En bonde – åtminstone en gammaldags som jag – får göra allt möjligt. I dag blev det sömmerskearbete för byxorna sprack. De sprack i går också i bakändan men i dag framme på benet. Tyget är ganska slitet så det var inte så förvånansvärt. På sommaren ids jag inte lappa byxorna för det är bara bra med luftning då det är varmt men nu började det dra kallt.
Egentligen har jag sytt en hel del – men mest tygrör och trattar av tyg ute i torken. Tyg är ett ganska trevligt material. Det är starkt om man ser till att det inte rivs och ändå böjligt. Så symaskinen är inte så obekant för mej. Det är säkert i generna för min mamma berättade att min morfar var duktigt att sy och lappa sina arbetskläder. Jag hann aldrig bli bekant med honom eftersom han dog då jag bara var tre år gammal men jag har hört att han dessutom var bra på att koka gröt. Han steg upp klockan fyra och kokade morgongröt innan han for till skogen. Hans valspråk var att bra karl reder sej själv. Förstås var det nödvändigt för min mormor hade fullt upp med 12 barn.
Någon finsömmerska är jag inte men huvudsaken är att arbetsbyxorna håller ihop och är någorlunda täta nu på vintern. Ett par byxor som började vara hopplöst fall fick ge tyg till lapparna.
Det var knepigt men det blev inte alltför mycket veck och snyrpår på bakändan. Man ser på den sneda sömmen hur sprickan har gått. Dagens spricka hade blivit ganska lång innan jag började lappa den – jag ville inte sluta med arbetet så länge det var dagsljus.
Inte är det vackert men kanske byxorna håller ihop en säsong till. Fast de är så tunnslitna att jag ser att andra benet håller på att spricka snart det också. Det var inte så dyra byxor för de är köpta från svenska arméns överskottslager mycket billigt. Jag gillar dem för de har så stora fickor att jag får med mej halva verkstaden. Eftersom jag dessutom använder grön arméskjorta och stickasjoortå (tröja) så säjer lillflickan att “Faafa e gröön” och hon tycker det är alldeles fel om jag har på mej andra kläder.
Nästa reparation gäller skjortorna där armbågarna kommit igenom tyget. Men varför är det bara vänster armbåge som slits ? Jag är högerhänt även om jag kan spika bra med vänster också så kanske det beror på att jag lutar mej mest på vänster armbåge då jag skruvar med höger ?
Jag får väl knappast jobb inom den här branschen så det blir väl bara egna reparationer i framtiden också …