väder – Sida 7 – Bondbloggen

Kort vårsåddsväder

Nu blev det paus i vårsådden för det började regna i går kväll. Före det var det segt med upptorkningen och egentligen var det lämpligt väder bara i två-tre dagar. Vi hann i alla fall så det mesta. Vi har kvar fjolårets gröngödslingsvall men den måste först hackas förrän den kan sås. Och till det behövs torrt väder vilket inte alls är i sikte. Tvärtom hotar prognoserna med 25 mm regn på torsdag.

Det har varit varmt väder med upp till +26 grader men åkrarna vill inte torka upp. Det var ingen tjäle i vintras och inte heller året före så ytan är tät och seg. I svackorna stod det länge vatten som bara kan försvinna uppåt. Bottnen på svackorna är så igenslammad att det nästan är som om det fanns plast i botten. Värst är det i skogsåkern Aaltjäärri där det ännu står vatten.

Vi försökte så där för ett par dagar sedan men det gick dåligt att ens komma ett varv runt så jag måste bryta upp den sega ytan med den gamla S-pinnharven. Den är för lätt och för mjuk för att harva plogtiltor i vår hårda lera men det gick bra att bryta den igenslammade ytan med den. I går morse så harvade jag åkern och på eftermiddagen gick den att så (utom svackan med vatten). Det fanns också en del mulljord i den lägre delen av åkern.

Utanför skogen gick det bra att så då värmen och blåsten hade torkat upp. Bara i ett par hörn nära skogen fanns det vattenpölar som jag måste lämna osådda. På sina ställen började ytan redan bli hård men Rapiden har så mycket tyngd på tallrikarna att de nog skär igenom den. Det blir tunna djupa skåror där tallriksbillarna har gått. Men det har visat sej att utsädet gror bra i bottnen på skårorna där det finns en hel del fukt. Att skårorna inte kläms fast är bara bra för då får rötterna också luft.

Direktsådd

Ibland har det varit problem med att halm fastnat framför billarna men i år var det inget problem att så. Möjligen kan det bero på att halmen inte var så torr och lätt att den började samlas framför billarna. Nu skar tallrikarna genom halmen.

Vårsådden kom inte igång så tidigt här hos oss men det berodde närmast på kölden i början på maj. Ganska länge var det frost på morgnarna. Sedan slog vädret plötsligt om och det blev riktigt varmt. Vi har en björk framför ladugården som visar när man skall börja så: Sååanbjärtjin. Den är litet senare än andra men då den börjar få löv så är det dags.

**Sååanbjärtjin** (i förgrunden) den 13 maj 2021

Förr började man harva i god tid och om det var spitjitt (vått) så måste man låta det sjtjinas (torka) förrän man sådde. Det var hårda bud att köra första gången över plogtiltorna. Tänderna klapprade och man flög ofta upp till taket i traktorn. Vi har också ett halvt dussin framhjulsspindlar som inte klarat av hackandet mot tiltorna. Senare bytte jag hela framaxeln på MF-165 till en HD-axel från MF-185 som var betydligt kraftigare. Den har hållit – men så har vi också slutat plöja.

Nu har vi bara gröngödslingsåkern kvar. Den skall först hackas för annars fastnar såmaskinen fast i det omkullslagna vallhöet. Tyvärr gick det inte att spruta den i höstas så jag körde glyfosat på den för nån vecka sedan. Det borde ha varit lämplig tidpunkt för kvickroten som just fått 3-4 blad. Vallen var så kraftig på den här åkern att vetet skulle ha haft stora problem att konkurrera med den utan sprutning.

Det var tre bråda dagar men nu är det mesta i jorden och vi måste vänta på bättre väder för att kunna så gröngödslingsvallen. Men prognoserna ser inte bra ut.

Träd över traktorn

Det gick för bra med skogsarbetet. Inga större sönderkörningar och vägarna var fina. Tills i går. Det var varmt och regnade så vi körde inte ut nånting men jag fällde en del torra träd och det var ett ganska besvärligt arbete. Det visade sej att en del var ruttna och i regnet hade jag bråttom hem så jag blev oförsiktig. Vanligen svänger jag traktorn så att trädet faller bakåt men nu tyckte jag att det fanns gott om utrymme på sidan. Problemet var bara det att trädet var så ruttet i roten att det brast nästan genast och föll åt sidan – rakt över traktorns motorhuv.

Jag kunde lyfta bort trädet och köra hem men märkte att oljetrycket blev dåligt. Det visade sej att en slangstump till oljekylaren som finns framför kylaren hade brustit och oljan pumpats ut. Det var inte stor sak att byta ut den korta slangstumpen men man undrar hur lagren i motorn klarat sej då oljetrycket försvann.

Övre delen på kylaren blev också litet intryckt men det gör inget. På Belarus är kylaren ihopskruvad av tre delar med gummipackningar emellan. Jag har redan funderat på att byta packningarna (79 cent per styck) och det blir väl gjort i sommar. Nu gäller det bara att få igång traktorn så vi kan köra ut det sista virket från skogen. Det mesta går med lilla lastaren på Zetorn men vi har ännu ett par stora svarvstockar som skall köras ut.

Skogsarbete tar hårt på maskinerna och inte blev det utan problem i år heller. Men jag kommer nog att vara försiktigare med de torra träden i framtiden. Granbarkborrar är tyvärr ett bekymmer i de här trakterna.

Annars är det varmt och idag regnar det inte heller. Åkrarna är fulla av fåglar (två tranor, en bunt gäss och en massa tofsvipor). I skogen gnager älgarna barken av alla aspbitar som vi har fällt. De är hungriga nu. Enligt statistiken finns det 3,5 älgar per 1000 hektar i södra Finland och eftersom vi har fyra här i vår skog så har vi samlat ihop alla i den här trakten.

Det finns ännu mycket snö i skogsgläntorna men ute på åkrarna börjar snötäcket försvinna. Och i trädgården blommar snödropparna för fullt.

Skogsspurten

Det var prima skogsväder ännu i förrgår men i går började det bli för varmt. Visst håller vägarna ännu men prognosen hotar med mera värme. Nu går det inte att hugga mer än man får ut genast. Förstås kan det bli ordentligt kallt ännu i april men det är obönhörligen slutspurt i skogen nu.

Vi har de flesta stockarna utkörda till allmän väg redan så det ser bra ut. Men i skogen finns det ännu en hel del stora granar som borde tas ut så fort som möjligt. Ännu i går hittade jag ett bålaträä och det finns troligen ännu fler. Man upptäcker dem inte utan vidare eftersom hela biten är full av riktigt stora granar. Det senaste var ungefär 75 gånger 94 centimeter i roten men det var en rot som stack ut extra mycket. Till all tur så var det litet avlångt så med litet trixande så kunde jag såga av det med ett 15″ svärd (38 cm) men det var på gränsen. Jag har ett 20 tums svärd (50 cm) men det passar inte på de små sågarna – det var till den stora Jonsered 2095 på 90 kubik. Den är sönderplockad men jag måste tydligen sätta ihop den igen.

Det var en tid sedan vi senast högg där vi nu är. Då tog vi bort en hel del av de stora granarna men de som blev kvar har växt till sej ordentligt. Jag mätte årsringarna på en och det gick fem ringar på en centimeter så tillväxten av diametern var två centimeter på fem år och det är ganska mycket. Om de växer för mycket så blir det problem att sälja stockarna för det finns en maximalt tillåten diameter som för svarvstockarna är 75 cm.

Det var inte så lätt att fälla trädet. Det stod alldeles invid en rå och man vill ju inte att det faller på grannens sida för det kan förorsaka en ordentlig lucka med sina grova och långa kvistar. Det blev att vänta tills det blåste från rätt håll för med så stora träd så är också den stora lastaren ganska hjälplös. Helst borde det ha varit sydostlig vind men det gick också med sydvästlig som det var i går. Man kan fälla fastän blåsten kommer från sidan men inte emot blåsten. I går blåste det en hel del men det kom i pustar och det var litet lugnare då jag sågade av trädet. Och ibland har man tur – det föll precis på vägen så inga småträd skadades. Men det var ett drygt arbete att kvista det för det hade stått ensamt och var verkligen ludet.

Lika god tur hade jag inte i förrgår då jag fällde ett litet mindre träd. Det visade sej vara ruttet på ena sidan så gångjärnet höll inte och det föll mitt i småskogen och tog omkull två mindre granar. Det var harm för vi försöker spara de små och mellanstora träden som har god tillväxt. Det visade sej att det inte var rotröta utan troligen en skada från en körväg. Man ser att rötan inte är mitt i trädet utan på ena sidan. Då jag kapade bort en tre meters bit så var trädet helt friskt. Det visar att körskador inte är bra och kan förstöra ett träd. Detta gäller speciellt gran för tallen klarar sej ganska bra att lappa ihop skador med sin kåda.

Förra veckan så högg vi också i en annan skogsbit som tyvärr har en hel del torra träd. Det blir bra flisved men visst blir det förlust eftersom träden inte duger till stock. Det är troligen barkborren som tagit livet av träden och det var delvis riktigt stora granar.

De torra träd som inte hunnit ruttna tänker jag såga till eget virke. Kvaliteten blir inte så bra men det duger bra i många sammanhang. Man kan få litet mera sprickor och stickor då man sågar torrt virke och det sliter mera på sågkedjan men det går om man filar litet oftare. Hållfastheten blir sämre så man skall inte använda det virket till viktigare konstruktioner och inte är det något möbelvirke. Torra träd är utmärkta som ved om de inte stått så länge att de börjat ruttna. Man kan klyva kubbarna till ved och bränna direkt. Men då skall man hugga dem medan de står. Om de fått ligga så samlar de snö och is och måste torka på nytt förrän man eldar med dem.

I fjol eldade vi inte alls i spisen men i år var det ett par veckor så kallt att man gärna satte eld på morgonen. Det gick fint att tända med de torra klabbarna men man måste hugga dem i riktigt små späntor då man tänder. Då går det bra att tända med litet tidningspapper och jag använder alltid en enda tändsticka. Men det går inte att sätta en tändsticka direkt mot en stor vedklabb. Poängen är att späntorna inte skall var mycket större än tändstickan för att det skall börja brinna. Sedan matar man på med allt större späntor och vedträn och då man fått ordentlig eld så kan man bränna de grova klabbarna.

Största delen av de torra träden flisar vi och det blir ju mycket och bra flis av stora torra träd. I februari började jag undra om vi har tillräckligt med flis för i år. Det gick åt en hel del då det var -20 eller -25 grader ute. Men det går bra hela mars och troligen också hela april. Sedan går det inte åt flis just alls i maj och på sommaren är värmen vanligen avstängd hela tiden.

Förutom torra träd så har vi en intressant gran på ovan nämnda skogsbit. Det är en gran som stjälpt mot en tall men fortsatt att växa.

De torra kvistarna kan vara mycket styva och de tog bort verktygslådan från traktorn som hamnade under bakhjulet. Den lönar det sej knappast att försöka reparera så det blir att fundera ut ett nytt sätt att förvara den skogsutrustning som inte ryms i hytten. Plåt kommer jag knappast att använda mera så det blir nånting med trä och gummiskivor men det måste vara starkt för de torra kvistarna i skogen kan riva bort både ett och annat.

Till sist en hälsning från vår Hälge. I förrgår stod en älg och skalade barken av de aspar som vi fällt. Den såg upp en stund då jag körde hem men fortsatte sedan att äta. I går såg brorsan fyra älgar som låg och vilade sej och visst fanns de i skogsbacken då vi körde hem. Se på aspbiten till höger i bilden nedan – den är ganska välbarkad …

Sol och vår.

Det har mer eller mindre blivit tradition att YLE eller Rundradion som Nisse brukar kalla dem ringer upp så här års för att höra hur läget ligger vad gäller snö- och tjäldjup samt lite spekulationer kring när vårbruket kan inledas. I morse var då så dags för vårens rapport, tänkte att jag kan dela inslaget här också även om någon säkert likt vår trogne kommenterare Micke kanske hörde den på radion eller har hittat länk till arenainslaget på Yle Österbottens nätsida. Blev en ganska uttömmande rapport men kan betona att det gäller läget här i Solf med omnejd, såg när jag körde söderut i veckan att söderom Övermark tunnar snötäcket ut så där tror jag nog att tjälen har ett fastare grepp om jorden än härifrån och norrut

Har också en del skogrelaterat material jag ska försöka få till så småningom. Kan avslöja så pass att det är inte bara i Nisses skogar granen växer bra.

Länk till radiointervjun här. Och en facebook livevideo från mätningsdagen här

God fortsättning på veckan.

Svarvstockar

Det ser ut att bli en hel del svarvstockar i år så jag tänkte skriva ett särskilt inlägg om dem. Dessutom förstod jag att det inte går att sälja dem överallt så det kan vara nytt för många. Vi har ju den fördelen att vi bor nära till Kymmenedalen som i många hänseenden är ett centrum för virkesförädling med en massa sågar och fabriker.

En svarvstock (gran) kan hos oss vara 58 dm (man mäter oftast stockars längd i decimeter) eller 39 dm lång. Det speciella är att medan en vanlig stock får vara högst 55 cm i diameter så får svarvstocken vara upp till 75 cm. Dessutom får den vara litet krokigare än en vanlig stock (eftersom den kapas i kortare längder förrän den svarvas) och det bästa här hos oss är att den får ha litet röta – men det måste vara hård röta bara i mitten så att den hålls fast i svarven. Mitten blir ju ändå kvar efter svarvningen. Tjockleken varierar litet från år till år men måste vanligen vara minst 26 cm i toppen.

Vi har en hel del stora granar som är litet krokiga och är rötskadade. Eftersom kroken och rötan oftast är i den nedre tjocka delen av stammen så är det många kubikmeter som inte duger till vanlig stock. Och så betalas det mer för en svarvstock än för vanlig stock … Vanligen blir det inte så många svarvstockar men i år har vi en bit med ovanligt många stora granar. En av de större var ungefär 150 år gammal.

Att gallra med motorsåg blir inte till nånting. Det tar mycket tid och blir inte många kubik så jag försöker sköta all gallring med den lilla traktorprocessorn (Hakki 400 från 80-talet). Det går mycket snabbare med den. Då fäller vi bara med motorsågen och kör sedan träden genom processorn varvid de blir i lämpliga hopar med en gång. Speciellt granar har så små kvistar att de far genom processorn på några sekunder. Man måste ha fart på rullarna så att kvistarna slås av mot knivarna av trädets fart.

Men en stor gran lönar det sej att kvista och kapa med motorsåg. Processorn klarar bara av omkring 30 cm stammar och vi har betydligt grövre. Att kvista och kapa med motorsåg tar litet tid men ger på grövre träd ganska snabbt en mängd kubikmetrar. Vi fäller med lastarens bom mot trädet så att vi får rätt riktning utan problem. Dessutom kan man lämna större “gångjärn” så det är säkrare och snabbare att fälla. Med lastaren kan man sedan lyfta upp trädet ur snön eller dra det till ett lämpligare ställe för kapning. Och förstås rada virket i hopar.

De granar vi har fällt i år har ofta gett en eller två svarvstockar från roten och dessutom två ordentliga stockar. I går fällde jag en kandidat till årets bålaträä som gav två svarvstockar och två 52 dm vanliga stockar. Den var 70 cm i diameter. Ett vanligt 13″ svärd räcker inte så jag måste söka fram mitt gamla 15″ (38cm) svärd som tyvärr hade hamnat under ett träd och blivit krokigt. Men jag satte det i skruvstädet och böjde försiktigt tillbaka. Inte är det riktigt rakt men det går att såga med det.

En kandidat till årets **bålaträä** (70 cm)

Om man ser på stubben så är årsringarna ganska stora. Det är inte så underligt för det har växt invid åker nära ett dike och har fått både ljus och vatten. Sedan gällde det att köra ut stockarna och då måste jag lyfta på och av dem med stora Farma 8,5 för den lilla Farma 4,6 klarade inte av att lyfta dem. Och så är räckvidden för den lilla alldeles för kort.

På bilden ovan är rotstocken längst ned till vänster. De andra svarvstockarna är inte heller så små så vi vågade inte lasta på mer än nio . Man får litet fel uppfattning då man sysslar med de här stora bjässarna. De vanliga stockarna ser ut som massaved och jag måste mäta och kontrollera för att sedan märka att de inte alls är så små.

Utkörda svarvstockar (till vänster) och vanliga stockar (till höger)

Om man jämför på bilden ovan så ser man att träden gett en stor andel svarvstockar. Även om de vanliga stockarna ser ut som pinnar så är de inte alls så klena. Ett litet problem med svarvstockarna är att de är så långa att resten av trädet är svårt att kapa till normala stockar. Längden räcker inte till fem stockar ifall de två första är 58 dm. Och ofta blir då de mindre stockarna ganska långa. Helst skulle man hålla sej till 49 och 52 dm.

Närbilden visar att det finns litet röta (eller åtminstone färgfel) i en del stockar. Men det är inte många i år. Vi har haft ganska litet rötfel där vi hugger i år (peppar, peppar – ta i trä). Ibland har den första stocken i roten gått förlorad och det är inte alls roligt att hugga på sådana ställen.

Vädret har varit fint i början på mars. Sön for ihop av slaskvädret i slutet på februari som också gav isvägar. Isvägar är bra för de smälter långsamt så jag räknar med att vi klarar oss hela mars nu. Det blir fyra dagar med plusgrader men sedan blir det kallare igen. Nu gäller det att fälla och köra ut för brinnkära livet …

Ingen bananodling än

Den globala uppvärmningen har ännu inte gått så långt att vi kan börja odla bananer. Det har varit en riktig vinter med -26 grader och en hel del snö – raka motsatsen till fjolårsvintern som var varm och utan snö. Det är inte bara här utan det har varit -26 grader också i Tyskland. Man undrar om Nordpolen flyttat söderut …

Skogsvägarna har blivit fina efter det att vi kört upp spår och det har frusit. Litet ojämna har de varit men i går körde jag med frontlastaren och jämnade ut dem så de är som landsvägen nu. Tidigare vågade man inte köra med skopans bett nere eftersom marken inte hade frusit men nu går det bra att köra snö – leran är stenhård där man kört. Men utanför vägarna är marken fortfarande ofrusen under snön.

Traktorerna skall ha motorvärmen på i ett par timmar förrän man startar och sedan är hydraulikoljan styv ännu nån halvtimme. Jag börjar fundera på att byta till riktig hydraulikolja i Belarus som har skild hydrauliktank – Zetorn använder samma olja som växellådan. Nu använder jag Monitra till allt (utom sluväxlarna) vilket ju är mycket bekvämt. Dessutom är det en hel del billigare. Hydraulikoljan måste ofta fyllas på då lastaren läcker eller slangar brister. Men Monitran är sämre i kallt väder än riktig hydraulikolja.

Det är -5 grader i solen men vi hugger på norrsidan och där är det betydligt kallare (-18). Dessutom blåser det från norr så man kan inte stå och prata nån längre stund. Det är i alla fall varmt i hytten på traktorerna sedan jag installerade värmefläktar i hyttaket för att hålla rutorna isfria. Vi sitter en hel del i hytten eftersom vi använder traktorn för att fälla och plocka ihop. Lastarns bom är mycket starkare än ett vippjärn – speciellt eftersom den bryter så högt upp på stammen. Med den kan man fälla åt det håll man vill (utom i motvind) och så är det mycket säkrare eftersom man inte behöver såga gångjärnet så smalt.

Vi hade också besök av tre älgar som var nyfikna på vad vi sysslade med. De är inte alls rädda för traktorn men börjar man gå emot dem så försvinner de. I går kväll då vi kom hem vandrade också tre älgar över våra åkrar vilket är ganska vanligt.

I gammal skog får man lätt fel perspektiv. Vi hade tre aspar som vi ville ha bort. De såg inte så stora ut men det var med nöd och näppe som svärdet (13″) räckte till för att fälla dem. Det blev sju tre meters bitar plus en massa ved. Det behövs inte många sådana aspar för att få ihop till minimimängden (10 kubikmeter).

Intressant nog gick stockpriserna upp vid årsskiftet fastän man på hösten skrev om dålig efterfrågan. Vi få nu omkring 70 euro per kubik och litet mer för svarvstockarna (minst 26 cm i toppdiameter). Men det bästa med svarvstockarna är att det får finns litet hårdröta i mitten och de får vara litet krokiga. Sådana har vi en hel del och de duger inte till vanlig stock.

Jag skrev avtal med reviret om leverans i slutet av april så nu får vi se om vädret håller – liksom maskinerna och gubbarna. Det blir nästan enbart granstock i år. Där vi hugger finns just inga tallar och ganska dåligt med björk. De klenare granarna inne i skogen låter vi vara så det blir just ingen massa heller. Bara litet sulfat (eller flisved) från de rötskadade granarna som tills vidare inte varit alltför många.

Flisved behöver vi också. I fjol blev det en hel del flis kvar men i år ser det illa ut om kölden fortsätter fastän vi flisade lika många kubik (150) som i fjol. Vi måste nog öka flismängden eftersom den globala uppvärmningen inte syns här än. Det tycks komma kalla vintrar ännu. Någon enstaka köldknäpp klara vi galant med vedeldning i kakelugnarna och stuvuhelln (köksspisen) men längre köldperioder kräver mera flis.

Så nu sitter jag inne och eldar och började deklarera ifall det skulle vara fint skogsväder i slutet på månaden. Solen lyser redan ganska starkt så fastän det är -17 på nordsidan så hade vi -5 på sydsidan i solen. Nästa natt skall ännu bli kall (-25) men sedan lär det bli varmare och snart kommer mars månad. Vi fick biidjöönindjin (gödseln) hemkörd så det nya odlingsåret skall börja så småningom. Ingen vet hurudant det blir men det ger alltid möjlighet till nytt hopp.