För att kvista måste man lyfta upp trädet med lastaren. Det var också problem då ett par träd föll över utfallet och toppkvistarna fastnade i snön på andra sidan så det var svårt att dra trädet tillbaka.
Till råga på allt så var plötsligt ena bakhjulet på lilla Zetorn tomt. Troligen hade en kvist brutit loss ventilen. Nu var det bra att ha lastaren fäst vid bakaxeln på traktorn. Man kan lyfta upp ena bakhjulet med stödfoten och så är det bara att skruva loss hela hjulet. Med den andra traktorn körde vi ut hjulet till vägen och satte in det i Ducaton.
Det tog inte lång stund för Däck-Lindfors att sätta i ny innerslang. Till all tur var ytterringen i skick. Den såg ganska skruttig ut då den var ihopklämd utan luft men den var hel.
På väg till däckreparation
Visst går det att hugga ännu men det går långsammare än i januari på grund av snön. Få se hur vädret blir nu i februari. Det skall komma mera snö från och med i morgon men det blir också plusgrader så man vet inte om snömängden ökar eller minskar. Men jag misstänker att det perfekta skogsvädret är slut för i år.
