De gamla tallrikarna är borta men de nya skall skruvas fast så jag firar Valborg här.
Glad Valborg allihopa !
Etikett: vårsådd
Inte vinter – inte vår …
Skräpväder. Idag var kanske sista dagen med hyfsade vintervägar. Vi har klarat oss länge här i jämförelse med Österbotten. Sonja på Heisala tycks ha vår men här är minsann ingen vårkänsla. Det regnar, blåser och är ganska kallt. Regnet kan förstöra vintervägarna men inte blir det någon vårsådd än. Enligt tiodygnsprognosen skall det åter bli minusgrader på nätterna nästa vecka.
Jag fick ut sista lasset props idag (utom vid vägen där jag kört med processorn). Ur den synvinkeln är det ingen katastrof men flisved behövs ännu. Vid vägen (grusfylld) kan jag säkert köra en hel del gallringsvirke än. Vintervägen över mossen vågar jag knappast köra över mera. Om det nu inte blir -15 grader i april vilket har hänt förut. April för ett år sedan var ändå ganska varm. Men då jag ser på kurvan för dagsmedeltemperaturen så var det lika kallt på midsommaren som i april 2014 …
Jag har lämnat alla andra aktiviteter och bara varit i skogen den senaste tiden. Men nu måste man börja fundera på vårsådden så småningom. I går var det stödinfo på Liljendalgården. Tyvärr hade inte mycket ändrats sedan förra infon i februari. Ingenting är klart och blir tydligen inte heller. Så vi får kasta krona och klava vad vi skall så. Täckningsbidrag i all ära men då vädret inte ingår i kalkylerna så kan skörden bli hälften av antagandet och så står man där med sin tvättade hals. Odla kummin – det är det brist på ! Och om vi alla odlar kummin så är det kvickt slut på den bristen.
Nå, det är klart att 75 % blir vete och 5 % träda. Det kräver villkoren. Men jag vet ännu inte vad den resterande 20 % skall bli. Åtminstone blir det inget som man inte kan bekämpa kvickroten i. Jag har ännu ett elände från förra naturvårdsåkern. En möjlighet är rybs även om den är problematisk på många sätt – speciellt bomullsmöglet som kan vara rent katastrofalt. En annan möjlighet är att odla nånting som är så billigt som möjligt. Gröngödslingsvall skulle kunna vara bra. Förra gången växte klövern som en galning. Men jag fick också där problem med kvickroten.
Just nu siktar jag på att skaffa nya tallrikar till Rapiden. De gamla är ganska slitna och eftersom jag skall så direktsådd så kan det behövas tallrikar som skär ordentligt. Få se hur jorden reder sej inför sådden: Mör eller seg bädd ? I fjol var den riktigt mör men det betyder inte att den blir det i år.
Intressant är att se på åkrarna nu då de inte är bearbetade alls på hösten. Nu syns alla svackor mycket bra. Nästa höst borde jag skopa en del åkrar så att man får ytvattnet att rinna bort. I grunda svackor behöver man bara få bort ett par centimeter av ytvattnet så minskar det med 80-90 %. Resten torkar solen lätt upp.
Men här hos oss misstänker jag det är långt till vårsådden än. Och jag hoppas det för jag vill inte ha ett bakslag likt midsommaren i fjol. Bättre att det är kallt nu och sedan blir varmt på sommaren. Nå, det kan vi inte göra nånting åt …
Det blir verkstadsarbete då det regnar och så gallring ifall det ännu går. Pannrummets styrning blev också på hälft då skogsarbetet började. Så det finns regnvädersarbete alldeles tillräckligt.
Till sist ett foto från en morgon i mars. Tidigt på morgonen går jag ut och sätter värme på skogstraktorn och då vaknar man snabbt. Och så har det sin charm att se solen gå upp.
Sjöfåglarnas paradis – på åkern
Här brukade det vara försommartorka men kanske man måste ändra på sina förväntningar nu då det varit flera blöta vårar. I år var det torrt i april men sedan började det regna i maj och vill inte sluta. Broddarna från april ser fina ut men det som såddes i maj är ganska dåligt. Det såg inte så illa ut efter sådden men det senaste regnet har fått en hel del att drunkna.
Förr hade man ett grymt besvär med att få stenhårda lerkokor till nån sorts såbädd men inte är det här bättre. Våra täta lerjordar klarar inte av dessa regnmängder fastän vintern var riktigt bra och tjälen smulade sönder leran så vi hade bra såbädd i år. Våra åkrar är också ganska platta med en hel del svackor.
Jag är rätt så envis men få se om jag skall bli tvungen att gå tillbaka till plöjning. I år var det inget problem med sådden utan det är nu efter sådden som vätan ställer till med elände. Tallriksharvningen gav god såbädd men har inte lika bra tålighet för väta som plöjning. Plogen lämnar fåror under såbädden som leder bort överloppsvatten.
Det som är sått till sist gav bättre brodd än det som såddes i början på maj … Regnet på 60 mm var för mycket. Förr hette det att regn före johanni går direkt i bondens lårar (i form av god skörd) men det tycks inte gälla mer. Klimatförändringen lär ge ett regnigare klimat och tills vidare tycks det stämma. Nu vill jag inte ens höra talas om regn mera före johanni.
Det var den vårsådden …
På något sätt är vårsådden det arbete som är det allra viktigaste för bonden. Efter den långa vintern börjar föregående års vedermödor vara glömda och själva livet börjar liksom på nytt. I all synnerhet i år var hasi för vårsådden som att vända ett nytt blad. Traktorn gick sönder, det regnade en vecka och köket brann så nu känns det bra att ta bort dubbelhjulen och olja in såmaskinen.
På lördagen sådde vi den sista biten. Brodden kom upp rekordfort i högsommarvärmen så den sena sådden blev ganska bra kompenserad. För grödorna är värmesumman helt avgörande – inte almanackan. Så sist och slutligen förlorade vi bara ett par veckor eller mindre. Och brodden ser snygg och jämn ut i år. Det får man tacka den snöfattiga vintern och tjälen för.
Det som ännu kan förstöra grödan är om regnen som börjar snart blir alltför häftiga. På leråkrar som såddes före förra regnveckan har brodden drunknat i svackorna. Då kom det omkring 60 mm så jag hoppas det inte blir lika mycket nu. Kallt blev det också. Från +30 grader till +8 är en ordentlig omsvängning vilket tyvärr börjar bli allt vanligare numera. Regnet behövs inte för det finns en hel del fukt i jorden ännu.
Vädret är en outsinlig källa till kommentarer. Det är inte bara vi som är bortkomna utan metereologerna har också svårt med sina prognoser. En prognos hotar med 46 mm regn på söndag medan en annan anser att det inte blir regn alls. Prognoserna ändras dessutom hela tiden.
Det blev litet paus i köksreparationerna men nu skall vi fortsätta. Det går ju bra fastän det regnar. Innertaket skall målas och det behövs minsann. Taket till vänster är nytt medan det gamla taket syns till höger på bilden.
Men snart skall ogräsen sprutas. Vi har en hel del baldersbrå och det är svårtbekämpat om plantorna blir för stora. Fjolårets kvickrotsbekämpning lyckades utmärkt men tyvärr blev det vissa fläckar obesprutade och nu syns de mycket tydligt.
Från katastrof till normal panik
Pust. Det har varit en bråd tid. Efter branden blev det att städa och riva från sju på morgonen till ett på natten. Till all “tur” var det regnväder så vi kunde inte så ändå. Då det värsta var städat och utrivet så blev det solsken och vi kunde äntligen få vårsådden gjord – utom ett par små skogsskiften. Nu har jag sovit en hel natt och det värsta börjar vara över. Det har varit en ganska händelserik vår i år. Först krånglade maskinerna just lämpligt till vårsådden och så kom det 60 mm regn just då vi kommit igång. Branden i köket spädde på med mera katastrofer så våren 2014 kommer att bli kvar i minnet en längre tid.
Det såg inte så farligt ut efter branden då den värsta röken blivit utvädrad. Men så kom reparationerna och allting slängdes ut och revs. I stuvun är det knappt golv och väggar kvar och synen som möter en är ganska sorglig. Det var förstås unga husbonden som ännu har energi som bar ut allting och rev upp golvet eftersom det farit vatten under plastmattan. Den gamle gubben hade nog dragit litet ny färg ovanpå sotet och låtit resten vara :-).
Intressant är att förra gången som allt var upprivet var för 34 år sedan då unga husbonden föddes och då var jag 34 år gammal. Farsan stod och suckade och undrade om det någonsin skulle bli nånting av huset mera. Då tog vi bort de gamla mullbänkarna och isolerade golvet. Fast “mullbänkarna” bestod av kolstybb och kolet spreds i hela huset trots att dörrarna var fasttejpade. Det knastrade mellan tänderna då man åt.
Det är inte slutrivet ännu. Tapeterna är sotiga och skall tas bort förrän vi limmar upp nya tapeter och spånskivorna på golvet måste också bort. Fast vi tänkte måla taket först. Troligen sätter vi inte in nytt golv utan målar bara om det gamla trägolvet som verka vara i bra skick. Nedre delen av väggarna kommer att få bröstpanel av pärlspont som redan är sågad i lämpliga längder. Den skall bara målas och spikas upp. Så stuvun kommer att återfå myckat av sitt gamla utseende före ombyggnaderna som farsan började med på 50-talet då centralvärme installerades. Då var han 30-åring (plus litet till eftersom kriget tog fem år av hans aktiva tid). Det var inte första gången som det byggdes om. Huset flyttades från den täta bebyggelsen vid åbron hit år 1908 och 1930 byggdes det om med en andra våning.
Så nu äter vi på verandan och har flyttat ut allting till stora ladan. Det är otroligt så mycket saker som det har samlats på 34 år …En del åker iväg till lopptorget men mycket har känslovärde så det blir säkert en hel del kvar. Vi är inte direkt kända för slit-och-släng precis. Tvärtom så avskyr jag att kasta bort fungerande prylar. Jag är definitivt inte en “bra” medborgare som konsumerar vilt så hjulen hålls rullande. Det måste gå att bygga upp ett system som bygger på annat än förstörelse helt i onödan. Det finns mängder av arbete som inte kräver slit och släng. Här återanvänds allting tills det bara är rena råmaterialet kvar.
Resten av vårsådden gick bra då det torkat upp efter regnveckan. På måndagen hade vi +28 grader i skuggan och mot bakväggen på huset +37 grader på eftermiddagen. Litet panik blev det då stora Zetorn stannade mitt på åkern men det visade sej att filtret i bränsleglaset var helt fullsatt med brun smörja. Vi hade nämligen tankat från den tunna som jag i vintras satte all gammal sommarbrännolja i från alla traktorerna – och tydligen också all smörja som fanns i bottnen på tankarna.
I går skulle jag ha fått allting klart men så kom det åska och då jag inte såg grannhuset för spöregnet så körde jag hemåt följd av en vägg av regn. Sist och slutligen kom det inte så många millimetrar för det var ett mycket smalt regnväder men nu blir det att vänta på upptorkning igen. Jag måste i alla fall sätta in en vårsåddsbild från våren 2014.
Så nu har katastroferna gått över i normal panik. Allt som absolut borde ha gjorts i maj är ogjort och vi har en hel del arbete med att få köket i skick på nytt. En Belarus där motorn borde skruvas i små bitar står ännu i verkstaden och en mängd byggarbeten står och väntar. Men det är ju ganska normalt för livet på landet.Fritidsproblemen har minskat och man har ett stort val av arbeten som man borde ta itu med. Fast det brukar vara så att de små katastroferna avlöser varandra i jämn takt så man inte hinner fundera på annat än det som just nu absolut måste fixas.
Regntunga skyar
Snart börjar svenska schlagers med regntema ta slut för mej men jag hade ännu kvar Alice Babs med “Regntunga skyar”.
En mycket ung Alice från 1940. En av de mest fantastiska svenska artister som slutgiltigt slutade sjunga i februari i år. Lyssna med andakt.
Och regntunga skyar har vi verkligen här. På en vecka ungefär har det kommit 60 mm regn. Förutom att traktorn gick sönder och huset började brinna så står nu vårsådden stilla. Såmaskinen har litet gödsel kvar i väntan på fortsättningen som aldrig blev av och luftfukten har nu gjort att det blivit geggamoja som måste spolas bort med trycktvätten förrän vi kan fortsätta. Och det kan ta tid …
Det tar tid innan åkrarna torkat upp igen och tiodygnsprognosen är inte så bra. Det skall visserligen bli sol men det tar en vecka innan det här torkat upp och i början på nästa vecka kommer det regn igen. En olycka kommer sällan ensam så nu undrar man vad nästa krångel blir.
Klimatet har blivit mera extremt. Då det snöar så slutar det aldrig och blir det torrt så ser man inte röken av något regn. April var torrt så nu blir maj jätteplaskigt. Men jag är ännu inte säker på att det hade varit så bra att så i april för brodden hade absolut inte gillat att leka ris i sjöarna på åkern. Fast ingen vet förrän sommaren är slut om det var bra att så tidigt eller inte.
Det är det spännande livet på bondlandet – man vet aldrig hur det ser ut på hösten. Inget år är ett annat likt. Möjligen kan något år vara mera olikt än andra.
På tal om sjöar så hade vi sådana inne i huset också. Då vi i går tog upp golvet bakom spiskåpan (där det rann ned vatten från det spruckna plaströret) så hittade vi sjöar där också. Det var på sätt och vis bra för då hade vi inte tagit upp golvet i onödan.
Tre fulla ämbar med vatten fanns där. Underligt nog var plasten hel. Men längs väggen hade det runnit vatten under isoleringen som var blöt i alla fall. Nu är allting utslängt och torkmaskinerna igång. Inte för att det är så farligt vått mera. Golvbjälkarna var helt torra.
Om man vill se nånting positivt i eländet (och det vill man) så är det ju bra att det regnat så vi i lugn och ro kunde riva upp golvet utan att behöva vara stressade av vårsådden. Jag försökte faktiskt köra med harven på åkern men vände efter tio meter. Sedan blir köket förnyat av nödtvång för allting måste ut och alla ytor måste målas om. Helst borde den gamla målningen skrapas bort för det luktar rök något obarmhärtigt. Vattnet vill man inte klaga över – det räddade huset. Nästa tisdag kommer torkgubbarna och mäter fukten och sedan kan vi troligen börja bygga upp allting igen. Tur är det också att vi är i början på sommaren för det här kommer att ta tid.
Sotiga och regniga hälsningar från Bos-Sestu i Hindersby …