På slutrakan

Fjolåret kastar ännu långa skuggor i form av djupa hjulspår. En mängd knäckta harvtinnar skvallrar också om besvärligt vårbruk. Ytan torkade supersnabbt i år men jag misstänker det finns en hel del kitt därunder som  möjligen är tillklämt nu. Men det var bara att så kvickt nu ifall man tänkte få något i jorden. Nåja, det mesta hamnade nog i fuktig jord även om “duntarna” (kullarna) på lerjordarna var stenhårda och torra. Men det är de alltid.

Fjolårets problem syntes redan i groprovet. Zebran grodde uselt men så skördades den också till sist med över 30 % fukthalt. Till all tur har jag alltid överårigt utsäde så det mesta grodde bra. Jag skall i alla fall så en halv hektar med Zebra så får vi se hur det växer i verkligheten. Enligt groprovet borde jag så 1000 kg/ha men kanske jag nöjer mej med hälften av det.

grooproo2013_DSCN2413

I år satte jag Belarus framför Rapiden. Zetorn (8011) svänger bättre men var litet för svag. Det visade sej att Belarus 825 orkade bra och svängde alldeles tillräckligt. Bommen till såmaskinen hindrar i alla fall alltför tvära svängar. Men jag hade inte använt  dubbelhjulen  på en lång tid och det visades sej att det ena inte höll luft alls. Och så blev ventilen mellan hjulen … Nå, det fungerade i år därför att ytan var så hård. Inget mjukt ens i bottnen på gölarna.

Men i år gick sådden tvärtom. Vanligen börjar jag på mulljordarna men i år måste lerjordarna sås genast. Där blev det faktiskt panik. Vi hann i alla fall ut med lilla fjäderharven innan det blev kokor. Så det ser snyggt ut på ytan. Fast jag vet att det inte alls är bra under. Hjulspåren från i fjol är fyllda med torr lerjord och det kommer inte att gro om det inte kommer regn. Visst lovar de regn men ju närmare man kommer desto mindre blir det och till sist inget alls – utom i fjol.

pafyllning_DSCN2424

Det är i alla fall bra att fylla på inomhus och så går det snabbt att få maskinerna under tak ifall det skulle börja regna. Om inte för annat så blir de så eländigt leriga då de blir våta. Men gödsel fyller jag numera på direkt från storsäck som hänger i lastaren. Det blev möjligt då jag fick den stora Zetorn som lyfter tillräckligt högt. Det var litet nervöst ibland med gamla MF65 och liten frontlastare från 60-talet. I den gamla såmaskinen rymdes heller inte en hel storsäck.

stoorseck_DSCN2426

Sedan är det bara att tuta och köra. Vi har ju åkrarna nära så det är bara några hundra meter innan man sätter maskinen i jorden. Snart börjar den svagaste länken i kedjan vara gubben som inte orkar köra hela tiden i hettan. I glashytten kan det bli enormt hett och man sätter upp alla dörrar trots att halsen blir full av damm. Till sist är man så mosig i huvudet att man inte vet vilken spak som lyfter maskinen mera. Då måste man bara ta en kaffepaus.  Förstås kunde man köpa ny traktor med luftkonditionering men med de priser vi har så får det hellre växa litet sämre på grund av försenad sådd. Det lönar sej inte att satsa så mycket.

Och så måste vi ju ha en “Traktor i motljus” (från “Älg i motljus” som anses vara en hemsk stereotyp av kultursnobbarna):

traktor_i_motljus_DSCN2433

Nu är det bara att göra ren såmaskinen och så en liten bit Zebra (det mesta blev Reno). I år gick sådden – i motsats till i fjol – snabbt. På en vecka var allting klart. Om inte gubben skulle vara så slö så skulle det ha varit klart på 36 timmar. Grannen körde dag och natt men så har han också ett annat jobb medan jag numera är heltidsbonde. Rena lyxen efter 35 år med dubbla jobb.

Nu kan man börja njuta av våren. Lustigt nog så märker man att löven spruckit ut först då vårsådden är klar. Då man sitter i traktorn i hettan och dammet så är det svårt att njuta av den ljuvliga våren. Men jag märker nu att hela gårdsplanen är full av blommor. Lägg märke till att A-stolpen är borta ! Den togs bort just före sådden och det här var första året då jag kunde så utan stolpar …

blommor2013_DSCN2416

 

 

 

 

Svarta döden

Nä, det är inte fråga om pesten utan motorolja. Då jag bytte olja i Belarus så var filtret fullt av en äckligt klibbig massa som liknade tjära och kändes som lim. Inte precis vad man vill ha att smörja motorn.

Det är första gången jag såg dylikt men en sökning på Internet visade att det var ett gammalt problem – och nytt. Då oljan blir gammal så förändras dess egenskaper och speciellt om den blir överhettad. Om smörjan (“sludge” på engelska) täpper till oljekanalerna så är motorn snart en före detta motor. Det är bara att byta ut den.

Det här var ett problem redan i bilens barndom men sedan kom bättre oljekvaliteter. Det blev ett problem på nytt då motorernas konstruktion ändrades på 90-talet: lägre utsläpp, större effekt, mindre bränsleförbrukning. Men det satte hård press på motoroljan som blev stressad och blev lim. Vissa märken som BMW, Audi, Volkswagen och Toyota var speciellt utsatta. Inte billigt att byta motor i en BMW … Och så började marknadsförarna prata om oljebyte först efter 30 000 kilometer. Tekniken klarade det inte men vad bryr sej en reklamfjant om det. En motorexpert konstaterade kallt att man inte skall köpa dessa märken tillverkade mellan 1997 och 2004. Senare måste de konstruera om motorerna då tusentals bilar skurit ihop och köparna började dra tillverkarna inför rätta.

I Belarus har jag tidigare aldrig sett nån smörja i oljan. Det har bara varit torr beläggning på inre sidan av centrifugalfiltret men de senaste åren har det blivit långt mellan oljebytena då jag använt den ganska litet. Men man måste byta olja ofta i alla fall. Nu var det bra att ha ett centrifugalfilter för all smörja fanns i det. Och ett centrifugalfilter blir aldrig tilltäppt. Centrifugalfiltret tar bort alla partiklar hur små de än är.

Belarus är tillverkad med stora oljekanaler och man kan sätta nästan vilken olja som helst i den. Den har inte någon delikat konstruktion som är känslig för allting. Fina konstruktioner blir lätt otroligt känsliga  – och dyra. Jag föredrar gamla och tåliga konstruktioner.

Det blev ingen sådd än. I morse regnade det och på eftermiddagen kom det ett åskregn. I natt skall det också regna. Inte mycket men ytan blir våt. Det torkar troligen upp ganska snabbt.  Oljan är bytt och dubbelhjulen på. Men det finns alltid nånting man borde fixa så tiden går medan man väntar på såväder.

 

 

 

Panik !

För ett par dagar sedan vågade man sej inte alls ut på åkrarna (vår styva lera blir som cement om man kör för tidigt). Nu är det till och med för torrt i bottnen på gölarna. Allt borde sås i dag ! Prognosen påstod först att det kommer 23 mm regn på torsdag, sedan blev det 8 mm och nu kommer ingenting. Ingen tjäle hade vi heller så jag förväntade mej problem – men inte med torka …

Hur gammal man än blir så kommer det alltid överraskningar med vädret och åkrarna. Nu hinner jag inte skriva mer för det skall köras med gasen i botten.

 

 

Vårbruket igång

Nu är våren här! På veckoslutet körde vi igång med vårbruket genom att “lappa” vallarna. Den blöta hösten och vintern har gjort sitt och en del av våra vallar har tagit skada åt sig. Det betyder att Antte sår lite mera nytt frö än vad han annars skulle göra.

1

Konstgödselspridningen påbörjades också häromdagen.

2

Så småningom hoppas vi på lite (obs LITE!) regn och värme för att gräset ska komma igång och korna får gott foder att sluka i sig 🙂

Det sorgliga fjolåret fortsätter ännu

Här på jordbruket så fungerar man inte enligt almanackan – bara enligt vädret och årstiderna. Fjolårets växtperiod är slut men vetet ligger ännu i torken. Och det är inte enbart en trevlig syn. Orsaken är mögel. De sista åkrarna skördades så sent att man inte hann torka. Det är inte kalluftstorkens fel. Om jag hade varmluftstork så hade jag inte alls tagit in vetet i torken utan kört det direkt till skogen för att komposteras. Inte kan man bränna dyr olja för sådant skräp.

Nå, allting är inte så dåligt.  Det vi tröskade först är relativt bra men man harmas förstås över de dåliga partierna även om de är små. Det sämsta blir inte ens foder utan snarare energi. Även mögligt vete har en massa energi. Jämför man med fliskubiken så får man fem gånger mer värme ur vetet. Problemet är bara att det sintrar och bildar stenhård slagg. Jag satte i höstas en halv dag på att borra upp hålen i brännhuvudet efter förra vinterns vetebränning. Det var roligt att krypa in i pannan och brännhuvudet då man borrade …

I år blandade jag avfallsvetet med flis men då kan man bara bränna en säck per dag för att undvika slagg. Och bränner man mer så måste matningen dras ned ordentligt på skruven eftersom vetet har så mycket mera värmevärde.

Det värsta var att det nya utsädet var över 33 % (fukthalt) då det tröskades. Få se om det gror nu. Jag behöver inte mycket – bara så jag kan fortsätta med den sorten. Fast ett av de mest obegripliga och vansinniga förslagen är att förbjuda användningen av eget utsäde. Det är så man baxnar …

Nu på våren är relativa fukthalten ytterst låg. I går var den under 30 % och på natten under 60 %. Vanligen torkar det bra till klockan åtta på kvällen. Då börjar temperaturen på utkommande luft gå upp till temperaturen på inkommande och torkningen är svag så man kan stänga fläktarna.

Nu blir det litet krångel både med torkning och sådd eftersom den nya jordkabeln skall kopplas in och strömmen stängs av då vi flyttar mätaren. Men A-stolpen mitt på gårdsplanen kommer bort så man lider gärna litet ett år för det.

 

 

 

 

 

Reläodling

Våren kommer närmare för varje dag och det börjar vara dags att spika grödorna för nästa odlingssäsong.  En sak vi tänkt prova i vårt växtodlingssamarbete är höstrybs och idag införskaffades utsäde för det ändamålet.

På våra breddgrader odlas rybs normalt som vårsådd, d.v.s. man sår den på våren och skördar till hösten. Höstrybs är höstsådd, alltså sås på hösten, övervintrar under snön, växer följande sommar och skördas följande höst. Fördelen är att tröskningen infaller betydligt tidigare än för vårrybs samt att skörden borde kunna bli lite större. Nackdelen är förstås övervintringen, det finns inga garantier för att rybsen klarar vintern.

För att göra det ännu lite intressantare tänkte vi så rybsen på våren tillsammans med vanligt korn, s.k. relägröda. Man plöjer och harvar som vanligt men sår sedan både korn och rybs i samma körning. Kornet växer upp snabbare och skördas första hösten, höstrybsen får övervintra och skördas nästa år. Om det lyckas får man alltså skörda två gånger efter samma vårbruk. Om det går åt skogen har man “bara” förlorat rybsutsädet och det är en rätt liten risk i förhållande till den möjliga vinsten. Redan bränsleinbesparingen gör det här lite småintressant.

Det finns en hel del forskning på området och en del andra odlare i våra trakter har redan sysslat med det här i några år, så helt utan hållpunkter är odlingen inte. I Sverige har det gjorts en del försök med att så höst- och vårvete i samma körning och även det förefaller att funka, åtminstone ibland. Det här är onekligen lite intressant och det skall bli riktigt spännande att se hur det hela utfaller.