väder – Sida 49 – Bondbloggen

Hybridrågen.

Kollade in rågåkern igår. Det som såg så grönt och grannt ut när snön smalt är inte lika grannt längre. De kalla nätterna i slutet av mars hade satt sina spår. I svackan där det varit våtare hade jorden frusit upp så att rötterna slitits upp och den torra vinden har på så vis gjort att växtligheten torkat bort. Helt döda var inte alla plantor och en del hade skjutit nya rötter så om det hålls mulet och fuktigt kanske de slår rot igen innan de torkar bort.

De kalla nätterna gjorde gott åt utkörningen av det sista virket men var ödesdigra för rågen, det vill liksom inte passa alla gånger det här vädret 🙁 Hade snön legat kvar lite längre hade den skyddat rågen från uppfrysning, det är fast vid så litet i bland.

Även om det ser väldigt illa ut på föregående bild så är i alla fall 2/3 delar i gott skick med kraftiga plantor — Även om det ser väldigt illa ut på föregående bild så är i alla fall 2/3 delar av åkern (uppe vid backen och på åslänten) i gott skick med kraftiga plantor.

Markstruktur och groptest.

Av den skadade tredjedelen är nog 0,5ha totalförstört på grund av att vattnet stått för länge efter regnet, det var torrare efter snösmältningen än vad det var nu. En bit nedanför backen är det ett lager jord som är av väldigt tät struktur så vatten vill gärna lämna att stå trots otaliga täckdiken och grusögon. Jag borrade en hel del hål med grundvattenrörsborren i höstas för att komma igenom det täta skiktet men det tycktes inte vara tillräckligt. Vad gäller markstrukturen så känner jag nog till läget utan groptester och byråkrati, det blir en hel del krypande kring åkrarna då man håller på med grönsaksodlingen. Men det skall tydligen dokumenteras ändå 🙁

Regnvädersarbete

Eller borde man skriva slåttsnöarbete ? Vintern slog tillbaka här och vi hade 15 cm snö på måndagen. Så det blev ingen skogsdag. Nå, jag har i flera månaders tid “sparat” regnvädersarbeten så det börjar vara på tiden att få dem fixade. Först blev det en stadstur – eller egentligen bara till Ring III via Järvenpää där jag hämtade en syreflaska som varit till påfyllning. Det gick en hel del syre att skära järn till lastarns reparation.

Sedan hade vi styrelsemöte i Gamla folkskolans vänner. Nu fortsätter kurserna i Beprövat byggande. I fjol blev det litet dåligt på grund av att vårt kök brann – men jag fick ju öva mej riktigt ordentligt i beprövat byggande hela sommaren och halva hösten :-). Nu skall vi i alla fall sätta igång på allvar. Vi fick dessutom pengar från Kulturfonden för kurserna (så de är gratis och öppna för alla). Måndagen den 13 april kommer Ewa-Maria Wiik från Stengårdens Fönsterhantverk i Andersby att berätta och visa hur man putsar upp sina gamla fina fönster.

Vi har en hel del fönster som är hundra år och äldre. De är snickrade av utvalt kärnvirke och av mycket bättre kvalitet än de nya fönstren. Ofta behövs det bara omkittning och målning och så är de bättre än nya. Senare i maj tänkte vi bränna tjära och klyva ved med en äkta gammaldags klyvare från Oppbyyin. Kakelugnsmurande finns också på listan men vi får se hur vi hinner.

Det går långsamt fram men det finns ingen panik för vi har vatten och värme i skick och gör resten då vi hinner. För ett år sedan hade vi SILMU:s byggnadsvårdsdag här och slöjdsalen fungerar bra också för det. Nu skall vi ha en mera praktisk kurs och får då 10-12 arbetsplatser i salen med de gamla hyvelbänkarna och verktygen från min skoltid.

Här är salen iordningsställd inför kursdagen.

Och så har jag sysslat med beställningar och elektronik. Tre vridbara nätkameror skall ställas upp och kopplas till nätet. De är bra men det behövs litet förbättringar så jag har skruvat dem i bitar och klippt av ledningar och lött in nya. Nu skall ännu styrsystemet för växthuset och pannrummet få mera styrfunktioner.

Ett lass aspprops fick jag ut i går men idag har det varit verkliga blötvädret så jag har bara sysslat vid tangentbordet. Men i morgon bitti skall det bli -3 och då skall resten av asparna ut. Tiodygnsprognosen lovar nätter med minusgrader under påsken så kanske jag får litet flisved ut ännu. All köld är välkommen för jag räknar med att det tar bort köld från växtperioden. Årsmedeltemperaturen blir ju ungefär densamma som alltid.

I alla fall så börjar vårsådden närma sej så jag beställde idag nya tallrikar till såbillarna på Rapiden. Det blir en spännande vår …

Säsongsstart.

Så var det åter dags att inleda en ny odlingssäsong, den 28:e i ordningen för vår del här i Långmossen. Det är väl inte längre lika spännande att köra igång odlingen som det var de första åren. Lite mera rutin blir det för varje år men ändå så är inte det ena året det andra likt. Vädermässigt blev det lite halvfuktig inledning i år. Det är ändå ganska varmt och snöfritt så det andas tidig vår för tillfället. Man vet inte vad april för med sig men lika så bra att inleda odlingssäsongen trots det, i år i alla fall någon dag tidigare än normalt. För vår del är det sådd och plantuppdrivning av grönsaksplantorna som står först i tur och av dem brukar vi inleda med purjosådd, så också i år.

Trots att den biologiska klockan inte riktigt är överens med kronografen så här första dagen med sommartid så lyckades vi i alla fall klara dagens sådd. Och det kändes riktigt inspirerande att åter få känna doften av fuktig torv och höra det taktfasta dunket från såmaskin. Dessutom var det riktigt roligt att se barnbarnens entusiasm med att peta ner ett och annat frö “by hand” 🙂

Delad glädje är dubbel glädje :) (foto Rosmarie Finne) — Delad glädje är dubbel glädje 🙂 (foto Rosmarie Finne)

Samma sol….

….som hos Nisse 🙂

Morgonstund har guld i mun....... åtminstone lyste solen guldgul i morse. — Morgonstund har guld i mun……. åtminstone lyste solen guldgul i morse.

Även här var det tidig väckning för att få ut det sista virket ur skogen innan värmen och regnet blötte upp plogtiltorna. Vi har nu till all lycka haft några kalla morgnar och under morgontimmarna har jag lyckats få ut det sista virket som jag högg längs de sista dikeslinjerna. I och med att jag är tvungen att köra över både kumminåkern och grannens plöjda åker för att få hem virket så vill man ju inte spåra sönder marken och då är det bra med lite tjäle. Någon egentlig tjäle har vi inte haft men i och med några kalla nätter i följd så har ytan frusit till lite. I går var det fruset nästan hela dagen och idag gick det bra fram till regnet på eftermiddagen så jag lyckades få ut allt som jag avverkat den senaste veckan. Ännu fattas det lite flisvirke för nästa vinter men i och med att dikeslinjerna nu är klara kan jag flytta till fastare mark med bättre bärighet.

Risbädd.

På avverkningsplatsen i skogen har frånvaron av tjäle inte gjort så mycket skada ifall man har fått till en rejäl risbädd. Det är egentligen helt otroligt hur bra en rejäl risbädd av granris bär tunga virkeslass. Men man kan ju inte hugga nya vägar överallt för att få ris att köra på så visst har det varit lite spännande att se om marken håller på transportsträckorna. Med att sätta lite mindre lass och plocka gamla stubbar i hålen har det i alla fall lyckats. Men nog är det knöligt att köra över stubb och sten när det är snöfritt, man har fått “krypa” fram för att hållas kvar i sätet. Man är dessutom väldigt tacksam för bomstyrningen på vagnen som möjliggör lite slalomåkning runt de värsta knölarna.

Risbädden fortfarande intakt efter flera lass trots blöt kärrmark i botten.

Egentligen borde jag fått några dagar fint skogsväder till för att hinna gallra igenom resten av beståndet runt dikena men det får nog bli till en ny vinter. Jag får be grävmaskinsföraren jämna till dikesvallen så att jag kan köra där nästa vinter. Hade det inte varit för problemet med bärigheten så skulle det nu varit idealiskt att jobba vidare………snöfritt, korta stubbar, några minusgrader på förmiddagen och långa ljusa dagar med fågelkvitter……..kan det bli bättre?

Inte vinter – inte vår …

Skräpväder. Idag var kanske sista dagen med hyfsade vintervägar. Vi har klarat oss länge här i jämförelse med Österbotten. Sonja på Heisala tycks ha vår men här är minsann ingen vårkänsla. Det regnar, blåser och är ganska kallt. Regnet kan förstöra vintervägarna men inte blir det någon vårsådd än. Enligt tiodygnsprognosen skall det åter bli minusgrader på nätterna nästa vecka.

Jag fick ut sista lasset props idag (utom vid vägen där jag kört med processorn). Ur den synvinkeln är det ingen katastrof men flisved behövs ännu. Vid vägen (grusfylld) kan jag säkert köra en hel del gallringsvirke än. Vintervägen över mossen vågar jag knappast köra över mera. Om det nu inte blir -15 grader i april vilket har hänt förut. April för ett år sedan var ändå ganska varm. Men då jag ser på kurvan för dagsmedeltemperaturen så var det lika kallt på midsommaren som i april 2014 …

Jag har lämnat alla andra aktiviteter och bara varit i skogen den senaste tiden. Men nu måste man börja fundera på vårsådden så småningom. I går var det stödinfo på Liljendalgården. Tyvärr hade inte mycket ändrats sedan förra infon i februari. Ingenting är klart och blir tydligen inte heller. Så vi får kasta krona och klava vad vi skall så. Täckningsbidrag i all ära men då vädret inte ingår i kalkylerna så kan skörden bli hälften av antagandet och så står man där med sin tvättade hals. Odla kummin – det är det brist på ! Och om vi alla odlar kummin så är det kvickt slut på den bristen.

Nå, det är klart att 75 % blir vete och 5 % träda. Det kräver villkoren. Men jag vet ännu inte vad den resterande 20 % skall bli. Åtminstone blir det inget som man inte kan bekämpa kvickroten i. Jag har ännu ett elände från förra naturvårdsåkern. En möjlighet är rybs även om den är problematisk på många sätt – speciellt bomullsmöglet som kan vara rent katastrofalt. En annan möjlighet är att odla nånting som är så billigt som möjligt. Gröngödslingsvall skulle kunna vara bra. Förra gången växte klövern som en galning. Men jag fick också där problem med kvickroten.

Just nu siktar jag på att skaffa nya tallrikar till Rapiden. De gamla är ganska slitna och eftersom jag skall så direktsådd så kan det behövas tallrikar som skär ordentligt. Få se hur jorden reder sej inför sådden: Mör eller seg bädd ? I fjol var den riktigt mör men det betyder inte att den blir det i år.

Intressant är att se på åkrarna nu då de inte är bearbetade alls på hösten. Nu syns alla svackor mycket bra. Nästa höst borde jag skopa en del åkrar så att man får ytvattnet att rinna bort. I grunda svackor behöver man bara få bort ett par centimeter av ytvattnet så minskar det med 80-90 %. Resten torkar solen lätt upp.

Men här hos oss misstänker jag det är långt till vårsådden än. Och jag hoppas det för jag vill inte ha ett bakslag likt midsommaren i fjol. Bättre att det är kallt nu och sedan blir varmt på sommaren. Nå, det kan vi inte göra nånting åt …

Det blir verkstadsarbete då det regnar och så gallring ifall det ännu går. Pannrummets styrning blev också på hälft då skogsarbetet började. Så det finns regnvädersarbete alldeles tillräckligt.

Till sist ett foto från en morgon i mars. Tidigt på morgonen går jag ut och sätter värme på skogstraktorn och då vaknar man snabbt. Och så har det sin charm att se solen gå upp.

Problematisk skogsvinter.

Tänkte till först kommentera Nisses inlägg men i och med att jag ville lägga till lite bilder får det bli ett eget inlägg, även om det vill bli lite väl mycket skog här på bloggen nu. Skogsarbetet ligger ändå liksom lite i tiden även om vi nu står i startgroparna inför ny grönsakssäsong, så grönsaksintresserade ska nog få sitt lystmäte tillfredsställt så småningom de med 🙂

Skitvinter.

Det ser ut att bli en lika dålig skogsvinter som ifjol trots att vi nu fått lite kallare väder igen. Det är ändå för sent för att marken skall frysa till ordentligt, efter regnet till nyår har det inte riktigt blivit någon ordning på skogsföret så nu ligger jag för andra året i följd rejält efter med skogsarbetet. Det fattas ännu lite flisvirke för nästa vinters behov och jag har nog gallringar att göra på momark som håller att köra på även om det är ofruset. Men just nu håller jag på och utför de sista röjningarna av dikeslinjerna och dikas görs det där det är blött så frusen mark är nog en förutsättning för att transporterna skall löpa utan problem. Återstår ännu ungefär en dags huggande längs dikeslinjerna men åtskilliga lass ligger i skogen i väntan på transport som också delvis skall göras över åkermark. Körde hem ett lass flisved idag och det gick hyffsat då det var -10°C senaste natt, plogtiltorna sviktade lite men det blev inga spår i alla fall. I skogen var det lite sämre, en del stubbar som fastnade mellan hjulen i boggien revs loss och det kändes mjukt, jag får nog minska ner till halva lass i fortsättningen.

Reparationer.

Brukar tänka när jag sett Nisses bekymmer med skogskran att till all lycka råkar jag inte ut för dylika bekymmer, inte så ofta i vart fall. Nu för ett par veckor sen var det hur som helst min tur att söka fram svetsen då axeltappen till lyftcylindern på bommen brast. Det är andra gången jag har axelbrott på skogslastaren, förra gången var det en axel i gripen som gick av troligen på grund av snedbelastning i samband med lite stenplockning.

Utmattad axeltapp, ~30 års användning sätter sina spår.

Till all lycka noterade jag axelbrottet i tid tack vare missljud vid användningen så jag hann avbryta arbetet innan bommen skulle ha fallit i backen. Ena axelholken böjdes ändå litet så att jag blev tvungen att svetsa om för att få ny axel monterad.

Gallring.

Noterade Nisses rikliga plantsättning men ställer mig ändå -utan att ha sett objektet i praktiken- lite frågande hur pass bra de nya plantorna kommer igång. Dom kan även om dom är små vara gamla och därmed ha svårt att komma igång trots att dom nu får ljus och utrymme. Hoppas Nisse kan återkomma till objektet senare.

Själv har jag också friställt en del gran som hotats att undertryckas av björk. Det är liksom svårt att gå runt sådant som bör göras även om dikeslinjerna nu är prioritet nummer ett. I mitt fall är det hur som helst inte frågan om gamla plantor som gått i stå utan dessa ser ut att bra växtkraft men de hotas piskas sönder av björken om inte björkarna tas bort. Lite björk lämnar jag dock där det finns utrymme för att fungera som skärm vid frost, det är ju frågan om låglänt kärrmark där försommarfrost lätt kan skada de unga årsskotten.

Efter gallringen som gav en hel del flisvirke, det är nog ingen brist på skogsenergi här. I bakgrunden är ännu arbetet på hälft.