Med frugan på hospitalet så blir det lite ensamt om kvällarna så därför var det extra trevligt att bloggkollegan Charlotta med vän svängde in på en kaffekopp igår kväll. Tack för pratstunden! Tiden gick så snabbt att jag inte kom att tänka på att ta en bild som bevis men läsarna får tro på det ändå 🙂
Vi hann diskutera både det ena och det andra och bland annat så tangerade vi problemen med elektriciteten eller snarare frånvaron av elektricitet efter stormens härjningar. Här på gården klarade vi oss undan med ett par tiotal minuter långt avbrott men många har fått vänta i dagar på ström i tråden. Jag kom att undra hur det blir i framtiden då alltmer ska gå på el. Elbilens egenskaper diskuteras flitigt och det har också förts fram att även traktorerna i framtiden kommer att bli eldrivna. Men hur blir det då vid dygnslånga elavbrott utan möjlighet till att ladda batterierna? Ska man driva generatorn med eltraktorn för att få ström till produktionsbyggnaderna? El lär ju ska kunna produceras klimat-/miljövänligt i hur stora mängder som helst i kärnkraftverken men har man dem inte på egen bakgård så kommer det ingen ström till att ladda fordonsparken då distributionen fallerar.
Tjaa, frågorna är många och jag lär inte få svar den här tiden på dygnet så kanske bäst att jag avslutar dagen……..
…….men innan dess måste jag lätta upp stämningen med ett inslag av ett par av mina favoritkomiker…….
Läser i en kommentar till Charlottas inlägg att man hoppas på vädermässigt normalare år men tyvärr så ser inledningen väldigt tråkig ut.
Gjorde en snabb inventering efter nattens storm när det ljusnade i morse och det var ingen munter syn som man möttes av i skogen. Omkullblåsta och knäckta trän fanns det lite överallt och vid större öppningar så fanns en del bröten där mer eller mindre allt mejats ner av stormvindarna. Det här är nog de största stormskadorna jag haft under min 30 år långa tid som enskild skogsägare. Och ändå kunde det varit mycket värre, den torra marken gav trots allt lite bättre fäste åt rötterna än vad som skulle ha varit fallet om marken hade varit vattenmättad efter rikliga höstregn. Nu var det mest gran som stod på stenbunden mark och tallplanteringar som stjälpte. Det som gjorde saken värre var att denna gång kom stormvindarna från nordost vilket det väldigt sällan gör här i våra trakter. Skogen är mera tålig för stormar från sydväst eftersom det är den förhärskande vindriktningen.
En av mina största granar strök också med…..
…..rotvältan över tre meter hög.
Granar på stenbunden mark mest utsatt. Här nära åkerkanten har nästan allt mejats ner….. …men också gammalskog bredvid 20-25 år gamla föryngringsytor har fått ge vika.Lider med ägaren till denna figur i kanten av en par år gammal föryngringsyta 🙁
I övrigt verkar byggnader och konstruktioner att ha klarat sig här på gården. Och hur skogen i övrigt ser ut har jag ännu inte kollat men på mina skogsskiften här i närområdet så är det nog frågan om nåt hundratal träd. Ska till veckoslutet inventera de mer avlägsna områdena. Man kan kanske skatta sig lycklig för att man ännu inte hunnit ta itu med den gallring av en tallplantering som planerats, såg nämligen ett par nyss gallrade planteringar som farit väldigt illa i stormen.
God fortsättning kan man inte önska någon efter detta men kanske en bättre fortsättning av året passar?
Dit det far så dit far det! Så verkar det mesta vara nu förtiden, orden “normalt”, “måttligt” och “passligt” verkar helt out. Det ska vara extremt om det ska vara något alls. Som nu sommarens väder, och varför inte också senaste vinters dito, för att ta ett exempel.
– Vintern extremt varm
– Vårbruket extremt tidigt
– Försommaren extremt kall
– Högsommaren extremt varm
– Våren och sommaren extremt torr
Och nu kan jag efter idag också tillägga ett extremt åskväder med extrema regnmängder till listan.
Bönhörd eller så inte.
Jo jag vet att jag bett om regn i flera veckors tid och borde väl vara glad åt de 50-60mm som föll idag och jovisst skulle regnet ha gjort gott om det nu inte skulle ha fallit på en några timmar och i kombination med sällan skådade åskbyar. Sånt kan ställa till en hel massa bekymmer. Låter några bilder förmedla dagens upplevelser.
Efter en varm natt steg temperaturen snabbt och det blev mer eller mindre olidligt ute på åkern. En våt handduk under hatten förhindrade ändå att de sista hjärncellerna kokade bort.
+34,6°C i skuggan på åkern är nog utav de högsta noteringar jag någonsin gjort. Måste erkänna att dagens arbetspass blev något förkortat. Sallaten hotar bli stekt redan på åkern 🙁
Satte istället en del av personalen att städa ur kanalerna under golvtorken. Den skall just tas i bruk för torkning av kumminskörden.
Vid det här laget (15-tiden) började det komma någon regndroppe i Långmossen och det såg mörkt och lovande ut neråt kyrkbyn där jag har det törstande lökfältet. En grå vägg av regn skönjdes på en kilometers håll så det såg ut att komma lite mera regn åt det hållet. Någon vindpust kändes av men inte kunde jag ana att det på endast ett par kilometers avstånd förekom åskbyar som knäckte träd och kastade lekstugor omkring sig. Lite senare ringde jag min mor som bor nere i byn för att höra om det regnat tillräckligt eller om jag borde komma ner och försöka bevattna lite till. Hon berättade då att det varit ett oväder utan dess like. Så småningom bar det av för att med egna ögon se vad som skett, och det var ingen munter syn.
Ajöken med löken? När blasten bryts på detta vis brukar tillväxten ha svårt att komma igång igen. Så jag är illa rädd att årets lökskörd blir halverad och lökarna av liten storlek. Torkan och bristen på bevattningsvatten har begränsat tillväxten men ännu hade det funnits några veckors tid att få ytterligare några millimeters lökdiameter och några tons skörd.
Också grannens vete, som Nisse bedömde som helt gångbart vid bloggarträffen, har övergått i vågrätt läge som om fältet vältats.
Det är väl knappast aktuellt med bevattning på en tid och jag vet ännu inte hur stora skador som rampen orsakats. Att den kastats omkull och knycklats ihop berättar ändå något om kraften i åskbyarna. Den väger ändå nåt hundratal kilon.
Regnet förorsakade också ett flertal jordskred längs “älven”. Tur i oturen var ändå att bevattningspump och traktor stod på andra sidan.
Oförnöjda bönder.
Bristen på bevattningsvatten har jag påtalat vid ett flertal tillfällen och nu finns det vatten i ån, vilket antagligen ställer till med problem inför morgondagens reparation av åbron. En reparation som är av nöden för att jag ska våga låta ta tröskan över till andra sidan för tröskning av det skördeklara kumminet…….. om det nu finns nåt kummin kvar att tröska efter dagens oväder………..
Det är som synes inte helt lätt för vädrets makter att hålla oss bönder nöjda, och det har dom inte gjort denna säsong även om det tidvis sett lovande ut. Men först när skörden är bärgad eller egentligen först när skörden är såld och pengarna på kontot kan man slutligen säga hur säsongen blev. Ändå förundras jag över hur väl Kalles profetia om en usel sommar slog in…… mycket sämre kan väl sommarvädret inte ha varit, eller? 🙂
För en knapp månad sen gav jag mina synpunkter på det här med hårda vindar. Då var det frågan om varm sydostlig vind som pinade växterna, den här gången är det nordliga till nordostliga vindar som har varit i farten och inte alls bättre det heller dessutom ser det ut att lugna till i natt vilket medför risk för nattfrost. Så nu har täckväven som vi tagit bort från de tidiga planteringarna som vi börjat skörda lagts ut igen på de frostömma pump-, gurk- och bönväxterna eller rättare sagt det som är kvar av dem sen stormen. Eller storm och storm vi hade väl en 12-14 sekundmeter med upp till 20 sekundmeter i byarna så meteorologerna klassar väl det som “hård vind” men det räcker bra till för att förorsaka problem, vi var till och med utan el i närmare 2 timmar. Lite bilder får illustrera “stormens” framfart.
Igår kväll meddelade morsan att en del av pilträdet blåst ner så i morse begav jag mig till skogen för att hämta motorsågen som lämnats kvar där i väntan på att röjningen av dikeslinjerna skulle återupptas. Pilträdet som torde vara det äldsta i Solf planterades, enligt vad jag hört, av min pappas faster nån gång i slutet av 1920-talet. Det har ibland hamlats (sågats kraftigt tillbaka) och en del röta har uppstått i det sköra virket. En gren på motsatta sidan strök med i samband med slaskrörsgrävningen i fjol så vinden fick väl lite bättre tag i den del som nu föll.
Det blir antagligen till att korta ner de kvarvarande grenarna också för att undvika ytterligare skador.
Även gurkorna och bönorna har farit illa i den hårda vinden. Gurkorna blir nog kraftigt decimerade efter vad det ser ut, det vill sig inte alla gånger 🙁 Bönorna tror jag har större chans att repa sig.
Plantorna blåste av och eftersom det är nedanför tillväxtpunkten finns det ingen chans för nya skott att skjuta fart 🙁
De vindpinade bönorna har dock större chans att repa sig trots att en del blad blåst sönder.
Det blev också att skyffla fast bäddplasten som hotade blåsa iväg.
Jag är väl inte så där speciellt vidskeplig men fredagen den 13:e var ingen lyckad dag denna gång.
Torrt i skog och mark.
Noterade också i samband med att jag hämtade sågen att det inte endast är åkrarna som är torra, det är också torrt i skogen. De få blåbärsblommor som pollinerats har det torrt och blåbärskarten såg liten och klen ut så får vi inte vatten snart blir det nog klent med bärskörden. Lingonen blommar ännu men det finns riska för att de blommorna fryser om det nu blir nattfrost.
