Nu efter frosten har marken torkat upp något, eller rättare sagt jorden släpper lite bättre från rötterna. I gengäld så har blasten blivit svagare och svårare att greppa så inte vill det bli till något med skörden. Tiden går och det börjar kännas alltmer hopplöst att få morötterna skördade. Blasten är ändå inte såå dålig men lånemaskin, som jag är oerhört tacksam för att ha tillgång till, klarar inte av uppgiften när det blir så här besvärligt. Min maskin som förstördes i branden borde nog ha klarat det lite bättre och jag har ju planerat att skaffa en ny men då försäkringsbolaget inte ämnar betala mer än en knapp tredjedel av kostnaden så har det inte varit möjligt att investera. Det är ju ändå en utgift motsvarande en bättre personbil det är frågan om.
Så skrev jag förra veckan……. sen tog John Blund över och när jag ett par dagar senare skulle fortsätta med inlägget hade något hänt med bondbloggen så att “trafiken” blivit så långsam att nedladdning av bildmaterial tog en evighet, tröttnade på att vänta så det blev inget inlägg då heller. Nu efter kommunalvalet verkar ordningen vara återställd så jag gör ett nytt försök…….
Läget 22.10.
Blasten håller förvånansvärt bra trots den sena skörden men tyngden från jorden som degar fast vill dra rötterna ur lyftremmarna.
Kanske borde man bli keramiker i stället…..
I två dagar löpte upptagningen någorlunda men sen slog vintern till, hur det nu blir med fortsättning av skörden återstår att se.
Sätter in en arkivbild som exempel på hur det brukar se ut när vi skördar 🙂
Lök
Lökskörden har vi nästan klar, återstår ca tusen kilo men dom kilorna blir väl nog antagligen kvar på fältet då vi hade kallare än minus tio grader natten till söndag. Snötäcket på ett par centimeter räcker knappast till för att skydda löken.
Barnbarnen förstod också att nu måste alla hjälpa till då solen för en gångs skull visade sig. Tack vare deras hjälp fick vi rödlöken skördad 🙂
Men vad gäller gullöken räckte tiden inte riktigt till, ett par tre timmar till hade vi behövt för att få den klar.
Pumpor
Under veckoslutet höll temperaturen sig mest på minussidan så några tankar på skörd behövde man inte ha, passade på att tömma växthusets värmesystem på vatten och lite pumpor gick det också åt när det nu är tid inne för att skära ut “griinagåbbar”.
Trots den svala sommaren blev pumporna helt OK 🙂
Lite ljus i höstmörkret bidrar snön och de gula pumporna med 🙂
Det har varit otroligt lång sommar – första frosten kom 23 oktober ! Men sedan blev det helt plötsligt vinter. Ett par kalla nätter och dagar gjorde att markytan frös ordentligt. Inte ens med stora traktorn lyckades jag jämna ut vägen som har djupa spår efter den regniga hösten. Det lär bli varmare till slutet på veckan så då får jag försöka igen. Till all tur hann kabelgrävarna täcka diket i vägen men lerklimparna som ligger kvar är hårda som sten.
Jag klagar inte för det är fint att stolparna kommer bort från åkern men grävandet hindrade mej att göra ren tröskan och köra in den i ladan för där fanns en stor grushög. Så jag tänkte köra med tallriksharven i stället. Först skulle jag dricka kaffe och tog tag i bakrutan för att stänga den – sedan regnade det glasbitar. Hela rutan blev småbitar på en gång. Så det blev att åka till Ring III efter en polykarbonatskiva – glas vill jag inte mera ha som ruta. Och så plockade vi små glasbitar en hel dag. Traktorn stod utanför verkstaden och det var inte bra att lämna glas eftersom barnbarnen ofta springer och leker där. Tyvärr hann det komma snö utanpå men med värmepistol, borste och dammsugare så fick vi bort det mesta. Fast av erfarenhet vet jag att man hittar glasbitar ännu i år efteråt.
Annars var det trevligt med köld. Lervällingen frös och det blev torrt och trevligt. Jag lyckades köra fast ett gammalt dike med schaktbladet. Hade jag försökt tidigare på hösten så hade det troligen blivit en massa djupa spår efter traktorn men nu såg det riktigt snyggt ut. Där leran varit bar hade det frusit ordentligt men där det fanns växtlighet hade marken nästan inte frusit alls än. Men det hinner ännu bli lervälling …
Så var den här då den första egentliga frostnatten, väntad men ändå inte. Vi skriver ju 20 oktober så vi får väl konstatera att vi klarat oss länge i höst, minst en månad längre än normalt skule jag vilja påstå utan desto vidare statistiska beräkningar. Ändå kommer det lite överaskande, trodde att det skulle bli först nästa natt som frosten skulle bita till. Ännu sent på kvällen var det mulet och duggregnade så jag brydde mig inte om att täcka odlingarna, det är ju inget trevligt jobb att dra den våta väven. Nu är det nog för sent att skörda de sista sallaterna som stod kvar på åkern. Inga stora mängder kvar, blott någon låda, men ändå synd speciellt som de redan var sålda. Vi kunde gott ha skördat dem redan igår men ville koncentrera mig på kålskörden istället för att hoppa från det ena till det andra.
Minustecknet framför utetemperaturnoteringen kunde jag gott klarat mig utan.Höstens första ishinna på dammen vid gården.Måhända är Lollon frostskadad efter detta?
Kunde idag avsluta kinakålsskörden 🙂 Det var faktiskt uppehåll idag också det en sak värt att notera ty det torde vara tredje dagen under oktober månad som det INTE regnat. Hoppas ännu på några uppehållsdagar så att vi på allvar kan börja köra in morotsskörden i lager. Till i morgon ser det inte ut att gå vår väg i alla fall mera regn utlovas 🙁
Sakta men säkert betar vi av produkt för produkt för säsongen 🙂 Det gäller att ta fasta på de positva händelserna och samla sig till ett leende 🙂
….. som straffas så här? Det var tanken som for igenom mitt huvud i morse då jag vaknade av regnets smattrande på taket. Igår hade det ju blåst upp och torkat lite grann så jag närde lite förhoppningar om att det skulle löpa lite bättre idag. En titt på väderstation meddelade att det kommit 7mm under natten så jag förstod nog att vi var tillbaka till situationen i söndags.
Nu hade jag förberett mig på upptagning i dag och bett personalen börja lite tidigare då det utlovats bättre väder. I packeriet väntade man också på morötter att tvätta och paketera då lagret tömts under de regniga dagarna så vi låg lite efter med leveranserna. Kunderna är dock förstående och väntar tålmodigt på att vi skall få något skördat och det hade jag lovat försöka idag, men jag hade nog inte räknat med regnet inatt. Nåå, vi bökade oss igenom morotslandet och fick några lådor skördade …….. så pass att vi klarade dagens leveranser innan vi beslöt att flytta över till rödbetorna.
Det här är nu tredje hösten i rad som skörden är problematisk, eller egentligen fjärde, för hösten efter att Erik kom bort var nog den tyngsta trots att väderförhållandena var hyggliga då. För två höstar sen saknade jag en hel massa utrustning, utrymmen och maskiner efter branden och fjolårets var ju blöt, så jag hade verkligen sett fram emot en lite lättare höst i år. En klen tröst är att det är likadant för en stor del av mina kolleger, ja en del har det ännu värre efter att ha drabbats av översvämningen. Om nu inte fortsättningen blir bättre så kommer det nog att bli ont om potatis och rotsaker i vinter.
Många av oss bönder är endå så pass sega att vi inte låter oss nedslås av lite motgångar eller så är minnet för kort? En av mina potatisodlande kollegor har avslutat potatisodlingen många höstar men ändå satt nya potatisar då våren kommit. Alla när vi en förhppning om att så här besvärligt kan det ju inte bara bli en gång till…….. nästa höst blir säkert bättre. Hur som helst så måste man ta till sig de små ljuspunkter som finns ….. min för dagen är att röd- och gulbetorna är skördade för säsongen 🙂
Media är nu fullt med reportage och bilder från översvämningarna här i Österbotten och katastrofen är ett faktum för många som fått åkrar, hus och hem under vattenmassorna. Själv har jag klarat mig ganska bra även om det inte var långt ifrån att också våra grönsaksfält översvämmats, en 10-20 cm:s marginal var allt som fattades. Däremot har min bästa vän och kollega råkat illa ut då hälften av morotsarealen nu ligger under vatten, utsikterna för att morötterna skall gå att skörda är nog tyvärr små även om vattnet nu snabbt skulle dra sig tillbaka. Det tar tid för åkrarna att torka så att de kan skördas med maskiner och nu torkar jorden väldigt långsamt då det är så pass sent. Jag är nog illa rädd att vintern hinner före 🙁
En bild från kollegans översvämmade morotsfält, ingen vacker syn 🙁
Kollegan meddelade att i lager finns skörd för några veckors försäljning så fås inte mera skördat blir det att spänna till svångremmen tills nästa säsong. Detsamma blir det antagligen för hans packeripersonal också då han omöjligen kan hålla dem i arbete om inget finns att tvätta och paketera.
Fem före i den egna odlingen.
Som jag nämnde så klarade jag mig bättre, inga direkta skador men åkrarna är nu för mjuka för att det skall gå att skörda maskinellt så det blir nog att inleda veckan i samma anda som vi avslutade förra veckan, med handarbete………
Så här nära var det i den egna odlingen……….………. rådiket vattenfyllt och halva vändtegen under vatten, en 10 cm högre vattennivå och vattnet hade runnit in i odlingen 🙁
Inga exceptionella regnmängder.
Några rekordstora regnmängder är det ändå inte som fallit, här rör det sig om 70-80 mm under de senaste 4 dagarna. Jag har nog upplevt flera regn på över 100 mm under en veckas tid tidigare. Så varför blev det nu så här denhär gången? Största orsaken är nog årstiden och det faktum att marken var ganska vattenmättad från tidigare efter en lång period med låg avdunstning. Jag gjorde en hastig granskning av de lokala vattendragen på lördagen och kunde konstatera att en hel del vägtrummor nog är underdimensionerade trots att de inte är alltför gamla. Undrar om det är en beräkningsmiss bland planerarna eller en medveten kalkylerad risk för att hålla kostnaderna nere vid förnyandet av vägtrummorna?
En annan sak som också bromsar upp vattenmassorna är de buskar och träd som tillåts växa på slänterna. Erkänner att jag nog själv också är medskyldig därvidlag men har beslutat att det skall bli ändring på den saken framöver. Vissa slänter som jag haft möjlighet att åtgärda i sommar har jag redan fixat till efter att jag skaffade slyröjaren.
På slänterna närmast i bild har slänterna fixats till i sommar, slänterna högre upp på bilden står i tur så fort tillfälle ges.
Buskagen på slänterna har nog blivit betydligt vanligare sen skyddsremsorna infördes i samband med EG-anslutningen. Minns att jag vid ett besök till Holland i slutet av 90-talet förundrades över att dylika skyddsremsor inte fanns längs de holländska kanalerna utan allt plöjdes som gick att plöja. På förfrågan fick jag till svar att odlarna bötfälls vid kanalsyn om inte växtligheten tuktas. En australiensisk jordbrukare som besökte oss i augusti förundrades över den frodiga växtligheten på dikesrenarna härstädes. Då jag förklarade att vi har si och så många meter breda skyddszoner beroende på vilka bekämpningsmedel vi använder började han räkna upp vilka medel som dom kunde använda för bekämpning av ogräs på dikesslänterna. Så olika vi kan se på miljöfrågorna här i världen………
