Jag kollade in temperaturen för ett år sedan och då var det -28,1 grader (Gastkramande natt). Så här såg det ut då:
Men i år är det till och med litet plusgrader och svarta åkrar:
Det behöver inte vara -30 grader men litet kallare kunde det vara så man så småningom skulle slippa leran. Men på måndag hotar de med +7 grader …
Glad jul på er allihopa !
Ännu bara regnar det och leran smetar. Jag hade planerat verkstadsarbete men nu har spaden varit huvudredskapet en längre tid. Det är inte illa för en hel behövde faktiskt grävas före vintern. Flismellanlagret har nu en ordentlig grund av lecablock (kallradade) och snart är plåtarna nedgrävda kring växthuset. Vid gamla skolan är fiberkablarna nedgrävda ända fram till knuten och indragna till vinden.
Men nu väntar alla arbeten som jag sparat tills det fryser på. Och får vänta ännu en tid. Nästa vecka blir det bara varmare. Och jag har en hel del rör och kablar som skall grävas ned. Den bättre hälften önskar sej säkert kallare väder för nu har stövlarna 10 kg extra lera då jag kommer in. Verandagolvet är täckt av tidningar på grund av leran för man kan inte riktigt dra av dem utomhus i det här vädret.
Plåten kring växthuset testas nästa sommar. Jag vill ha nånting som hindrar rötter och gnagare från att komma in. Det är 1 mm aluminiumplåt som är lätt att bearbeta och inte rostar. Om pH är mellan 4 och 9 så bildas en oxidhinna som hindrar korrosion. Men aluminium klarar inte kontakt med järn eller koppar.
Det blir mörkt så tidigt nu att det inte är någon idé att följa ljuset. Med pannlampa kan man gräva lika bra på natten som på eftermiddagen. Jag har dessutom köpt tio “campinglampor” med lysdioder från Biltema. De är bättre än andra lysdiodlampor eftersom de sprider ljuset. Med tre eller fyra uppladdbara batterier så lyser de länge. Två sådana i växthuset ger ganska bra allmänbelysning och vill man se närmare på nånting så har man pannlampan.
Nu blev jag i alla fall tvungen att ge upp för en stund. Vi har en halv storm som redan brutit elektriciteten tre gånger i dag och då det började komma snö och plåtarna höll på att flyga sin väg så kom jag in och sitter och skriver blogg i stället.
(Om nån tycker rubriken verkar bekant så – jo, det är en omformning av Eugen O’Neills berömda drama “Lång dags färd mot natt”. Att det är ett bekant citat visar det faktum att då jag skrev in ordet “lång” på Google som kom hela namnet genast upp …)
Det blir en verklig följetong av dubbelhjulen. Nu har vi hämtat dem från Sverige och lastade av dem i går. Hjulvagnen fungerade ganska bra för pålastning med en elektrisk vinsch driven av en ackumulator. Litet bekymmer var det med domkraften som inte lyfte hjulet tillräckligt mycket men det var lätt att fixa.
Avlastningen var enkel. Jag satte banorna på skopan så att det gick att skuffa ut hjulet rakt och så sänkte jag skopan. Med hjul under var det lätt att skuffa hjulet och ett snöre om stången på sidan höll lätt hjulet i balans. Så länge det står rakt upp är det ingen belastning alls på snöret. Sedan var det bara att sätta en lyftslinga runt hjulet och flytta det till vinterförvaringen.
Då jag skulle flytta hjulen en aning efter förflyttningen märkte jag att de nog är tunga. Diametern är 175 cm och man vill absolut inte bli under ett hjul som stjälper. Vid monteringen kommer jag nog att flytta hjulen till verkstaden med lyftslinga och frontlastare och placera dem på hjulvagnen. Sedan kan man lyfta upp ena bakhjulet på traktorn så man kan vrida hjulet och få fästena att passa. Då behöver jag inga rullar på hjulvagnen.
Gårdagen kom med ordentlig kyla här i Hindersby och ett tag var temperaturen nere under -10 grader. Det passade mej fint för då slapp man leran som fastnar på allting. Plöjningen är klar och fastän det alltid finns saker som man borde ha gjort före vintern så är det inga katastrofer direkt. Litet byggarbeten har jag ännu kvar men det skall väl gå så länge det inte kommer mycket snö. Och så lovar prognosen snart varmare väder igen.
Vilken sorts vinter det blir vet ingen men jag har en hel del verkstadsarbeten som passar bra förrän det fryser på så ordentligt att man kan köra i skogen. Som vanligt så önskar jag mej ordentlig kyla förrän snön kommer så att skogsvägarna fryser och håller traktorn.
Kallt blev det på lördag kväll och ett hagelliknande snöfall kom när vi skördade morötterna. Eller som 7-åriga Ines upprymt ringde oss för att meddela att “det regnar tegel här”, det är ju inte alltid så lätt att hålla koll på väderfenomenen 🙂
Konstaterade vid hemkomsten från åkern att natten nog kommer att bli kall och att det vore bäst att tömma växthusets bevattnings- och värmesystem för att undvika att något fryser sönder. Vill ju bli att man skjuter upp dylikt i det längsta då det är bråttom med så mycket annat. Nu var det bara ett problem som jag kom på då jag skulle hämta rörtängerna för att skruva loss kopplingarna. Jag har ju ingen fungerande rörtång! Hade ju lånat grannens i våras då jag startade upp växthuset. Mina tänger förstördes i branden och ännu har jag inte lyckats skaffa nya. Nu var klockan närmare 11 på kvällen och jag tyckte att det började bli i senare laget att knacka på hos grannen för att låna verktyg. Så det fanns inte annat att göra än att sätta på lite värme och cirkulation i växthuset för att hålla rören frostfria. Idag söndag har det varit endast en till två köldgrader så växthustömningen var inte längre så akut.
När den första riktiga frostnatten kommer blir det till att fundera över läget för frostömma utrustningar som vattenpumpar, växtskyddssprutor m.m. Det har hänt att man redan lagt sig och slumrat till men sen yrvaket flugit ur sängen för att rädda något som glömts bort. Märkligt hur det undermedvetna aktiveras just som man håller på att somna.
Somna borde jag också göra nu då vi redan är inne på småtimmarna till måndagen men se det singlar ner några flingor nu igen så jag får väl hålla mig vaken en stund till för att kunna konstatera om man kan räkna detta som vinterns första snöfall eller inte, med tanke på tävlingen menar jag 🙂
Jag måste erkänna att jag är en verklig mörkermänniska. I går kväll satt jag i traktorn och plöjde utan lampor. Det var helt fantastiskt med det mjuka höstmörkret som småningom gjorde allting grått. Himlen var ganska ljus fastän det var mulet, det plöjda helt svart och vetehalmen gulaktigt ljus. För att inte förstöra det fina stämningen så körde jag utan ljus så länge jag såg bottnen på tomfåret blänka.
Kanske jag har det i generna att trivas bättre i mörker än i ljus. Skarpt ljus är närmast en plåga för mej. Rent vetenskapligt har jag troligen mycket känsliga stavar och tappar i ögat. Det gör att jag ser bra i mörker men lider av starkt ljus. Stavarna klarar svagt ljus men har svårt med färger så allting blir grått.
Som bonde och ingenjör är man rätt så prosaisk (vardaglig) men i går kväll kände man ett behov av poesi för att beskriva höstskymningen och skogens silhuett mot natthimlen. Det är sådana stunder som man känner att man får en belöning för sitt arbete som bonde som inte kan mätas i pengar. Förstås vaknar man till verkligheten följande dag då räkningarna dimper ned i postlådan …
Pengar är förresten inte värda nånting alls utan det är det man får för pengar som har någon betydelse. Men om man har ett fint höstmörker redan så behöver man inte köpa dyra resor och upplevelser. Andra må resa till sol och värme (usch) men jag stannar nog här för jag trivs med hösten.
Då man sitter och plöjer i timmar och det börjar gå alldeles automatiskt så funderar man på både ett och annat. Jag satt i nästan 35 år i Otnäs och jobbade i ljuset av lysrör som är ovanligt eländigt. Men det kompenserades av ett intressant jobb. Det var spännande att utforska teorins värld och småningom börja förstå teorem och matematiska system. Så annorlunda än bondelivet – men ändå likadant. Det var inget åtta-till-fyra-jobb utan ett dygnet-runt jobb. Man funderade på teorierna och modellerna dag och natt. Om inte medvetet så undermedvetet. Att vara forskare är ett speciellt liv precis som bondelivet.
Faran är att teorierna börja snurra i skallen också på natten som en söndrig grammofonskiva i samma spår hela tiden. Jag hade en period som 30-åring då forskarjobbet till två på natten varje dag skapade sömnlöshet. Då var det bra att bryta tankebanorna med hårt kroppsarbete hemma på bondlandet.
Ja, allt möjligt hinner man tänka på en varm och lugn höstkväll då skymningen går över i mörker. Då jag inte mera ser att vända så kör jag hem för att äta ärtsoppa och Edits (99 år) surbröd. Plöjandet kan vänta till nästa dag för det är så litet kvar och väderprognosen lovar ännu bara varmt väder. Jag vill hålla kvar stämningen i mörkret så länge som möjligt.
Så har vi igen glädjen att notera att ytterligare en produkt är färdigt skördad för säsongen. Den sista purjon skar vi in ikväll. Vi putsade de sista lådorna färdigt för försäljning, endast tvätt och paketering återstår, då vi räknar med att den går åt på ett par veckor.
Också morotsskörden nådde en milstolpe i dag då vi nu fått alla morötter på mulljordsåkern skördade, ännu återstår dock en del morötter på finmoåkern men dom får nog vänta tills vi fått palsternackorna skördade.
Lite kyligare och mera höstlikt har det kännts idag, kanske är vintern i antågande trots allt. Tyckte därför att det var på sin plats att flytta in växtskyddssprutan i varmare utrymmen för fryser den sönder kan det bli en dyr reparation. Växthusets värmesystem är det likadant med men dagen tog slut så det får anstå till en annan dag.
Kallare börjar det också kännas här inomhus, tillsvidare har vi värmen på endast i farstun, badrummet och Linnéas rum, termostaten i de övriga rummen verkar ha fastnat i stängt läge under sommaren. Får väl agera rörmokare så småningom, men det är så friskt med lite lägre temperatur i sovrummet så jag föredrar ett extra täcke tillsvidare. Man blir ju så lätt frusen under skördearbetet utomhus om man vänjer kroppen med höga inomhustemperaturer 🙂
