Täckdikning – för torrt

Då jag en gång hade täckdikningsplogen på traktorn så körde jag ned rör i en liten bit nyodling. Vid skogsdikningen för några år sedan så rätade jag ut kanten till en åker och den biten täckdikade jag nu. Det var ingen bra idé att köra den tidigare för ett utfall som flyttades var ganska så besvärligt att köra över men i år var det så torrt och stabilt att det gick bra.

Egentligen var det alltför torrt för plogen rev upp stora bitar lera. Det är bäst att köra med den tidigt på våren efter sådden då det är mjukt nere i jorden men torrt på ytan. Då syns knappt spåret efter plogen. Men i år har våren varit speciellt torr så i stället för att skära en lite fåra så rev plogen upp jordstycken. Men det var i alla fall torrt i de gyttjehål man brukade fastna i.

Plogen har en tratt för sand men då behöver man en sandvagn som hela tiden matar sand i tratten. Jag körde nu utan sand vilket inte är så bra eftersom leran så småningom täpper till hålen i täckdiket och då kommer inget vatten in i det. Det beror på jordmånen hur viktig sanden egentligen är. Vattnet måste i alla fall ned genom leran för att nå täckdiket. Vår lera är mest mellanlera som släpper igenom vatten bättre än ren blålera. Ett täckdike drog jag i det gamla utfallet där det finns en hel del ytjord (mull) som borde släppa igenom vatten riktigt bra.

Där det finns svackor måste man i alla fall sätta in en brunn som kommer upp till jordytan så att ytvattnet fås bort i god tid på våren. Täckdikning är en svår konst eftersom den skall få bort överlopps vatten tidigt på våren men sedan borde täckdiken pluggas fast kvickt efter sådden för att hindra försommartorkan.

Och så är täckdikningen klar. Det är bara att köra med bakhjulet utanpå skåran så klämmer det ihop den. Vanligen ser man knappt att det är täckdikat men i år var det som sagt för torrt och det var besvärligt att pressa ihop de stora torra jordstyckena.

 

 

Växthuset tar form

Nu börjar jag äntligen komma upp ovanför jord med växthuset – härtills har jag bara grävt mej neråt. Nu är den första raden med rör för grunden nedsatta. Jag använde frontlastaren på den nya Zetorn att trycka ned rören i leran. Till all tur har vi inte stenar utan bara bottenlöst djup lera här.

Det var ganska enkelt att pressa ned rören. Men det var bäst att lyfta upp lastaren emellanåt annars drog den övra ändan på röret mot traktorn. Frontlastaren går ju inte rakt nedåt utan rör sej litet bakåt tillika i det nedre läget. Men genom täta mätningar  med vattenpass lyckades jag få rören någorlunda rakt upp och ned. Förstås hade man kunnat slå ned dem med slägga men jag föredrar att pressa långsamt.

Rören är vanliga galvaniserade trafikmärkesrör som jag borrat två hål i för att montera ramarna. De vred sej lite då jag pressade ned dem men en kättingsstump och “jäärnstavur” (järnspett) fick dem i rätt position. Med avvägningsinstrument får man dem lätt på samma höjd. Instrumentet har en kikare med god förstoring och är överlägset alla vattenpass och liknande. På 20 meters avstånd är noggrannheten en millimeter om man ställer in ordentligt.

Utanför rören kommer en kallmur av murblock 9×60 cm som inte muras med cement för då spräcker tjälen den varje vinter utan jag radar dem bara på varandra så de kan röra sej. Möjligen sätter jag ett 8 mm nät utanför muren för att säkert hindra sorkar och andra gnagare att komma in. Vi hade huggormar i det gamla växthuset – de var säkert ute efter sorkarna. Det är ju mindre trevligt även om ormarna är nyttodjur.

Snart är det bara att skruva ihop ramarna av 10 cm bräder och ställa upp dem. Det tänkte jag göra inne i ladan för där är det skugga ! Jag hör till de arktiska folken för jag får värmeslag av att gräva i solen. Kanske man borde flytta till Grönland …

 

 

 

Aldrig mera miljövårdsåker !

I fjol tänkte jag att det kan ju inte skada att pröva på miljöåkersalternativet – men det kunde det. Det är ren katastrof på fjolårets viltåkrar. Det syns inte alls att där finns vete utan det är ett hav av baldersbrå och tistlar. Litet var jag rädd för att ogräsen skulle öka då man inte alls fick spruta men inte hade jag kunnat tro att det skulle bli ett sådant elände.

Om man ser riktigt noga på bilden i nedre kanten så märke man att där faktiskt finns vetebrodd under ogräset. Det har till och med grott ganska bra men kvävs nu av baldersbrån. Den torra sommaren i fjol gjorde att åkern inte såg så farlig ut då men nu kom balderbrån med besked …

Det går bara inte att odla en åker utan att spruta minst en gång per år då det inte finns någon växt som konkurrerar kraftigt. På gröngödslingsvallen är klövern helt fantastisk i år och där har den kvävt nästan all baldersbrå. Nedan ett fint bestånd på nyodlingen och då är klövern dubbelt längre och tätare på de andra vallarna.

Man ser förstås hur utsädet grott redan i maj men först nu i mitten på juni börjar man se hur den utvecklar sej på allvar. Vi fick litet regn som räddade växten så broddarna är ganska fina på de andra veteåkrarna. Men ojämna eftersom jag körde för mycket om vartannat med den nya såmaskinen.

Det var speciellt intressant att se hur blålusern hade grott eftersom det var första gången vi hade sådan. Och den ser bra ut fast jag undrar hur den klarar sej mot ogräset. Den sådde jag nämligen också på en bit som var viltåker i fjol. Man får hoppas att den tar revansch i nästa år.  Sonja skrev att hon var nöjde med deras blålusern så jag hoppas vår klarar sej. Om den beter sej som timotej som var riktigt ynklig i fjol men nu blivit kraftig så blir det nog bra.

Blålusern är alltså de små raderna – resten är ogräs. Men det är nästa år som blir spännande här.

 

 

Sommar, sommar, sommar

Sommar, sol, myggor och ensilage. Så ser dagarna ut för tillfället. Ja nå, jag och Kalle blandrar oss inte så hemskt mycket med ensilaget men de övriga tar vi nog del av. 🙂
Varmt har det minsann varit, t.o.m. här “ute” har det varit +30. Vi svor ju över vintern för några månader sedan, så inte ska vi väl klaga nu…!

Ur vallarnas synpunkt har våren och försommaren varit näst intill perfekt, svalt och regnigt varvat med sol och värme. Detta har lätt till täta och välvuxna vallar som det nu är dags att skörda.
Speciellt nöjda är vi med de vallar där det växer blålusern. Lusernen har visat sig vara ytterst torktålig och bra på att övervintra. Man måste dock vara noggran med kalkning och gödsling då man har av blålusernen i växtbeståndet. Tumregeln tycks vara mycket kalk och lite gödsel.

Idag (lördag) ser det igen ut att bli en varm och solig dag. Då väderleksprognoserna utlovar regn och svalt till nästa vecka, betyder det att maskinerna är i full gång från morgon till kväll så att det skulle bli slått och balat så mycket som möjligt. Man ska ju inte ropa hej före man landat på andra sidan bäcken, men för tillfället ser det lovande ut vad gäller mängden och kvalitén på ensilaget.

Torrt och hett

Det grodde bra och jämnt men nu börjar broddarna lida av torkan. Jag for till Sverige efter sådden så jag såg först i går hur resultatet efter Rapiden blev. Ganska randigt men bara en remsa osådd. Randigheten beror på att jag körde för mycket om vartannat – ungefär 30 cm. Inte bara att Rapiden är en halv meter bredare utan den sår dessutom ända ut till kanten medan den gamla maskinen hade hjulen en halv meter utanför sålådan.

Men vi har ändå mycket snyggare brodd än i Sverige (Medåker). Där har torkan verkligen varit besvärlig. De sådde redan då vi var där i slutet på april och en månad senare hade de sämre broddar än vi hade fastän vi sått senare. På vissa åkrar stod det bara upp ett par ynkliga tofsar. Det kom litet regn i slutet på maj men det utsäde som då grodde var ju en månad försenat.

Förr åkte vi omkring med bilen hela familjen och “såg på broddarna” i slutet på maj. Det var ett ganska vanligt nöje här på bondlandet och man såg ofta en bil krypa riktigt långsamt fram utmed vägen. Ungdomarna körde förstås med gasen i bottnen med de litet äldre bönderna granskade noga hur brodden såg ut.

Nästa år måste jag i alla fall köra 40 cm längre utåt för det är inte bra om det blir en massa strängar med liggsäd – ifall nu vädret skulle slå om under sommaren. Med det här vädret är det inte stor risk för liggsäd. Tvärtom finns det risk för att säden blir så kort att “sparvana fåår gaa opa knää” (sparvarna får gå på knä)  om de skall äta av kornen (som en gammal hindersbygg utryckte det).

Här ser man tydligt att tre rader går utanpå varandra.

Men vi fick potatisen i jorden i går på den riktiga dagen (Gustavsdagen). Nu gäller det bara att se om järnnätterna i början på juni kommer förrän blasten sticker upp. Sätter man potatisen för tidigt så kan frosten ta blasten under järnnätterna och sätter man den för sent så hinner den inte växa ordentligt innan höstfrosten kommer.

En pålitlig kristallkula som kan spå väder skulle vara ytterst värdefull. Visst kommer det väderleksprognoser  i parti och minut men då de ändras hela tiden så tror man inte riktigt på dem. I går påstod 10-dygnsprognosen att det skulle komma 14 mm regn på söndag men i dag hade den ändrat sej och gått ned till 0,4 mm.

Ifråga om vädret så är det väl bara att vänta och se vad det blir …

 

 

Vinnarna i gissa växten

Det var många som lyckades para ihop rätt växt med rätt frö i tävlingen här på Bondbloggen. Den rätta kombinationen är:

Frö A = Korn
Frö B = Lök
Frö C= Vete
Frö D = Ärt
Frö E = Morot

Alla som har svarat rätt får en sprillans ny Bondbloggen-tygkasse på posten! Grattis till alla vinnare och kom ihåg att hålla ögonen öppna efter nya tävlingar här på bloggen!