värme – Sida 4 – Bondbloggen

Krångelvecka

I det stora hela går det bra men det har varit småkrångel hela veckan. Tisdag morgon började med att pannan hade slocknat och då jag dragit på mej filttossorna och fårskinnspälsen utanpå pyjamasen för att titta på eländet så märkte jag snart att flisskruven hade gått av. Nå, det var bara att stänga strömmen och börja söka fram telefonnumret till fabriken. Jag hade annars också tänkt bygga om flismataren eftersom flisen kippas bredvid matarbottnen så jag får skyffla allting för hand.

Det gick bra att beställa och så tänkte jag skaff ny kniv också. Runt röret finns nämligen en rund kniv som skall skära av för stora flisbitar som inte ryms i röret. Problemet är bara att jag i vintras fick en harvtinne i skruven. Den var avsedd att röra om så flisen inte bildade valv och var ordentligt fastsvetsad. Men flis är oväntat hård att hantera fastän den verkar lätt och lös. Så tinnen hade brutits loss och hamnat mellan skruven och kniven. Det är bra stål i kniven men ännu bättre i harvtinnen så kättingen brast och jag fick ta till slägga och järnstavur innan jag fick bort harvtinnen. Och kniven var sej inte lik efter det. Troligen fick sej skruven en knäck då också.

Flismatning är tuffa grejor. Motorn är liten men utväxlingen stor så krafterna blir enorma. Det gick en tid men nu hade skruven brustit. Axeln är bara ett rör så överdrivet stark är den inte. Men jag var glad att det inte var -25 grader utan bara nån minusgrad.

Problemet var att Matkahuolto har stängt sin punkt i Lappträsk så jag sa att de skulle skicka med Schenker. Men då skruven inte kommit på två dagar och det började bli kallt i huset trots att vi har kvar vedhäll och kakelugnar så orkade jag inte vänta mer utan svetsade ihop skruven. Det var lätt. Man tar bara ett rör som är litet tjockare än skruvens inre diameter, kapar av det till 20 cm och skär upp det på längden. Sedan kan man pressa ihop det i skruvstädet så det passar precis innanför röret på skruven. Fördelen med att använda ett uppskuret rör är att det spänner precis emot väggarna på det yttre röret. Och så svetsar man.

Tur att jag inte väntade på den nya skruven. Det har inte hörts nånting än och vete fåglarna om man får den ens nästa vecka. Förr gick man bara och pratade med busschauffören då man ville skicka nånting och betalade en ganska måttlig summa. Nu är systemet så invecklat och trögt att just ingenting kan skickas. I fjol hade slöfockarna på transportfirman helt enkelt lämnat ett paket att ligga utan att meddela nån om det. Så jag måste börja luska reda på var det fanns via fabriken. Nog fasen var det bättre förr …

Annars så kör jag ut vindfällen på morgnarna då det är fruset och sågar stockar på eftermiddagarna. Och så har växthussäsongen börjat och det behövs litet installationer. På kvällarna får jag måla takpanel åt unga husbondefolket – ifall jag inte slocknar förstås. Det händer sej. Ibland då jag skall skriva i bloggen så somnar jag över tangentbordet efter en dag i skogen. Och då är det bäst att gå och lägga sej.

Nästan alla vindfällen är ruttna. Friska träd blåser sällan omkull utom i riktigt hårda stormar. Det går en massa tid att plocka bort eländet och det blir bara flisved av det. En sådan här syn förbättrar inte direkt humöret:

Och då man måste köra traktorn upp i en stenbacke för att få bort skräpet så börjar man fundera på att avsluta skogsarbetet. Men de större träden måste bort så att granbarkborrarna inte förökar sej alldeles för mycket.

Man ser inte på bilden hur trångt det var att backa bort med fullt lass. Utan styrbar vagn hade jag varit tvungen att såga ned en massa träd för framåt kom jag inte alls. Innan jag kom bort hade det blivit eftermiddag och då var jag både hungrig och trött. Men nu är det mesta av vindfällena borttagna. Det finns förstås hur mycket ved som helst kvar men flisvedshopen börjar vara ganska stor så det blir snart sågande och byggande – och förstås reparation av vårbrukets maskiner.

Föret har annars varit hyfsat fastän det har varit nervöst med vädret. Vägarna har nämligen torkat upp och går att köra på. I skogen är det fruset under ris och gräs. Sist och slutligen blev den här skogsvintern inte så illa trots allt. Kallt kommer det att vara ännu i april men bättre det än att maj månad blir kall. Fast det vet man ännu inte.

30 år bakåt

Förra veckan i värsta kölden stannade min flistraktor (stora Zetorn med frontlastare). Gamla MF65 med lilla frontlastaren kunde jag inte starta för motorvärmaren har kortslutning. Så flispåfyllningen gick enligt model 1983 då vi första året hade flisvärme: Att bära säckar med flis till flismataren. Men då behövdes bara 6-8 säckar per dygn men med det nya 60 kW systemet och verkstaden och stallet inkopplade så går det en säck i timmen. Så jag bar säckar hela dygnet runt – senast klockan ett på natten och sedan klockan sex på morgonen.

Orsaken var att det blivit sommarbränsle i stora Zetorn. Jag trodde jag fyllt på med vinterbränsle men antingen kom jag fel ihåg eller så fanns det för mycket kvar av sommarbränslet. Den har två tankar på sammanlagt 120 liter. Jag är SUR på Teboil som byter till vinterbränsle mycket sent på året. Då har man fem traktorer som står med sommarbränsle i tankarna och måste pumpa bort allt och fylla med vinterbränsle. Om man kommer ihåg alltså …

Förr hade jag inga problem eftersom jag bara hade vinterbränsle i farmartankarna. Det lärde jag mej då Belarusen stannade vid -25 grader och jag måste skruva loss den långa bränsleledningen och hetta upp den riktigt ordentligt innan paraffinet smälte. Men nu håller jag på att flytta farmartankarna till det nya bränslehuset som ännu inte är färdigt och därför står tankarna tomma och jag hämtar bränsle från Teboil i kyrkobyn i 200 liters oljetunnor. Men de skurkarna byter som sagt för sent. Efter höstarbetena kör man väldigt litet med traktorerna så sommarbränslet blir man inte av med på naturlig väg.

Så här såg bränsleglaset ut:

Inte underligt att traktorn stannade. Bränslefilterna såg likadana ut de också. Jag satte glaset på värmepannan och kollade hur lång tid det tog innan paraffinet löstes upp. Fastän det var ganska så varmt så tog det nästan ett dygn innan bränslet började se ut som bränsle skall, dvs. klart.

Inte en droppe sommarbränsle kommer det till det här stället mera … Och farmartankarna skall göras klara i sommar för det är enda sättet att få vinterbränsle året runt.

På lördagen blev det betydligt varmare så jag satte en presenning över motorn och en värmefläkt att värma bränslesidan. Sedan hällde jag i vinterbränsle som stått ett par dygn i pannrummet i tanken och luftade motorn (jag luktar diesel ännu). Till all tur är Zetorns motor lätt att lufta och den startade direkt.

Men problemen var inte slut ännu. Jag var tvungen att koppla bort reservtanken och koppla bränslesystemet direkt till huvudtanken eftersom reservtanken var full av sommarbränsle. Det gick fint att köra flis men då jag fyllde på huvudtanken med vinterbränsle så hade jag glömt att plugga den lilla slang som bakvägen för bränsle mellan huvudtank och reservtank. Bränslet rann bakvägen ner i reservtanken och upp men huvudslangen och ner på marken. Det blev bråttom att plugga alla slangarna. Så värst många liter hann det inte rinna ut men det är harmen som räknas …

Det är betydligt trevligare (och snabbare) att fylla på flis med stora frontlastaren som tar en kubik i skopan. Sedan stannade ju pannan förrförra natten eftersom ett järn lossnade från omröraren och kilade sej fast under flisskruven. Jag fick slå allt jag orkade för att få bort det. Men det är en annan historia …

Och hur gick det sen ?

En av mina stora favoriter är Mumin som hämtar mjölk: “Hur gick det sen ?” Här tänkte jag i alla fall berätta om Pannan Som Slocknade. Vi var ju till tandläkaren och kom hem till en slocknad panna och en söndrig flismatare. Nu, två dagar senare, är pannan igång igen och utan större katastrofer. Men du milde som skruven satt fast ! Flisen var packad stenhårt i det två meter långa röret och rördes inte en millimeter. Jag måste skruva loss brännhuvudet innan jag kom åt att hack bort en del av flisen och sedan med hammare och den stora rörtången få skruven att röra sej.

Flismataren står på hjul så den flyttade sej 10-15 cm bakåt men det var enkelt att dra den framåt igen – efter att ha krafsat bort tio säckar flis som runnit ned under bottnen. Till all tur var det varmt i dag.

Pannan var förstås också full av flis så jag fick stå och krafsa ut fyra säckar till.

Nå, det passade bra att sota pannan tillika eftersom det skall bli kallare. Nya säkerhetsanordningar är ännu inte installerade men det tänkte jag börja med nu. Problemet är varför pannan slocknade … Det borde den inte ha gjort för det brann för fullt då vi åkte till Borgå. En möjlighet är att tidsautomatiken (som skall hålla liv i elden) klickade. Det är ingen trevlig tanke för den kan klicka på nytt igen. I den förra flismataren fick jag bygga ny styrautomatik och det kanske jag måste göra i den här också. Men det första jag tänker göra är att sätta in en brytare som stänger pannan då flismataren börjar röra sej bakåt.

Vanligen har jag med mej Androidtelefonen så jag kan se hur pannan fungerar men den hade jag förstås glömt hem just på tisdag. Där ser man att mätsystemet är viktigt. Hade jag haft med Androiden så hade vi åkt hem direkt i stället för via IKEA.

Den Vandrande Vålnaden på IKEA

Det finns tillfällen då Den Vandrande Vålnaden – sorry, Bonden – går på stadens gator som en vanlig man. Och i dag var det en sådan dag, dvs. jag var för första gången i mitt liv på IKEA – detta världens största tempel för billigt skräp och dålig smak.

Att jag kände mej som Den Vandrande Vålnaden har sin förklaring i att jag varit hos min favorittandläkare Barbi i Borgå. En kindtand hade blivit inflammerad och måste få sej en behandling. Intressant nog har jag inget alls emot tandläkare och borrar fastän jag är livrädd för vanliga läkare och sjukhus vilket bara bevisar hur underligt konstruerad människan är. Vanligen får Barbi borra utav hjärtans lust utan bedövning men då hon började härja i roten på den inflammerade tanden så fick jag en spruta. Därför gick jag omkring och kände mej som Den Vandrande Vålnaden resten av dagen. Då halva käken inte alls finns med …

Orsaken till utflykten till vanligt folks billigaste möbelförsäljare berodde på att jag behövde en arbetsskiva till gamla folkskolans kök. Köksskåpen måste flyttas fem centimeter då jag installerade de nya vattenrören – förstås utanpå väggen i en kanal inne i skyddsrör med värmeslinga och isolering så de garanterat inte fryser och kan börja läcka i huset. Men arbetsbänkens skiva blev för kort. Naturligtvis sökte jag först på Internet hos mitt favoritvaruhus Blocket där alla gamla fina prylar säljes och sedan Biltema och i desperation hos nytillverkare av arbetsbänkar. Men de skivor av helträ som jag hittade var ihoplimmade av korta trästavar (urgh !) så jag fick ge mej och gå tillbaka till laminatskivor som åtminstone var billiga. Och billigast var IKEA. Så jag tänkte att skall man köpa skräp så skall det åtminstone vara grisbilligt skräp.

Därför irrade jag en halv timme senare omkring bland den ena möbeln hemskare än den andra. Gräsligt för en gammaldags bonde som bara har hemsnickrade möbler där varje bräda är hyvlad för hand (nåja, litet överdrivet som vanligt :-). Labyrinten var förstås konstruerad så att man var tvungen att gå igenom hela varuhuset för att komma fram till den enda pryl man tänkt köpa. Vi var ståndaktiga och förutom skivan var det enda vi fastnade för på vägen en omålad pall av asp för 7:99. Den behövs för att få ned kaffepaketen från övre skåpet och DET är en livsviktig sak då man på morgonen vacklar ned och absolut behöver en kopp kaffe för att man skall bli människa.

Och så åt vi IKEAs köttbullar med potatismos då vi en gång var ute på excursion till främmande och exotiska omgivningar (de var helt ätliga men vi vet inte hur mycket tillsatsämnen vi blev imatade …). Vi kom i alla fall iväg därifrån efter att ha irrat omkring på parkeringen en stund. Så slutade vårt exotiska äventyr och Den Vandrande Vålnaden började känna sej som en vanlig bonde i takt med att bedövningen släppte.

Men dagen var inte slut och då vi kom hem så lät det som om någon spikade i ladugården i snabb takt. Jaha – skruven till flismataren hade fastnat och kättingen slog över. Jag stängde av den och tittade på pannrummets övervakning. Pannan hade slocknat på morgonen direkt efter det vi åkt så kättingen hade slagit över hela dagen. I morgon skall jag se om det finns nånting kvar av kugghjulet på skruven. Nån sorts känsligare brytpinne måste också installeras eller något bättre system för stängning av matningen ordnas. Det finns men det fungerar inte som det borde.

Ute kommer det ned blötsnö men i morgon skall det bli varmare så jag sparar eländet tills det blir ljust. Då blir det att slå loss skruven med jäärnstavur och slägga och sedan dra ut hela skruven och börja svetsa på den. Nu går i alla fall Den Vandrande Vålnaden till sängs som en vanlig bonde.

Installationer

Nu är växtperioden slut och vinterarbetena i skogen är inte direkt aktuella i gyttjan så nu skall alla installationer och reparationer skötas. Och det är inte litet det. Det man sköt upp på sommaren för att i stället göra utearbeten är en hel del. Vi har varit en vecka i Sverige för att bygga vedlidret (veebooen) färdig, hämta en hel del material och tömma torpet på vatten inför vintern. I praktiken går det två veckor med förberedelser och uppackande och allting.

Nu är i alla fall värmepumparna installerade. Växthuset behöver inte direkt värmepump mera i år men den måste vara installerad då växtperioden sätter igång i april nästa år. Och så kan den behövas ifall det blir alltför kallt på vintern. En hel mängd äppelträd som är ympade med alla möjliga fina gamla sorter skall nämligen övervintra i växthuset. Det är äppel från morgon till kväll nu – passionen är stark. Det är verkligen synd att jag sedan barnsben haft problem med nån sorts syra i råa äpplen. Magen säjer genast stopp. Däremot går det till all tur bra med äppelmos och äppelbulla och allt som är ordentligt stekt.

Värmepumpen står på eget stativ av galvaniserade järn (uj, vilket pris på galvaniserat …) Det här är den sjätte som jag installerat och det är ganska enkelt bara man fattat att bruksanvisningen är helt felaktig som bruksanvisningar brukar vara. Det gäller att använda förnuftet och inte bry sej om vad det står i den billiga översättningen som är konkurrensutsatt och alltså gjord snabbt och hafsigt. Värmefläktar är hädanefter portförbjudna. Den här ger i bästa fall 4,5 kW men drar bara kring 1 kW ström så direkt eluppvärmning är rena slöseriet.

Vedlidret i Medåker fick nu väggar som jag sågat med Logosolen. Det är en så kallad friggebod som på kvadratcentimetern när är så stort man kan bygga utan bygglov. Vi var tvungna att få bort veden från bastun efter det vi fick riva det nya bastugolvet då hästmyrorna hade ätit upp det. Det var torrt och prima virke men de kräken byggde flervåningshus åt sej där i alla fall. Man skall inte tro att de bara ger sej på halvruttet virke. Däremot skall man inte lämna virke (eller ved) liggande runt huset. Ser ni en hästmyra så ta det på allvar och strö ut massor av finmalen kalksten runt huset. Det är helt ogiftigt men för myrorna är det som vass sprängsten och går in i lederna på dem så de undviker kalkmjölet.

Vedlidret skall målas falurött nästa sommar och därefter saknas det bara ladugård på Nornbergs som stället heter. Grunden till den gamla ladugården finns kvar och stenarna syns svagt längst nere på bilden. Där fanns Västmanlands sista dragoxar ännu på 50-talet. De lär ha varit vanliga där men jag har aldrig hört talas om dragoxar i Hindersby.

Nästa vecka skall jag igen åka till Sverige. Vi hittade nämligen billigt golvvirke som behövs till Ribackhuset där ungdomarna bygger om och till gamla folkskolan där kommunen rev golvet i lärarens tidigare arbetsrum som nu återställs. Det är prima Siljans grangolv som varit ett varv nere i Tyskland och kommit tillbaka på grund av konkurs eller nånting och nu säljs billigt. Firman finns bara ett par hundra meter från Vikingterminalen i Stockholm så det blir bara en liten sväng den här gången. Förstås hittade jag den på nätet – man är väldigt duktig i att använda nätet i Sverige.

Tur att man “sparat” en massa inomhusarbete från sommaren. Nu är det mindre roligt att klafsa omkring i leran. En hel del byggarbeten väntar och maskinerna skall repareras. Så den här “mellantiden” är inte alls mindre bråd – snarare tvärtom. Semestern är avklarad med en tur till Avesta där vi hämtade ett köksskåp för gamla folkskolan. Det är av helträ och så snyggt att det kunde vara alldeles nytt. Det intressantaste på vår Blocket-turism var att dricka kaffe i Norberg på Anna Anderssons konditori. Norberg är en liten bruksort i Bergslagen och nästan helt orörd av dagens rivningsraseri. Helt fantastisk miljö med 1700-talshus med fina dalamålningar på väggarna (konditoriet).

Sommararbeten på hösten

Allt som borde ha gjorts på sommaren blir det bråttom med nu på hösten – som vanligt måste man väl erkänna. “Te lat fåår bråått opa löördaain” (Den late får bråttom på lördagen) som de gamla gubbarna brukade säja. Varje höst undrar man vad man egentligen gjorde under sommaren … Nåja, i år vet jag åtminstone en sak som fördröjde allting med en månad och det var tröskeländet.

Nu är tröskandet i alla fall undan och då börjar alla höstarbeten (och de sommararbeten som är ogjorda förstås). Sprutandet tog en hel del tid i år eftersom jag körde över alla åkrar mot kvickrot efter fjolårets katastrofala misslyckande med sprutandet. Regnandet drog ut på tröskandet i fjol så att det blev alldeles för sent och inte fungerade alls. Men i år bet glyfosatet. Ovanligt nog var mulljordarna bättre (mindre kvickrot) än lerjordarna. Vanligen är det tvärtom. Kanske det berodde på torkan.

Sprutan skall rengöras och tömmas så pumpen inte fryser sönder. Tröskan skall likaså göras ren så gnagarna inte härjar i den (ett år var nästan alla ledningar avbitna). Och så skall allt byggande klaras av inför vintern. Flispannan har jag sotat men där finns ännu en hel del som borde repareras och förbättras. I går bytte jag ut en radiator inne i huset för att få mera värme i de rum som inte har kakelugnarna kvar. Huset är ett typiskt parstugehus med en “stuvu” (stuga) i var ända och kammare i mitten. Förr byggde man fyrkantiga stugor och då det behövdes mera utrymme så byggde man två bredvid varandra som sedan byggdes ihop med en kammare i mitten.

Vårt hus är troligen byggt i början på 1800-talet men har ovanligt nog två rum i stället för den “andra stugan” som vanligen var finstuga och oeldad största delen av vintern. Namnet Arstu (uttalas “Aarstu”) kommer just från “andra stugan” eller “aadär stuvun” som det heter på fornskandinaviska. Men då kammaren mellan stugorna skulle värmas så murade man inte en tredje pipa utan kopplade ugnen till en av stugornas pipor med en liggande rökgång. Draget blev dåligt och det krånglade med sotandet så därför revs kakelugnarna i mitten av huset då vi fick centralvärme på 50-talet. Till all tur finns de kvar i bägge ändarna för vi eldar i dem varje vinter under den kallaste tiden.

Tanken var att kvickt byta ut radiatorn i mittenrummen men det gick förstås inte alls så enkelt. Den nya radiatorn var större (vilket ju var avsikten) och det blev en hel del jobb att få allting att passa. Det är alltid nån liten del som saknas och så måste man åka till staden efter den. Men jag hade tur och hittade två av de klämringar som jag inte kommit ihåg att köpa då jag skaffade radiatorerna. Så nu är värmen på och radiatorn blir varm. Inte läcker den heller.

Det var förstås det kalla vädret som fick igång mej men så blev det varmare igen och jag måste stänga av värmen i hela huset – det blev alldeles för varmt. Vi är inte vana att gå halvnakna omkring i huset som man gör i staden. Langkaliisjen (långkalsongerna) får vänta ännu en tid. Förresten skulle vi kunna spara ett helt atomkraftverk om man lärde stadsborna att klä på sej så de kunde sänka temperaturen inomhus. Om vi har mer än 18 grader så storknar vi nästan. Det är praktiskt att klä på sej ordentligt då man hela tiden måste jobba utomhus. Håller man lägre temperatur inomhus så behöver man inte klä på och av sej hela tiden.

Det borde stiftas en lag att langkaliisjär är obligatoriska för alla. Det skulle minska energibehovet och den globala uppvärmingen radikalt.