Då jag en gång hade täckdikningsplogen på traktorn så körde jag ned rör i en liten bit nyodling. Vid skogsdikningen för några år sedan så rätade jag ut kanten till en åker och den biten täckdikade jag nu. Det var ingen bra idé att köra den tidigare för ett utfall som flyttades var ganska så besvärligt att köra över men i år var det så torrt och stabilt att det gick bra.
Egentligen var det alltför torrt för plogen rev upp stora bitar lera. Det är bäst att köra med den tidigt på våren efter sådden då det är mjukt nere i jorden men torrt på ytan. Då syns knappt spåret efter plogen. Men i år har våren varit speciellt torr så i stället för att skära en lite fåra så rev plogen upp jordstycken. Men det var i alla fall torrt i de gyttjehål man brukade fastna i.
Plogen har en tratt för sand men då behöver man en sandvagn som hela tiden matar sand i tratten. Jag körde nu utan sand vilket inte är så bra eftersom leran så småningom täpper till hålen i täckdiket och då kommer inget vatten in i det. Det beror på jordmånen hur viktig sanden egentligen är. Vattnet måste i alla fall ned genom leran för att nå täckdiket. Vår lera är mest mellanlera som släpper igenom vatten bättre än ren blålera. Ett täckdike drog jag i det gamla utfallet där det finns en hel del ytjord (mull) som borde släppa igenom vatten riktigt bra.
Där det finns svackor måste man i alla fall sätta in en brunn som kommer upp till jordytan så att ytvattnet fås bort i god tid på våren. Täckdikning är en svår konst eftersom den skall få bort överlopps vatten tidigt på våren men sedan borde täckdiken pluggas fast kvickt efter sådden för att hindra försommartorkan.
Och så är täckdikningen klar. Det är bara att köra med bakhjulet utanpå skåran så klämmer det ihop den. Vanligen ser man knappt att det är täckdikat men i år var det som sagt för torrt och det var besvärligt att pressa ihop de stora torra jordstyckena.
