Etikett: väder

Om inte på ett sätt så på ett annat……..

……fortsätter skörden. Behöver väl knappast meddela att det inte riktigt går som planerat just nu men det vill sig inte riktigt med skördandet. Men för att se positivt på saken så är det ju en tröst med brett sortiment….. går det inte att skörda det som växer under jorden så är det lite lättare att få in lite av det som växer ovan jord, speciellt om man gör det för hand. Lite harmar det att sådana grödor som man försökt mekanisera också verkar att bli ett handarbete, handarbete har jag ju tillräckligt av från förut så jag hade sett fram emot att få skörda lite från traktorsitsen också.

Till de grödor som jag försökt mekanisera hör löken. Löken växte länge i år då sommaren varit sval men den sena lossningen efter att blasten lagt sig efter stormen lyckades riktigt bra men sen blev det lite väl fuktigt för att den skulle torka så pass att den kunde “rulla” igenom potatiströskan. I början av förra veckan blåste det upp så jag beslöt vända löken och den torkade så pass att den borde ha gått att skörda. Tyvärr blev det att tröska lite havre efter vändningen och under tiden började det regna, hoppades att det inte skulle regna så mycket att det skulle försvåra lökskörden. Försökte faktiskt köra upp lite, bra gick det inte men största problemet var nog att löken blev så smutsig. Hoppades på en ny torr dag men någon dylik verkar det nu inte bli. Nu har löken legat så pass länge ute på åkern att jag befarar att den skall börja fara illa, så ska den tas tillvara är det bäst att börja på om det sen så skall ske för hand.

Går det inte med maskin så får man försöka för hand…… tar ju bara lite mera tid.
Sen in med löken på torkgolvet och fläkten på så att ytfukten fås bort.

 

…. eller på ett tredje…

Igår eftermiddag blev det till och med för vått för handskörd av löken, men stor efterfrågan på inhemsk broccoli sände oss ut på broccoliskörd då vi ännu har ett par sena planteringar av broccoli kvar.

Tack vare det relativt varma vädret växer broccolin fortfarande 🙂

 

…….. fortsätter skörden.

I dag stod skörd av stjälkselleri och kål i tur då regnet ytterligare förvärrades och det nog inte ser ut att bli någon morotsupptagning de närmaste dagarna. Stjälksellerin skördades till stor del under tiden som jag lämpligt fick orsak att lämna den blöta åkern för att sätta mig i den torra och varma YLE studion tillsammans med Agneta och Jacke för att ventilera ett och annat aktuellt i fredagsklubben. På eftermiddagen fanns inga godtagbara undanflykter så det blev att ta på regnkläderna igen och hjälpa till med kålskörden.

Glada vi till kållandet gå…….

 

Oxberg.

De som skidat Vasaloppet kanske vet vad jag talar om? Det är i alla fall så man börjar känna sig nu, det vill säga när krafterna börjar sina och det är lite för långt kvar för att en sista kraftansträngning skall ta en över mållinjen.

Efter att nu ha skördat mer eller mindre varje dag i närmare fyra månader så börjar det ta emot och ännu har vi bara hållit på med skörd för försäljning, någon egentlig skörd till lager har vi inte ännu fått till stånd. Och det är det blöta vädrets fel. Nåjaa, lite lök har vi in men den som ligger kvar går inte att ta maskinellt för tillfället i alla fall. Åkrarna bär nog fortfarande hyffsat men allt blir till lervälling i maskin 🙁

Palsternackorna kommer nog upp men det ställs stora krav på rensning och tvättning innan man ser vad som döljer sig i lådan.

 

Steg för steg…….

Nu är det bara att precis som i ett långlopp försöka ta fasta på alla positiva signaler, varenda sak som fås gjord och slutförd för säsongen är som att ta in på skidåkaren framför eller avverka ytterligare en kilometer.

Några positiva signaler som jag kan meddela är:

Skörden av spannmålen avslutades med skörd av den sista havren senaste fredag 28.9.

De sista hektaren havre som inte hann skördas innan regnet förra tisdagen (26.9.) hade nog en helt annan fukthalt men vad hjälpte det, mera regn utlovades så det var bara att ta tillfället i akt och försöka få bort det som fanns kvar.

Årets sista blomkål skördades idag (tisdag 2.10.)

Det att sommargrönsakerna en efter en börjar vara skördade är väl egentligen lite synd nu då vädret fortfarande är varmt men ändå känns det skönt att få ett och annat avslutat så att man får börja koncentrera sig på lagerprodukternas skörd på allvar.

Med hopp om torrare väder……….

Klonad bonde.

I dag var det igen en sådan dag då man önskar att man kunde klona sig i flera kopior. Efter att ha väntat på bättre väderförhållanden så har ju arbetsuppgifterna som kräver hyggligt väder hopat sig och då det dessutom kom lite oplanerade sysslor med i bilden blir det ju svårt att hinna med allt.

  • Kommunen gräver slaskrör hos morsan i byn och det är ju lite si och så med de gamla kartorna som dom har över kablar, rör och dylikt så där borde jag varit för att undvika onödigt bekymmer. En del är också gjort före min tid men farsan har ju pekat ut vad som finns var så så länge minnet inte sviker så kan man ju peka ut för grävmaskinsföraren var han bör ta det varligt.

    Vattenledningen går väl skyddat i de gamla stockledningarna men de ligger så grunt att slaskrören nu monteras under, det vill till för grävmaskinsföraren att få det grävt när det är mycket som skall samsas i jorden.

 

  • Kylmontören kom för att fixa en trilskande motorventil (obs! Kalle det var inte fråga om en m…netventil), där borde jag också varit för att simulera olika förhållanden i lagret för att få kollat vad som felades.

 

  • Tröskaren meddelade att det skulle passa med havretröskning på eftermiddagen vilket påminde mig att en uppmärksam granne påpekat att vårflödet nog gjort bron över ån lite instabil. Så det blev att provisoriskt stötta brokistan för att göra överfarten med de tunga maskinerna lite säkrare.

    En brokista som hänger i luften bär ju inget vidare 🙁

 

  •  Yngsta dottern hade tid för uppkörning för besiktningsman bokad så det blev att åka till stan mitt i tröskningen. Ville ju inte skapa onödig press på henne men hon förstod nog att det var bäst att klara körprovet då det blev att lämna allt där hemma för en stund.

    En glatt barnbarn gratulerar moster till körkortet 🙂

 

  • Tröskaren behövde nåt att tömma spannmålen i men jag hann få fram en vagn just precis i tid. Hotande regn gör ju att minuterna är dyrbara.

    Här återstår ännu ca 4ha havre att tröska. Just efter att bilden togs började det regna men vi fick i alla fall ytterligare en hektar tröskad innan vi blev tvungna att sluta 🙁

 

  •  Här hemma ligger den stränglagda löken klar att köras in på lager, ett arbete som fanns inplanerat till idag men inte hanns med innan regnet.

 

  • Potatisen som vi nu inte odlar i så stor omfattning hade vi också planerat att hinna med efter lökskörden men även det blev ogjort i och med att man inte kan utföra flera arbeten samtidigt…….. men man får väl vara nöjd med det man fått gjort i alla fall……. i väntan på bättre väder.

 

Och naturligtvis ett GRATTIS till körkortet Linnéa, det innebär ju faktiskt att vi nu har ytterligare en chaufför i familjen som kan hjälpa till med transporterna 🙂

Nati nati……..

Grönsaksodling är ibland att jämföra med barnpassning, det ska matas, stöttas och ibland som i kväll bäddas ner till natten. Både fingertoppskänslan och meteorologerna säger att det blir kallt till natten. Det må nu sen vara sommar eller inte men efter några dagar med företrädelsevis nordlig vind som mojnar och uppklarnande himmel så föreligger det alltid risk för nattfrost. En del växter som till exempel basilika är så pass känsliga att de fryser av att enbart höra pratas om nattfrost men inte är det mycket bättre med squash, pumpor och andra gurkväxter heller.

Att täcka över är nästan enda möjligheten nu då marken annars är fuktig, frostskyddsbevattning är också effektivt men nu är det så pass vått att jag inte vill riskera mögel och dylikt med att vattna.

Squashen bäddas ner till natten med täckväv som skydd för frost.

I övrigt har det varit omväxlande väder de senaste dagarna. I förrgår kväll var det riktigt fint väder om än lite kyligt, passade på att granska flyghavresituationen i spannmålen. Utbytet i form av “skördade” flyghavreplantor var inte stort men i alla fall så pass att det upprätthöll motivationen att söka vidare. Just dessa enstaka plantor är det ju speciellt värdefullt att få bort då de lätt bildar nya kolonier om de får fröa av sig.

En “normal” sommar hade nog flyghavren redan drösat men i år var den ännu grön trots att vi skriver augusti månad.

Objudna matgäster fanns det också rikligt av, sniglarna börjar bli ett problem även om dom inte gör så stor skada i spannmålen som i grönsaksodlingarna. Kan inte förstå vad dom hittar uppe i borsten på kornet?

Sniglarna verkar tävla om vem som klättrar högst.

Om det var fint i förrgår så var det rena “råskvädret” i går kväll, regn, blåst och kallt som om det vore oktober. Hjälpte inte annat än att dra på stövlar och regnkläder när det bar iväg ut för att skörda broccoli.

Är sommaren slut nu? I alla fall kändes det verkligt höstlikt i går kväll.

 

Åskoväder

Sommaren förbyttes från känning av nattfrost på måndag morgon till varmare och fuktigare väder med åska natten till söndag. Åska hör sommaren till men i år fick vi vänta ovanligt länge på sommarens första ordentliga åskväder. Åskbyar är dock inget man precis längtar efter, oftast ställer de till en massa oreda allt från omkullslagen växtlighet till elavbrott och skadad elektronik. Så trots att jag önskar lite regn så ser jag hellre att det kommer lungt och stilla istället för med buller och bång.

Så pass rikligt med blixtar att jag lyckades fånga en med mobiltelefon när jag innan gryningen gick ut för att koppla ur elektroniken till kylanläggningen och värmecentralen.

Den här gången klarade vi oss riktigt bra här i Långmossen och beskådade “fyrverkeriet” mest på avstånd utom ett par knallar som var lite närmare. Hade dock gärna fått lite mera regn än de 3,3 mm som vi fick och elavbrottet på morgonnatten hade vi klarat oss utan. Regnskurarna var lokala så bara ett par kilometer ifrån kom det över 10 mm nederbörd.

Rädd för åskan kan jag väl inte påstå att jag är men respekterar dess kraft det gör jag så klart. Har haft närkontakt vid ett par tillfällen och en tredje gång orsakade åskan en smärre skogsbrand här i närheten. Första gången jag lärde mig om åskans krafter rent konkret var när jag som barn hälsade på hos mina kusiner, regnet höll oss inomhus så vi fördrev tiden med lite kortspel. Plötsligt small det till så korten flög ur händerna och vi ur soffan halvvägs upp i taket. Moster kom rusandes och beodrade oss ut på gården och in i den i närheten parkerade Duetten. På vägen ut noterade jag att den väggfasta telefonen lossnat från väggen och låg på golvet och på dess forna plats var det mer eller mindre svart. Någon eldsvåda uppstod inte vad jag minns och antagligen hade blixtnedslaget letts in i huset via luftledningen till telefon.

Andra gången jag hade mer än önskvärd närkontakt med naturkrafterna var när vi på åkern höll på att skörda blomkål. Vi hade bråttom med skörden så vi tog oss inte tid att gå inomhus trots att vi noterade att regn och åska var i antågande. Att stå ute på öppet fält är ju kanske inte vad som rekommenderas men …… hursomhelst bäst som det var kändes det som om håret reste sig, jag vet inte om det berodde på kylig luft eller det fakto att vi oroades över att se våra flickor komma cyklandes efter vägen eller om det var den elektriskt laddade luften. I vart fall så skedde nog någon form av urladdning för plötsligt fräste det till men någon egentlig smäll hörde vi aldrig, ingen eller ingenting verkade heller att ha påverkats men ett märkligt fenomen var det i alla fall. Flickorna som var på lite avstånd menade att det visst både blixtrat och bullrat.

Försenad MC-säsongspremiär.

Efter att igår ha krypkört i dammet med radhackan tyckte jag att det var hög tid att damma av hojen innan höstkylan slår till och MC-säsongen är över. Trafikförsäkringen har jag faktisk haft aktiverad sen första juni men hitintills har det inte blivit något kört, antingen har det varit för kallt och regnigt eller så har det helt enkelt inte funnits tid. Fanns väl egentligen inte tid nu heller men jag for ändå.

Hojen är egentligen inte min utan tillhör Eriks dödsbo, Erik var så pass rädd om den att han inte nändes köra hem längs grusvägen här i Långmossen utan höll den parkerad hos farmor i byn där vägen är belagd. Och tur var det för på så vis klarade den, till skillnad från hans bilar, branden här om året.  Det faktum att hojen samt gårdens veterantraktor som också går i Eriks namn är de enda trafikdugliga fordonen som finns kvar av Eriks fordon gör det extra svårt att göra sig av med hojen trots att jag nu inte hinner köra så mycket.  Ifjol blev det blott en 350km och jag tänkte faktiskt att jag skulle hinna lite mera i år då jag inte har större byggnadsprojekt på gång i sommar.

Jag frågade aldrig Erik om lov att få köra och varje gång jag kör känner jag mig på något vis hedrad över att få köra den även om jag nu gör det utan lov. Därför brukar också de flesta turer gå via begravningsplan ifall han nu skulle råka höra ljudet från motorn.  Jag har många gånger funderat över om Erik hade någon baktanke med sina funderingar inför anskaffandet av hojen. Han frågade nämligen en gång när vi satt samlade om vi, alltså han och jag, skulle köpa motorcykel tillsammans. Antagligen var hans mening att jag skulle delta i finansieringen och han skulle sköta om användningen men jag har också funderat om han eventuellt faktist menade att vi skulle köra tillsammans kanske på varsin motorcykel? Han brukar ibland säga att vi borde göra något verkligt roligt tillsammans, tyvärr tog jag mig aldrig tid till det medan tid fanns. Hur som helst slutade anskaffningsdiskussionen muntert då Linnéa undrade om Erik faktiskt tänkte köpa en motorcykel med sidovagn 🙂

Och visst är det roligt att köra motorcykel, jag hade själv i ungdomen en lättviktare men den blev stående då när åldern berättigade till bilkörkort. Den här “plastraketen”, som Erik kallade den, har ju helt andra resurser än 125-kubikaren jag hade när det begav sig. Håller man sig med en någorlunda aktiv körstil fordrar den mer eller mindre hela ens uppmärksamhet och det kan på sitt vis vara avkopplande att inte kunna tänka på annat än på själva körningen. När man kör bil händer det ju sig att tankarna drar sig till annat än själva fordonshanteringen. Jag dristar mig till att påstå att MC-förare är bättre bilförare än dem som aldrig kört MC, man lär sig att läsa vägen och det som händer runt omkring på ett helt annat sätt.

Nöjd motorist efter säsongspremiären 🙂

 

Trafikförsäkring.

Roligt joo men dyrt vill det bli främst då med trafikförsäkringen, ifjol kostade mina 350km i stort sett lika många euron i omkostnader. Liksom med en hel del annat så förstår jag heller inte debiteringsgrunderna för trafikförsäkringen. Vad jag förstår så är det väldigt sällan olyckorna förorsakas av själva fordonet det är nog oftast föraren som är den skyldiga. Därför kan jag inte förstå att fordonet utgör grunden för försäkringspremien, borde inte bonusberäkningen basera sig på förarens benägenhet att förorsaka olyckor?  Föraren hanterar ju endast ett fordon åt gången så det är ju lite konstigt att försäkringspremien varierar beroende på fordon för en förare som aldrig förorsakat någon olycka. Men som sagt det är mycket som jag inte förstår, däremot vet jag att kilometerkostnaden sjunker ju mera jag kör så jag får väl försöka satsa på det då……. om nu inte i år så kanske nästa år……….. säsongen kan ju börja lida mot sitt slut, i morse noterade jag faktiskt lite rimfrost i åkerdiket.

Kylig morgon mitt på sommaren 🙁