Upp, ner, upp och sen bokstavligen ner!

Torsdagen den 16.9 blev en dag som bjöd på ett och annat. Speciellt en massa emotionella svängningar, allt från toppen- till bottenhumör i en snabbt varierande takt.

På tisdagskvällen blev ca två ha ryps otröskat för jag skulle iväg på ett möte. Det kändes helt ok då, men när vattnet öste ner som igelkottar hela gårdagen så kände man en viss påkrypande ånger övar att jag inte ställde in det mötet. Den känslan gick över när denna dag grydde med toppenväder, sol och hård blåst. Det absolut bästa tork- och tröskväder som finns. Jag gick hela dagen på jobbet med stigande humör och insåg att det skulle bli tröskat klart ikväll.

Den känslan  körde brutalt i diket när jag på väg från jobbet mötte ett synnerligen ovälkommet hällregn. Nu blev irritationen total och husbondens nerver kollapsade. Efter att ha tillbringat nån timme med att vara arg och svårhanterlig blev jag upplyst om att det faktiskt inte kommit så mycket vatten totalt på hemmanet. Omfall! Iväg och pröva lyckan på åkern!

Den lyckan var fullständig. Inget spår av vatten utan den helt mogna rypsen hade ruskat av sig det och tröskningen gick som en dans. På två timmar var rypsen, och därmed allt, klart tröskat.

Återkommer till resultatet av tröskningen men vi kan säga såhär, vagnen var tung.

Det visade sig att vagnen var väldigt tung, det var den mindre hästen som drog och helt plötsligt en meter från fast väg gav marken vika och där satt vi, Zetor, vagnen och jag. Prydligt fastkörda!

Det var inte så mycket annat att göra i det annalkande mörkret än att konstatera att ekipaget satt som soppskålen på Emils huvud – fast! Som tur var var ju vägen nära vilket kommer att underlätta en kommande bärgning, och det var inte heller så lång att gå för att hämta en pressenning som sedan var lagom rolig att dra över i den hårda blåsten.

Nu får det bero över natten och i morgon funderar vi på hur vi skall lösa problemet. Just nu känns det bara bra att det är tröskat, även om det hade varit ännu roligare att få hem rypsen också.

Denna dagen ett liv….

Pengar och väder

Just nu är det två saker som är allra överst i huvudet: Vetepriset och vädret. Bägge två har gått åt rätt håll under den senaste tiden – men som gammal gamyl så kan man inte glädja sej åt det utan att känna en svag misstanke att den glädjen är ganska kort och att det snart kommer något elände.

Vädret kan väl inte bli så stekhett mera det här året så det enda man kan sörja över är om det blir störtregn och snö i september. Jag måste vänta en månad efter kvickrotssprutandet innan jag kan börja med höstbearbetningen. Och då får det gärna vara torrt ännu.

Men ifråga om pengarna så kommer man alltför bra ihåg hur det gick 2007-2008 då vetepriset steg radikalt. Yara chockhöjde gödselpriset mycket snabbt. Det är helt omöjligt att råvarorna skulle ha stigit så snabbt och så mycket. Förresten är en stor del av gödseln kväve som tas ur luften och bara behöver energi för produktionen. Och energipriserna steg minsann inte så fort och så mycket. De pungslog oss bara helt enkelt. Rena röveriet då man betänker att det inte finns någon konkurrens på gödselsidan. Nu är försäljningen stoppad av Yara så de förbereder säkert en ny höjning.

I dag steg i alla fall vetepriset igen och är nu på 230 euro/ton – i Hamburg är E-Weizen (14 % protein, 275 falltal) på 265 euro … Bara under några månader i början på 2008 har det varit högre. I Finland har priset stigit till 200 euro för brödvete men är bara 150 för fodervete (Avena, Lovisa). Och jag har tyvärr bara fodervete (låg hektolitervikt). Vi brukar baka av det själva och har inte märkt att det skulle vara sämre än något annat år. Kvalitetskraven används bara för att få ned priset.

Men om världsmarknadspriset skulle gå upp till 350 euro så kanske jag skulle få 200 för vårt vete. Snart lönar det sej väl att skicka det med långtradare till Hamburg. Eller kanske österut. Det är bara några hundra kilometer till Leningrad. Fast då har man krångel med tull och byråkrati. Men om Ryssland har ordentligt brist på vete så minskar säkert byråkratin.

Första frostnatten

Förra natten hade vi vår första frost. Det var -1,4 grader klockan sex på morgonen – vanligen är det ännu ett par grader kallare vid växthuset. Väderprognosen hade inte alls hotat med frost men vi har vårt eget mikroklimat här i Hindersby.

Så nu är det slut med trädgården för den här sommaren och potatisblasten for illa. Det var harm för potatisen hade gärna fått växa litet ännu. Det är ganska ofta som vi har en enda frostnatt i augusti och så är det varmt igen. Men hösten kommer obarmhärtigt i alla fall.

Vetet har redan torkat ned till under 15 % så nu blåser jag på det enbart på eftermiddagarna då luftens fukthalt går ned under 60 %. I dag blev det bara ett par timmar. Det nya mätsystemet är faktiskt fint – jag ser precis när säden torkar och när det är dags att stänga fläktarna. Förr gick jag enbart efter luftfuktighetsmätarna och körde då onödigt mycket med fläktarna. Ungefär klockan sex torkade inte mera säden så jag stängde av fastän luftfukten var under 60 % ännu. En fördel med frostnatten var att en stor del av luftens fuktighet föll ur som dagg och därför har luften varit väldigt torr nu på dagen då temperaturen steg.

Mätsystemet är så känsligt att man kan se på kurvorna att torkningen blev sämre genast då solen gick i moln. Det måste absolut byggas ut till den nya torken också.

Skördearbetet och torkningen var ovanligt lätta i år – men så kom det heller ingen skörd att tala om. I går sprutade jag glyfosat på kvickroten och det var riktigt fint väder – vindstilla och varmt men inte för varmt. Nu borde sprutningen verkligen ha lyckats. Förra hösten misslyckades den ganska grundligt på grund av väta och kyla.

Nu måste jag vänta en månad innan jag börja köra på åkrarna med tallriksharven men det är ju ännu bara augusti. Det blir tid att bygga på torkarna och börja bygga det nya flislagret. I dag beställde jag från Gotland en riktigt intelligent sprinkler för flismatningen som skall hindra bakeld. Den har fyra givare och en liten datamaskin som styr sprinklern. Den börjar inte spruta stora mängder vatten utan först bara litet så elden inte slocknar.

Kalle: Designmässigt har det inte hänt något sen de första skördetröskorna kom

Lördax ringde upp Bondbloggen-Kalle förra veckan (28.08)  för att snacka lite väder och vind, trender gällande skördetröskor och villaavslutning. Programvärdar: Tobias Larsson och Pia Hellsten.

Lyssna på Arenan.

Ur Kalles blogg:

Kalle tappar skördenerverna: Psykologi, lång lärokurs, praktiska delen

Kalles önskelista: Brev till tomten

Regn

I natt regnade det. Det måste påpekas särskilt för det var det andra regnet på två hela månader – sedan regnen i början på juni. Den 19 juli kom det 22 mm och nu ungefär lika mycket. Nån ynka millimeter har det regnat däremellan. Det är allt regn vi fått den här sommaren. Regnen i början på juni räddade oss från fullständig katastrof – vetet fick en god början. Sedan tog hettan och torkan bort en stor del av skörden men på mulljordarna kom det i alla fall nånting.

Det kändes i alla fall bra att ligga och lyssna på regnet i natt då allt vetet är under tak. Kvaliteten har säkert lidit av torkan men falltalet borde åtminstone vara högt eftersom det inte hann regna nånting före skörden. Ett tag såg det riktigt illa ut då torken var ur funktion och säden hade brådmognat. Men jag hann få in vetet med en dags marginal.

Det är bra att ha kunskap och erfarenhet som bonde men visst är det viktigt också att ha en oförskämd tur :-).

Den hemska heta sommaren 2010 kan anses vara slut och hösten börjar komma även om det är augusti. Nu siktar man in sej på höstarbeten. Först skall kvickroten sprutas med glyfosat. Den har spridit sej ordentligt på grund av torkan. Vetet har inte konkurrerat ordentligt med den. Visst har kvickroten lidit av torkan också men av erfarenhet vet man att rötterna har växt till sej och om jag inte sprutar nu så är det kvickrotshav på åkrarna nästa år – speciellt på mulljorden. Men först måste kvickroten få repa sej litet och börja växa ordentligt efter regnet och då den är i bästa växtskick så smäller jag till med glyfosatet. Det är viktigt att kvickroten är i god tillväxt så att medlet transporteras till alla rötter – annars blir det levande rotbitar kvar som kvickt växer till sej nästa sommar.

De gröna fläckarna är kvickrot. Det ser värre ut än det är i verkligheten eftersom jag lyft upp skärbordet vid kvickroten då jag tröskat så att det skall finnas så mycket blad kvar på kvickroten som möjligt. Då tas sprutmedlet upp effektivare.

Aah – svalka ….

Nu är det under 11 grader ute – skönt. Den här natten kunde jag åter sova i gamla huset eftersom gårdagen var ganska mulen och en vind kylde ned en aning. Vi har haft fönstren öppna dygnet runt i över en månad. Ett par nätter kunde jag också sova i gamla huset efter det enda regn vi haft i juli men så var det tillbaka till potatiskällaren igen.

Lördagen skall ännu vara het men nästa vecka lär det bli normalare temperaturer (litet över 20grader). Och norrmännen påstår att det skall gå ned till 15 grader på dagen … Det passar mej utmärkt för då orkar man arbeta litet (kanske jag borde ha blivit eskimå).

I går rev jag ändan till huvudkanalen på den gamla torken så nu är det bråttom att få byggt ihop den med nya torken. Just nu har vi ingen fungerande tork alls och snart skall vetet in. Det har inte varit fritidsproblem den här sommaren. Då man orkat för hettan så har man byggt förbindelsekanal mellan torkarna och därutöver bara ätit och sovit.

En orsak till att det blev så bråttom är hettan. Den gamla brandbilsmotorn till den nya torken fungerar utmärkt – men bara i 20 minuter. Den är nämligen placerad under vindsbron och utrymmet blir så hett (+50 grader) att kylaren inte orkar kyla ned motorn mera. Speciellt då det är över +30 grader utomhus. Visst går det att fixa genom att laga en öppning till torkfläkten – då blir nog kylningen tillräcklig. Och värmen från motorn är bara bra för torkandet.

Men att få till stånd en öppning i cementmuren är ingen liten sak. Det är otroligt stark och seg cement (betong) så det var ett större jobb att bara få en öppning för kardanaxeln till fläkten. Så jag beslöt att i stället bygga en förbindelsekanal till den gamla torken. Den hade jag planerat redan från början. Även om det också tar tid så är det mindre svettigt. Och i det här hettan ville jag alls inte börjar tugga mej igenom en stark betongvägg. Det får vänta på fyrtio grader svalare väder.