snö – Bondbloggen

Mellan tröskning och skogsarbete III

På våren så undrar man varje år vad man egentligen gjorde på hösten efter tröskningen och före skogsarbetet. Varför fixade man inte det och det och det …

Så nu ska jag försöka skriva upp allt vi gjorde den här hösten. Bråttom har det varit och med nöd och näppe fick man det värsta avklarat före kölden och snön kom – nästan. Men vad har vi gjort ? Inga större byggarbeten har det varit på hösten i år.

Fortsättning III: Inomhusarbeten

I november är det också dags att sätta undan växtskyddssprutan liksom andra sommarmaskiner. Det betyder en grundlig omställning och att flytta maskiner hit och dit. Och så måste allt städas … Den stora ladan använder vi för att bygga och tillverka allt möjligt så en städning var verkligen nödvändig. Samtidigt byggde vi på den nya hyllan i ladan där vi skall förvara virke. Inga tunga stockar utan klenare virke. Bräder behöver vi inte sätta upp där för vi har lager under den nya torken för långa bräder och blankor (över 5 meter). Men det finns en massa klenare och kortare virke som står i vägen överallt som skall upp på hyllan. Mest är det överblivet virke i små mängder. Nu fick jag undan väggpanelen från huset.

Därefter var det dags att åka till Sverige och tappa ur allt vatten och sätta huset i Medåker i vinterskick. Det hade varit nån minusgrad men vattnet i tunnan utanför huset hade inte frusit. Jag kollar temperaturen över nätet hemifrån. Vädret var där nästan likadant som här och det betydde att det blev inomhusarbete. Det passade fint för vi hade fått det lilla rummet på övre våningen isolerat med dubbla insulitskivor så det gällde att måla taket förrän vi började med väggarnas ytskikt.

Det har tagit 23 år att komma så här långt. Yttertaket hade läckt (före vår tid) och ena ändan på innertaket var helt sönderruttnad. Jag sågade nya breda takbräder enligt de gamla måtten – upp till 38 cm bredd – och hyvlade dem för hand så de passade precis ihop med de gamla. Visst ser man skarvarna men det stör inte. Ett enda takbräde är ursprungligt över hela rummet. Man ser de nya bäst till höger.

Det blev som vanligt bråttom men vi hann måla hela taket en gång så att det hinner torka och vi kan måla en gång till nästa vår. Och vi hann till färjan …

Efter den “ledigheten” blev det bråttom att få undan höstarbetena hemma för nu började det bli ordentligt kallt. Jag grävde ned de sista tre stenarna under maskinlidret utanför ladan. Sedan tog jag in hacken med 165:an för att ta bort det värsta skräpet. Då märkte jag att MF-165 hade blivit för liten för den gick med framhjulen i vädret hela vägen. Då jag tog bort stödhjulen från hacken så lyckades jag lyfta den så mycket att jag fick in den på de nya blankorna vid ladan men den blev sned så jag måste sätta fast den på stora Zetorn för att få den lyft till rätta. Nu hamnar täckdroppet utanför hacken. Det var i sista stund för sedan började det komma snö.

Det blev lämpligt väder för verkstadsarbete och nu tog jag mej tid att sätta Kubotans elektriska system i skick. I somras skruvade jag bara ihop den så att den gick att köra med även om inte en enda lampa fungerade. Det blev lite besvärligt att flytta redskapen på kvällarna på hösten genom att lysa med en ficklampa genom rutorna – man såg inte särskilt bra vart man körde.

Det blev som vanligt ett större arbete. Förstås var det elektriska schema som jag hade för Kubotan alldeles fel så jag måste riva ut alla ledningarna för att rita ett nytt. Och de var under bränsletanken så den måste jag också skruva loss. Det gick trots allt på en vecka – då jag gick igenom det elektriska systemet på tröskan (SR2055) så tog det en månad.

Egentligen var det inte Kubotas elsystem utan det som man byggt utanpå. Vi har ju en svensk Belos-traktor där hytten och en massa utrustning är byggd i Sverige. Och det är inte litet. Hydrauliken är ganska invecklad med uttag fram och bak och elventiler och möjlighet att sätta en hydraulmotor framför traktorn (till exempel snöborste). Likaså finns där hyttvärme och uttag för elsits. Den är ju byggd som fastighetstraktor också för vinterbruk.

Nu är i alla fall det nya schemat klart och jag vet allt om ledningarna (nästan). Det tog tid men jag vill inte gå igenom alla ledningar varje gång jag skall reparera eller sätta in nånting. Nya säkringshållare blev det här också. De gamla var dåliga speciellt som de stack ut så mycket att knäna tog emot dem hela tiden. och nu finns det belysning åt alla håll med fyra nya LED-strålkastare runt taket.

Det började bli vinter på allvar och ladans dörrar som borde ha fixats för många år sedan var nu i så dåligt skick att de inte gick att stänga. Och det är illa för då snöplogen kommer så kör den in massor med snö i ladan. Det hade kommit litet snö men prognoserna började hota med tiotals centimeter …

Jag hade två filmfanérskivor 150×300 cm hemma och tillsammans med brorsan så lyfte vi ned de gamla dörrarna (bastuved) från 1929 och satte de gamla gångjärnen på de nya dörrarna. Utanpå skivorna skruvar jag 19 mm bräder så att de blir litet stadigare och ser ut som förr. Det är samma sorts dörrar som jag för två år sedan byggde för vidaliidre (vedlidret – se inlägget Vidaliidär) men de här dörrarna är större.

Förstås var inte dörrstolparna raka utan dörrhålet var flera centimeter bredare i nedre kanten. Inte hänger de nya dörrarna rakt heller men på sätt och vis är det bra att de tar i cementplattan utanför dörren för då hålls de fast utan lås – så länge de bara skrapar i måttligt. Den här dörren är just nu vår enda väg in till huset för vi har nät mot alla de andra portarna så att vår lilla bråkstake till hundvalp inte skall kunna rusa rakt ut på vägen där det kör stora stockbilar. Och han har en sådan fart att jag inte sett en hund springa så fort. Snön yr då han gör långa skutt.

På morgonen efter det vi fått upp de nya dörrarna hörde jag att snöplogen kom – men jag bara vände mej på andra sidan och var nöjd att vi fått dem gjorda trots ganska kalla fingrar.

Så har vi också styrelsemöten varje höst. Det är Hindersby-Bäckby Service AB som sköter det optiska fibernätet som i år fyllde 20 år den 9 september. Då var alla upptagna av tröskandet men vi firar med att sänka månadsavgiften med 3 euro. Vi har så god ekonomi att vi vågar sänka. Mest är det utgifterna som inte alls blivit så stora som många skrämde oss med då vi började. Det som kostade var att bygga upp nätet – nu rullar det på nästan av sej självt.

Gamla folkskolan målades i somras utanför och vi tänkte sätta upp plåtar på hösten men det gick inte alls för det blev vinter förrän hösten ens kom igång. Vi satte upp ny nätkamera på skolan efter målandet och där finns ännu installationer av fjärrstyrningen kvar. Men efter julbasaren den 9-10 december så stängs den ned för vintern. Ingen idé att betala grymma elräkningar då det är kallt. Det är ett gammalt stockhus som klarar sej fint fastän det är kallt. För 20 år sedan var jag inte alls orolig för tekniken men hade ingen erfarenhet av ekonomin med eget fibernät. Vi var ju bland de allra första byanäten i landet.

Men “int ein daa uutan förlustär” (inte en dag utan förluster) som det heter här i Hindersby. Jag körde snö med stora Zetorn och de två gånger lappade hydraulikslangarna höll men så gick en packning till fyrhjulsdriften i framaxeln sönder och oljan rann ut. Och det är illa för utan fyrhjulsdrift blir det ingen snökörning. Nu skrapar jag mej i huvudet för att reda ut hur det skall fixas. Att motorvärmaren på lilla Zetorn bränner proppar ibland är ett mindre problem. Men som sagt:

INT EIN DAA UUTAN FÖRLUSTÄR …

Vintern är här 2 december 2023 (-20 grader)

Snövinter 2022

Det var första klass skogsväder i januari. Kölden kom före snön så det blev fin tjäle på mossarna som kan vara ganska besvärliga. Vi fällde och körde ut en hel del stora granar som väntat på ordentligt skogsväder i flera år. Fjolårsvintern var ju bedrövlig (varm).

Men sedan kom det snö. I slutet på januari vräkte det ned snö och blåsten skapade ordentliga drivor. I början på februari kom det ännu mera snö och snöhoparna sköt i höjden. Flera dagar gick till att köra bort snö från gårdsplanen och det blev svårt att komma fram i skogen då snön kom upp till framaxeln på traktorn.

Det värsta var att de varma dagarna i januari hade smält ned snön till is och det blev helt omöjligt att köra snö för alla fyra hjulen bara slirade fastän traktorn var på 6 ton. Ett tag hamnade jag i en vinkel vid husen och måste ha hjälp att komma bort. Jag har inga kedjor eller nabbar på stora Zetorn så den började gå sidlänges mot väggen. Vanliga år har jag inte haft sådana problem men med glansis under lös snö så var det hopplöst.

Runebergsdagen gällde det att först skotta sej ut ur huset

Runeberg firade vi med att köra snö – bara vi först fick upp en smal gång ut till vägen. Det går inte att köra med den stora traktorn fram till trappan så det blev att plocka fram snöskyffeln. Det hade kommit en driva framför ytterdörren också men jag lyckades skuffa upp den så mycket att jag kom ut.

Det har i alla fall varit bättre att köra snö i år eftersom marken var täckt med hård is. I fjol var det ett elände då skopan gick ned i marken som inte alls var frusen. I skogen har vi inte alls kört bort snö från vägarna utan bara kört upp breda spår. Det är bättre med snö för då blir vägarna jämnare. Men man skall akta sej att köra utanför spåren för då får man problem att komma fram i den djupa snön.

Det har varit lätt att arbeta i skogen förut men nu är det så mycket snö att man måste sparka bort den runt stammen innan man fäller och det tar ju mera tid. Sedan blir det bekymmer då träden faller ned i snön. För att kvista måste man lyfta upp trädet med lastaren. Det var också problem då ett par träd föll över utfallet och toppkvistarna fastnade i snön på andra sidan så det var svårt att dra trädet tillbaka.

Till råga på allt så var plötsligt ena bakhjulet på lilla Zetorn tomt. Troligen hade en kvist brutit loss ventilen. Nu var det bra att ha lastaren fäst vid bakaxeln på traktorn. Man kan lyfta upp ena bakhjulet med stödfoten och så är det bara att skruva loss hela hjulet. Med den andra traktorn körde vi ut hjulet till vägen och satte in det i Ducaton.

Det tog inte lång stund för Däck-Lindfors att sätta i ny innerslang. Till all tur var ytterringen i skick. Den såg ganska skruttig ut då den var ihopklämd utan luft men den var hel.

Visst går det att hugga ännu men det går långsammare än i januari på grund av snön. Få se hur vädret blir nu i februari. Det skall komma mera snö från och med i morgon men det blir också plusgrader så man vet inte om snömängden ökar eller minskar. Men jag misstänker att det perfekta skogsvädret är slut för i år.

I väntan på våren.

Nu när fjolåret börjar vara avklarat i och med att skattedeklaration inlämnats så kan man börja se fram emot nästa säsong på allvar. Det kommer nog att bli ett riktigt bra år eller hur? I alla fall är det nog med den inställningen man får ta sig an en ny säsong även om det innerst inne kanske gror ett frö av tvivel. Hur som …. att i detta skede måla f_n på väggen leder säkert inte till att året blir bättre.

Visst fjolåret var ingen höjdare men resultatet blev enligt nyss nämnda skattedeklaration ändå inte så mycket sämre än året innan vilket inte naturligtvis behöver betyda att det var bra förstås. Vissa grödor var rena katastrofen på grund av det svala vädret men med ett 50-tal olika i odling så fanns det några som gav lite förtjänst. Ibland är det bra att inte ha alla ägg i samma korg. Att satsa på den bästa korgen skulle förstås vara det förnuftigaste men då man inte sitter inne med spåkulan så vet man ju inte vad som vore rätt.

Odlingsplanen har man ju grunnat på sen medlet av förra sommaren och i det här skedet börjar det bli dags att slå fast den för att kunna skaffa hem de förnödenheter som behövs. Hur säsongen kommer igång inverkar mycket på planeringen och där spelar vädret under vårvintern en stor roll. Och det är egentligen det som jag nu tänkte spekulera lite kring efter att jag idag åter kollat snö- och tjälläget.

Vi har nu i en veckas tid haft kallt väder och det ser ut som om kylan kommer att fortsätta en tid framöver så att vi trots sen start får en vinter av den sorten vi inte haft på flera år. Här i mina trakter har vi ändå 15-30 cm snö som isolerar en del men visst ser det ut som om tjälen ändå söker sig neråt. Under januari månad höll tjälen sig relativt konstant på samma nivå som den var vid årsskiftet eller 10 cm på stubbåker, 20 cm på plöjd åker medan det i skogen inte fanns någon tjäle att tala om. Nu visade dagens mätningar 23 cm på stubbåkern, 39 cm på plöjd åker samt mellan 6 och 27 cm i skogen beroende på hur mycket snö det fanns.

Det här är läget lokalt, vill Ni kolla situationen i övriga delar av landet kan Ni klicka på följande länkar till Miljöcentralens sidor. De finska sidorna är bättre uppdaterade så jag länkar till dem men Ni kan välja svenska om Ni så önskar.

http://www.ymparisto.fi/vesitilanne

Vill Ni kolla statistik från tidigare år eller läsa om hur mätningarna går till kan Ni välja följande länk:

http://www.ymparisto.fi/fi-FI/Kartat_ja_tilastot/Hydrologiset_havainnot

Dagens värden kunde innebära en någorlunda tidig start men vi får nog räkna med att tjälen går djupare i och med att det verkar fortsätta kallt och får vi kalla nätter med soliga varma dagar så brukar tjälen växa snabbt då värmen på dagen kör ner kylan från natten i jorden. Så där allmänt sett så är en halvmeter tjäle inget större problem om vi får en normal vår men går tjälen djupare än så får vi nog räkna med en viss fördröjning, det är mina erfarenheter i alla fall.

1.3.2018 Ännu en kall natt ser det ut att bli.

….även om det faktum att röken nu går norrut skvallrar om att vinden vänt och kan föra med sig lite varmare luft från söder.

Nyttomotion.

Den här nya “luren” har en sån där stegmätare och det är rätt intressant att kolla hur mycket man rör på sig om dagarna. Den hade tydligen en fabriksinställning på 10000 steg som daglig målsättning. Det verkar ändå som fabriksinställningsmålsättningen är lite snålt tilltagen för jag har gått över den så gott som dagligen. Om inte tidigare under dagen så efter kvällarnas skidpass och ändå verkar det som om den har svårt att registrera stegen åtminstone vid fristilsskidåkningen. Undrar hur den riktigt registrerar stegen för åtminstone stämmer inte den registrerade skidsträckan med verkligheten? Ska nu efter parkloppet övergå till klassisk åkning och det påminner kanske mera om gång och “stegen” blir kortare men i och för sig blir det ju också en del parstakning som kanske inte registreras som “steg” så vi får se.

Idag har jag flisat några lass då det väntas kallare väder och förrådet börjar vara tomt, så jag har mest rört mig här på gården. Blev därför lite förvånad då “luren” vid halvfemtiden meddelade att dagens målsättning var uppnådd, tydligen blir det några steg även om man bara rör sig runt husen. Eller så registrerades snömockningen som steg för det blev en hel del mockande innan alla flak var tömda och snön röjd runt och ovanpå flisvedshoparna. Gymfaktorn är rätt hög med dylikt arbete så jag tror jag hoppar över skidåkningen ikväll och nöjer mig med nyttomotionen som erhållits under dagen.

I skogsarbetet har jag mest nyttjat den gamla telefon så hur många steg som det blir en skogsdag har jag inte riktigt koll på men det verkar som om jag får höja målsättningen lite för den här tiden på året är ju dagarna korta och jag tillbringar en hel del tid vid skrivbordet med att få diverse redovisningar gjorda. Det hade annars varit verkligt intressant att fått se hur många steg det blivit under ett par dagar innan jul då jag markkarterade närmare 60 ha. Likt en mårdhund kryssade jag fram och åter över åkrarna och jag blev trots att jag är van att röra på mig riktigt “limin” av allt vandrande. Men jag hade inte skaffat “luren” då ännu. “Limin” kan väl närmast beskrivas som muskelvärk eller nåt liknande men betydelsen är mera att det uppstått i samband med träning eller kroppsarbete. Tror det är gångbart i hela Österbotten men vet inte om det är bekant söderöver, kanske Nisse har koll på den saken?

Nedisade maskiner.

Man borde nog få all utrustning under tak för det var riktigt besvärligt med allt kopplande nu då det omväxlande och fuktiga vädret fått allting att frysa ihop. Alla tappar och snabbkopplingar för hydraulik tarvade en behandling med varmluftspistolen innan de blev möjliga att hantera. Mitt i vintern då det är minusgrader hela tiden så då är det inte samma bekymmer som nu då det smälltar och fryser om vartannat. Försökte olja och behandla med kylarvätska för att undvika att det fryser till igen, hoppas det hjälper?

Fryser till hoppas jag ändå att det gör i skogen där jag körde spår i går, det var nog vått och ofruset mest överallt. Men i och med att vattnet som steg upp i spåren förhoppningsvis fryser till is så kanske spåren håller till påsk. Väderprognosen utlovar uppehåll hela veckan och neråt -15°C på torsdag så det verkar lovande. Ställvis har också blötsnön som frusit fast på träden fått speciellt klenare björkar att böja sig över skogsbilsvägarna.

14.01.2017. Snön har fått björkarna att böja sig för tyngden.

Tjäle, snö och Valborg.

Nyss hemkommen från tjälmätningsrundan får jag konstatera att det gick som jag befarade för 2 veckor sen, det vill säga att vi har tjäle kvar till Valborg. Det jag däremot inte räknat med var att vi skulle ha mera snö nu än vid förra mätningen. Nattens och förmiddagens snöfall gav oss ett 6 cm:s snötäcke som nu på eftermiddagen börjat smälta och gjorde slyet vått liksom nacken och uppåt midjan på mig.

Lite hade ändå tjälen gett med sig men med den här farten kan det till och med finnas något att mäta om 2 veckor då nästa mätrunda finns inprickad. På stubbåker hade det nu tinat 15 cm från ytan men därunder fanns det ännu ett 12 cm tjockt tjälskikt (för 2 veckor sen var motsvarande siffror 10 från ytan och 22 cm fruset). På plöjd åker var motsvarande siffror 24 (13 förra mätningen) och 13 cm fruset (34). Nå snön blötlägger ju tjälen effektivt så får vi lite värme, vilket nu inte vädertjänsterna utlovat, så kan tjälen vara borta nästa veckoslut. I skogen hade inte läget förändrats nämnvärt sen senaste mätning.

När man läser dagens some-flöde så förbarmar sig de flesta över det sena snöfallet, men faktum ar att det inte är så ovanligt. Så sent som den fjärde maj 2014 kom det 5-6 cm snö men mannaminnet vill ju vara kort emellanåt, enligt förriga kärringen endast 5 minuter långt.

Med dessa rader vill jag önska läsarna en glad Valborgsmässoafton och ett lugnt 1:a majfirande.

Vitvaruabstinens.

Med anledning av kommentarerna efter mitt senaste inlägg så verkar det trots att det är lite utanför ämnet finnas ett visst intresse för lite skriverier om årets skidäventyr. Egentligen hade jag innan jag åkte planerat att göra små uppdaterande inlägg under resan men trots att jag i år höll mig i västerled så visade det sig inte vara så lätt. “Internätet” är förvånansvärt nog inte så stabilt där på andra sidan Atlanten. Inte heller hotellens WiFi-nät var så värst stabila, man blev titt som tätt “utkastad” och fick logga in igen om det nu lyckades. Vi är nog lite bortskämda med stabila nät här i Norden. Sen ville man ju naturligtvis hellre tillbringa tiden med skidvännerna framom att pilla på telefon.

Fullt så rörigt som i Kina är inte det amerikanska elnätet men kanske ger följande bild en lite fingervisning 🙂 Kanske är det lite likadant med “internätet” ?

Som vän av längdåkning på skidor så gillar man snövita vidder och har vi vintrar som de senaste så leder det till vissa abstinensbesvär. Därför gick fjolårets skidresa till Wasaloppet China då dom har snögaranti som det enda av loppen i Worldloppsserien, påstod dom själva då, men nu fick vi höra att detsamma gäller Gatineauloppet i Canada men det visste vi inte då när vi valde mål för årets skidäventyr. Det har inte varit lätt att träna i år men tack vare den lokala skidklubbens talkogäng har jag haft ett 1,8 km långt konstsnöspår att tillgå under största delen av vintern, så det är man väldigt tacksam för. Det är ju lite mera njutbart att skida långlopp om man fått stå på skidor lite innan loppet. 🙂

Snöläget här hemma vid avfärden 16.2.2017

Snöläget i Gatineau, Canada. 17.2.2017. Som synes så är det inga problem att stilla abstinensbesvären 🙂

Worldloppet.

Jag har under tio års tid samlat på mig stämplar från långlopp i olika länder i Worldloppspasset och fick min tionde stämpel ifjol i Kina. Tänkte då att det kanske får räcka med ett pass men sen läste jag om Hannes Larsson som fullbordat sitt 30:e pass och då intresse fortfarande finns för skidåkning så kändes det naturligt att försöka ta sig an ytterligare ett pass. Det är ju lite mer motiverande att träna om man har ett mål med träningen, och så finns det en anledning till att ta ledigt några vinterdagar för deltagande i något lopp världen över. 🙂

Mitt fullbordade pass har tagit mig till följande länder:

Master No 4353
1. American Birkebeiner	USA	24.02.07	51 km	FT
2. Vasaloppet	SWE	02.03.08	90 Km	CT
3. Jizerská Padesatka: Patria Direct	CZE	10.01.10	50 Km	CT
4. Finlandia-hiihto	FIN	27.02.10	50 Km	CT
5. Tartu Maraton: Main Race	EST	20.02.11	63 Km	CT
6. König Ludwig Lauf: Main	GER	05.02.12	50km	CT
7. Birkebeinerrennet	NOR	16.03.13	54 km	CT
8. Dolomitenlauf	AUT	18.01.14	42 Km	CT
9. Bieg Piastow	POL	28.02.15	50 Km	CT
10. Vasaloppet China: main	CHN	04.01.16	50 Km	CT

Här finns länk till Worldloppets passport holders sida ifall ni vill kolla om ni har nån bekant som fullbordat sina pass. Det finns lite på 300 ski masters i Finland så någon bekant kan det finnas 🙂

Om Ni vill höra mera om årets skidäventyr så får Ni fortsätta med att kolla in Bondbloggen………