Etikett: Växtodling

Seigt !

Den här vårsådden kan bara beskrivas med ett ord: Seigt (segt). Vi hade ingen tjäle alls i vinter och det märks minsann. Våra lerjordar torkar inte upp alls annat än på ytan. Så här såg det ut den 21 maj och det har inte torkat upp nämnvärt ännu.

Man borde inte alls så ännu men det börjar snart bli juni och det går inte att vänta mer. Bara ett år har vi börjat senare med sådden och det var 2010 då vi började så 19 maj. I år sådde jag de lättare jordarna 16 maj och det gick bra men så kom det 20 mm regn den 17:e och lerjordarna har inte torkat än.

På ytan kan det se riktigt bra ut men då man kör på den så pressas lervälling upp nedifrån. Redan då man går över åkern så hör man hur det plaskar under tiltorna. Till och med på “duntana” (höjderna) kan det finnas “djölar” (gölar) där den lilla harvtraktorn gör djupa spår. Men nu är det redan dags att panikså så vi hinner skörda nånting före vintern så det är bara att köra genom eländet och lyfta såmaskinen litet så man inte fastnar.

I år ser man minsann hela åkerhistorien. Vartenda gammalt dike som lades fast redan för 80 år sedan syns och likaså alla sten- och stubbgropar.  Täckdikena fungerar nog men  vattnet kan inte rinna ned genom ytan som är helt igenslammad. Frosten har inte i år spräckt upp jorden som den brukar. Till och med 20 cm från stora laggdiken kan det stå vatten i hjulspåren. Och har stått i snart två veckor fastän det varit både solsken och blåst.

Det kan se någorlunda hyfsat ut där man kunnat så men hur illa har maskinerna packat lerjorden på djupet ? Inte växer det nånting om jorden är för tät. Nu får man bara hoppas på en torr sommar som spräcker upp leran med djupa sprickor. Fast då växer det inte heller nånting. Så nu borde det komma ett riktigt speciellt väder med torka OCH regn på lämpliga tider. Men det är nog för mycket att hoppas på det.

Det mesta är nu klart men i dag skall jag ännu så en ny vetesort på ett par hektar. Jag har hållit mej till gamla (norska) Reno länge eftersom den varit odlingssäker och hållit falltalet. Men den har haft problem med hektolitervikten som ofta är litet under gränsen för brödsäd. Så det börjar vara dags att byta. Det är svårt att veta vad som sist och slutligen går bra på just våra jordar. Provresultaten är bara vägledande. Stora hektarskördar är för mej mindre viktiga än odlingssäkerhet och okänslighet för sjukdomar.

Nåja, snart är en av de krångligaste vårsåddarna förbi som jag varit med om. Nu är det bara att vänta och se hurudan  sommaren blir. Vädret framöver är trots allt helt avgörande. Till sist en klassisk bild från vårsådden:

Vårsådd

Nu börjas det. I går var åkrarna fulla med traktorer och vi började också harva. Där jag i förrgår körde djupa spår var det redan torrt och leran började bli riktigt hård. Även om det ännu står vatten i vissa fåror så är det alldeles bredvid riktigt hårt. Ytan har torkat mycket snabbt.

Vådergubbarna som  hotade med 40 mm regn på torsdag-fredag har dragit ned prognosen till 1 mm så nu gäller det bara att hinna förrän åkrarna torkat ut helt. Viss ställen är det nog ännu för vått men 95 % gäller det bara att så så fort som möjligt.

 

Blött

På lördag såg det rätt bra ut – bara en pöl på vägen till åkern. Men så kom det regn riktigt ordentligt. Folk påstår att det kom mer än 25 mm. Min väderstation visade 266 mm men den är inte riktigt pålitlig ifråga om regnmängden. I alla fall så är vägen till åkrarna helblöt och jag satte halva dagen på att gräva rännor för att få bort ytvattnet. Jag var också tvungen att ta bort en del jord med frontlastaren på stora Zetorn vilket resulterade i grymma hjulspår.

Man borde inte köra i den mjuka leran men man måste få bort ytvattnet så det torkar upp snabbare. Vägen skall göras om så den blir högre på mitten men det går inte före sådden eftersom det då kommer en massa besvärliga torvor upp på vägen. Vår lera är av värsta slag. På sommaren då den torkat så är den så stenhård att schaktbladet inte tar bort det minsta av den.

Åkrarna är inte mycket bättre. Mulljordarna ser inte så farliga ut men på lerjordarna är det dystert. Visst drar täckdikena bort vattnet så småningom men det tar tid och då hinner tiltorna bli stenhårda utanpå. Mellan tiltorna plaskar vattnet.  Då får man fundera på när man vågar köra ut på åkern med harven. Kör man för tidigt så packar man leran så den blir som betong och för sent så får man stenhårda stora kokor.

Från landsvägen ser man inte vattnet mellan tiltorna så mången stadsbo undrar säkert varför vi inte börjar harva. Men jag har nån gång kört för tidigt på leran och det är rena katastrofen. Det tar flera år innan den går att bruka ordentligt igen.

Och så hotar vädergubbarna med mera regn på fredag …  Om det kommer 20 mm till så går det inte att harva ens nästa vecka och då börjar sådden bli riktigt sen. Och inte har man ro att börja ta itu med nånting annat heller – annat än småsaker. Det här är nog den nervösaste tiden på året.  Utsädet borde i jorden så tidigt som möjligt för vi har torra försomrar och om sommaren blir lika het som de senaste åren så torkar allt bort.

Nya fåror

Som jag skrev i ett tidigare inlägg har jag nöjet att lära mej använda en för mej ny plog i höst. Dessutom får jag i år plöja på marker jag inte är så bekant med. Grannen Jonas och jag kommer att intensifiera vårt  samarbete och som ett led i det kommer jag att plöja åt honom. Det betyder att jag får stifta bekantskap med nya jordfasta stenar och brunnar som man borde lägga på minnet. Att köra på en stenbumling eller ett brunnslock i full fart kan nämligen ställa till med en hel del skada på plog och traktor och i värsta fall t.o.m. på föraren. Eftersom just minnet inte direkt hör till mina mest utvecklade egenskaper har jag tagit hjälp av en vanlig gps-navigator. När det skräller i plogen och jag förstår att jag kört på en sten märker jag ut platsen på navigatorn och sparar den. På så vis kan jag ju nästa år när jag återkommer till samma skifte påminna mej om var stenarna finns och var man borde vara extra försiktig.

Fast det förutsätter förstås att man kommer ihåg navigatorn…. 🙂

Att sluta är inte lätt

I många sammanhang är det inte svårt att börja men nog att sluta. Ifråga om plöjandet (nu snackar vi tegplog) så kan all vår början vara svår också om man har styv lerjord och det är vått och slipprigt. I år gick det i alla fall ganska bra och jämfört med västra Finland så har vi ju stadigt under hjulen här på våra torra lerjordar. Höstregnen har bara inverkat litet på ytan ännu – på plöjdjup är det torrt.

Att sluta med en tegplog är i alla fall svårare. Man måste i god tid se till att det oplöjda området har samma bredd hela vägen och att plogfåren är raka. Det är inte bara för utseendets skull som de måste vara raka utan för att man skall kunna plöja slutfåran utan problem.

Då det är tjugo meter kvar så börjar jag mäta bredden ordentligt. På fotografiet i inlägget Att vända tilta syns “famntjeppn” (famnkäppen) som jag använder utanpå plogen. Det är helt enkelt två slanor som är ihopspikade med ett stöd till en triangel  så att spetsarnas avstånd är precis två meter. Förr var det en famn som är tre alnar som är lika med sex fot (1,78 meter).  Ena slanan är litet längre så man får ett bra handtag. Det går väldigt snabbt att mäta med famnkäppen – man mäter lika fort som man går.Men det blir bättre precision än om man bara stegar upp avståndet.

Det går ganska bra att reglera bredden på den oplöjda biten. Man kan köra omkring tio centimeter längre in i tomfåret och på tio varv så blir det en hel meter. Senast då det är ett varv kvar måste man ha samma bredd överallt.

Sedan är det bara att köra nästsista draget med plogen så grunt som möjligt för att  slutfåran inte skall bli för djup. Och då man kör sista draget så är det inte mycket man kan göra mera. Då visar det sej om man förberett slutandet ordentligt.

Det gick ganska bra den här gången. Den lilla kroken beror på att där fanns en gammal råsten för en väg – och den får man inte flytta. Den andra råstenen tog plogen upp (till vänster) för den syntes inte alls. Det är samma åkerlapp som jag täckdikade i juni (se Täckdikning – för torrt). En del är nyodling från skogsdikandet då jag rätade ut utfallet och vägen. Den gamla vägen är upplöjd för första gången och det var ganska tungt att få plogen genom den ihopklämda leran men resultatet blev ändå rätt hyfsat.

Nu väntar åkern bara på våren och såmaskinen.