Firade midsommarafton i trevligt sällskap med mat och dryck. Men an efter att vinden mojnade och skyn klarnade upp började tankarna gå till de frostömma grödorna där hemma och det blev svårare och svårare att följa med diskussionen i sällskapet. Bad värden hålla ett öga på termometern och när han meddelade att det nu rör sig om en fyra grader blev jag tvungen att tacka för mig och söka mig hemåt för att efter bästa förmåga skydda vad som skyddas kunde. Visst är man medveten om den finska sommarens nyckfullhet och att det kan vara kallt mitt i sommaren har jag upplevt förut. 2009 för att ta ett exempel hade vi minusgrader alla månader under året.
Trots att vi inte har djur så är det ändå 24/7 som gäller om nu inte själva arbetet så i alla fall ansvaret och beredskapen att skydda grödor och hålla anläggningarna i gång. Hur man än vänder sig så finns åtminstone en del av tankarna där hemma det är nu bara så och inte mycket att göra åt, men visst önskar man att man åtminstone kunde få fira midsommar utan att oroa sig för nattfrost. Dylika tillfällen är det nästan så att man önskar att den så kallade globala uppvärmningen skulle börja göra sig påmind. Pump-, gurk- och bönväxterna kan ändå skyddas med hjälp av täckväv men under hemfärden passerade vi grannens rågfält som också står i blom och därmed är extra frostkänsligt och man frågade sig hur det blir med den. Likaså gick mina tankar till kumminåkern som också blommar där är det svårt att göra nånting åt saken annat än att hoppas på det bästa.
Snabbinkallade lite hjälp med vävarna som redan vid 1-tiden började frysa ihop.Termometern på husväggen visar +0,9°C men vid närmsta vägväderstationen har temperaturen redan sökt sig under nollsträcket och det återstår ännu några timmar innan solen börjar värma igen.
Trevlig fortsättning på midsommaren vill jag ändå i samband med detta inlägg passa på att hälsa Er.
För en knapp månad sen gav jag mina synpunkter på det här med hårda vindar. Då var det frågan om varm sydostlig vind som pinade växterna, den här gången är det nordliga till nordostliga vindar som har varit i farten och inte alls bättre det heller dessutom ser det ut att lugna till i natt vilket medför risk för nattfrost. Så nu har täckväven som vi tagit bort från de tidiga planteringarna som vi börjat skörda lagts ut igen på de frostömma pump-, gurk- och bönväxterna eller rättare sagt det som är kvar av dem sen stormen. Eller storm och storm vi hade väl en 12-14 sekundmeter med upp till 20 sekundmeter i byarna så meteorologerna klassar väl det som “hård vind” men det räcker bra till för att förorsaka problem, vi var till och med utan el i närmare 2 timmar. Lite bilder får illustrera “stormens” framfart.
Igår kväll meddelade morsan att en del av pilträdet blåst ner så i morse begav jag mig till skogen för att hämta motorsågen som lämnats kvar där i väntan på att röjningen av dikeslinjerna skulle återupptas. Pilträdet som torde vara det äldsta i Solf planterades, enligt vad jag hört, av min pappas faster nån gång i slutet av 1920-talet. Det har ibland hamlats (sågats kraftigt tillbaka) och en del röta har uppstått i det sköra virket. En gren på motsatta sidan strök med i samband med slaskrörsgrävningen i fjol så vinden fick väl lite bättre tag i den del som nu föll.
Det blir antagligen till att korta ner de kvarvarande grenarna också för att undvika ytterligare skador.
Även gurkorna och bönorna har farit illa i den hårda vinden. Gurkorna blir nog kraftigt decimerade efter vad det ser ut, det vill sig inte alla gånger 🙁 Bönorna tror jag har större chans att repa sig.
Plantorna blåste av och eftersom det är nedanför tillväxtpunkten finns det ingen chans för nya skott att skjuta fart 🙁De vindpinade bönorna har dock större chans att repa sig trots att en del blad blåst sönder.Det blev också att skyffla fast bäddplasten som hotade blåsa iväg.
Jag är väl inte så där speciellt vidskeplig men fredagen den 13:e var ingen lyckad dag denna gång.
Torrt i skog och mark.
Noterade också i samband med att jag hämtade sågen att det inte endast är åkrarna som är torra, det är också torrt i skogen. De få blåbärsblommor som pollinerats har det torrt och blåbärskarten såg liten och klen ut så får vi inte vatten snart blir det nog klent med bärskörden. Lingonen blommar ännu men det finns riska för att de blommorna fryser om det nu blir nattfrost.
Vädret är ojämnt och brodden är ojämn detta ovanligt ovanliga år. På 60 år har inte två år varit likadana så hur skall man lära sej vad som är bäst ? I år gick det så att de tidigast sådda åkrarna är sämst och de som är två veckor senare sådda ser betydligt grönare och jämnare ut. Utom för de grannar som sådde redan i april – deras åkrar ser bra ut.
Orsaken är förstås det 60 mm regn som kom genast efter sådden av de första åkrarna. I svackorna finns nästan ingen brodd alls och marken är så hård att det inte syns spår av traktorn nu då jag sprutar. Men den senare sådda brodden är jämn och fin. Fast på de tidigare sådda åkrarna finns det också en massa grönt – ogräs.
Jämför med de två veckor senare sådda åkrarna:
Nästan inget ogräs alls. Det hade lönat sej att vänta med sådden men det krävs mycket starka nerver då grannarna hade sått två veckor tidigare och det utlovades regn. Och helst bör man också ha en förmåga att se in i framtiden …
Fjolårets besprutning mot kvickrot lyckades ganska bra men visst finns det kvar på de värsta åkrarna. I år ser man också stor buskar med baldersbrå som är ett eländigt ogräs eftersom det växer upp så snabbt på våren där det övervintrat. Man måste spruta tidigt med stark dos för att få bort det. Och det är ingen bra idé att ta lätt på baldersbråets bekämpning – det vet alla som försökt tröska en åker med en massa baldersbrå. I år testar jag ett nytt medel, Ally Class, som skall vara effektivt mot baldersbrå. Tidigare har jag kört med MCPA och sen besprutning eftersom vi haft tistlar men de tycks nu ha försvunnit utom på ett par fläckar.
I en dagbok av min farmors kusin finns 1907 en anteckning om hur man rensade tistlar för hand i sädåkern. Alla gröna romantiker är välkomna hit för att uppleva denna gamla odlingsmetod. Jag har dragit upp tistlar för hand i trädgården men är inte speciellt intresserad av att gå igenom 36 hektar med den metoden.
Nu testar jag den nya spårmetoden. Vid sådden lämnade jag 40 cm emellan efter 2:a, 6:e, 10:e, osv. varvet. Nu kör jag sprutan så spåret är mitt framför traktorn och det går mycket bra. Sprutandet blir effektivare och det blir inget dubbelt eller lämnat emellan. Egentligen är det bättre än att lämna spår för hjulen vilka är svårare att följa. Den här korta brodden reser sej snabbt så det blir inte spår efter traktorn alls – speciellt som det nu är så torrt. Jag sprutar sällan annat än mot ogräs en gång på försommaren.
Men jag kunde konstatera att såmaskinens spårmarkering fungerar bra. Jag hade nämligen vid sådden i misstag kopplat på den vilket resulterat i en ganska randig sådd. Till all tur bara på ett litet område. I alla fall tror jag att jag i framtiden håller mej till den här metoden med att lämna emellan 40 cm var fjärde varv. Sprutan är 12,5 meter och såmaskinen 3 meter så det blir en perfekt spårsättning. Förstås skulle 20 cm mellanrum räcka till men det är svårt att köra så precis – speciellt torra år då man har svårt att se såmaskinens markering.
Här syns den randiga delen med litet för mycket spårmarkeringar. De ljusa fläckarna är hopar av halm som fastnat framför såmaskinen vid sådden. Det var ganska besvärligt på den här mullåkern. Där jag inte harvat alls på våren gick det bättre. Nu håller jag också på att installera nya tandade tallrikar på såmaskinens gödselbillar (som är längst fram) så jag hoppas att de bättre skär igenom halmen i framtiden.
Det har mest varit byggarbete med det brandskadade köket sedan 10 maj. Men jag hoppas rivandet nu är slut så vi kan börja bygga upp det igen. Det har varit långa dagar med 16 timmars arbete. Flera gånger har jag börjat skriva till Bondbloggen men efter att ha somnat över tangentbordet har jag insett att det varit bättre att hasa sej till sängen i stället.
Den närmaste framtiden ser ganska utstakad ut. Det gäller att spruta litet ännu men vissa åkrar är sådda så sent att det blir en paus. Köksarbetet blir nu att få golvet i skick så vi småningom kan börja sätta in köksinredningen. Vi har ett litet reservkök men det är ganska trångt så det blir en lättnad att få flytta tillbaka till stuvun igen. Och ute i verkstaden står en mängd maskiner som väntar på att bli reparerade …
Här brukade det vara försommartorka men kanske man måste ändra på sina förväntningar nu då det varit flera blöta vårar. I år var det torrt i april men sedan började det regna i maj och vill inte sluta. Broddarna från april ser fina ut men det som såddes i maj är ganska dåligt. Det såg inte så illa ut efter sådden men det senaste regnet har fått en hel del att drunkna.
Förr hade man ett grymt besvär med att få stenhårda lerkokor till nån sorts såbädd men inte är det här bättre. Våra täta lerjordar klarar inte av dessa regnmängder fastän vintern var riktigt bra och tjälen smulade sönder leran så vi hade bra såbädd i år. Våra åkrar är också ganska platta med en hel del svackor.
Jag är rätt så envis men få se om jag skall bli tvungen att gå tillbaka till plöjning. I år var det inget problem med sådden utan det är nu efter sådden som vätan ställer till med elände. Tallriksharvningen gav god såbädd men har inte lika bra tålighet för väta som plöjning. Plogen lämnar fåror under såbädden som leder bort överloppsvatten.
Det som är sått till sist gav bättre brodd än det som såddes i början på maj … Regnet på 60 mm var för mycket. Förr hette det att regn före johanni går direkt i bondens lårar (i form av god skörd) men det tycks inte gälla mer. Klimatförändringen lär ge ett regnigare klimat och tills vidare tycks det stämma. Nu vill jag inte ens höra talas om regn mera före johanni.
Lite regn gav mig en ledig kväll eller egentligen hade det funnits massor att göra men tog ändå soffan i besittning för att lite minska på sömnskulden. Förra veckans regnskur och värme satte fart på växtligheten så det blev normal vårbrådska till sist. En tidig vårbruksstart medförde att arbetena kunde göras under dagtid och ändå hinnas med men nu blev det att ta småtimmarna till hjälp för att få den sista spannmålen i jorden. Ja riktigt färdig med spannmålssådden är jag inte, jag har en hektar kring grönsakslandet kvar att så men det var så mycket kvickrot där att jag måste få bukt med den innan sådden.
Tack vare bra belysning på den nyaste traktorn är det inga problem att dra ut på dagen lite 🙂
Utdragen spannmålssådd
Min målsättning är att få all spannmål sådd på en gång för att rationellt kunna sköta besprutningar och andra skötselåtgärder så att de stör grönsaksodlandet så lite som möjligt. Nu såddes det första rekordtidigt den 27 april och nu en månad senare eller natten till den 28 maj sådde jag sista kornet förutom den där hektaren som återstår kring grönsakslandet i kyrkbyn. Att det nu blev så här beror inte på vädret denna gång utan på att jag fortfarande saknar egen såmaskin på grund av branden och på sena gödselbeställningar / -leveranser. Grönsaksplantorna var inte klara för plantering då jorden redde sig rekordtidigt men spannmålen kunde jag gott ha sått i månadsskiftet april-maj om inte om varit. En månadslång spannmålssådd har jag inga erfarenheter av från tidigare men det som såtts senare har ju grott betydligt snabbare så skillnaden i utveckling behöver ändå inte bli så stor i slutändan.
Markstruktur
Att marken förskonats från hårda regn under hela våren är väl kanske den största orsaken till att marken redde sig fint i år. Att tjälen gick tidigt gjorde också att jorden torkade upp jämnt och snabbt överallt utan besvärliga blöta tjälhål. I mitt inlägg om harvningen lade jag in en teori om att sätta lock på jordytan för att förhindra onödig upptorkning och jag får nog så här i efterskott konstatera att åtminstone i år och på mina jordar så fungerade teorin också i praktiken. Lite bilder kanske förtydligar saken.
Välbevarad markfukt gör det lätt att se körmarkeringarna till och med in på småtimmarna. Bloggkollegan Kalle skrev i sitt inlägg vilse i öknen hur svårt det var att orientera sig på de jämngråa fälten men här har “locket” bevarat markfukten väl. Fältet såddes natten mellan 17 och 18 maj och hade harvats 3 ½ vecka tidigare. En närbild nedan för att ytterligare påvisa fukten i jorden.
I harvningsinlägget skrev jag att 2,5 hektar lämnats oharvat och det passar bra som jämförelseobjekt. Det här fältet såddes 19 maj och harvades kvällen innan. Här är det mindre markfukt kvar och på det jämngråa fältet hade det varit betydligt svårare att skilja sått från osått om det inte varit för att harvränderna går diagonalt i förhållande till såraderna.
En tidig harvning med senarelagd sådd ger också möjlighet till att bekämpa ogräs mekaniskt. Här har marken legat orörd sen harvningen fyra veckor innan sådd och en hel del fröogräs har grott och “tas nu om hand” av såmaskinen i samband med sådden. Också här syns “lockets” fuktbevarande effekt.
Sen då?
Som sagt sådde jag kornet rekordtidigt den 27 april, att det sen efter valborg blev kallt i över ett par veckors tid ledde till att det tog två veckor innan de första sylarna av brodden syntes och utvecklingen var långsam fram till förra veckans värmebölja. Denna veckas återgång till “långkalsongsväder” med hårda nordliga vindar sätter återigen sordin på utvecklingen så att nu en månad efter sådd har den första kornsådden nått 2½-bladsstadiet. En ovanligt långsam start med tanke på att den såddes på vårplöjd åker som annars brukar leda till att jorden värms upp snabbare. Att jag sådde det vårplöjda till först är jag glad över för det hade nog inte grott så här jämnt om jag sått det senare med tanke på den torra våren.
Även havren grodde jämnt tack vare “lockharvningen” och kolla in vilken fin grynstruktur jorden har i år. Noterar lite bruna bladspetsar men antar att det beror på den hårda kalla nordanvinden de senaste dagarna.
Lärdomarna från i år är således sammanfattningsvis att “harva när du kan och så när du vill”.
Nu är ju skörden långtifrån bärgad men så här långt ser alla mina broddar bra ut. Senaste nytt från lantbruksstatistiken meddelar också att det i år växer mer spannmål på de finländska åkrarna än vad det gjort de senaste fyra åren, vad det sen medför i slutändan får vi se.
Alternativa metoder.
Eftersom jag sått lite nu och då när jag haft tid och tillgång till såmaskin och gödsel har jag inte riggat upp desto vidare påfyllningsstationer för spannmålshanteringen. Testade i stället lite alternativa metoder som jag i efterhand bedömer utvecklingsbara. Att fylla såmaskin med skopa fungerade riktigt bra, nu råkar min snöskopa ha gallervägg i bakkanten så jag kunde inte fylla den helt men en ny skopa står på inköpslistan och den kommer nog att sakna galler efter årets erfarenheter. Lagras utsädet i lösvikt fungerar det riktigt snabbt och bra. Minns att grannen lagrat spannmål i plansilo och att lastbilschauffören vid leveransen något förundrades över hur länge det skulle ta att fylla bilen med hjälp av frontlastare men att farhågorna kom på skam när han konstaterade hur fort det gick.
Gödsel har jag också tidigare hanterat med eltrucken då jag slipper bättre till med den. Så kombinationen snöskopa för utsäde i lösvikt och truck för gödselsäckshanteringen blir nog använd här framledes också 🙂
På något sätt är vårsådden det arbete som är det allra viktigaste för bonden. Efter den långa vintern börjar föregående års vedermödor vara glömda och själva livet börjar liksom på nytt. I all synnerhet i år var hasi för vårsådden som att vända ett nytt blad. Traktorn gick sönder, det regnade en vecka och köket brann så nu känns det bra att ta bort dubbelhjulen och olja in såmaskinen.
På lördagen sådde vi den sista biten. Brodden kom upp rekordfort i högsommarvärmen så den sena sådden blev ganska bra kompenserad. För grödorna är värmesumman helt avgörande – inte almanackan. Så sist och slutligen förlorade vi bara ett par veckor eller mindre. Och brodden ser snygg och jämn ut i år. Det får man tacka den snöfattiga vintern och tjälen för.
Det som ännu kan förstöra grödan är om regnen som börjar snart blir alltför häftiga. På leråkrar som såddes före förra regnveckan har brodden drunknat i svackorna. Då kom det omkring 60 mm så jag hoppas det inte blir lika mycket nu. Kallt blev det också. Från +30 grader till +8 är en ordentlig omsvängning vilket tyvärr börjar bli allt vanligare numera. Regnet behövs inte för det finns en hel del fukt i jorden ännu.
Vädret är en outsinlig källa till kommentarer. Det är inte bara vi som är bortkomna utan metereologerna har också svårt med sina prognoser. En prognos hotar med 46 mm regn på söndag medan en annan anser att det inte blir regn alls. Prognoserna ändras dessutom hela tiden.
Det blev litet paus i köksreparationerna men nu skall vi fortsätta. Det går ju bra fastän det regnar. Innertaket skall målas och det behövs minsann. Taket till vänster är nytt medan det gamla taket syns till höger på bilden.
Men snart skall ogräsen sprutas. Vi har en hel del baldersbrå och det är svårtbekämpat om plantorna blir för stora. Fjolårets kvickrotsbekämpning lyckades utmärkt men tyvärr blev det vissa fläckar obesprutade och nu syns de mycket tydligt.
