Det har mer eller mindre blivit tradition att YLE eller Rundradion som Nisse brukar kalla dem ringer upp så här års för att höra hur läget ligger vad gäller snö- och tjäldjup samt lite spekulationer kring när vårbruket kan inledas. I morse var då så dags för vårens rapport, tänkte att jag kan dela inslaget här också även om någon säkert likt vår trogne kommenterare Micke kanske hörde den på radion eller har hittat länk till arenainslaget på Yle Österbottens nätsida. Blev en ganska uttömmande rapport men kan betona att det gäller läget här i Solf med omnejd, såg när jag körde söderut i veckan att söderom Övermark tunnar snötäcket ut så där tror jag nog att tjälen har ett fastare grepp om jorden än härifrån och norrut
Har också en del skogrelaterat material jag ska försöka få till så småningom. Kan avslöja så pass att det är inte bara i Nisses skogar granen växer bra.
Den globala uppvärmningen har ännu inte gått så långt att vi kan börja odla bananer. Det har varit en riktig vinter med -26 grader och en hel del snö – raka motsatsen till fjolårsvintern som var varm och utan snö. Det är inte bara här utan det har varit -26 grader också i Tyskland. Man undrar om Nordpolen flyttat söderut …
Skogsvägarna har blivit fina efter det att vi kört upp spår och det har frusit. Litet ojämna har de varit men i går körde jag med frontlastaren och jämnade ut dem så de är som landsvägen nu. Tidigare vågade man inte köra med skopans bett nere eftersom marken inte hade frusit men nu går det bra att köra snö – leran är stenhård där man kört. Men utanför vägarna är marken fortfarande ofrusen under snön.
Frusna vägar
Traktorerna skall ha motorvärmen på i ett par timmar förrän man startar och sedan är hydraulikoljan styv ännu nån halvtimme. Jag börjar fundera på att byta till riktig hydraulikolja i Belarus som har skild hydrauliktank – Zetorn använder samma olja som växellådan. Nu använder jag Monitra till allt (utom sluväxlarna) vilket ju är mycket bekvämt. Dessutom är det en hel del billigare. Hydraulikoljan måste ofta fyllas på då lastaren läcker eller slangar brister. Men Monitran är sämre i kallt väder än riktig hydraulikolja.
Det är -5 grader i solen men vi hugger på norrsidan och där är det betydligt kallare (-18). Dessutom blåser det från norr så man kan inte stå och prata nån längre stund. Det är i alla fall varmt i hytten på traktorerna sedan jag installerade värmefläktar i hyttaket för att hålla rutorna isfria. Vi sitter en hel del i hytten eftersom vi använder traktorn för att fälla och plocka ihop. Lastarns bom är mycket starkare än ett vippjärn – speciellt eftersom den bryter så högt upp på stammen. Med den kan man fälla åt det håll man vill (utom i motvind) och så är det mycket säkrare eftersom man inte behöver såga gångjärnet så smalt.
Stora vippjärnet
Vi hade också besök av tre älgar som var nyfikna på vad vi sysslade med. De är inte alls rädda för traktorn men börjar man gå emot dem så försvinner de. I går kväll då vi kom hem vandrade också tre älgar över våra åkrar vilket är ganska vanligt.
Mitt i bilden syns två älgar
I gammal skog får man lätt fel perspektiv. Vi hade tre aspar som vi ville ha bort. De såg inte så stora ut men det var med nöd och näppe som svärdet (13″) räckte till för att fälla dem. Det blev sju tre meters bitar plus en massa ved. Det behövs inte många sådana aspar för att få ihop till minimimängden (10 kubikmeter).
Intressant nog gick stockpriserna upp vid årsskiftet fastän man på hösten skrev om dålig efterfrågan. Vi få nu omkring 70 euro per kubik och litet mer för svarvstockarna (minst 26 cm i toppdiameter). Men det bästa med svarvstockarna är att det får finns litet hårdröta i mitten och de får vara litet krokiga. Sådana har vi en hel del och de duger inte till vanlig stock.
Jag skrev avtal med reviret om leverans i slutet av april så nu får vi se om vädret håller – liksom maskinerna och gubbarna. Det blir nästan enbart granstock i år. Där vi hugger finns just inga tallar och ganska dåligt med björk. De klenare granarna inne i skogen låter vi vara så det blir just ingen massa heller. Bara litet sulfat (eller flisved) från de rötskadade granarna som tills vidare inte varit alltför många.
Flisved behöver vi också. I fjol blev det en hel del flis kvar men i år ser det illa ut om kölden fortsätter fastän vi flisade lika många kubik (150) som i fjol. Vi måste nog öka flismängden eftersom den globala uppvärmningen inte syns här än. Det tycks komma kalla vintrar ännu. Någon enstaka köldknäpp klara vi galant med vedeldning i kakelugnarna och stuvuhelln (köksspisen) men längre köldperioder kräver mera flis.
Så nu sitter jag inne och eldar och började deklarera ifall det skulle vara fint skogsväder i slutet på månaden. Solen lyser redan ganska starkt så fastän det är -17 på nordsidan så hade vi -5 på sydsidan i solen. Nästa natt skall ännu bli kall (-25) men sedan lär det bli varmare och snart kommer mars månad. Vi fick biidjöönindjin (gödseln) hemkörd så det nya odlingsåret skall börja så småningom. Ingen vet hurudant det blir men det ger alltid möjlighet till nytt hopp.
Så är det då slut på skogsarbetet. Det blev jag tvungen att inse i går då jag körde ned traktorn i en grop i Tallmosan. Det gick ganska bra tills jag med fullt lass var tio meter från utfartsvägen. I en krök måste jag använda styrbromsen och då slog förstås ena hjulet genom den tunna skorpan och under fanns bara ofrusen lös mossmark.
Sista lasset år m2019.
Jag hade för bråttom på morgonen för jag kollade inte motorsågen som visade sej vara tom och bränslekanistern var också tom. Så det blev en promenad hem på tre kilometer för att dricka kaffe samt hämta motorsåg och spade. I en sådan situation är det viktigaste att dricka kaffe.
Därefter grävde vi med brorsan en ordentlig grop under foten till lastaren. Igen såg man nyttan med att ha lastaren fäst vid traktorn för annars hade den varit kvar där än. Nu radade vi virke under foten och efter att ha klämt ned en mängd bitar i mossen (mossjorden var lös – nästan som vatten) så lyckades vi lyfta upp bakhjulet så vi kunde rada virke under det.
Hur man lyfter upp bakhjulet.
Efter ett par lyftningar så fick vi så mycket under bakhjulet att man kunde köra bort. Lasset hade jag radat av men jag fick en pinne med mej hem. Nu är det i alla fall slutkört. Det blev i år aldrig ordentlig tjäle ens under skogsvägarna fastän de kördes upp flera gånger.
Så nu är det bara att sjunga “Vintern rasat” (som egentligen heter “Längtan till landet”).
Vintern rasat ut bland våra fjällar drivans blommor smälta ned och dö Himlen ler i vårens ljusa kvällar solen kysser liv i skog och sjö Snart är sommarn här i purpurvågor guldbelagda, azurskiftande ligga ängarne i dagens lågor och i lunden dansa källorne
Ja, jag kommer! Hälsen, glada vindar ut till landet, ut till fåglarne att jag älskar dem, till björk och lindar sjö och berg, jag vill dem återse se dem än som i min barndoms stunder följa bäckens dans till klarnad sjö trastens sång i furuskogens lunder vattenfågelns lek kring fjärd och ö
Man undrar om vi är den sista generationen som fått uppleva naturen utan störande TV och sociala medier. Dagens ungdom sitter med näsan i mobilen och ser knappast nånting annat av naturen än en bild i rutan. Jag hör till de första som började använda Internet men jag håller helt med Linus Torvalds som nyligen beskrev sociala medier som en “sjukdom”.
Det finns massor med inspelningar på Youtube men i stället för standarderna med Akademen sätter jag in en länk till Röstrum i Göteborg 2012. Kolla in dirigenten !
Nästa vecka slår vintern tillbaka men det är i alla fall slut på skogsarbetet för den här (sorgliga) vintern. Nu skall vårarbetena påbörjas …
Man kan kanske tro att jag kommit i otakt med årstiden då man läser rubriken men det är faktiskt så att vi skördar övervintrande palsternackor för tillfället. Palsternackorna har klarat vintern relativt hyffsat trots att vädret varit nyckfullt och tjälen förhållandevis djup på grund av den ringa snön. Ifjol däremot lyckades inte övervintringen då det slog till med -30 grader på snöfri mark i början av januari.
Nu då värmen äntligen kommit, det var första morgonen utan is i vattenpölarna på länge i morse, så börjar palsternackorna kvickna till liv och sätta blad. Det leder också till att den i de saftiga rötterna lagrade näringen börjar förbrukas så det är viktigt att skörda innan bladväxten tar fart. Tillsvidare är det tjäle och vått i jorden så det är spade och handskörd som gäller tillsvidare. Det är ändå bra att få dem skördade så att jag kan plöja fältet och liksom grannen ta itu med vårbestyren. Vi har en del grönsaksplantor klara för plantering men det är ännu lite för vått och det utlovas ännu ett bakslag i vårvädret i början av nästa vecka så det blir väl lite si och så med planteringen. Plantorna har vi i alla fall lyft ut för avhärdning då det börjar bli trångt om saligheten i växthuset. Att jorden fortfarande är kall vittnar också det faktum att tofsvipan ännu inte börjat ruva, hittade inga ägg trots att jag stötte på ett otal reden under dagens markkarteringsrunda. Så kanske den kniper igen som Susanne Lanefelt gjorde under gymnastikprogrammen i Sveriges TV på 80-talet 🙂
Palsternackorna börjar få vårkänslor……
….så det är bäst att förpassa dom in i kylan i kylrummet för senare försäljning.
Ännu är det kallt i jorden, stötte på is vid så gott som varje provtagning under dagens markkartering.
De första lökplantorna lyftes ut igår för att avhärdas inför stundande plantering.
Påsken förde med sig kallare väder och våren tog paus. Idag under skogsarbetet kom det spridda snöbyar och det blev tidvis riktigt mörkt i skogen för att sen bli riktigt ljust när solen kom fram igen. Lite vitt på marken blev det så småningom och snö i nacken emellanåt när man tog omkull någon mindre gran. Snö i nacken har man just inte fått på hela vintern så det blev en påminnelse om hur det brukar vara normala vintrar. Det blev som sagt lite bakslag i vårens ankomst men lite har den nog hunnit arbeta de varma dagarna innan, det blev jag varse genast jag kom till skogen. Jag tänkte att det är torrt idag så jag tog läderkängorna eftersom jag gillar dem bättre än gummistövlarna men tyvärr så trampade jag nästan genast genom isen på skogsdiket så det blev vått om fötterna. Flödvattnet från snösmältningen och förra veckans regn hade ställvis ätit upp isen underifrån medan isen på andra ställen fortfarande bar traktorn.
Tjälsituationen.
Efter hemkomsten och lite mat blev det att ta sig ut igen för att gå snö- och tjällinjen eftersom det förflutit 2 veckor sen senaste mätning. Också här märkte man av att våren kommit av sig. Lite hade tjälen ändå gett med sig tack vare regnen i början av månaden. I skogen är det nu inte mycket till tjäle kvar och på de 2 mätpunkter som ligger på åkermark så hade det vid punkten på stubbåkern tinat 10 cm ovanifrån men bara 1 cm nerifrån sen senaste mätning så där återstår 22 cm tjäle. Vid den andra punkten på plöjd åker hade det tinat 13 cm ovanifrån och 4 cm nerifrån så där låg tjäldjupet nu på 47 cm vilket betyder att det frusna markskiktet är 34 cm tjockt. Med beaktande av väderprognosen så tror jag nog att det ännu finns tjäle kvar vid nästa mätning om 2 veckor. Vi får se.
Också fåglarna verkar undra vart våren tog vägen, under dagen i skogen hade jag en grupp med rödhakar som nu som då kom riktigt nära för att se vad jag höll på med. Kanske för att se om jag hade nåt ätbart med mig. Och nu ikväll under mätrundan stötte jag på en flock svanar som förnärmat undrade varför jag måste gå just där dom slagit läger för natten.
En flock sångsvanar söker mat och nattkvarter på stubbåkern.
Med denna påskhälsning från producenterna önskar jag god fortsättning på påskfirandet.
Det blåste friskt i förrgår men nu är det lugnt och soligt. Tussilago lyser gult bland fjolårslöven och på trappan står krukor med mina favoritblommor.
Andra fina vårblommor är snödropparna.
Och litet blåsippor börjar stå i knopp …
För att inte tala om påsken gula blommor:
Tussilagon är i alla fall det som i alla år visar att nu har våren kommit.
Jo, jag tycker om blommor. Men inte de stora fina och överdådiga utan de små och enkla.
