Min Morgon fick besök av Börje Ölander, medlem i Hertonäs matandelslag. 115 hushåll har slagit sig ihop och hyrt en åker för att kunna få närproducerad, god mat på sina tallrikar.
Ur Min Morgon 20.5.2011
Programvärdar: Sonja Kailassaari och Matilda Gyllenberg.
Produktion: Cityportal Ab
Förra veckan utlystes en ny tävling här på bloggen! Du har ännu tid fram till nästa måndag att ta chansen att vinna en sprillans ny Bondbloggen-tygkasse! Tävlingen och instruktionerna hittar du här!
Christer intervjuades i Lördax förra veckan. Programvärdar: Stan Saanila och Pia Hellsten.
Nu är det äntligen dags för en ny tävling här på bloggen! Den här gång lottar vi ut splitternya Bondbloggen-tygkassar som är fina och stadiga och håller många mjölklitrar!
Denna gång är utmaningen att para ihop rätt frö med rätt växttyp. Mejla ditt svar senast den 30 maj till bonden.blogg@yle.fi. Kom ihåg att skriva hela ditt namn och din adress i mejlet så vi kan kontakta dig om du har vunnit! Lycka till!
Det här är fröna och växterna som du ska para ihop
Förr ropade man alltid “Hasi” då man slog den sista biten hö. Där gömde sej nämligen hararna och sprang bort först då det var mycket litet kvar att slå (med lie). Och “hasi” är samma ord som tyskans “Hase” dvs. hare (hos oss “hari”). Då visste gummorna att slåtterfolket snart skulle vara färdiga och att maten skulle på bordet. Så småningom blev det ett begrepp som betydde att ett visst arbete var avslutat.
I går sådde jag det sista och det var blålusern (med kvävebakterier) som jag testar för att se huruvida man kan använda den för gröngödsling i stället för Yaras dyra produkter. I Landsbygdens Folk (3 dec. 2010) fanns en artikel om användning av blålusern i Salo där 16700 kilo inköpt kväve reducerats till lite på 5600 kilo just med hjälp av blålusern.
Jag ändrade också såplanen så att viltåkrarna försvann och jag sådde vete i stället. Orsaken var att där fanns en mängd kvickrot som måste sprutas i höst och det får man inte göra i en viltåker. I praktiken kan man inte ha viltåkrar där man tänkt odla nånting i framtiden. Nu var ju dessa inte bearbetade alls på hösten utan vi harvade litet och så sådde jag direkt med Rapiden. Det blir intressant att se hurudan växten blir där.
Gröngödslingsvallen från i fjol ser fin ut. Övervintringen var inget problem i år. Den måste plöjas upp i höst så nästa år blir det igen en hel del vete. Få se hur gröngödslingen inverkar (timotej och rödklöver). Synd att jag inte kom på blålusern redan förra året – den hade varit utmärkt eftersom den klarar torka bra.
Signaturen “-” frågade hur jag får upp konstgödseln på ladugårdsvinden och det är väl bäst att sätta in en bild:
Jag körde alltså upp storsäckarna med frontlastaren med vindsbron och tappade gödseln i en tratt som är byggd av en silobotten på en träram. Den går att lyfta bort efter sådden så golvet blir fritt. Konstgödseln förvaras utomhus på pallar med dubbla lager presenningar över och har varit av bra kvalitet även efter två års lagring.
Nu behövs egentligen inte tratten mera då jag har Rapiden men visst går den att använda också i framtiden. Det var i alla fall enklare i år att tömma säckarna direkt i Rapiden. Men det går INTE att använda samma kippgrop för konstgödsel eftersom den är ytterst aggressiv och fräter sönder metall på nolltid. Därför måste tratten oljas in genast efter sådden riktigt ordentligt och det är ju inte bra för spannmål med en massa olja.
En tid var det populärt med konstgödsel i lösvikt men hanteringen var mycket besvärligare än med storsäck så lösvikten har försvunnit. Storsäckarna kan dessutom lagras enkelt utomhus utan problem. Lösvikten krävde dyra lager. Storsäckarna staplar jag i två lager så att vattnet skall rinna av ordentligt. Förr var jag tvungen att anlita lastbilarna för staplingen (tack till hyggliga chaufförer som radat säckarna väldigt fint) men med den nya frontlastaren kan jag stapla själv då den lyfter så högt.
Som vanligt så firades Mors dag ute i hytten på åkern. Den som satte Mors dag i början på maj var garanterat inte bonde. Men i år var det litet fest på åkern för nu började vi använda den nya (begagnade) Rapiden. Visst var det torrt men man bävade litet för alla dessa ton som rullade ut på åkern.
Det var litet större don än den 36 år gamla Simultan. Som sagt så rymdes den nya Zetorn inte in i tröskhuset där jag fyller på direkt från utsädessilon så det blev att testa gamla Zetorn. Och visst fungerade det men inte med fulla behållare. Dragkraften var egentligen hyfsad men hydrauliken alldeles för klen för att lyfta Rapiden. Möjligen beror det på att pumpen är gammal och sliten men det kan också vara att det hydraulbord som jag satt in för att få sex uttag är för klent. I alla fall behöver Rapiden mera tryck och oljemängd.
Men med en storsäck gödsel (650 kg) och full behållare vete (kanske 600 kg) så fungerade det. Tyvärr så var arealmätaren sönder så jag kunde inte kontrollera om vridprovet gav riktiga resultat. I alla fall så tömdes behållarna så nånting har den väl stoppat i jorden. Och det gick ungefär den mängd gödsel som det borde gå åt för de olika åkrarna. Arealmätaren har troligen ett mekaniskt fel för den räknade utmärkt upp till 9 ar men där stannade den. Och det var ingen tid att börja byta den nu mitt i sådden.
Det blir intressant att se brodden komma upp. Då man är ovan vid maskinen så kan det bli en hel del “skraamår” (skråmor) på åkern. Och så måste man lära sej när man tar upp och sätter ned maskinen. Valsarna börjar inte genast mata så det hjälper inte att titta på när maskinen fysiskt gått ned i jorden. Troligen har jag varit för sen både med att sätta ned och ta upp maskinen på grund av den dåliga hydrauliken.
Men nu kom minsann utsädet ned i jorden. Vikten på billarna gjorde att tallrikarna skar ned i fuktig jord utan problem. Djupet varierade lite beroende på om det var mull eller lera – tyvärr har vi bäggedera på samma åker. Den dubbla harvplankan före såbillarna ställer man hydrauliskt och det behövdes. Den fungerar bra på lerjord men samlar halm framför sej på mulljorden.
Nu harvade vi inte alls en del åkrar utan körde direkt som de var efter tallriksharvandet i höstas. Ganska bra gick det men tyvärr ger vår tallriksharv ett alltför ojämnt resultat och Rapiden kunde inte jämna ut fullständigt även om den nog gjorde ett bra jobb. De åkrar vi harvade var förstås också lättare att så. Höstbearbetningen skall absolut göras jämnare.
Många har klagat över hård skorpa i år men vi hade mycket mör jord. Det blev såbädd bara med en harvning. Rapiden hade inte behövt nån harvning alls om höstbearbetningen hade varit jämnare. Kort sagt: Det fungerar !
Den nya Zetorn fick i år göra tjänst som lyftkran. Med en lyfthöjd på fyra meter var det inga problem att fylla på gödsel direkt i Rapiden från storsäckarna. Och det var lika så bra att den inte kom ut på åkern för jag har inga dubbelhjul till den än och den är fruktansvärt stor och tung. Det gäller att inte köra ut för tidigt på åkern med den stora Zetorn och Rapiden för då kommer den våta leran att bli asfalt. Tillsammans väger de över tio ton …
