vårsådd – Sida 11 – Bondbloggen

Åh, regniga natt …

I morse var stämningen ungefär som nedan

även om det kanske är litet överdrift som låten fortsätter ” … aldrig mera ska livet bli glatt”. Det är snyftarnas snyftare från 1961 och var Anna-Lenas genombrott samt största schlagern på Svensktoppen 1962 och 1963. Fast då gick jag på femman i Lovisa svenska samlyceum och hade nyss upptäckt Beatles med Love Me Do. Så på den tiden ansåg jag att svensk schlager kunde gå och gräva ned sej. Resten är historia som man säjer.

Därifrån började mitt intresse för rock och pop “Liverpool sound”. Varje vårsådd lyssnar jag på alla de gamla bitarna. Förr hade jag en liten kassettbandspelare men numera är hela samlingen på flera hundra CD-skivor överförda till ett litet minneskort som jag har i mobiltelefonen. Det har varit svårt att hitta lämpliga hörlurar som passar i hörselskydden och till mina brillor men det senaste försöket har fungerat tillsvidare med Bluetooth. Utom att öronen blir ganska hårt pressade efter många timmar i traktorn.

Jag har faktiskt fått igång vårsådden efter de sju sorgerna och åtta bedrövelserna. De två största åkrarna är (nästan) klara och viktigast är att de eländiga svackorna för första gången på många år är sådda riktigt torra och fina. I hektarer är det nästan hälften men de små åkrarna tar mera tid. Men vädret – ja, det vädret … Tiodygnsprognoserna lovar inga större regn men litet varje dag. Just så mycket att ytan blir våt och det fastnar på hjulen. Men man kan alltid lita på att prognoserna har fel – även om man inte vet om det kommer mer eller mindre regn än vad de lovat.

Gubben var litet slö i går efter att ha kört nästan i ett sedan jag fick igång systemet. Man är inte lika vild som förr. Unge husbonden skulle ha kunnat ta ledigt i går – men då regnade det. Vädret väntar inte på att det passar för alla andra så det är svårt med arbetstider och andra tider.

Men systemet fungerar. Den stora Zetorn var inköpt för att dra Rapiden och det går bra. Med ganska liten marginal:

Såmaskinen är till all tur 20 cm smalare. Om det är trångt på sidorna så är det bara en ynka centimeter på höjden. Nå, det går att lyfta mellantaket nu då det är löstaget. Problemet är bara att då minskar utrymmet ovanför där jag skall kippa vagnen vid skörden. Påfyllningen fungerar också lättare än förut då jag hade en stor silobotten för gödseln. Det var nödvändigt då man inte fick en hel storsäck i den lilla Simulta-såmaskinen. Ni har jag bara en liten tratt i mellantaket och släpper ned gödeln från storsäcken direkt i maskinen.

Jag har i många år använt tygrör eftersom de går mycket bättre att styra än stela plåtrör. Tjockt markistyg syr man kvickt ihop till ett lämpligt rör och det behövs flera för längden är mycket viktig för funktionen. Jag måste anpassa nedtappningsrören då jag bytte såmaskin. Och så är det lätt att hänga undan dem då man skall köra in och ut.

Sådden går bra utom på mulljorden där den torra och lätta halmen samlas framför maskinen så jag helt enkelt måste lyfta den och lämna en ruta osådd. Inte bra. Troligen var det ett misstag att alls harva på mulljorden. Harvandet bara drog loss halmen och förde upp den till ytan. Förut om åren har det inte varit något problem så det är den ovanligt torra våren som ställer till det. På lerjorden är det inga problem.

Nu ser man att det finns fukt i jorden ännu. Men också att höstbearbetningen måste bli jämnare. Den billiga Ransome tallriksharven bearbetar alldeles tillräckligt bra men lämnar ojämna spår. Det går inte att jämna ut på våren för då drar man bara ned torr ytjord i svackorna och det blir inte heller bra.

På bilden ser man tydligt att fukten är mycket ojämnt fördelad. Två rader med tallrikar på såmaskinen bearbetar jorden ganska bra men kan inte jämna ut fukten. Förharven på såmaskinen kan jag inte använda alls i år för den samlar bara massor av torr halm som till slut drar upp en massa jord. Tidigare år har förharven jämnat ut riktigt bra på styvare lerjordar. Men den jämnar inte heller ut fukten så det är höstbearbetningen som det skall göras nånting åt.

Väder, harvning och sådd är allt man har i huvudet just nu. Allt annat får vänta till senare. Och så kommer Mors dag som vi traditionellt firar ute på åkern. Mor får vara glad om hon slipper harvandet och nu då barnen är stora så blir det de som är ute och kör medan gubben dricker kaffe. Söndagen verkar bli enda dagen utan regn så då är det sådden som gäller.

Fjolåret kastar långa skuggor

Det syns ännu spår av fjolårets elände. Markytan är så tät att den knappt alls släpper igenom vatten så åskregnet efter sådden fick till stånd sjöar och nu ser man att brodden drunknade i dessa.

För övrigt ser brodden ganska bra ut även om det finns alldeles för gröna tuvor på vissa ställen. Bekämpningen av kvickrot misslyckades nämligen totalt i fjol. För regnigt, för kallt och för sent – det var bortkastade pengar och arbete,

Men Zebran bildade i alla fall litet brodd trots usel grobarhet så något utsäde får jag väl i höst – om det nu blir en hyfsad höst.

Nu återstår det sorgliga arbetet med att köra den mögliga delen av vetet till skogs för att komposteras. Det har ett energivärde som är värt mer än brödvetets pris men det finns ingen marknad för energivete. Och en stor del av vetet är så lätt att det bara duger till foder. Fjolåret kastar ännu långa skuggor.

Vi åkte på lördagen till Malung och hämtade takplåtar för uthusen (pannplåtar av den gamla modellen). Jag är numera så misstänksam mot byggmaterial att jag inte köper nånting i vanliga affärer. Kvaliteten är urusel. De takplåtar jag satte på den nya torken är så svaga att man måste ligga på taket och rulla sej fram. Försöker man gå på dem så blir det stora bucklor. Likaså är all vanlig målfärg bara skräp. Byggandet har gått fullständigt åt pipsvängen numera.

I Medåker var broddarna ganska fina även om de i Sörmland var ojämna. Men det fanns osådda fläckar där det i april var sjöar på åkrarna så de hade också problem.

Bilderna är över en vecka gamla. Jag började skriva inlägget förrän vi åkte till Sverige men det krånglade och texten bara försvann ett antal gånger. Få se om det publiceras nu …

Tuff tofsvipa

Nu har jag hasi (=hare) med vårsådden. Jämfört med 2011 är det sent (år 2012 talar vi inte alls om …) men hyfsat i alla fall. Det mesta var klart redan för ett par dagar sedan men i dag sådde jag Zebran på en liten plätt. Det var eländigt för gödseln som låg i maskinen medan det regnade hade blivit klibbig och i vissa fall ren smet. Så det var svårt att få ut den ur maskinen.

Vi har massor av tofsvipor men aldrig har jag sett en så tuff vipa som i dag. Jag såg den redan då jag harvade för den flög inte upp ur boet. Vanligen ser man inte deras bon för de är så väl kamouflerade. Och då jag kom med såmaskinen rakt emot den och svängde undan på bara en meters håll så låg den kvar i boet hela tiden ! Jag körde flera gånger riktigt nära men den flög inte upp en enda gång.

Tofsviporna är trevliga fåglar och det ger en speciell stämning då man på vårkvällarna hör deras gälla rop. Vi försöker akta deras bon och på allt sätt skydda dem. De tycks gilla stora släta täckdikade åkrar så de ökar hela tiden. Vi har närmare tio par på våra åkrar redan.

Regn

Sällan har man varit med om att det varit torrväder under vårsådden och sedan kommer det regn precis då man fått den klar. Nåja, en halv hektar med Zebra som bara har 20 % grobarhet är ännu kvar men det är närmast ett experiment. Visst skulle jag ha hunnit men prognosen lovade solsken för hela dagen. Och så måste jag fästa takplåtar som blåst loss, syssla med flismatningen, tömma maskinen (före byte till ny sort), rengöra sorteraren och flytta rören med mera, med mera … Och så kom det en överraskande åskskur på förmiddagen.

Det harmar litet att dem lilla plätten är osådd även om det inte har någon betydelse. Bäst att inte vara alltför glad över regnet – nån kan ha kvar att så ännu. Kanske det håller upp i morgon så mycket att man får den sista halva hektaren sådd. Tiodygnsprognosen ser ganska regnig ut.

Men det är fint väder att såga bräder. Litet regn bara fräschar upp och svalkar. Jag fick nyss den nya bandslipmaskinen (för bandsågen). Men om ni beställer nånting från Sverige så se till att det inte skickas med Posten. De använder en firma i Finland som är otroligt slö. Mina paket kom till Vanda redan 3 maj och så lämnades de att ligga där utan meddelande till mej eller någon annan. Först när jag började fråga avsändaren om de skickat nånting så började det hända saker. Man skall alls inte tro att Posten i Sverige skickar via posten i Finland. Man vet aldrig vart paketena far nuförtiden. Och det är inte första gången. Ett paket från Sverige tog en tur via Tyskland innan det började komma norrut igen. Snart får vi gå tilbaka till att skicka brev och paket med bekanta som reser. Eller hämta allting själv …

På slutrakan

Fjolåret kastar ännu långa skuggor i form av djupa hjulspår. En mängd knäckta harvtinnar skvallrar också om besvärligt vårbruk. Ytan torkade supersnabbt i år men jag misstänker det finns en hel del kitt därunder som möjligen är tillklämt nu. Men det var bara att så kvickt nu ifall man tänkte få något i jorden. Nåja, det mesta hamnade nog i fuktig jord även om “duntarna” (kullarna) på lerjordarna var stenhårda och torra. Men det är de alltid.

Fjolårets problem syntes redan i groprovet. Zebran grodde uselt men så skördades den också till sist med över 30 % fukthalt. Till all tur har jag alltid överårigt utsäde så det mesta grodde bra. Jag skall i alla fall så en halv hektar med Zebra så får vi se hur det växer i verkligheten. Enligt groprovet borde jag så 1000 kg/ha men kanske jag nöjer mej med hälften av det.

I år satte jag Belarus framför Rapiden. Zetorn (8011) svänger bättre men var litet för svag. Det visade sej att Belarus 825 orkade bra och svängde alldeles tillräckligt. Bommen till såmaskinen hindrar i alla fall alltför tvära svängar. Men jag hade inte använt dubbelhjulen på en lång tid och det visades sej att det ena inte höll luft alls. Och så blev ventilen mellan hjulen … Nå, det fungerade i år därför att ytan var så hård. Inget mjukt ens i bottnen på gölarna.

Men i år gick sådden tvärtom. Vanligen börjar jag på mulljordarna men i år måste lerjordarna sås genast. Där blev det faktiskt panik. Vi hann i alla fall ut med lilla fjäderharven innan det blev kokor. Så det ser snyggt ut på ytan. Fast jag vet att det inte alls är bra under. Hjulspåren från i fjol är fyllda med torr lerjord och det kommer inte att gro om det inte kommer regn. Visst lovar de regn men ju närmare man kommer desto mindre blir det och till sist inget alls – utom i fjol.

Det är i alla fall bra att fylla på inomhus och så går det snabbt att få maskinerna under tak ifall det skulle börja regna. Om inte för annat så blir de så eländigt leriga då de blir våta. Men gödsel fyller jag numera på direkt från storsäck som hänger i lastaren. Det blev möjligt då jag fick den stora Zetorn som lyfter tillräckligt högt. Det var litet nervöst ibland med gamla MF65 och liten frontlastare från 60-talet. I den gamla såmaskinen rymdes heller inte en hel storsäck.

Sedan är det bara att tuta och köra. Vi har ju åkrarna nära så det är bara några hundra meter innan man sätter maskinen i jorden. Snart börjar den svagaste länken i kedjan vara gubben som inte orkar köra hela tiden i hettan. I glashytten kan det bli enormt hett och man sätter upp alla dörrar trots att halsen blir full av damm. Till sist är man så mosig i huvudet att man inte vet vilken spak som lyfter maskinen mera. Då måste man bara ta en kaffepaus. Förstås kunde man köpa ny traktor med luftkonditionering men med de priser vi har så får det hellre växa litet sämre på grund av försenad sådd. Det lönar sej inte att satsa så mycket.

Och så måste vi ju ha en “Traktor i motljus” (från “Älg i motljus” som anses vara en hemsk stereotyp av kultursnobbarna):

Nu är det bara att göra ren såmaskinen och så en liten bit Zebra (det mesta blev Reno). I år gick sådden – i motsats till i fjol – snabbt. På en vecka var allting klart. Om inte gubben skulle vara så slö så skulle det ha varit klart på 36 timmar. Grannen körde dag och natt men så har han också ett annat jobb medan jag numera är heltidsbonde. Rena lyxen efter 35 år med dubbla jobb.

Nu kan man börja njuta av våren. Lustigt nog så märker man att löven spruckit ut först då vårsådden är klar. Då man sitter i traktorn i hettan och dammet så är det svårt att njuta av den ljuvliga våren. Men jag märker nu att hela gårdsplanen är full av blommor. Lägg märke till att A-stolpen är borta ! Den togs bort just före sådden och det här var första året då jag kunde så utan stolpar …

Panik !

För ett par dagar sedan vågade man sej inte alls ut på åkrarna (vår styva lera blir som cement om man kör för tidigt). Nu är det till och med för torrt i bottnen på gölarna. Allt borde sås i dag ! Prognosen påstod först att det kommer 23 mm regn på torsdag, sedan blev det 8 mm och nu kommer ingenting. Ingen tjäle hade vi heller så jag förväntade mej problem – men inte med torka …

Hur gammal man än blir så kommer det alltid överraskningar med vädret och åkrarna. Nu hinner jag inte skriva mer för det skall köras med gasen i botten.