väder – Sida 34 – Bondbloggen

Fint verkstadsväder

Det blev plötsligt 20 grader varmare med regn och slask. Och det passar utmärkt för verkstadsarbetet. Det är + 10 grader i verkstaden och varmare borde det inte alls bli. Efter en massa störningar har jag återupptagit svetsandet av lastarfästet. Fast mest sysslar jag med att borra, skära och i synnerhet slipa. Det är ju ett tecken på usel svetsare att man måste använda vinkelslipen så mycket.

Jag har ganska mycket ström för att få svetsen att gå på djupet men det sprättar en hel del. Bakbenen blir ganska stela då man står och spänner sej för att få elektroden att röra se snyggt och jämnt. Jag vill köra hela pinnen till slut så det inte blir onödiga skarvar på svetssträngen och avbryter bara då elektroden är slut eller det börjar lukta bränd ull – då brinner stickastråmpåna (yllestrumporna). Att svetsa rak skarv uppifrån på bordet är inget problem men det går inte mera då man börjar svetsa ihop bitarna. Då gäller det att försöka hitta en någorlunda bekväm ställning och se till att kabeln ligger i en snygg slinga. Då elektroden blir kortare så är det inte bra om kabeln fastnar bakom något hörn.

Jag satte in litet extra stöd i sidolådorna så att bultarna skulle sitta ordentligt. Både processorns och stödbenens fästen är fastskruvade vid ramen så man inte behöver skilja åt hela lastaren för att reparera fästena – en sak som irriterade mej ordentligt på den gamla Nokkan. Svetsfogar är både starka och billiga men det är ett elände att reparera dem.

Skärning av V-fogarna började gå bättre då jag vred upp acetylenet så mycket det gick. Det behövs inte alls lika mycket gas för att skära rakt igenom en tjock platta. Det är som vanligt – just då man började kunna nånting så är det färdigt och man behöver inte göra det mera.

Jag måste tillverka fästbitarna för att kunna svetsa fast 20x20mm stöd och borrandet av hålen var intressant. Det gällde att akta näsan för spånorna blev upp till halvmeterslånga … Intressant nog bara för den ena sortens järn – den andra hade korta spånor. De nya pelarborrarna har skydd (för näsan) mot långa spånor men inte min gamla pelarborr. Jag var tvungen att stanna allt emellanåt och ta bort spånorna från borren.

Nu borde alla hål vara borrade. Jag ville få det gjort medan bitarna var så små att jag orkade lyfta upp dem på bordet till pelarborren. Sedan skruvade jag fast plattorna vid sidorna och svetsade fast stödbitarna 20x20mm. I det skedet behövde jag stora (djupa) skruvtvingar och de kom samma dag som jag började svetsa fast stöden. Egentligen har jag länge behövt extra djupa skruvtvingar men har inte hittat sådana. Men nu hittade jag på tyska eBay och beställde två stycken. De kom mycket fort på bara tre vardagar och var billiga och prima kvalitet. De vanliga skruvtvingarna är bara 12 cm djupa men de här är 25 cm. Mycket användbara. Nedan syns den nya tvingen till vänster.

Nu håller jag på att svetsa ihop de olika bitarna och sedan är det slut med att lyfta nånting för hand. Visst går det bra med motorlyften men den är så långsam att jag flyttar allt för hand som jag bara orkar med.

Här saknas ännu en del stödplattor och småbitar men de stora bitarna är på plats. Fästet är ju upp-och-ned ifall ni tycker det ser konstigt ut … En hel del tid har gått åt att mäta och ställa in allting för att fästat skall passa både till traktorn och till processorn. Ganska bra gick det att planera om man beaktar att jag ändrat ritningarna 20-30 gånger. Och så springer jag och mäter på nytt och på nytt så jag inte gör något misstag för det är inte lätt att ändra det färdigt svetsade fästet. Då jag får tre stödplattor till fastsvetsade så gäller det att lyfta upp fästet på traktorn.

En krånglig sak är ännu kvar och det är fästet för fötterna. Där gäller det att få fästpunkterna för foten och fotens hydraulcylinder på rätt plats. Det måste fungera både då foten är nere och då den är upplyft. Utan CAD-programmet skulle det vara ganska krångligt – jag har redan fått ändra en hel del feltänkanden. Fötterna och ventilbordet måste i alla fall vara klara då själva lastaren lyfts upp för annars vippar traktorn.

Vädret är bra ur den synvinkeln att man inte har något intresse alls av att fara till skogen. Det är bara bråttom att få fästet klart medan det är varmt väder för lastaren måste lyftas upp utomhus. Det betyder en vecka för sedan lovas det igen kallare väder.

Alternativa sysslor.

Full vinter med rejäl kyla verkar Nisse ha. Här på plattlandet har vi just ingen snö och som lägst har temperaturen just och just tangerat -12°C.

En halvannan vecka med minusgrader utan snö betyder att tjälen tar sitt grepp om jorden och plöjningen ser nog ut att lämna på slarv till våren. Jag har ännu inte satt ut mina tjälmätningsrör så exakta värden har jag inte att tillgå men uppskattar att vi fått en 15 cm tjäle redan och det blir antagligen att svettas lite med järnstången innan de rör som jag tar upp på våren är jordade igen.

Snöläget på farsdag 13.11.2016. Barnbarnen gillar snön bättre än maskinerna på åkern.

Det blev också så snabbt kallt att jag inte heller hann tvätta av redskap och maskiner då packhallen har varit upptagen med tvätt, sortering och paketering av purjo och andra grönsaker. Normalt brukar det om höstarna gå att tvätta utomhus och köra in maskin i hallen över natten för att torka innan de sätts i vinterförvar.

Att en del sysslor man normalt brukar utföra i väntan på vintern blivit ogjorda betyder förstås inte att man är sysslolös. Jag har faktiskt inlett skogsarbetet med att röja lite längs åkerkanter och dylikt, mest för att se att utrustningen fungerar samt att avverkningstekniken är i behåll efter sommarvilan. Och så har jag kört lite entrepenadkörningar med slyröjaren som jag lovat tidigare i höstas. Det gick faktiskt riktigt bra att köra nu när det var närmare tio minusgrader, stelfrusna buskar och ris rent av pulvriserades trots något slöa bett. Många markägare har efter augustiregnen förstått att vattnet rinner bättre i putsade vattendrag.

6.11.2016 Före släntröjning......... — 6.11.2016 Före släntröjning………

.......och efter, nu har vårflödet fritt fram men sorkarna var inte så värst glada :) — …….och efter, nu har vårflödet fritt fram men sorkarna var inte så värst glada 🙂

Kylan gav också möjlighet till snötillverkning så senaste lördag lastade jag lite konstsnö för att få skidspåret i skick och jag har också tagit tillfället i akt att inleda skidsäsongen Det är inte ofta man har möjlighet att i hemknutarna inleda skidsäsongen till farsdag och jag har några skidäventyr inplanerade för säsongen så man är glad över att få varva skogsarbetet med lite skidåkning. I den här åldern verkar det dessutom krävas mera träning för att komma i form.

12.11.2016 Lastning av snö på dyngvagn för spridning i skidspåret.

Grönsaksbonden efter 12 km säsongpremiär.

Just nu som jag skriver detta kommer det rejält med stora snöflingor så kanske det lilla snötäcke vi har består en tid trots att det utlovats en varmare period nu framöver.

Nu är det vinter och pannan den stannar

Och det var inte bara pannan (flismataren) som stannade. Igen blev man överraskad av vintern fastän man borde veta att det alltid blir vinter här – ibland i november. Den globala uppvärmningen har inte ändrat mycket i det lokala klimatet.

Det började med en centimeter snö som man trodde skulle smälta bort ganska snart. Men så kom det mer och mer och blev riktigt kallt – helt enkelt en ordentlig vinter. Personligen tycker jag inte alls om tidiga vintrar för det blir större sannolikhet att de egentliga vintermånaderna blir alldeles för varma och det är illa för skogsarbetet då vägarna smälter.

Mitt byggande gick i putten fullständigt i år. Jag byggde ännu på julaftonsdagen i fjol men nu kom vintern två månader tidigare. Jag hade inte ens börjat byggga för det var en hel del arbete med fästet till den nya lastaren. Tyvärr blev det också dåligt med svetsandet för som vanligt så stannade pannan. Jag hade bytt lagret till skruven (se Hurra, flismataren gick sönder) i juni. Nu var inget direkt sönder men skruvarna som håller fast lagret hade kommit loss.

Ibland undrar man vad ingenjörerna och konstruktörerna tänker på. Skruvarna till lagret var nämligen så konstruerade att de inte gick att dra åt utan att ta bort hela lagret från axeln !!?? Det var spårskruvar med huvudet bakom en liten platta Förstås kunde det inte hålla och inte kunde man spänn till muttrarna heller för skruven tvinnade. Så nu fick jag skilja åt allting och sedan bytte jag de skruvar som hade dåliga gängor och svetsade fast dem i plattan. Nu går det att dra till muttrarna utan att skilja åt halva flismataren. Det var inte så kallt då jag byggde om eländet men det blev -17 grader senare på natten. Inte roligt att ligga under flismataren på den kalla jorden.

Det är inte stor idé att köpa färdiga maskiner eftersom man nästan alltid måste bygga om dem. Konstruktörerna tycks inte orka fundera ut hur man skall sköta underhållet och reparationerna. Lika gärna kan jag göra mina misstag själv – det blir billigare.

Det blev också bråttom att tömma vattenröret till växthuset. Det hade redan frusit så att jag måste sätta en värmefläkt rakt på kranarna. Tydligen hade de ännu inte spruckit och röret hade inte frusit helt för efter ett par timmar kunde vi blåsa bort vattnet ur röret med tryckluft. Nära ögat var det i alla fall.

Först sopade jag bort snön på gångarna och utanför garaget men sedan kom det så mycket att jag var tvungen att sätta en liten dag på att köra snö med frontlastaren. Det är alltid illa att köra snö första gången eftersom marken inte har frusit ordentligt och skopan lätt far ned i jorden. I år var det speciellt illa eftersom pudersnön kom på helt ofrusen mark. Jag blev tvungen att backa med skopan snedställd så att den inte skulle ta med sej alltför mycket jord och sand. Senare på vintern då marken är frusen och det kan finnas ett ordentligt lager med is utanpå är det lättare att köra snö.

Pudersnö och blåst är en mycket dålig kombination. Då pressas snön in genom varenda liten springa och visst blev ladan full med snö. Där hade jag inte hunnit rada undan papplådor och virke och allt möjligt som jag dragit fram för att flytta en hylla. Så det blev ett grymt sopande för att få ordning på det. Till all tur är snön torr så länge det är kallt och bara man inte stiger i den så är den lätt att sopa bort.

Det var inte slut med alla sorger och bedrövelser med det. I trappan inne i huset började det droppa vatten. Problemet är att lätt snö isolerar alldeles för bra och på taket börjar den därför smälta underifrån då det läcker värme upp genom mellantaket. Vattnet från den smälta snön rinner ned till takkanten där det fryser till en vall av is. Och så har man en sjö bakom isvallen. Taken klarar bra regn som kan rinna bort men stående vatten söker sej ned genom springorna i takplattorna in i huset. Nu är det inte första gången så jag har satt värmeslingor utanpå taket som gör en kanal genom isvallen så vattnet kan rinna bort. Men jag hade förstås inte satt på värmen eftersom det var så tidigt på året.

Vårt hus fick en andra våning 1930 och då byggde de taket i de övre rummen så att de spikade pärlspunt direkt under takstolarna. Det är klart att värmen läcker rakt upp genom taket och det ryms inte heller mer isolering under det låga taket i övre våningen. Det blir troligen tvunget att bygga ett nytt tak utanpå det nuvarande för att hindra värmen att läcka upp till yttertaket.

Värmebatterierna är ännu kalla i ett par rum och jag måste troligen spola värmerören med tryck för att få igång cirkulationen. Det samlas hela tiden litet rost i rören och till sist blir cirkulationen alldeles för dålig. Ibland måste man ta loss batterierna och spola dem ordentligt med tryck. Tills vidare har jag bara tagit på mej mera kläder för nu är det bråttom att få fästet till lastaren klart innan det blir riktigt kallt. Den måste lyftas upp utomhus och det är inte så trevligt att skruva fast den i sträng köld. Nästa vecka skall det bli varmare så nu svetsar jag för brinnkära livet för att få den klar medan det är varmt.

Som lök på laxen så blev det problem med bilen efter den kalla natten med -17 grader. De eländiga bensinstationerna byter aldrig till vinterbränsle i tid och bränslefiltret blev fullt av paraffin. Sommardiesel klarar ännu -10 grader men inte -17. Jag har enbart vinterbränsle i traktorerna året runt för slippa skruva bort filtret varje vinter men man får ju inte sätta traktorbränsle i bilen. Jag skulle gladeligen betala den cent det kostar mer för vinterbränsle ända från september men man hittar ju inte nån mack med vinterbränsle i tid. Om man inte kör så mycket så borde man byta till vinterkvalitet redan tidigt på hösten. Nu måste jag ha värmefläkten under filtret i flera timmar innan bränslet började gå igenom det. Till all tur hann jag inte köra bilen bort från gårdsplanen.

Vintern är egentligen inte något problem men det gäller att förbereda sej i tid – om man kan. I skogsarbetet är det bara bra med en kall vinter. Litet byggarbeten skulle jag gärna göra ännu i år om det går men nu är svetsandet överst på listan och det går bra i verkstaden. Om man nu hinner vara där för alla andra små katastrofer.

Men vem vet – kanske vi får en indiansommar ännu i december …

Kortvarig höstplöjning.

Som det ser ut nu så blir årets höstplöjning blott två dagar lång.

Friluftsverkstaden 3.11.2016. Förbereder höstplöjningen med att demontera dubbelhjulen.

På torsdagskvällen hade det blivit så pass kallt att det började vara kört med skördandet, väderprognosen utlovade dock varmare väder om en vecka så eventuellt kunde det gå att återuppta skördandet av det sista då. Under tiden som det inte går att skörda kan man ju inleda höstplöjningen, tänkte jag. Demonterade därför dubbelmontagen och monterade plöjningsdäcken på torsdagskvällen och hämtade bolagsplogen på fredag förmiddag efter att ha satt igång arbetet åt dom andra här hemma. Tog en morotspåse med och for för att plöja där jag kommer att odla grönsaker nästa sommar, det är ju viktigast att få dom åkrarna i skick, spannmålsåkrarna kan jag plöja i vår om det visar sig nödvändigt.

Solfå-åkern 4.11.2016. Här ska det odlas grönsaker nästa sommar.

Åtta timmar senare har jag 8,5 ha plöjt, bränsletanken tom och morotspåsen halväten. Åkte hem för att fylla på bränsle och äta lite varm mat, morötter i all ära men det kan bli för mycket av det goda om kosten blir alltför ensidig. Vi hade främmande så det blev att tillbringa en timme med dem innan jag åter for för att plöja vidare, denna gång till grannkommun Malax där jag har en åker. I kyrkbyn hade det gått riktigt bra att plöja under dagen men i Malax hade jorden redan börjat frysa till, termometern på banken i Övermalax visade -7° då jag vid ett-tiden hade plöjt klart. Iddes ändå inte påbörja plöjningen av ytterligare åkrar utan gick till sängs. I morse var det tio grader kallt så jag betvivlade att det skulle gå att plöja längre, tog ändå spaden och åkte till åkern där rågen skördats och kunde konstatera att det inte var alltför mycket fruset då den rikliga halmmängden isolerat bra. Så den åkern har jag plöjt närapå klar idag, återstår ett par vändtegar. Jorden var inte stelfrusen men ändå lite seg idag så det gick nog tyngre än igår men det kan också bero på att åkern inte plöjts på tre höstar då rågen föregicks av kummin och rågen direktsåtts.

Rågåkern 5.11.2016 Höstplöjningen avslutas?

Jorden var inte lika följsam idag så det blev inte så snygg plöjning men det är förövrigt inte lätt att plöja liggväxtrågåkrar annars heller. Nu gjorde kylan halmen spröd så det var inga problem med att den skulle ha fastnat i plogen som annars brukar vara fallet vid plöjning i lång halm.

God morotsskörd.

Efter att vi fick in löken tog vi itu med morotsskörden till lager och den är god både vad gäller mängd och smak, men det hjälper föga om man inte får den ur åkern. För trots att morotslandet ser hyffsat ut på håll så går det inte riktigt som på Strömsö med skörden. Orsaken står nog att finna i det myckna regnandet i augusti för det är i svackorna på åkern som morotsblasten är som sämst och när det gäller morotsupptagningen så är blasten av stor betydelse eftersom skördemaskin lyfter via bladen.

Tack och lov så är det torrt så det underlättar precisionskörningen vid upptagningen, det gäller att köra på ett par tre centimeter när för att det skall fungera bra. Regnet har dock packat ihop jorden så att billen som går under morötterna för att luckra upp jorden på nåt underligt vis klyver odlingsbädden i stället för att lyfta morötterna och det gör att morötterna rör sig i sidled så att påfrestningarna på blasten ökar med den påföljd att den brister. Jag har nämligen 2 parvisa rader med 7 centimeter emellan per odlingsbädd och båda raderna tas upp samtidigt.

Det här med stark blast är delvis en sortfråga men tyvärr så verkar det som om de sorter som smakar bäst har den sämsta blasten och jag vill ju odla goda morötter så därför ingår mest sorter med svag blast i mitt sortval. Gödslingen och eventuell svampmedelsanvändning påverkar också blastens kvalitet men i det här fallet är det nog vätan som ställt till det. Sen septembers början har det varit torrt så en del nya blad har vuxit ut men dom är alltför små för att hålla att lyfta i.

Såå, det enda man kan göra om man inte vill lämna skörden i åkern är att kombinera maskinskörden med handplockning och det går ju an men det tar tid och mycket tid trots att vi är ganska många i jobb för tillfället. Men som sagt håller vädret i sig är det inga problem men blir det regn är det nog kört vad gäller maskinupptagningen i alla fall, så pass tät har jorden blivit av regnet.

Det blir en hel del rötter från en dubbelrad med morot........ — Det blir en hel del rötter från en dubbelrad med morot……..

.....men det är inte gott att få den goda skörden ur jorden när blasten farit illa....... — …..men det är inte gott att få den goda skörden ur jorden när blasten farit illa…….

....men med kompletterande handplockning fylls lådorna till sist. — ….men med kompletterande handplockning fylls lådorna till sist.

Löken skördad

Nära ögat att fjolårets bedrövelse skulle ha upprepats…….. det blev kallt medan löken låg på fälttorkning i fjol och löken höll inte lagringen utan största delen åkte på komposten under vintern. Då hade jag inte hunnit påbörja lagerskörden på grund av att allt var så sent efter sommaren som aldrig kom, nu hade jag en lökskördedag kvar när kylan kom.

I morse hade vi -4,6°C på väggen som lägst och säkert en närmare -7° på åkern, på eftermiddagen hade allt ändå tinat upp så vi kunde få in den sista direktsådda löken. Det här är nu bara en i raden av de grödor som skall in i lager men ändå känns det bra att kunna dra sträck för säsongen för en grödas del.

Blir en kall natt även i natt så vi får se hur läget är i morgon men förhoppningsvis skall det gå att få något under tak även då, sen utlovas framöver lite varmare nätter och uppehåll så förhoppningsvis kan skördearbetet fortsätta under goda förhållanden.