växthus – Bondbloggen

Mörker, regn och blåst

Det hör hösten till att det skall var mörkt och regnigt, kallt och blåsigt. Halva släkten uppbådades för att få in 600 äppelträdsplantor och det lyckades just innan det började regna riktigt ordentligt.

Visst skall de tåla kyla men de som ympats i år är ännu ganska känsliga och inne i växthuset är de skyddade mot blåst och i all synnerhet mot harar. Harar och sorkar är nånting vi inte tycker om.

Det var ganska kallt ett par dagar men sedan blev det varmare och i dag hade vi nästan +10 grader så jag återupptog byggandet. Nu svetsade jag äntligen den optiska fibern till växthuset och ladan som skall sköta om övervakning och styrning. Jag byggde redan för flera år sedan en liten central i växthuslidret som nu kan kopplas till det egna datanätet. Svetsningen av fibern måste göras då det är litet varmare men sommaren gick till takarbetet på huset

Här är fibern ännu inte svetsad men inne i den isolerade lådan kommer en minidator Raspberry Pi som kommer att sköta om mätning av temperatur och fuktighet och styrning av eventuella fläktar och värme. Jag kan redan nu mäta temperaturen i växthuset över nätet men det är bättre med en egen datamaskin bara för växthuset. Raspberry Pi kostar bara omkring 30 euro så det är ingenting jämfört med de svindyra reglersystemen för växthus som kan gå på tusentals euro.

Den optiska fibern går också till en vridbar övervakningskamera i ladans hörn som kan överblicka hela gårdsplanen. Jag har också planer på att lägga ut en kamera på nätet men det måste jag ännu fundera på för man får inte rikta in den hur som helst.

Det relativt varma vädret gjorde också att jag började måla verandans väggbräder. Visst är det mörkt och regnigt men inte inne i verkstaden där det är varmt och ljust.

Jag målar med äkta linoljefärg som man kan måla med i nästan vilket väder som helst. Det är i alla fall över +10 grader i verkstaden vilket gör att den torkar snabbare. Väggbräderna är ännu litet klibbiga efter ett dygn men man kan nog sätta upp dem i alla fall.

Linoljefärg kan man måla med också vid minusgrader eftersom den inte innehåller vatten. Man kan också måla i direkt solsken med sådan linoljefärg som inte innehåller lösningsmedel och jag använder bara sådan som enbart har linolja och pigment. Det är lösningsmedlet som bildar bubblor i direkt solsken.

Det är annorlunda att måla med linoljefärg. Man skall dra på ordentligt med färg men sedan stryka bort så mycket som möjligt så färglagret blir tunt för annars får man en en knottrig hinna. Linoljan skall dras in i träet och det går bra eftersom dess molekyler är en miljon gånger mindre än hos plastfärgerna. Bäst är att ha en ganska styv pensel av naturborst. Linoljefärgen skall inte täcka. Blir det ojämnt så målar man en gång till.

Orsaken till att jag målar före uppsättningen är att jag vill måla falsen också. Annars blir det springor i färgen då bräderna torkar ihop – och det gör de alltid. Men tanken är att måla en gång till nästa sommer.

På tal om penslarna så hade de gamla torkat ihop riktigt grundligt men jag satte dem i linoljesåpa och efter ett par dygn kunde jag få bort den gamla färgen så att penslarna var nästan som nya. Man skall inte spilla linoljesåpa på målade ytor för såpan löser upp färgen mycket effektivt. Jag använder också linoljesåpa att tvätta händerna vid verkstadsarbete och det finns inget annat som tar bort både olja och sot lika bra.

Nu väntar jag bara på bättre väder innan jag sätter upp väggbräderna. Men dagarna har blivit så korta och mörka att man måste ha pannlampa mitt på dagen. Det blir litet minusgrader natten mot lördagen men sedan skall det åter bli varmare. Byggsäsongen är inte över ännu.

Siesta

I den här hettan måste man gå över till den spanska traditionen med en siesta mitt på dagen. Det gäller att göra utearbetet på morgonen så fort det blir ljust eller på kvällen då hettan börjar avta. Fast nu börjar myggorna komma då det äntligen blir litet drägligare temperatur.

Här läser man långtidprognoserna flera gånger per dag men inget regn utlovas – tvärtom blir det bara hetare till lördag-söndag. Sedan blir det nästan kallt nästa vecka. Men inget regn. Broddarna är ganska ojämna och fläckvis glesa. Den här långa torkan gör att risken för gröninblandning i säden ökar hela tiden då det blir så stor skillnad mellan det som redan grott och det som gror då det äntligen kommer regn.

Efter vårsådden måste man ta itu med allt som skjutits upp. Flismataren gick sönder mitt i vårsådden men jag hade inte tid att reparera den då. Nu plockade jag bort den spräckta lagerskålen. Flisen hade matats in i pannan med stor kraft (grym utväxling) tills lagerskålen sprack och kedjans kugghjul flyttades bakåt så att kedjan kom av. Det är inte så länge sedan jag bytte lager så det gick ganska bra att dra av kugghjul och lager från axeln och byta till nytt lager. Man har ju lärt sej att ha extra lager hemma. Och får vara glad att det inte hände mitt i vintern. Men lustigt nog är det oftare problem då behovet av värme är litet – alltså på sommaren. Det är svårt att ställa in mataren på lågt värmebehov.

Nu gick det ännu att gräva diken men det är bråttom innan leran torkar och blir stenhård. Jag har förberett ladans golvlagande genom att gräva bort vattnet i vägdiket. Dessutom grävde jag ner täckdikningsrör i växthuset där det stått vatten på golvet vår och höst. Där var det svårare att gräva men det gick ännu. Det värsta var att få bort så mycket växter att jag kunde gräva. Växthuset är smockfullt – mest äppelträd – men det varma vädret gjorde att man kunde flytta ut en hel del.

Och så har vi satt potatisen i jorden. Vi sätter i bolag med en granne (Ingmar) och använder den heimlaga sättare som han och brorsan konstruerade för omkring 50 år sedan. Den har fungerat bra även om hjulet med koskälla som skulle plinga då det var dags att sätta en potatis i röret inte är kvar. Men vi funderade på att installera det på nytt :-).

Ovan är sättningen i full gång på Västergårds (Ingmars) åker. Ingmar kör sin gamla fina MF35 som vi använder för sättningen. Själva sättaren består av en balk med tre plogbillar och två rör för potatisen. Sitsarna är från två gamla slåttermaskiner tror jag.

Jordbearbetningen före sättandet är viktig. Jag körde vårt potatisland med fräsen på stora Zetorn och det blev bra men jorden var redan ganska hård så det var nödvändigt med en massa hästkrafter på traktorn. Man kan inte köra två gånger med fräsen utan måste ta till avsett djup genast. Andra gången vill nämligen den lösa jorden samlas framför fräsen och man måste lyfta den för att kunna köra.

Visserligen är det hett just nu men snart kommer järnnätterna i början på juni. Det kan hända att potatisen inte växer så bra i den här torkan så vi får se hur det går i år.

Nu börjar byggsäsongen och ladans golv är det viktigaste. Men först måste jag få ut allt som finns ovanpå golvet och det är inte litet … Det är en stor lada så allt ryms inte inomhus i andra utrymmen. Jag får väl placera det på åkern med presenning över vilket går bra om det torra vädret fortsätter. Men man vet aldrig med vädret. Det kan slå om och bli kallt och regnigt. Sommaren har inte ens börjat än fastän det är så hett.

Säsongstart.

Almanackan meddelar att det är hög tid att inleda odlingssäsongen så trots att det är kallare än -20°C på nätterna så ska växthuset igång. Dagtid värmer vårsolen riktigt fint så då är det varmt och skönt i huset men nattetid behövs det rejält med värme.

Först gäller det ändå att ta sig fram till växthuset som stod inbäddat i en halvmeter snö. Långsidorna har jag varit tvungen att skotta fram några gånger under vintern för att minska på trycket på plasten men gaveln har inte röjts tidigare.

Så där bara att knäppa på värmen är det dock inte i ett hus som stått med värmerören tömda sen hösten. Diverse reparationer som man vetat av sen hösten är förstås ogjorda trots att jag vid nyår satte som målsättning att reparera en sak per dag under vintern. Bland annat så hade jag ett litet läckage på den större cirkulationspumpen som jag kör under de tider som växthuset är i bruk. För cirkulation till bostad och packhall räcker det bra med den mindre pumpen som förbrukar mindre energi. Det lär väl också finnas pumpar som reglerar effekten enligt behov men såna rackerier blev inte monterat då för närmare 15 år sen då pannrummet byggdes.

En bild på trådarna sparar kanske lite jobb sen när det ska monteras 🙂

Den större pumpen till höger losstagen…..

…..och motorn dissekerad i väntan på mera delar.

Jag hade i alla fall beställt hem nya tätningar direkt från fabriken så dom plus en faktura på närmare 70 euro damp ner i postlådan för nån vecka sen. Riktigt bra betjäning på Kolmeks och reservdelssatsen innehöll bra monteringsanvisning på både finska och svenska, sånt är man inte bortskämd med nuförtiden. Hemkommen från dagens ÖSP förbundsfullmäktigemöte tog jag sålunda itu med reparationen. När jag väl öppnat pumpen kunde jag ändå konstatera att lagren inte heller mått så bra i fukten från den läckande pumpen så det var nog bäst att byta dem också när pumpen ändå var öppnad. Trots att jag har en del lager på lager så hade jag inte rätt typ i hyllan och det hade redan passerat stängningsdags i lagerbutiken. Hörde med lokala verkstaden en kilometer nedåt vägen och dom påstod sig ha dylikt i lager så jag tror jag tar mig dit i morgon bitti.

Halt väglag.

För en knapp månad sen skrev jag om infrastrukturen eller brist på den här i bloggen. Jag hade då inte tillgång till bild och videomaterial men idag var det dags igen så nu passade jag på tillfället att dokumentera lite.

25.1.2018. Flisåkaren får ta det lugnt och beskedligt.

Dottern åker skridskor.

Snöröjning.

Det var som synes inget vidare skogsväder idag med blåst och regn och inte tilltalade det att köra hem flisved heller i det hala väglaget. Men det passade ju bra att röja snö runt växthuset, det är bättre att göra det innan det fryser till igen för då är risken för skador på plasten större. Lämnar man allt för mycket snö längs sidorna på växthuset finns det risk för att plasten brister eller töjs ut. Plasten är ändå ganska seg men det finns naturligtvis gränser för allt, på bilden nedan är det ungefär så mycket som jag brukar tillåta innan jag vidtar röjning.

Första frosten

Hösten kom. Supervärmen (+25 grader) tog slut och vi hade vår första frost i går morse – men inte mycket, bara -0,4 grader. I alla fall var det ganska sent för den första frosten. Och det har bara varit torrt. Nån millimeter lovas till lördag men få nu se …

Jag gräver vattenslang och teckdiken till växthuset så maskinerna får stå. Nu är det spaden som gäller. Det har varit litet blött inne i växthuset vid en viss sorts väderlek då det kommer stora mängder kondens. Och så skall groningsavdelningen isoleras med bubbelplast så den håller värme bättre. Det förlänger växtsäsongen en hel del.

Trädgårdsmästaren var ett par dagar i Sverige på äppelutställning i Västerås och Julita. Och så skulle våra egna äppelträd (nyplanterade) i Medåker vattnas. Det har varit grymt torrt i Sverige också. Och varmt – på sina håll har värmerekordet för september slagits. Det har varit varmare än under de senaste 186 åren. Brunnen var nästan tom.

Idag har jag kört bort flera lass kvistar från trädgården. Vi har en mängd pilar som växt ut över åkern bredvid och måttet var rågat då de höll på att dra loss spegeln från tröskan. Vi planterade pilarna på 70-talet för att få snabbt vindskydd och tänkte ta bort dem då vi fått de mera värdefulla träden att växa. Då Mia låg i barnvagnen så promenerade vi i Mustila och knyckte små plantor av intressant träd. Man måste ju stjäla skott för att de skall växa … Hoppeligen är brottet redan preskriberat. Men pilarna står kvar ännu och håller på att tränga undan allt annat. Nu sågade jag bort en massa kvistar och fällde en pil. De skuggar också växthuset.

Fastän jag körde bort flera stora lass så finns det mycket kvar ännu. Vi har nu stora hopar med kvistar som borde brännas – också från tidigare gallringar – men man vågar inte tutta eld på dem i den här torkan så vi måste vänta tills höstregnen börjar.

Jag har skaffat nya vägtrummor för de gamla cementringarna som vi satte ned med farsan för 60 år sedan börjar ge upp på sina ställen. Troligen är det de nya tunga maskinerna som är boven för det var inga problem med de små MF65 och MF165 som vi körde med förr. Den nya stora Zetorn är mer än tre gånger tyngre. Det är första gången jag köper plasttrummor (utom i skogsdikandet men då skötte reviret om anskaffandet). De små trummorna är ganska billiga men över 30 cm så stiger priset kraftigt.

Installationer

Nu är växtperioden slut och vinterarbetena i skogen är inte direkt aktuella i gyttjan så nu skall alla installationer och reparationer skötas. Och det är inte litet det. Det man sköt upp på sommaren för att i stället göra utearbeten är en hel del. Vi har varit en vecka i Sverige för att bygga vedlidret (veebooen) färdig, hämta en hel del material och tömma torpet på vatten inför vintern. I praktiken går det två veckor med förberedelser och uppackande och allting.

Nu är i alla fall värmepumparna installerade. Växthuset behöver inte direkt värmepump mera i år men den måste vara installerad då växtperioden sätter igång i april nästa år. Och så kan den behövas ifall det blir alltför kallt på vintern. En hel mängd äppelträd som är ympade med alla möjliga fina gamla sorter skall nämligen övervintra i växthuset. Det är äppel från morgon till kväll nu – passionen är stark. Det är verkligen synd att jag sedan barnsben haft problem med nån sorts syra i råa äpplen. Magen säjer genast stopp. Däremot går det till all tur bra med äppelmos och äppelbulla och allt som är ordentligt stekt.

Värmepumpen står på eget stativ av galvaniserade järn (uj, vilket pris på galvaniserat …) Det här är den sjätte som jag installerat och det är ganska enkelt bara man fattat att bruksanvisningen är helt felaktig som bruksanvisningar brukar vara. Det gäller att använda förnuftet och inte bry sej om vad det står i den billiga översättningen som är konkurrensutsatt och alltså gjord snabbt och hafsigt. Värmefläktar är hädanefter portförbjudna. Den här ger i bästa fall 4,5 kW men drar bara kring 1 kW ström så direkt eluppvärmning är rena slöseriet.

Vedlidret i Medåker fick nu väggar som jag sågat med Logosolen. Det är en så kallad friggebod som på kvadratcentimetern när är så stort man kan bygga utan bygglov. Vi var tvungna att få bort veden från bastun efter det vi fick riva det nya bastugolvet då hästmyrorna hade ätit upp det. Det var torrt och prima virke men de kräken byggde flervåningshus åt sej där i alla fall. Man skall inte tro att de bara ger sej på halvruttet virke. Däremot skall man inte lämna virke (eller ved) liggande runt huset. Ser ni en hästmyra så ta det på allvar och strö ut massor av finmalen kalksten runt huset. Det är helt ogiftigt men för myrorna är det som vass sprängsten och går in i lederna på dem så de undviker kalkmjölet.

Vedlidret skall målas falurött nästa sommar och därefter saknas det bara ladugård på Nornbergs som stället heter. Grunden till den gamla ladugården finns kvar och stenarna syns svagt längst nere på bilden. Där fanns Västmanlands sista dragoxar ännu på 50-talet. De lär ha varit vanliga där men jag har aldrig hört talas om dragoxar i Hindersby.

Nästa vecka skall jag igen åka till Sverige. Vi hittade nämligen billigt golvvirke som behövs till Ribackhuset där ungdomarna bygger om och till gamla folkskolan där kommunen rev golvet i lärarens tidigare arbetsrum som nu återställs. Det är prima Siljans grangolv som varit ett varv nere i Tyskland och kommit tillbaka på grund av konkurs eller nånting och nu säljs billigt. Firman finns bara ett par hundra meter från Vikingterminalen i Stockholm så det blir bara en liten sväng den här gången. Förstås hittade jag den på nätet – man är väldigt duktig i att använda nätet i Sverige.

Tur att man “sparat” en massa inomhusarbete från sommaren. Nu är det mindre roligt att klafsa omkring i leran. En hel del byggarbeten väntar och maskinerna skall repareras. Så den här “mellantiden” är inte alls mindre bråd – snarare tvärtom. Semestern är avklarad med en tur till Avesta där vi hämtade ett köksskåp för gamla folkskolan. Det är av helträ och så snyggt att det kunde vara alldeles nytt. Det intressantaste på vår Blocket-turism var att dricka kaffe i Norberg på Anna Anderssons konditori. Norberg är en liten bruksort i Bergslagen och nästan helt orörd av dagens rivningsraseri. Helt fantastisk miljö med 1700-talshus med fina dalamålningar på väggarna (konditoriet).