tröskning – Sida 4 – Bondbloggen

Tufft veckoslut

Eftersom det här är Bondbloggen så betyder rubriken inte att jag varit och festat utan tvärtom jobbat hårdare än vanligt. Det börjar bli tradition här hos oss att veckoslutet är den brådaste tiden. Då kommer ofta Henrik hem och då skall allt lagas som det behövs flera personer till. Tydligen kommer jag att få jobba hårdast på lördag-söndag hela mitt liv för det började redan då jag gick i skolan och farsan hade sparat arbete åt mej. Då jag kom hem med bussen på lördagen (vi hade halv skollördag på den tiden) så gällde det att kvickt byta till arbetskläder och köra hö åt kossorna innan mjölkningen började klockan fem. Det fortsatte sedan då jag studerade och jobbade i Otnäs.

Nu måste vi bygga om luftluckorna (utsläpp) till den äldre torken på ladugårdsvinden. De var ganska ruttna och sönderbrända av solen och fönstren höll på att ramla ut. Huset var byggt 1945 så det var inte mycket kvar av bräderna på solsidan. Dessutom var det brist på virke då ladugården byggdes och bräderna var minsann inte fullkantade – snarare bakar.

De flesta bondearbeten gillar jag men reparationer av torken är ett undantag. Man får nämligen 40 års samlat damm i nacken och damm det gillar jag inte. Luckorna var dessutom högst upp under det 8 meter höga taket så man måste stå på en ganska vinglig stege (fastskruvad) då man jobbade. Henrik som är bergsklättrare kan i alla fall det där med rep och säkringar och så är han betydligt vigare än den gamla gubben på gården.

De grå bräderna är ett par år gamla. Jag försökte nämligen byta luckor redan tidigare men så kom köksbranden och arbetet stannade av för ett par år. Nu är dock de nya luckorna på plats. De är av filmfanér och betydligt lättare än de gamla som helt enkelt var en bit av väggen som jag sågade ur 1975. Dessutom är de utanpåliggande så de fastnar inte liksom de gamla. Samtidigt sågade vi upp öppningen med nån kvadratmeter. Det kommer nämligen stora luftmängder ut då man har tre fläktar på samtidigt.

Gångjärnen är mycket kraftiga och dessutom satte jag in tre på varje lucka. Då hålls luckan rak och bryter inte vid stängandet. Tjockleken på filmfanéren är bara 12 mm vilket är bra då man vill täta luckan men den kröker sej lätt. Det var hård blåst på lördagen så vi måste vänta till söndagen innan vi vågade sätta upp den andra halvan men den uppsatta skivan klarade sej bra trots blåsten. Vi testade genom att hålla den öppen. Som av bilden synes så använder jag linor och block för att öppna och stänga luckorna. Vid stängningen skall den ena luckan stängas före den andra så det snöret är kortare men skarvat med ett gummirep. Kraftiga gummirep är användbara då man stänger luckor för man får ständig spänning så luckan inte läcker eller börjar slå i luftdraget. Jag har ju 96 luckor i den nya torken …

Men det värsta var att sätta upp skivor i taket inne i torken. Plasten som jag satte upp 1975 har hållit bra men nu har solen tagit kål på den under takfönstren. Torken måste vara övertäckt så det inte blir rundgång av den fuktiga luften eftersom jag har alla torkfläktarna inomhus och tar in luft under taket. Dessutom sprids inte damm och agnar till hela huset då man tömmer.

Vi hade helmasker på oss eftersom det kom stora mängder damm ner från det gamla taket där vi arbetade. Och täta jackor med huvor. Det var inte så trevligt för tätheten gjorde att svetten rann under kläderna och det slog imma på glasögonen. Jag har fläkt till min mask men den var för svag – jag måste sätta in en större dubbelfläkt (12V datamaskinsfläktar). Henrik konstruerade en enkel skivhiss med block och linor så det gick trots allt betydligt enklare än förra gången.

Nu är i alla fall torken reparerad och efter bastun så börjar det gå an. Tröskan är inkörd i verkstaden efter en massa städande både i ladan och i verkstaden. Jag drar nya ledningar i elsystemet för i fjol visade mätarna helt fel därför att de gamla ledningarna (eller kontakterna) blivit dåliga. Det är inte riktigt bra med en temperaturmätare som visar 80 grader normalt men som visar 90 då man sätter på hyttfläkten och över 100 då man tänder lyktorna. Temperaturmätaren måste man kunna lita på för en överhettad turbo blir dyr att byta. Jag har bytt en gång men då var det oljefiltrets fot som brast och all olja pumpades ut mitt i tung körning.

Här regnar det och skall regna i morgon också men det verkar komma mindre mängder än vad prognoserna tidigare hotade med. Hoppeligen kan vi börja tröska vetet i slutet på veckan. Det är ännu augusti så det är inte speciellt sent ännu.

Världen är liten

Vi har varit en vecka i Medåker (i vårt hus i Sverige). Grannen kom in och hälsade från Kalles granne (Bondbloggs-Kalle som han kallas här för vi har många Kalle). Han hade visst släkt i Medåker och var och hälsade på. Kanske han hörde om de tokiga finnländarna som bor i ett gammalt hus som ser ut som hembygdsgården – ingen brädfodring ens. Mycket ovanligt i det superprydliga Sverige. Och gräset växer för det mesta långt och tjockt över hela tomten …

Den lilla sandplätt som jag krafsat fram under många dagars arbete ledde till att jag slog sönder hackan som jag tog hem för att reparera. Gräset måste bort för om det regnar så blir det så halt att hjulen bara slirar på bilen. Men i år var det kruttorrt i juli och mycket litet vatten i brunnen. Så det passade bra att gräva ned slangen och byta ut bräderna på brunnstaket som ruttnat. Vi har ingen pump utan tar upp vatten med en gammaldags skjula så slangen är bara för säkerhets skull. Vattnet innehåller humus som rinner ned från den höga backen till höger men det går genom ett litet reningsverk (via tunnorna under ändväggens fönster) så vi får kaffevatten.

Då vi köpte huset år 2000 så bodde faktiskt vår grannes dotter i närheten. Och en av mina klasskamraters barn bor i Kolsva som är grannsocken till Medåker. Det finns en hel del finländare i trakten. En träffade vi på Medeltidsdagarna i Arboga. Hon hade kommit som krigsbarn och numera glömt bort finskan. Tydligen är det lätt att höra på vårt tal att vi kommer från Finland. Endel tror också att vi är norrlänningar.

Egentligen åkte vi för att delta i Medeltidsdagarna som ordnas varje år i Arboga. Under medeltiden var nämligen Arboga närapå Sveriges huvudstad. Engelbrekt Engelbrektsson som står staty på Arboga Järntorg höll herredag i Arboga 1435 och den kallades senare för Sveriges första riksdag – litet felaktigt för det var bara stormän med. Men också endel bergsmän (bönder som också bröt malm i liten skala). Engelbrekt var ju bergsman. En av de viktigaste utskeppningshamnarna var just Arboga.

Här håller fogden på att märka tunnorna med järnmalm vid en exakt kopia av järnvågen vid Järntorget. Men drängarna är druckna och gör allt fel och till slut sätter stadsvakterna (med svärd till vänster) dem i “bykistan” som var den tidens häkte. Längst till vänster på andra sidan ån (Arboga betyder ju “åbåge” och uttalas ännu idag på vårt språk som “Ååboga”) finns ett av de äldsta husen i Arboga – ett garveri. Andra sidan av ån var tillhåll för färgare och garvare. Den hörde förr till landskapet Södermanland och ännu i ganska sen tid så kunde det hända att polisen i Arboga släpade druckna över bron – därefter var de sörmlänningarnas problem :-). Nu hör hela Arboga till Västmanland.

Gustav Vasa hade betydande egendomar i Arboga och hans dotter Cecilia bodde i staden en tid. Hon var ytterst egensinnig och ställde till skandal på skandal så det blev inget av att gifta bort henne av politiska skäl. Nedan “uppvaktar” vi henne vid kungsgården i stadens centrum men får en utskällning om “eländiga tiggare”. Cecilia i blå klänning och vår ciceron från Föreningen Arboga Medeltid i röd.

Efter tre dagars intensivt program på Medeltidsdagarna så tog vi det lugnt och började bygga och plantera äppelträd. Då vi kom så hade man inte ännu börjat med tröskandet men på måndagen satte vår granne igång med höstvetet invid huset. Nöjd var han inte- det var problem med sådden förra hösten då det låg vatten på åkern. Vetet ser bra ut men var glest.

Vi hade ingen brådska med skörden. I Hindersby regnade det nästan hela tiden och regnskurarna tycks fortsätta enligt tiodygnsprognosen. Tröskandet är inte roligt i år för brodden drunknade i våras. Den klarade det första 40 mm regnet men då det i början på juni kom ett 40 mm regn till så var ytan så fastslammad att det blev sjöar på våra leråkrar. Nu är det bara att köra över åkrarna och sedan hoppas på bättre väder nästa år.

Så måste jag ännu sätta med en bild av Arbogaån en sommarkväll i augusti:

Reservdelar

Förr åkte man ned till Handelslaget och beställde reservdelar eller möjligen till Lovisa till Labor. Om inte smeden kunde fixa det. Senare körde jag runt till lantbruksutställningar och samlade broschyrer och sparade på Maskinjournalen. Då fick man telefonnumror och kunde beställa från hela landet. Det tog ganska mycket tid att åka omkring och skaffa information.

Redan som 11-åring började jag bygga egna rackerier – mest elektronik. Fast då var det elektronrör som gällde. En del kunde man köpa i nån radiobutik i Lovisa där jag bodde hela veckan på Elevhemmet. Men inte mycket. Vi sprang på kvällarna till Essobacken där det fanns en avstjälpningsplats och hittade gamla radiomottagare som var sönder och som man kunde plocka komponenter ifrån. Så började jag prenumerera på Teknik för Alla och beställde en katalog från ELFA i Stockholm. Då fick man helt nya möjligheter att skaffa moderna radiodelar. Men ibland fastnade paketet i tullen och man fick gå dit och lösa ut det.

På andra klassen i mellanskolan började vi med tyska och jag prenumererade på tidskriften Funkschau. Där hittade jag tyska firmor som exporterade radiodelar (transistorer, motstånd och kondensatorer) vilket var ganska besvärligt med betalning och tullar och brev fram och tillbaka. Men intresset var brinnande så det gick.

Nu har allting flyttat till Internet och EU med gemensam valuta gör att det är mycket enkelt att skaffa vad som helst. Ebay gör att man kan beställa ovanliga mojänger som inte finns i landet bara med ett klick. Jag har konto i Paypal så klicket fixar betalning och leverans.

Vi har diskuterat hur man får reservdelar och jag har varit mycket kritisk till de inhemska firmornas slöhet. Senast då jag behövde en ny kilrem till den nya generatorn på tröskan så hittade jag den nog på nätet hos en stor inhemsk firma som säljer gummi och plast. Men att beställa den gick inte. Först måste man anhålla om att få ett konto och sedan registrera sej på nätbutiken och sedan kunde man möjligen beställa kilremmen …Nå, det gjorde jag förstås inte.

Men jag råkade hitta en annan firma som hade rätt kilrem. Det var bara att klicka och remmen kom med posten följande dag. Förvånansvärt nog var det en inhemsk firma så det är inte omöjligt att starta en flexibel och snabb nätbutik i det här landet heller. Tyvärr verkar det som om de stora firmorna är de allra slöaste och omöjligaste. Men hur länge finns de alls ?

Ibland så går det inte att hitta det man behöver ens på eBay. Nu gick jag utanför EU och testade att köpa direkt från Kina via aliexpress.com. Jag hade läst på nätet att leveranserna kunde vara mycket långsamma så det var ett försök. Resultatet var blandat. Ett paket fick jag på en vecka medan ett annat tog nästan tre veckor. Men frakten var gratis som den ofta är från Kina. Priserna var löjligt låga så man kan inte förstå hur det kan gå ihop. Det var dammtäta kontakter till mätkablarna i torken och kvaliteten var utmärkt. Lustigt nog fanns de inte alls inom EU.

Det är inte bara i det här landet man är omöjlig. Jag skulle köpa stabilisatorer för 12V och hittade just rätt sort som jag visste var av bra kvalitet i Holland. Men fick till svar att de inte sålde till Finland utan jag skulle ta kontakt med importören här i landet. Nå, den firman hade inte nånting på nätet så jag beställde motsvarande stabilisatorer från Kina för halva priset – levererade till verandan. Har man inte bråttom så är det bara att glömma dessa importörer. De är värdelösa.

Inom parentes så är det besvärligt med att stabilisera +12V i ett fordon. Jag har bekymmer med mätarna på tröskan som visar fel då man kopplar på fläkten och belysningen. Men det är grymt besvärligt att få stabil 12V eftersom spänningen kan gå ned till 7V då man startar och stiga till över 14V då man kör och generatorn laddar. Så det måste vara en riktigt bra elektronik som klarar av en ingångsspänning mellan 7 och 18 Volt. Med allt mer elektronik i fordonen blir det allt mer problem med spänningen och en bra stabilisator är nödvändig.

Allting är inte billigare på nätet. Vi fick nyss ett reklamblad från en firma vid Ring III som sålde 12 Volts arbetsljus för 8 euro och då måste man köpa en hel del över nätet för att komma ned till det priset. Men vissa firmor försöker ännu ta 70 euro för likadana arbetsljus … I alla fall så är det en bra idé att kolla på nätet vilken prisnivå det finns. Och redan för det är det bra att se på eBay och Aliexpress.

Ifall nu någon skulle tycka att man borde gynna inhemska firmor så kan jag meddela att det gör jag inte så länge som det finns typer som anser att jordbruket inte behövs i det här landet utan vi kan importera maten. Så jag importerar mina delar också. Det kommer säkert nya firmor som fungerar snabbt och flexibelt till konkurrenskraftiga priser också här. Jag har redan hittat VVS, el, kilremmar och en del annat. Men ännu är det en liten minoritet. De blir inte heller fler om vi snällt köper dyrt av slöa, lata och långsamma gamla firmor.

Som jag påpekade i en annan diskussion så kan köpa en maskin ifall den någonstans är vanlig och har reservdelar – även om det är dåligt här. Till Rapiden får jag reservdelar via Lantmännen maskin i Köping och om man följer med Blocket så kan man hitta fina och billiga prylar. Just idag köpte jag två 11 kW fläktar med automatiska startanordningar från ett jordbruk vid gamla Enköpingsvägen. Jag behövde inte ens betala svensk moms så priset för alltihop var lägre än om jag skulle ha köpt en enda startanordning.

Bara vi får tröskandet undan (en åker kvar) så far vi till Medåker. Jag har köpt allt över nätet på sista tiden så jag har inte ens varit till Ring III och sällan till Lappträsk kyrkoby. Jag har bara varit hemma hela tiden och nu börjar det bli litet leidån och behov av omväxling.

Vädret har varit helt fantastiskt. Litet kallt de senaste dagarna men från måndagen skall det bli varmare och då tänker jag spruta mot kvickrot och baldersbrå. Och så är vårt höstarbete slut. Nästa vår blir det absolut direktsådd och därför blir det ingen höstbearbetning alls. Skörden var så bra att det ger mersmak.

Sommarens första frost

Det är oktober men först nu hade vi den första frostnatten sedan början på maj ! Det har varit nära noll och kanske under på vissa ställen men nu var det en ordentlig frostnatt med -3 grader. Sommaren var inte speciellt varm men det är ovanligt att det inte varit en enda frostnatt tidigare. Det stör inte vetet mera som är alldeles färdigt (ett skifte under 20 %). Men det är inte bra för sprutandet. Och med direktsådd så är höstsprutandet mycket viktigt. Man vill inte ha stora baldersbrå och kvickrot som börjar växa långt förrän man kommer ut på åkrarna på våren. Medan värmen varade så hann jag spruta omkring 8 hektar men det är inte bra då temperaturen gär under 5 grader.

Jag har allt i torkarna och solen påkopplad – även om nästan hälften är i den stora torken utomhus. Den är också den billigaste i drift. Så jag har inte alls haft bråttom att tröska. Det har torkat bra men nu då temperaturen går ned så lönar det sej inte att vänta med tröskandet mera. Tröskan har hållit ihop även om jag haft en hel del problem med generatorn. Fästskruvarna har brustit så de måste troligen bytas till grövre. Det är förstås ingen originalgenerator – det finns inte mycket original på min tröska som är en gammal Rosenlew testtröska från 80-talet. Den var den första som fick hydrostatisk drift i tiderna men nu börjar den gå in i skrotklassen. Det är nu 25 år sedan jag köpte den (begagnad).

Förutom generatorfästet så har tröskandet gått bra i år – tillsvidare. Jag körde visserligen slut bränslet i går eftersom tankmätaren visade fel. Och så var ackun tom i Ducaton eftersom en lampa blivit på. Det tog mej flera dagar att vässa knivarna i hacken men det lönade sej. Inga halmsträngar.

Den väl sönderhackade halmen har fallit ned till marken mellan stubben. Det borde inte vara halmproblem vid direktsådden nästa vår.

Den nya torken är nu full och i morgon börjar jag sätta in i den lite äldre torken. För 40 år sedan då vi körde in de första lassen så var plåten inte fastskruvad i andra ändan än. Nu är den litet mera färdig även om det verkar som om den aldrig blir riktigt klar. Intressant är att plasten som vi satte upp över torken har hållit i 40 år utom där takfönstren släpper in sol. Där måste vi byta till växthusplast eller sätta upp hårdkartongskivor.

Vädret är fint – helt enkelt perfekt höstväder och fortfarande visar tiodygnsprognoserna bara sol och torrväder. Litet kallare ett par dagar men nästa vecka skall det bli varmare igen.

Återigen en av mina kvällsbilder. Vi har inga fantastiska sjö- eller bergslandskap men kvällshimlarna är inte så illa …

Tröska mot kvällshimlen

Måste sätta in den traditionella tröskbilden. Det blev mörkt och jag stängde tröskan för det är ingen brådska – tiodygnsprognosen lovar bara solsken och torrt (ursäkta alla österbottningar …). Förrän jag körde hem sista lasset så tog jag en bild av tröskan mot kvällshimlen.

Efter hela dagen i bullret från tröskan var det skönt med tystnaden och med kvällshimlen. I dag var det en verklig julidag. Då solen gassade in i glashytten så kände man sej både kokt och stekt. Visst finns det luftkonditionering på tröskan men den fungerar förstås inte. En gång fyllde jag på men nästa år var den ur funktion igen så jag tröttnade på eländet. När skall de uppfinna en luftkonditionering som fungerar ?

Juliväder i oktober

Just nu är det litet paus för det kom ett litet regn men det har varit solsken och varmt de senaste dagarna. Och SMHI säjer att ett stort högtryck kommer att dominera Europa i ett par veckor. Om det stämmer så hade vi en otrolig tur med vädret. Det blev en torr och varm höst – precis vad som behövdes. Julivädret finns närmast i Skåne men här är alldeles tillräckligt varmt.

Men enligt lagen om alltings jäklighet så borde nu tröskan gå sönder och reparationen ta så lång tid att det hinner blir regnigt väder igen. Tills vidare har den hållit ihop och jag hittade också felet på den elektriska sidan. Ett stort antal säkringar har brunnit och det har varit omöjligt att hitta felet. Antagligen har det varit en tillfällig kortslutning då tröskan skakar som inte mera syns då man stängt av och börjat mäta. Nu rev jag bort kontrollamporna som satt i en eländig plasthållare. Jordningen av lamporna skedde via metallbitar som förstås lossnat från plasten och troligen förorsakat kortslutning. Man kom inte åt att se eller mäta nånting då plastbiten satt fast men jag rev sönder den och tog bort lamporna. Nu använder jag bara lamporna för oljetryck och laddning. De är absolut nödvändiga.

Temperaturmätaren har betett sej konstigt en längre tid men det beror på att den är känslig för matningsspänningen. Den visar konstant +80 grader utom då man sätter på hyttens fläkt varvid den börjar visa +90 grader. Och sätter man på lyktorna så visar den +100 grader. Det är inte bra med en felvisande temperaturmätare för den behövs verkligen. Då det dammar så fastnar gallret till kylaren fast och motorn blir för varm. Det är inget problem för det är bara att ta borsten och sopa bort det värsta dammet från gallret och så kan man köra åter. Men man måste ha en pålitlig temperaturmätare.

Nu tänker jag skaffa en regulator som från en spänning på 8-18 Volt ger ut en stabiliserad spänning på exakt +12 Volt. Det borde fixa problemet. Jag använder sådana för att mata apparaterna i fibernätet från ackumulatorer men de är kanske inte riktigt lämpade för en tröska. Det finns i alla fall bilregulatorer som är ingjutna i plast och klarar både vatten, olja och damm.

Det första lasset var 22,4 procent men det jag tröskade från den först sådda åkern var 20,4 procent vilket är ganska bra. Problemet är bara att torken fylls snabbt då jag lägger ett ganska tunt lager. Men tjocka lager torkar sämre så det är bättre att torka ned först och sedan fylla upp. Nu har jag fullt arbete att laga mätkablar till nya torken. Det behövs 36 meter kabel med tre meter mellan givarna. Givarna löder jag in direkt i kabeln och sätter krympslang utanpå.

Här kippar jag andra lasset för i år i den nya torken. Det går snabbt att fylla på så här och det är inget stort arbete att litet jämna ut det kippade lasset.

Släpvagnen är gammal och liten men vi har alla åkrarna nära (under 500 meter) på bägge sidor om vägen så det går bra att tömma litet oftare.

Nu hoppas vi bara att tröskan skall hålla ihop. Det är lättröskat i år så belastningen är liten. Och hacken fungerar utmärkt. Det lönade sej att vässa knivarna ordentligt. Man ser inga halmsträngar efter tröskan i år …