Tävling: När faller den första snön?

Nu är det dags för en ny tävling här på bloggen! Den här gången kan man vinna både en Bondbloggen-tygkasse och en Bondbloggen-mössa med varmt foder!

Tävlingen går ut på att gissa när den första snön faller på våra bloggares gårdar. Det gäller alltså att föreslå fyra datum för de olika bloggarna, det vill säga för Christer i Solf, Charlotta på Ytterholm i Nagu, Cicci i Vasa (på skolan) och Maria i Snappertuna. De som träffar rätt på ett datum vinner en Bondbloggen-mössa och de som träffar rätt på två datum eller flera får både en mössa och en tygkasse. Det är bönderna som avgör när de tycker att den första snön har fallit, men riktlinjerna är att snön bör stanna kvar så pass länge att det hinner bli vitt på marken.

Du har tid att mejla in ditt svar till bonden.blogg@yle.fi fram till den 28.11.2011. Kom ihåg att skriva ditt namn och din adress i mejlet så vi kan kontakta dig om du har vunnit.

Lycka till!

Vintervägar

Det gick fint med det första lasset stock eftersom jag bara vågade sätta på ett halvt lass. Då blev man dristig och satte fullt lass nästa – och körde fast. Det gick nog bra att köra vintervägen från skogen där jag kört varje dag men då jag skulle in vid upplagsplatsen så skar vagnen igenom och det var färdigkört.

Det skall vara riktigt mjukt för att boggien på skogsvagnen skall gå igenom men årets snö är eländig. Och med tio ton jättestockar där medellängden är närmare 5,5 meter så hjälper det inte med fyrhjulsdrift och kättingar. Tvärtom malar bakhjulen bara ett stort hål i vägen. Så det var bara att lyfta av två tredjedelar av stockarna.

Men sedan skulle jag köra runt för att det skulle bli bekvämare att lasta av och den vägen var inte alls så ofta körd att den skulle ha hållit. Annars gick det bra men i en tvär krök så satt jag fast igen fastän jag bara hade ett tredjedels lass. Så allting skulle lastas av igen och med tom vagn kom jag sedan upp.

Vintervägarna i år är inte isvägar utan rena snövägar vilket är mycket sämre. Hållbarheten är usel. Det beror på den hårda kölden. Om det är blidor allt emellanåt så får man isvägar och de håller ända in i maj.

Till all tur var det varmt i dag så jag jobbade med att jämna ut vägarna och packa dem med traktorn. Det var förresten så illa tvunget för i natt fryser det och då skall vägarna vara jämna annars har man problem med spår och iskanter. Jag försökte också ta bort vallarna vid vägen med frontlastaren men det var lögn det. De var så hårda att inte ens grusskopan bet på dem. Men där har också solen gång på gång värmt upp dem och så har de frusit.

Sedan gick resten av dagen till att köra snö för nu kom snön ned från taket på nya torken – för första gången den här vintern. Det var inga små mängder. Intressant nog är taken väldigt individuella ifråga om takras fastän lutningen är densamma. Ladugårdstaket rasar snabbt men nya torkens tak är segt. Då det kommer ned blid snö från taken så skall den bort genast innan den fryser för annars får man vänta till Johanni innan solen smälter bort den. Blid snö som rasar ned från taket blir stenhård is då den fryser.

Så det var en ganska vanlig dag den här vintern …

Ute i djup snö

Det har varit en av dessa tomgångsveckor. Halva veckan gick till snöarbeten och sedan har det varit reparationer och allmänt småkrångel som man inte ids blogga om men som tar en massa tid. Jag eldade med vete eftersom 65:an hade fläktremmen av och det gick enklare att bära ett par säckar (avfalls)vete till flismataren.

Vetet innehåller verkligen en massa energi. Tre-fyra små säckar räcker ett dygn och man måste dra ned matningen nästan till noll. Jag fick i alla fall en massa slagg i brännhuvudet så jag fick syssla med att hacka bort det. Väldigt roligt arbete då pannan är igång – men man behövde åtminstone inte frysa.

Då jag en gång kört in skogstraktorn i verkstaden och värmt upp den så måste jag ju göra alla möjliga reparationer och ombyggnader. Det är riktigt trevligt att få arbeta med en varm maskin – en verkstad som är varm året runt är rena lyxen då man skruvat i en iskall lada.  Jag kommer aldrig att glömma hur jag bytte kylare på Zetorn i ladan och hade så stela fingrar att jag måste dra hammarskaftet ur handen – fingrarna gick inte att räta ut. Det var då jag beslöt att bygga en ordentlig verkstad.

Förutom fläktbytet så satte jag in ett block för vajern till vinschen så den hålls ur vägen då jag lastar. En ny vajer till differentialspärren satte jag också in. En cykelvajer från Biltema visade sej ha rätt ända och passade precis. Litet hade jag problem med vajerlås för en så klen vajer (1,5 mm) men så satte jag in en sektion från en kopplingsplint för elledningar och den var perfekt.

Samtidigt svetsade jag skogsvagnens fäste för styrcylindern vid en tjock stålplatta som jag sedan skruvade fast med 20 mm bultar så nog skall det hålla en hel del.  Fästen hade varit svetsat vid ramen men rycktes loss då jag körde mot ett stort träd. Det är bättre att ha det det fastskruvat så är det lättare att reparera. Vagnen framgaller skar jag också i bitar som skall skruvas ihop. Det har visat sej att gallret kröks allt emellanåt och nu behöver jag inte tas bort hela det tunga gallret utan skruvar bara bort den sönderkörda delen. Det är väldigt bra med styrning på vagnen – utom då man glömmer den i sidoläge och kör den rakt mot ett stort träd.

I dag for jag till skogen trots den stora snömängden men det var med nöd och näppe jag slapp bort därifrån. Först körde jag bredvid spåren på åkern – de syntes inte alls efter blåsten och snögandet i början på veckan. Snödjupet var betydligt större än jag trott. Det var nästan omöjligt att komma upp tillbaka på spåren trots fyrhjulsdrift och fina piggkättingar.  Nu behövdes verkligen differentialspärren. Snön är riktigt eländig – den packar inte alls under hjulen utan de gräver ned sej.  Då jag äntligen hade kommit upp så var det bara att komma hem och dricka kaffe.

Men så gjorde jag misstaget att ta ännu ett varv genom skogen och då fastnade jag så grundligt bredvid vägen (där plogbilen kört upp en vall) att jag måste kalla in hjälptrupper i form av den bättre hälften. Tur att man har mobiltelefon. Med en stor snöspade och en massa grävande och skyfflande fick jag till slut upp traktorn men inte blev det nånting hugget den här dagen. Det började bli mörkt så det var bara att köra hem och äta.

Men i morgon …

Garaget höll på att stjälpa

I går blev det bråttom att skyffla snö från garagetaket för det började knäppa och smälla då spikarna i strävorna drogs ut och en sträva kom ut genom väggen. Hela taket höll på att “skjuta kråka”. Den taksnöskulptur som bildades i fjol var liten i jämförelse med de snömassor som i år låg på taket.

Så det var bara att strunta i den sjuka skånkan och kravla sej upp på taket och skyffla snö för brinnkära livet. Ingen kaffepaus eller grötpaus. Men gubben var både svettig och slut då snön var nedskuffad på eftermiddagen. Medan jag bytte skjorta och åt så rasade snön ned från det stora verkstadstaket och från ladugårdstaket. Jag beredde mej på söndriga fönsterrutor eftersom snömassorna gick upp över fönstren men – under över alla under – snön var så mjuk att inget glas hade spruckit. Tidigare har det nog hänt att det blivit byte av fönsterrutor.

I mellanrummet mellan ladugården och garaget var snön upp över takkanten. Med schaktbladet fick jag ju inte bort den så det blev mera skyffelarbete. Först sent på kvällen hade jag det mesta bort från mellanrummet men hela dagen i dag har jag kört bort snö från andra sidan garaget. Den var väldigt tung då den var blid.

Det var en slutkörd gubbe som kröp i säng men prövningarna var inte slut ännu. Jag blev grundligt knådad och orkade till och med stöna och hojta då någon riktigt sjuk muskel upptäcktes. Och då blev den förstås extra grundligt masserad (men det kändes bättre i dag).

Nu börjar jag verkligen tycka att en ny traktor med en ordentlig frontlastare inte alls är någon lyx. Tvärtom skulle jag få den betald på några år om jag i stället för det här långsamma och tunga snöskyfflandet kunde vara i skogen och hugga stock. Fast köper jag en ordentlig frontlastare så kommer det förstås riktigt snöfattiga vintrar – men vad är bättre än det ?

Snöoväder igen

I går blåste det ordentligt. Det snöade inte men den lösa snön lade stora drivor över vägarna. Vi var i skogen men på ett par timmar var spåren över åkern försvunna. Teatern började klockan tre men det var omöjligt att komma fram med bil så byns alla slungor körde omkring och hjälpte bilarna ur drivorna. Grannen tog det säkra för det osäkra och kom till teatern med traktor och slunga.

Ett par minuter före föreställningens början kom den “riktiga” plogbilen men det var för sent då. Snart börjar man undra om den statliga vägen lika bra kunde privatiseras igen. Det var inte första gången som plogbilen kom sent – ibland kommer den först mitt i natten. Det är väl “konkurrensutsättningen ” som leder till att de som har för låga bud väljes och så har de inte tillräckliga resurser.

Jag tänker inte alls köra snö i dag för i slutet på veckan kommer det mera snö. Och så är vi bara i januari – man undrar hur mycket det hinner komma innan det blir april. Den myckna snön börjar ta på bakbenen. Där har jag hittat en massa muskler som troligen inte varit i bruk på länge – i fjol var snön så mjuk att man “vadade” genom den. Men i år är det skare så man skall lyfta upp först benet på skaren (en ganska svår procedur), sedan sej själv upp på skaren – och då brister den och man får börja på nytt. Att bara gå hundra meter i skogen är nästan ett helt dagsverk – åtminstone känns det så.

Nu tar man gärna traktorn bara för att röra sej tio meter genom snön. Nån föreslog snöskor men hur i all världen skall man orka trassla sej ur bergen av kvistar med dem på fötterna ? Och man trillar omkull alldeles tillräckligt ofta också utan snöskor.