väder – Sida 38 – Bondbloggen

Rågen.

Jag fick lite blodad tand vad gäller råg ifjol, den lyckades över förväntan. I alla fall tycker jag att man får vara nöjd med en skörd på rejält över 6 ton/ha stödgill areal. Räknar jag bort skyddsremsor och sänkan där svanar och gäss simmade och trampade ner brodden så uppgick skörden till 7 ton/ha. Så det visar att potential finns och priset var hyffsat ännu ifjol. Nu i år går det knappast att få motsvarande ersättning då Finland åter är självförsörjande vad gäller råg efter ett underskott i 15 års tid. Det är ju lite märkligt att min odling kan påverka försörjningsgraden i sådan utsträckning att genast jag inleder odling så har vi överproduktion 🙂

För att bevisa för mig själv att fjolårets lyckade resultat inte var enbart nybörjartur lät jag så råg också i höstas. Det blev samma metod som året innan det vill säga inhyrd direktsådd efter att kumminet hade skördats med den ändringen att jag tallriksharvade innan sådd. Jag observerade nämligen året innan att uppkomsten var lite ojämn där kumminresterna var rikliga.

7.9.2015. Tallriksharvning i kummin för sådd av råg.

7.9.2015 Sådd av Allavi råg. — 7.9.2015 Sådd av Allawi hybridråg.

Sen blev jag så pass taggad av resultatet att jag i höstas därtill satsade på en kombinerad snömögelbekämpning och bladgödsling innan vintern. Rågen hade utvecklats fint under hösten och plantorna hade närmare ett halvt blad mera än året innan om det sen är bra eller dåligt vet jag inte.

3.11.2015. Proline + Multiplebesprutning

3.11.2015. Utvecklingsstadiet inför vintern.

I mitt tycke såg rågen bättre ut i höstas och förväntningarna ökade ytterligare. Men sen blev det ju väldigt kallt på snöfri åker i början av januari och tjälen gick hastigt på djupet innan snön kom. Så det var med stor spänning som jag besökte fältet för en vecka sen. Då hade snön försvunnit och det mesta vattnet sjunkit undan. Växtligheten var lite mattgrön och bladen såg väldigt slappa ut så det var svårt att dra några slutsatser över läget.

3.4.2016. Rågbrodden efter snösmältningen.

Nu har vi haft några dagar med varmt väder och lite regn följt av ett par dagar soligt väder så jag tog en ny titt idag och det ser ut som om rågen övervintrat för nu hade färgen blivit bättre och plantorna betydligt mera saftspända. Så även om det ännu kan gå åt skogen så ser det ändå förhoppningsfullt ut i det här skedet. Som i mitt förra inlägg så är tron på ett bättre år fortfarande hög …….. det gäller att tänka positivt då tiderna är kärva 🙂

Vi är på gång………

……vi är laddade, vi är tända, ….va det visst som Ledin sjöng 🙂

Förra veckan skrev jag om en början och ett slut och visst är vi på gång med ny säsong. Purjon står nu i växthuset och njuter av det soliga vädret. Och den har också fått sällskap av broccoli och sallat.

Vi står nu inför en hektisk period men det brukar mobiliseras resurser som man inte visste att man hade den här tiden på året. Hur som så ser vi med tillförsikt fram emot ny säsong . Man tror ju alltid den här tiden på året att i år blir det ett bättre år. Vädermässigt kan säsongen i alla fall svårligen bli sämre än ifjol.

Förra säsongen har vi ändå inte helt lagt bakom oss trots att vi är i full gång med den nya, Vi har lite rotfrukter och kål i lager och ikväll tog jag en promenad i det fina vädret för att kolla in läget för de palsternackor som lämnades oskördade i höstas. Normalt brukar dom klara sig ganska bra men den hårda kölden på snöfri mark i början av januari har fått mig att undra hur det skulle gå i vår. Så visst var det med spänning som jag tog spaden och började gräva. Till min förvåning såg åtminstone en del ut att ha klarat vintern, palsternackorna visade tydliga livstecken genom att små nya och gröna blad börjat skjuta fram ur jorden och har dom växtkraft så är dom nog i skick. Skörd blir det så fort marken torkat upp så pass att den bär traktorn. Alla hade inte klarat vintern men tillräckligt många för att skörd skall löna sig.

Beroendeframkallande arbete.

Det är svårt att slita sig från skogsarbetet nu, flera dagar har jag tänkt att i morgon får det vara sista dagen men så när man gallrat en figur konstaterar man att där borta borde det också glesas ut lite så det blir nog en dag till och så en till å en till…… Bara för att det är så roligt att få “heimane i skick”. Sen är det kanske lite som med skidträningen att när man väl kommit igång så är det något kroppen börjar fordra för att må bra, frisk skogsluft om än något motorsågsavgasblandad och motion är aldrig fel 🙂

Föret håller än och jag kör gränsle över dikena trots att isen nu börjar smälta och det ställvis är ofruset men med tungan rätt i mun och måttliga lass så har jag hittills (peppar, peppar) klarat mig från fastkörningar. Har ca 150 meter dikeslinje kvar att röja och det tar inte så lång stund men då man inte kan hålla sig från att gallra samtidigt så blir det lite mera material att ta hand om. Att man inte kan hålla sig från att åka till skogen innebär tyvärr att allt här hemma lämnar ogjort och förberedelserna för odlingssäsongen på slarv.

En och annan holk hinner man också hänga upp :) — En och annan holk hinner man också hänga upp 🙂

Riktad fällning.

Mest är det yngre träd och undertryckta exemplar som tas bort men ibland hittar man nåt större träd så kallad överståndare att ta bort och då gäller det att sikta rätt för att undvika att de mindre träden slås sönder och visst känns det bra då trädet faller exakt dit man siktar. De senaste dagarna har det varit nästan vindstilla så det underlättar ju fällningen.

En 23,2 meter lång hundraåring har fallit rätt. — En 23,2 meter lång hundraåring har fallit utan att skada rågrannens bestånd.

Jag tänker göra ett nytt försök med att förnya fasaden på bostadshuset, “tattarmarmorn” (mineritplattorna) börjar se slitna ut och skall bytas ut mot brädbeklädnad så jag söker tätvuxna småkvistiga granar för ändamålet. Jag skrev ett nytt försök för jag har redan en gång tidigare sågat fasadbräder som målades med oljefärg, tyvärr hade jag staplat in dom i hallen i väntan på montering så dom gick upp i rök när hallen brann.

Tjälläget 31.3.

I vinter har vi haft lite mera tjäle än de två senaste vintrarna mest tack vare den kalla inledningen av året på snöfri mark. Under tiden från slutet av januari till början av mars skedde inga större förändringar men så var det ju inga extrema temperaturer heller den tiden. Men under de två senaste veckorna har läget ändrats snabbt trots att vi inte fått nämnvärt med nederbörd. Det är främst de varma och blåsiga vädret under slutet av påskhelgen som tärt på både snön och tjälen. Nu vid dagens mätning var så gott som all snö borta och tjälen minskat med hälften sen senaste mätning. Så om vädret fortsätter på samma vis som den senaste veckan är nog tjälen borta vid nästa mätning den femtonde april.

Det var inte speciellt lätt att ta sig fram under dagens mätning. Ställvis hade det varit bra med hängslen åt stövlarna :) — Det var inte speciellt lätt att ta sig fram under dagens mätning. Ställvis hade det varit bra med hängslen åt stövlarna 🙂

I skogen hade det inte tinat så mycket ovanifrån och bara någon centimeter nerifrån men så hann det inte frysa så mycket heller då förna och mossa isolerar och jorden var varm efter den varma hösten.

På åkermark hade det nu tinat ca 10 centimeter ovanifrån och nästan lika mycket nerifrån så att tjäldjupet nu låg på en 37-38 centimeter från att som mest i slutet av januari ha varit 45-57 centimeter.

Länk till tidigare år om ni vill jämföra. 2015, 2014, 2013,

Tofsviporna kom

De första tofsviporna såg jag igår och idag då jag körde ut sista lasset över åkern så var det full rulle. Det är ännu snötäcke på åkern men i skogsbackarna är det barmark mot söder. Fastän det frös i natt så håller inte vintervägarna länge till för det är riktigt varmt i solen på eftermiddagarna.

Någon sorts rovfågel har jag hört flera dagar i rad men jag är en usel fågelskådare och vet inte vad det är frågan om. Några holkar för tornfalkar blir det inte här för jag gillar tofsviporna och sorkarna får föröka sej i lugn och ro – jag riskerar inte tofsviporna. För övrigt är det ett grymt kvitter tidigt på morgonen då jag går ut för att sätta på värmen till traktorn. Och koltrastarna har kommit. De plockade havtornsbär under busken vid garaget. Kalle koltrast dog tyvärr under köldperioden i januari så det är väl hans kusiner.

Solen skiner och det är egentligen för varmt för skogsarbete. Nu då processorn är ur bruk (egentligen är det lastaren som är sönder) så har jag kvistat och kapat för hand. Det tar tid och man blir genomsvettig i värmen. Det går åt mycket dricka nu.

Nu gäller det ännu att få ut asparna från Tallmosan. Upplagsplatsen ligger nämligen på sydsidan av ett skogsbryne och solen mjukar tidigt upp vägen. En mängd björk skall också köras ut men vägarna håller troligen ännu länge för den eftersom vägen är i skugga nästan hela dagen. Tiodygnsprognosen lovar minusgrader nästan alla nätter och då tar det tid innan skuggade vägar smälter.

Slaskvåren börjar

Christer hann litet före mej med att konstatera att det finfina skogsvädret tagit slut och slaskvåren börjat. Även om vi haft slask flera gånger den här vintern så ser det ut som om det här är början till slutet på vintervädret. Ännu i förrgår var det fint på morgonen men sedan började snön smälta på eftermiddagen. Så det blev bråttom att få ut de sista stora asparna.

Vi hade ännu kvar två bålickar (bjässar) vid Ståbblaande (japp, det är EU:s officiella namn på åkern och betyder förstås Stubblandet). De blev kvar vid en gallring för 15-20 år sedan och skulle tas “senare”. Nu var de nästan lika stora som årets Bålaträä dvs. 64 cm i diameter. Jag hade förväntat mej att det skulle bli en massa flisved då de brakade omkull men till all tur fick jag ned båda i smala öppningar i skogen.

Svärdet på motorsågen räckte inte till för att såga igenom de tjocka stammarna – det blev nån centimeter osågat i mitten. Stubbarna är intressanta för man ser att tillväxten varit enorm. Vissa årsringar är över en centimeter tjocka …

Av de två asparna blev det ett helt lass med tre meters bitar.

Nu är det slut på huggande av grövre virke men det finns en hel del kvar att reda upp och ta ut flisved. Där vi fällde de stora asparna finns det en matta med aspkvistar och den är på sina ställen nästan en meter tjock. Att röra sej där är ganska besvärligt – speciellt nu då kvistarna är hala. Man får säja som grannen Skooars Gusta då de frågade honom hur det är i skogen: “Jaa – haaldär man int opa ti fall så haaldär man opa ti stiig opp” (Håller man inte på att falla så håller man på att stiga upp).