Jag måste sätta in bilden av den första brodden. Det är något alldeles speciellt då den sticker upp ett par centimeter ur den svarta myllan. Den representerar det nya hoppet som tänds varje vår hur besvärligt föregående år än varit.
(Märk väl att det inte är en av våra åkrar – vi har allt direktsått i år och det ser betydligt mera skräpigt ut …)
I går stack jag till Lovisa och firade 50-årsjubel med studentklassen 1965 från Lovisa svenska samlyceum. Vi har varit en väldigt sammansvetsad klass och alla som inte var döda var på plats utom Ethel som kan få förlåtelse för hon bor i Kalifornien. Det var som vanligt väldigt kul även om jag var litet frånvarande eftersom vi den gångna veckan äntligen kommit igång med sådden och det var svårt att slita tankarna från den.
Henrik (primärodlare) var i alla fall hemma och körde det sista skiftet med vete. På kvällen fick jag ett textmeddelande: “Kveithasi” varvid jag utropade “Hasi !” mitt i Folkes tal. Han trodde att jag tyckte talet var för långt och slutade tvärt så jag fick förklara att “hasi” betyder att ett arbete är färdigt (se Hasi för vårsådden). Nå, Folke har humor så ingen skada skedd …
För 50 år sedan täckdikade vi sista skiftet och efter studentexamen fick jag kvickt byta till arbetskläder och börja köra ut rör och sand. Jag var bland de första studenterna från byn och då ansågs ännu studenter vara fina herrar så gummorna beskärmade sej: “Tii staar te nyyblivi studentn opa ååkärn å teckdiikar …” (Där står den nyblivna studenten på åkern och täckdikar).
I stället för en bild från vårsådden sätter jag nu in den officiella 50-årsjubelbilden:
Gubben i hatten är undertecknad.
Det är för tidigt att dra slutsatser än men det är åtminstone klart att halmproblem har det inte alls varit i år. Det har varit ett ovanligt blött år så man vet inte hur det hade gått med torrare åkrar. Det har i alla fall gått att så både på mull- och lerjordar. Där det fanns spår av vinterns virkeskörning måste jag i alla fall köra ett par varv med tallriksharven för att få sönder den torkade leran.
Hittills har det gått bra men man vet ju inte ännu hur det växer. Åtminstone sparar direktsådd både tid och pengar. Vi har aldrig satt så här litet tid på vårsådden. Inte fullt två tankar bränsle gick det för hela sådden (ca. 200 liter). Vi skulle ha kunnat så ännu fortare men måste vänta litet på att endel skiften skulle torka upp.
Åkrarna var för våta men i år fanns det inte tid att vänta mer. Och lerjordarna började torka för mycket på ytan – samtidigt som de var för våta under. Om vi inte hade börjat så dem nu så skulle det ha varit nödvändigt att bryta skorpan med tallriksharven. Våra lerjordar är riktigt krångliga. Ibland faller leran sönder i små bitar då den torkat, ibland blir den rena cementen (som i år).
Så här blev en åker med mycket halm att se ut.
Här har vi kört över en svacka där skorpan ännu inte hunnit bli så tjock.
Tillsvidare kan jag inte se någon orsak att gå tillbaka till bearbetning före sådd (men det kan ju komma ifall inget växer på åkrarna :-). Tvärtom tänker jag fortsätta med direktsådden även om den ger litet lägre skörd. Det är en ganska stor sak att slippa all jordbearbetning. Litet mera besprutning lär det i alla fall bli.
Nu räcker inte ett års erfarenhet utan först om några år börjar man få en hyfsad bild av hur direktsådd fungerar. På våra åkrar. Det är stor skillnad mellan jordarna och också mellan åren.
Det här är bland de senast påbörjade vårsåddarna jag varit med om. Visst har vi sått in i juni men oftast har man i alla fall börjat så betydligt tidigare och sedan kan en regnperiod fördröja det sista. Men i år hade vi inte ett korn utsäde i jorden före förrgår kväll. I går sådde vi för full fräs men i natt kom det tre millimeter regn så det måste först torka upp innan vi kan fortsätta. Och så är det blött i svackorna fortfarande från tidigare regn.
Det är extra spännande i år också därför att vi sår direkt utan den minsta jordbearbetning. I fjol testade jag på en hektar men det var mulljord och nu kör vi på lerjordarna också. Tills vidare har det gått riktigt bra. Det har inte varit problem med halm alls – om det sedan beror på att jag hackade den i höstas med “betesputsen” eller de nya tallrikarna som är ganska så vassa. Egentligen är det för vått men nu går det inte att vänta med sådden mera.
Om det växer nånting vete fåglarna men visst hamnar utsädet i fuktig jord åtminstone. Litet orolig är jag för att leran skall torka till en hård skorpa men på sina ställen är den redan så torr på ytan att det inte går att vänta. På de värsta leråkrarna kanske jag måste bryta sönder skorpan med tallriksharven före sådden. Man kan ställa tallrikarna rakt fram så de inte river upp så mycket. Det är inte bra att torka ut lerjorden för djupt för då gror det inte.
Vi har ännu kvar en del problemskiften men tiodygnsprognosen lovar varmt och solsken så hoppet om vårsådd också i år lever.
Det känns inte riktigt bra att pyssla i köket fastän inte ett enda vetekorn är i jorden – men vad gör man ? I går körde vi ut såmaskinen (tom) på åkern för att göra grundinställningarna eftersom det ändrade en hel del med de nya tallrikarna. Men det var ganska så blött även om ytan verkade torr så det var bara att köra in den tillbaka. He va alldeilis för spitjitt som man säjer på det riktiga språket.
Visst behöver köket göras klart också. Det är ett år sedan branden (på Mors dag i fjol) och baakstuvun är ännu olagad. Mest därför att två stora fibercementskivor stått och väntat. Det är starka skivor som tål litet vad som helst men också är tunga och svåra att bearbeta. Det går bra med vinkelslip med diamantklinga men det dammar så obarmhärtigt att jag inte vill använda den inomhus. Med en tigersåg förstörde jag fyra sågblad och så med kniv skar jag spår och bröt av bitarna som skulle bort. Det var svettigt arbete för skivan är hård. En vanlig kniv håller inte heller så man borde kanske skaffa en riktig fibercementkniv.
Fördelen med fibercementskivor framom gips är att de är mycket starkare och ytan är inte känslig för fukt. Gipsskivorna har ju papper som yta. Dessutom kan man hänga upp vad som helst på en fibercementskiva medan gipsskivorna måste ha tät brädvägg bakom. Dedär specialskruvarna för gipsskivor ger jag inte mycket för. De är mest av typen skruva-upp-en-gång-och-rör-sedan-aldrig. I ett hus som är gjort för att användas i hundratals år med en massa förändringar passar de inte utan stödvägg bakom.
Stuvun är i vårt hus (från 1800-talet) delad i två delar sedan början på 1950-talet då vi installerade centralvärme. Baakstuvun var då pannrum men är numera nån sorts hjälpkök. Skåpen står ännu ute i ladan men den skall snart rustas upp så de skall in tillbaka. Som av bilden synes behövs ännu en golvbräda utmed ytterväggen. Det ordnar sej säkert – speciellt om det fortsätter att regna.
I samma veva sattes äntligen taklisterna upp i stuvun. Det är gammal tradition att listerna blir stående i nån knut i 20 år då man bygger om men nu kom de ju upp ovanligt snabbt :-). Utom två som inte mera passar in utan måste passas in på nytt.
Solen skiner och fåglarna kvittrar så i kväll gör vi säkert ett nytt försök att så. Mullåkrarna förstör man inte så lätt men leråkrarna tänker jag låta torka ordentligt så man inte får en yta likt cement på dem. Men för varje dag som går så blir man allt mer ootålugär å argsintär.
I går kväll då jag sprutade mot en del kvickrotsbuskar så konstaterade jag att det hade torkat upp förvånansvärt bra. På förmiddagen körde jag ut ett lass fyllningsgrus och då var det egentligen litet för blött ännu. Men sol, värme och ordentlig blåst torkade upp ytan riktigt fort.
Kvickroten har växt bra den här våren. Det finns tjocka gröna tuvor här och där. Där jag sprutade i höstas finns det ingenting men jag tyckte en del åkrar hade så litet kvickrot att jag inte körde över allting. Och så blev det förstås en och annan remsa emellan. Skummarkörens slangar vek sej och släppte inte igenom skummet ordentligt så de måste bytas mot stadigare slangar med spiralinlägg så de inte täpps till.
Den här åkern såg ganska bra ut men det är mulljord och en liten kvickrotsfläck kan sprida sej alldeles grymt på bara en sommar. Speciellt som sådden blir sen och säden inte hinner konkurrera så bra.
Det såg bra ut i går kväll och idag skulle jag ha kunnat så. Men just nu regnar det förstås …
