Etikett: Växtodling

Det är helt normalt att nånting går sönder och annars bara krånglar i vårsådden men i år har jag litet extra komplikationer – jag byter system. Från frässådd går jag över till Rapidsådd och som vanligt då man byter system så blir det bekymmer.

Rapiden är ju 19 år gammal så litet får man tåla och jag visste att två däck var sönder. Men det visade sej vara svårt att få just den dimensionen (205 på 13″ fälg) men vår reparationsguru Micke lyckades ordna det. Det var bara det att dessutom var tre innerslangar sönder och så märkte jag att två hjullager också gett upp andan.

Det gick bra att få bort hjulen – man bara lyfter upp dem med hydrauliken – men att få dem tillbaka var först ganska krångligt. Men med den stora “jäärnstavurn” (järnspettet) gick det sedan lätt :-).  Två lager hittade jag i Borgå och så fick jag maskinen upp på hjulen igen.

Nästa bekymmer var den elektriska kontakten till styrlådan. Alla elektriska kontakter börjar krångla förr eller senare så jag klippte helt kallt bort hela skräpet och satte in en låda med två kopplingslister som jag skarvade ledningarna med. Elektriska kontakter i jordbruket bör man helst undvika ifall det bara är möjligt.

I går kom den nya (begagnade)  Zetorn också men den får nog vänta på nästa vårbruk för den ryms inte under mellantaket i tröskhuset där jag fyller på såmaskinen ! Det blir att fundera ut ett nytt system för vårbruket för nu kan jag fylla på med hela storsäckar direkt i såmaskinen. I den gamla rymdes det inte en hel storsäck.

Suck. Inte skall man tro att ett nytt system börjar fungera första året. Hoppeligen går det någorlunda nästa år. Och då börjar nästa svaga länk bli aktuell: tallriksharven. Den billiga Ransome som jag köpte för 20 år sedan för hela 5000 mark  (ca. 830 euro) arbetar nog tillräckligt bra men den ger inte ett tillräckligt jämnt fält. Möjligen börjar jag sikta in mej på en begagnad Väderstad Carrier eller något liknande så småningom.

Grannarna börjar ha sådden undan men det är bara i början på maj än så det är ingen panik. Jorden är ännu kall så brodden kommer knappast upp speciellt snabbt. Men nästa vecka skall det bli varmt och möjligen litet regn så jag hoppas få utsädet i jorden till dess. Det är också tradition att så på Mors dag här hos oss. De som stoppade Mors dag i början på maj var knappast bönder. Förr då vi hade en gammal hästsåmaskin efter traktorn så stod mor där på en planka och satte för hand ned och tog upp maskinen i slutet på tegen. Fram till 1975 då vi köpte den nya såmaskin som nu pensioneras.

 

 

I princip behöver jag inte harva mer men då grannarna harvade och sådde så måste jag ta ett varv runt åkrarna med den gamla fjäderharven bara för att kolla. Jo, det går att köra – i år har det torkat upp väldigt jämnt. Nä, det blir inga kokor. I själva verket blev det såbädd direkt på mulljorden. Men jag har en åker där jag skopat ut en vall så där måste jag köra med harven bara för att jämna ut bättre. I höstas körde jag alltså allting med tallriksharven – inget är plöjt. Nästa problem är att få en tallriksharv som ger jämnare resultat. Den arbetar nog tillräckligt bra men lämnar fåror och vallar.

Nu väntar jag bara på den nya traktorn som kommer i morgon. Rapiden hade fem hjul sönder – två av dem var gamla och det såg jag redan då jag köpte den. Men tre andra hade innerslangen sönder. Möjligen på grund av att man inte kommer åt att mäta lufttrycket utan att skruva bort vartannat hjul ! Det är nog en klar konstruktionsmiss.  Å andra sidan är det lätt att skruva bort dem.

 

Som vanligt så åkte vi till Medåker (nära Arboga) i slutet på april. De är alltid före oss så man blir så där lämpligt nervös då man ser att de sår de sista åkrarna. Vädret var torrt och varmt (+22 grader) så man tyckte sommaren hade kommit.

Åkern runt huset var sådd men Lars-Erik som odlar där körde med harv och såmaskin på de andra åkrarna. Vi aktade oss att störa för det torkade upp alldeles förskräckligt fort så han hade bråttom. De är ofta ett par veckor – ibland en månad före oss med vårsådden.

Den lilla björken vid vägen hade redan stora löv men hemma i Hindersby har “vårsåddsbjörken” inte ens mössöron. Vi har alltså en speciell björk på gårdsplanen som är litet senare än de andra och då den får löv så skall utsädet i jorden. Då vi kom hem i går så såg vi att det inte var någon brådska. Redan i Åbotrakten låg det snö på åkrarna. Våra lerjordar är också ganska kalla och värms långsamt upp.

Jag sitter och försöker betala traktorn men Aktias datasystem ger bara “Systemfel – 5301” och i värsta fall måste jag åka till bankens kontor i Lovisa i morgon bitti. Inte skulle man idas för så mycket bekvämare är nog nätbanken.

För övrigt så har jag fått den vanliga vårförkylningen men det är ju bra att den kommer före sådden och inte just då man har mest bråttom. Bilen gick inte genom besiktningen. Den är så gammal att det skall bytas litet kungsbultar och stag här och där. Nu gäller det bara att få in stödansökan. Jag har ännu inte bestämt mej hur jag skall göra med viltåkrarna. Jag måste antagligen så vete för det börjar bli nödvändigt att spruta mot kvickroten och det får man inte göra på viltåkrar. Jag har den erfarenheten att kvickrot på mullåkrar skall sprutas bums på fläcken – annars blir de helt omöjliga.

Två av ringarna på välterhjulen på Rapiden var helt sönder och det verkar vara svårt att hitta rätt dimensioner  men jag litar på byns reparationsexpert som dessutom importerar däck själv. Innan allting är ihopskruvat så börjar det säkert bli dags för vårsådd här också om det inte kommer mycket regn på helgen förstås.

 

 

Och så har då Rapiden kommit. Den kom med ett jättelångt släp och lyftes av på gårdsplanen där den står och väntar på att snön skall smälta så man kommer in genom dörrarna. Allt gick bra även om vi måste ha lyftbilen att dra släpet åt sidan så att transportbilen kunde svänga.

Nedan en serie bilder från avlastandet:

Första bilden visar jättesläpet – hälften hade räckt till för Rapiden. På andra bilden lyfter vi upp den och över lastbilen. Tredje bilden visar Rapiden underifrån -troligen enda gången jag får se den ur det perspektivet. Och på sista bilden har vi den säkert nere på marken.

Så är det bara att vänta på att den blir varmare och betydligt mindre snö. Den skall nog in i verkstaden och bytas litet delar före vårbruket. Intressant nog är den smalare än den gamla såmaskinen som har hjulen utanför lådorna och ännu lyftcylindrar mellan lådan och hjulen.

Det var annars den dyraste maskin jag köpt – inte ens Belarusen var lika dyr. Och då var priset bara en fjärdedel av en ny Rapid.