Inte i går för då låg jag i soffan och stönade. Näsan kändes som ett uppsvällt klot. Men idag börjar det bli litet fart på gubben och tur är det för nu är det världens bästa skogsväder. Det går att köra överallt (på morgonen) och det finns nästan ingen snö. Så jag har samlat ihop en massa kullfallna granar som i går bra som flisved. Samtidigt fick jag nya stickvägar i skogen och kan ta bort en mängd stora granar.
Allt går åter bra även om gubben kroknade efter middagsgröten.
Det riktigt allvarliga är att lingonen håller på att ta slut … Och hur skall man kunna äta rågmjölsgröt utan lingonmos ? Vi har testat alla möjliga köpislingonmosar men oberoende av om de är ekologiska eller rårörda och utan alla tillsatsämnen så smakar de ingenting. Men hemlagad lingonmos på enklast tänkbara sätt med bara litet socker till ger en fantastisk smak. Vad är det som går fel ? Är det något idiotiskt direktiv som kräver att all smak kokas bort ? Med hård ransonering skall det vi har väl räcka en tid – fast knappast till hösten.
Jag orkade i alla fall till kvällen i dag fastän jag låg halvdöd i går. Det var bara skönt att komma ut i friska luften. Och så är det så roligt att se den fina ungskogen. Där vi hugger just nu är det rena skolexemplet på hur “kontinuerligt skogsbruk” fungerar när det är som bäst. Det finns massor av ungskog och de stora granarna skall bara bort så fort som möjligt. Och just nu är det så varmt att kvistarna är mjuka och fastän man fäller en stor gran rakt in i ungskogen så syns det knappt var den slog ned.
Så det är full fart bara. Det har varit kalla nätter men i natt blir det tyvärr inte minusgrader och på måndag skall det komma snö … Allt annat får ligga och skogsarbetet har högsta prioritet.
Jag skulle i går se litet på de nya stödvillkoren eftersom jag inte orkade ut i skogen men dem somnade jag ifrån. Och de får vänta på sämre väder nu. Jag har ännu omkring 30 stora granar som skall bort. Och så gallra så mycket som möjligt. Bråttom, bråttom, bråttom …
I går kväll lyste stjärnorna klart. Det var riktigt trevligt som omväxling Det har varit mulet nästan hela “vintern”. Och så såg jag Orions bälte som är min favoritstjärnbild (tre stjärnor i en rad). Men det bästa var att en klar natt är kall och skogsvägarna fryser. Vi hade -7 grader förra natten och vägarna var genomfrusna på morgonen. Så jag kör fortfarande ut stora stockar. Men bara på morgonen. Idag körde jag tvärs över ett område som inte hade spår alls men det höll riktigt bra. Fastän det är varmt på dagen så är det inte många timmar men minusgrader hela natten ger bra vägar nu då det finns så litet snö.
På eftermiddagarna kör jag med processorn på den skogsväg som vi körde upp redan i början på vintern. Den är full av is som är stark efter nattens kyla. Dessutom är den i skuggan så eftermiddagssolen smälter den inte alls. Vägen håller på att växa fast så jag tar bort en rad granar och alla björkar som jag räcks till med lastaren.
Fördelen med att köra på vägen är att jag kan lägga alla kvistar i hjulspåren. De bär bra och så hindrar de isen från att smälta. Det ser ut som om skogsarbetet kan fortsätta ännu en tid utan större problem. Gallring är ju perfekt nu då det inte finns snö så stubbarna blir korta. Jag har ännu en hel del stora granar som skall bort men det går också bra för värmen gör att alla kvistar är mjuka så fastän jag fäller en stor gran mitt i småskogen så ser man nästan inga spår av den …
Men inte är allt så bra. Nu då maskinerna och vädret är bra så blev gubben dålig. Jag sitter och hostar hela tiden och halsen är ganska raspig. Jag tar det litet lugnare så jag inte blir svettig för jag har inte tid att ligga till sängs nu. Hoppas Lotta blivit bättre. Det är inte roligt att vara sjuk då sysslorna i alla fall måste skötas. Det man inte gör blir ogjort – ingen annan tar itu med det.
Till sist en bild av Bos-Sestu skogsmaskinpark:
Bilden blev inte så bra för den starka solen gjorde att skuggorna blev för mörka. Här har vi skogsvagnen och lilla lastaren på Zetorn. Belarusen har stora lastaren och processorn (Nokka från 80-talet bägge två). Mellan dessa finns gamla MF-165 som används för att köra upp spår och frakta motorsågar då man inte behöver vagnen. Men den har inte varit i bruk mycket den här vintern. Som sagt så kör jag på morgonen med vagnen och på eftermiddagen med processorn.
Men har jag litet tur så kommer brorsan och Henrik med till skogen på veckoslutet och dä finns det förare till alla traktorerna.
Just nu går det bra med skogsarbetet så snart tar det säkert slut. Idag körde jag ut de sista stockarna och började gallra med processorn. Det finns ganska litet snö så det är fint gallringsväder. Men på sina ställen börjar vägarna ge efter – speciellt i solen. I skuggan är de ännu bra. Det verkar bli en kall natt så kanske det går i morgon. Jag har en mängd flisved som skall köras och en hel del gallringar. Nu skall processorn i arbete om bara vägarna håller.
Då man kör med processorn så måste man fälla tvärs över vägen. Om man fäller längs vägen så får man stora problem att svänga träden. Och man måste fälla mot processorn. Man börjar på ett lämpligt avstånd från traktorn och fäller så att de sista träden blir utanpå bredvid processorn. Annars måste man dra träden underifrån och det är knepigt.
Här är träden fällda tvärs över vägen och så backar man traktorn och lyfter ett träd åt gången upp på processorn.
I blandskog så kör jag först björkarna så de kommer i en skild hop.
Med lastaren sätter jag trädet i processorn som är vridbar så att roten är ungefär vid svärdet. Rullarna, kvistjärnen och tryckrullen sätts fast och därefter nollar man räknaren som är kopplad till ett mäthjul under stammen. Man kan sätta in önskad längd och använda automatstopp men jag kör mest för hand. Först litet förbi 300 cm och så en liten knyck tillbaka varefter man sågar. Det är viktigt att köra förbi 300 cm så att då man fortsätter så hinner rullen få upp farten innan kvistbetten träffar en kvist.
Sågsvärdet blev litet otydligt eftersom det rörde sej ganska snabbt men det är halvvägs genom stammen på bilden. Därefter kör man trädet 300 cm framåt med rullarna och sågar igen. Det tar inte många sekunder. Det gäller att gasa ordentligt då man kör trädet framåt för annars fastnar kvistarna på betten. Tjocka kvistar är ett elände liksom krokig stam. Men vanliga björkar och granar kör man igenom mycket snabbt.
Det som tar mest tid är att rensa kvistbetten. Här ligger toppen kvar i processorn men det går att öppna betten medan rullarna klämmer om. Så jag kör toppen bakåt med rullarna. Har man tur så faller den ned men ibland så blir den hängande på underbettet och då tar det tid att plocka bort den med gripen.
En halv timme senare är träden körda och hopar med 3 meters massaved plus litet flisved finns kvar. Riset lägger man helst under hjulen för det bär bra.
Stora träd kan man bra såga för hand. Det blir snabbt kubiker då ett träd ger tre kubik :-). Men gallringar för hand blir inte till nånting. Här är en liten traktorprocessor utmärkt. Den klarar också stockträd om man först kapar en stock vid lommen. Synd att produktutvecklingen mer eller mindre upphört inom den här sektorn. Grundkonstruktionen är bra men vissa detaljer borde förbättras.
Om vädret skulle hållas kallt så kunde jag få en hel del gallrat men enligt vissa prognoser skall det blir riktigt varmt om en vecka. Så nu är det bråttom …
Så här långt går det så kallade vintervädret i samma spår som i fjol frånsett att vi hade ett par kalla veckor i slutet av januari i fjol. Dessa dagar under fjolåret bökade jag på i skogen, i år har jag inte ens försökt. Kanske hade det gått att köra någon av de dagar jag hade semester men nu är det nog ohjälpligt för sent. En del virke ligger i dikena i skogen och det blir väl till att flotta ut det efter vad det verkar för enligt väderprognosen får vi dras med samma väder åtminstone ett par veckor framöver.
+9°C visade termometern idag och solen lyste vackert med lite blåst, precis likadant var det samma dag i fjol för det råkar jag ha bildbevis på. Klättrade upp på skorstenen även idag för att få jämförande bilder tagna och visst var de snarlikna, kanske finns en lite aning mera snö i år men tjälen är det antagligen sämre med för det står mindre vatten på åkrarna i år.
Bild över Långmosskärret 8 mars 2014Bild över Långmosskärret 8 mars 2015 (samtidigt kan ni jämföra bildkvaliteten mellan Lumia 800 och Lumia 830)
NAO-index
Kvanthopps-Marcus brukar redogöra för NAO-index men jag har inte sett någon rapport på en tid. Så jag googlade lite själv. Den här rapporten från i somras har jag saxat från http://www.gavsweathervids.com/nao14-15.php#here
“There is no evidence of a tripole in the north Atlantic this year, so the forecast is that the NAO state is likely to be positive through the coming winter. In terms of an actual weather forecast for winter 2014/2015, this would favour milder and wetter than average conditions in the United Kingdom and Europe, though North America can have severely cold winters even with a positive NAO – As happened in winter 2013-2014 amongst many others.”
Vad jag förstått av mina vänner på andra sidan Atlanten så stämmer det bra in, de stora sjöarna har varit frusna och kallt väder långt ner längs amerikanska östkusten. Så kanske det ligger något i det här NAO-indexet?
Någon rapport för inkommande sommar har jag inte hittat men fortsätter det så här blir det väl likadant med kall försommar och varm sensommar. Någon som vågar sig på en prognos för sommaren? Det vore verkligt värdefullt att veta i detta skede då odlingsplanerna håller på att slås fast.
Höstgrödorna.
Det varma soliga vädret lockade ut mig på åkern mellan sportevenemangen -det har ju varit både Vasalopp, Salpausselkäspel och skidskytte i Kontiolax- för att kolla in läget i dräneringsbrunnarna och de övervintrande grödorna. Kunde konstatera att rågen börjar kvickna till i värmen och det ser tillsvidare rätt så bra ut med övervintringen. Men i och med att det tinar upp så här tidigt är risken för bakslag desto större och vad jag förstått av de med mera erfarenhet av höstsäd så är det inte alls bra om tillväxten kommer igång och vi senare får kallt väder med ny tjäle som lyfter jorden så att rötterna rivs av.
Läget i rågåkern 8 mars 2015Några tidiga svanar sökte spillsäd på grannens åker.
Det blev bråttom med deklaration till sist. Så pass bråttom att jag nu märkt att ett par avdrag glömdes bort i farten. Nå till all lycka går det ju att komplettera anmälan efteråt. Det viktigaste var ju ändå att få momsdeklaration och momsen betald innan deadline. Till skillnad från åren efter branden då det av naturliga orsaker investerades kraftigt hade jag nu ett år med mindre investeringar och därmed mindre avdragbar moms. Dessutom har det som investerats anskaffats från utlandet så därmed blev det nu att betala en del moms. Men det hade jag ju räknat med så det var inte något större problem.
Årssemester.
Större problem var det däremot att bli klar i tid vilket delvis berodde på att jag kom igång lite sent med pappersarbetet då det var roligare att jobba i skogen än vid skrivbordet. En bidragande orsak till brådskan var att inlämningstiden sammanföll med min planerade årssemester eller skidresan till Polen med några skidåkande kompisar. Vi är ett gäng som nu under några års tid försökt avverka ett långlopp hörande till Worldloppserien per år. Att hänga med gruppen är enda chansen till att få lite motivation till träning och orsak att ta några dagars semester och fundera på något annat än jobbet här hemma. Några dagar ledigt per år borde man väl ändå kunna unna sig? Att hålla ledigt här hemma går inte för njutningen blir nog minimal om man skall sitta här och se på allt ogjort arbete.
Vissa saker som till exempel skattedeklaration går inte att skjuta på framtiden så det blev bråda dagar inför resan. Så pass att jag först vid tre-tiden på natten innan fick skidorna vallade och resväskorna packade. Tänkte ställa väckaren på klockan fem för att hinna duscha och äta lite morgongröt innan avfärd till flygfältet men somnade innan jag hann ändra tiden. Jag anade säkert oråd för jag vaknade till klockan fyra men tyckte att det var lite väl tidigt att stiga upp så jag somnade om. Som tur var hade jag kommit överens om samåkning till flygfältet så kompisen väckte mig när han anlände klockan halv sex. Det blev varken dusch eller gröt innan avfärd men jag fick med allt utom drickaflaskan och vi hann i god tid till flygfältet.
Bieg Piastov.
Årets Worldloppsresa gick till sydvästra Polen nära gränsen till Tjeckien så vi flög till Prag och övernattade på tjeckiska sidan i Harrachov som kanske är bäst känd som orten med den stora flygbacken men också är ett av Tjeckiens större skidcentra för både slalom och längdåkning. Vi anlände dit med hyrbil på fredag eftermiddag och åkte därefter över till startplatsen för Bieg Piastov-loppet på polska sidan för att bekanta oss med området och lösa ut våra startnumror. Starten för loppet på lördagen var först vid tiotiden och då väderförhållandena var lite osäkra beslöt vi valla skidorna först på morgonen innan loppet. Så på kvällen efter middagen satt vi i restaurangen på hotellet och småpratade över en öl. Nu då jag slappnade av gjorde de senaste dagarnas stressande sig påmind och jag som annars brukar ha lätt för att hålla igång började till sällskapets förvåning nicka till.
Vallningen på morgonen bestod endast i att sätta klister på skidorna då glidvallningen hade gjorts där hemma natten innan avfärd. Valet av klister var inte lätt då temperaturen rörde sig kring noll. Det hade utlovats mulet väder och därmed ganska små temperaturförändringar men det blev soligare och varmare än väntat så greppet försvann efter åkta 20 km. Loppet på 51 km och 750 höjdmetrar innehöll en hel del skidbara backar som hade krävt gott fäste då de var för branta att staka sig igenom. Nu då fästet försvann blev det ändå att staka så mycket man orkade och “gå på skidor” när armstyrkan svek. Till all lycka gick det utför de sista kilometrarna med en fart på upp till 50 km/h i de långa utförslöporna så kraften hittades till slutspurt och en någorlunda anständig målgång kunde göras inför den talrika publiken 🙂
Jag hade väl hoppats på en tid kring 3:45 men med beaktande av vallningsmissen får jag vara nöjd med en sluttid på 3:55, det har ju inte blivit mycket tränat på grund av de dåliga skidförhållandena hemmavid denna vinter.
För söndagsförmiddagen inplanerades ett besök till Nove Mesto för ytterligare skidåkning men vi tog fel på kartan så det blev en rundtur på polska landsbygden i stället, intressant det med. Bergsområdet i södra Polen är inte direkt nåt jordbruksområde i stil med slätterna i svartmyllebältet och det syntes nog att det mesta låg för fäfot med en hel del halvt igenväxta åkrar. Ingen vacker syn och vi får nog hoppas att det inte går samma väg med jordbruket här hemma. Den uteblivna förmiddagsskidningen ersattes med en skidtur upp till toppen på slalombacken (1022 m. ö. h.) i Harrachov under eftermiddagen.
Vi hann också med en skidtur i backen på motsatta sidan av dalen innan avfärd hemåt på måndagmorgon, det gäller ju för en plattlänning att passa på då tillfälle till backträning ges. Det är nog dylika backdrag på 5-6 km med konstant uppförsåkning och stigning på 600 till 700 meter som saknas i träningen. Samtidigt kunde vi beundra de ståtliga granskogarna som växte på sluttningarna, skiffermoränen verkar vara bördig då det ställvis uppskattades växa 500-600 fastkubikmeter virke per ha. Den tjeckiska skogsdöden som man läste om i skolan verkar inte längre relevant.
Om nu det var lite si och så med jordbruket i södra Polen så såg slätterna runt Prag desto bättre ut. Där hade vårbruket redan kommit igång och det plöjdes, harvades samt spreds gödsel och sväm på åkrarna. En hel del grönskande höstvete och höstraps odlades också där. Efter lite rundvandring i vårsolen i gamla stan i Prag kändes det plötsligt som om det var bråttom att komma hem och ställa till för vårbruket här hemma.
En fyradagars semester innebär inte endast brådska innan avfärd utan, även om våren inte är lika långt hunnen här hemma, en hel del som lämnat på slarv under tiden man varit bortrest att ta itu med när man kommer hem. Så nu har resten av veckan gått åt att försöka jobba sig ifatt, men det kan det väl ändå vara värt.
Ändå ställer man sig frågan hur de som håller 4 veckor semester klarar av att få allt gjort innan och kommer ikapp igen efter ledigheten?
Snöfritt på slätterna kring Prag.Snörikt vid målet för resan.Fina spår i bergen vid polska gränsen.Grönskande fält och nyharvade åkrar påminner om att våren är på väg också i år.
Återigen fåt man sucka och stöna över det underliga vädret. Jag var nyss och satte värme på traktorn för att köra ut stockar ur skogen då det hoppeligen skulle var nån minusgrad på morgonen. Men vädret håller sej otroligt envist på en plusgrad – både dag och natt. Vilket eländigt vinterväder …
Men årsmedeltemperaturen ändras mycket lite så det blir garanterat en kall vår eller sommar. Illa, mycket illa. I fjol var Johanni kallare än julen … Men man vet aldrig hur mars och april ser ut. Jag hoppas förstås på köld även om det ser illa ut. De senaste fyra veckorna ser ut så här. I början var temperaturen relativt normal men sedan har den liksom stannat på +1 grader.
Nu har jag processorn på Belarusen men vete fåglarna om det blir mycket kört med den. I princip skulle det gå bra att gallra om vädret skulle bli kallare för vi har ganska litet snö nu. Helt optimistiskt skrev jag kontrakt med reviret på stock och massaved. Och jag borde absolut få ut de överstora granarna och gallringarna gjorda. Ännu håller vägarna som jag körde upp i vintras men man vågar sej inte utanför spåren med den tunga traktorn. Nu är vinschen värdefull även om det tar tid att dra ihop virket.
Det var en tid sedan jag hade igång processorn. Vintrarna med djup snö var inte så lämpliga och så har stora lastarn varit sönder. I går på eftermiddagen gick det åt en hel del kaffe innan jag igen kom ihåg hur man kopplar på kraftuttaget till Belarusen. Det är en underlig spak bak en lucka under sitsen som kopplar in en mekanisk koppling till drivaxeln. Sedan finns det en stor och tydlig spak till höger som går till en koppling vid kraftuttaget. Men den lilla spaken under sitsen är en mystisk sak. Den var tydligen krånglig att koppla in så förre ägaren svetsade fast ett flatjärn utanpå spaken så det ser ut att vara fastskruvat.
Det tog mej en hel del tid och verkstadshandböcker och reservdelsförteckningar innan jag fattade vad det var frågan om – speciellt som spaken såg helt annorlunda ut i verkligheten. Nu då jag hittat den så kommer jag nog ihåg att jag också tidigare sökt efter eländet. Men det var för omkring 20 år sedan. Spaken behövs ju inte i vardagslag. Den kopplar om mellan drivhjulsberoende, fritt och direkt från motorn. Drivhjulsberoende har jag aldrig behövt men spaken var i friläge så ingenting rörde sej.
Och så fick jag då igång kraftuttaget varefter hydrauliken på processorn inte fungerade. Men det kom jag ihåg att bara gällde att vänta. Elventilerna fungerar uselt så länge oljan är kall. Man måste köra på tomgång i 20-30 minuter förrän alla ventiler orkar dra. Det är vanligen inget problem om man kommer ihåg att koppla på kraftuttaget genast då man startar. Då är oljan mjuk då man hunnit till skogen.
Visst borde jag gallra i Tallmosan men jag kör inte ut på de lägre delarna där det inte finns färdiga spår som frusit. En gång körde jag nämligen ned just Belarusen med processorn på. Så vi grävde för att få upp den igen … Man får hålla sej till de högre delarna där det är känning av stenbackarna och betydligt stadigare underlag. Och så dikeslinjarna där man kan köra på vallen.
Men tiodygnsprognosen ser illa ut. Bara varmare väder Fy katten säjer jag !
