Andra skörden rullar på

Den här veckan började vi med min andra ensilageskörd. Vi inledde slåttern på måndag och igår körde vi igång med balningen. Pappa har kört slåtterkrossen vilket underlättar avsevärt, då jag inte behöver vara på två ställen samtidigt.

Strulet med nätlindningen som jag nämnde i samband med halmskörden fortsätte gäcka mej också i ensilagebalningen. Jag justerade nätlindningen av och an och var tillsist rätt så bortkollrad. En annan jordbrukare som kör med samma märke på balaren som jag sa en gång att det är en väldigt enkel och lättförståelig maskin, man behöver inte vara ingenjör för att förstå hur den fungerar. Däremot vore en schaman bra att ha till hands när man jobbar med nätlindningen, och igår på eftermiddagen hade jag nästan varit beredda att instämma. Då hade jag äntligen fått lindningen att sluta krångla, men jag körde med en inställning som jag vet att absolut inte skall fungera under några som helst omständigheter… Jag har hört om en massa mer eller mindre underliga trick för att få nätet att löpa som det skall. Till de intressantare hör att hälla potatismjöl eller matolja på valsarna, men jag nöjde mej med en rejäl urstädning och lite magisk brygd (rostskyddsmedel) och tamejkatten om inte nätet började löpa igen.

Vädret är kanonbra för ensilering och gräset torkar rasande bra för att vara augusti. De som inlett tröskningen är också glada över vädret, spannmålen är väldigt torr och det sänker torkningskostnaderna och -tiden vilket ju är trevligt.

Bekämpning inför sådd

Eftersom vi inte är en ekogård, använder vi oss av kemisk bekämpning. Detta innebär att vi besprutar växtbestånden såväl mot insekter, sjukdomar och ogräs. Dessutom avslutar vi en vall genom besprutning.
Det har vi gjort nu. Vallen besprutades igår och nu är det bara att vänta att medlet har sin inverkan. Därefter plöjer, harvar och sår vi skiftet. Ett annat skifte som också ska förnyas, kommer vi att så direkt, utan någon markbearbetning.

Gamel Fergun med sprutan.

Nederlaget

I år har torkan gått hårt åt många åkrar. I de södra delarna av landet har den varit ett riktigt gissel, i mina trakter har vi klarat oss bättre men även här hittar man en del skiften som inte klarat sig. Ett av de misslyckade skiftena var min kornåker på Rånäset.

Skiftet är annars också torkkänsligt men i år har växten tagit direkt skada. Redan för någon vecka sedan var det tydligt att skörden inte blir nåt vidare, men nu är effekterna ännu mer uppenbara. Kornet har stampat på stället vilket gett ogräset fria händer att breda ut sig. Även om det senare kommit mer regn har kornet inte tagit igen skadan. Visst finns där kornax, men de är små och skörden kommer antagligen inte att betala tröskhyran. Dessutom är risken stor att kvaliteten blir dålig och det innebär att det här skiftet riskerar att sänka priset på resten av mitt kornparti. Slutsatsen blir att jag inte tröskar skiftet. Endera slåttar jag ner det och plöjer in grönmassan som jordförbättring eller så får det bli grönfoder åt korna.

Det här händer inte ofta, på mina hittills nio år som aktiv brukare är det andra gången jag kastar in handduken helt. Det positiva i sammanhanget är att jag sått en bottengröda av rajgräs och persiskklöver. Den har dels hämmat ogräset i nån mån, dels innebär den att grödan nu blir ett hyggligt grovfoder alternativ en bra gröngödsling att plöja in. Dessutom innebär en slåtter nu att jag kan stubbharva åkern redan i augusti och det är bra för att klämma åt kvickroten.

Ekonomiskt innebär utebliven skörd förstås en förlust men effekten minskas något av att jag samtidigt slipper betala för tröskning och torkning. I reda pengar förlorar jag drygt 650 € på det här skiftet, vilket är kännbart men inte heller så mycket att det skulle innebära nån direkt kris. Att tröska den här grödan hade förmodligen gjort förlusten ännu större och dessutom lett till mer problem med ogräset kommande år. Att vädret kan spela en ett och annat spratt hör också onekligen till spelets regler. Det är bara att snyta sig och gå vidare.

Fältvandring

På onsdagskvällen inföll Vestersundsby-Sisbacka skördekontrollförenings årliga fältvandring. Vi brukar åka runt en kväll och kolla varandras grödor. Huvudprincipen är att alla visar upp en bra åker och en misslyckad alternativt nåt som bara är allmänt taget intressant.

Vi fick bl.a. se samodling av korn med höstrybs, vilket är en rätt intressant kombination. Vårkorn sås på våren och tröskas samma höst. Höstrybs sås på hösten, övervintrar under snön och tröskas följande höst (på samma sätt som t.ex. råg). Samodlingen innebär att man i våras sådde man korn och höstrybs samtidigt. Kornet tröskas i höst och rybsen nästa år. Lyckas det bra får man alltså skörda två gånger efter endast ett vårbruk. Det luriga är dels att man inte vet hur övervintringen lyckas, dels att rybsen inte får bli så stor att den hinner blomma i år.

En annan intressant sak var eftereffekten av benmjölsgödsel. Det finns ett företag som erbjuder ett ekologiskt gödselmedel tillverkad av kött- och benmjöl. Den här gödseln bryts ner långsamt i jorden och ger gödslingseffekt dels det år den sprids ut men också ett par år efter. En rybsåker som gödslats med benmjöl i fjol och därefter inte fått nån näring alls var imponerande bra vilket antyder att den där eftereffekten inte är alldeles liten. En ordentlig eftereffekt är en viktig bonus eftersom gödselmedlet onekligen kostar en slant. Det här blir intressant att följa med i fortsättningen.

De här kvällarna tenderar att dra ut på tiden. I år inföll kaffepausen lite efter kl. 23.

Vetet åker iväg

Idag for ett lass vete (40 ton). Hektolitervikten var låg så det blev foder. Priset var 107 euro/ton och nog känns det för jävligt då man ser att fodervete i Hamburg nu kostar 190 euro/ton. Någon borde lasta en båt och sälja till Mellaneuropa med god vinst – och gärna betala oss litet mera. Nu är det inte mera fråga om 20 euro/ton fraktkostnader.

Kanske det skulle löna sej att vänta med säljandet även om den nya skörden blir otröskad eller för sent tröskad. Den är i alla fall dålig efter torkan. Allt annat arbete går an men säljandet tycker jag inte om alls. Då man ser vad årets inkomst (brutto) blir så är det minsann inget att hurra för. Man får knappt de rörliga kostnaderna betalda och för investeringar och lön blir det inte just nånting över. Vi får väl leva på skogen igen ett år.

Då farsan byggde lastningssilorna för 50 år sedan tyckte alla att han satte dem onödigt högt. Lastbilarna var då små och låga. Nu hade vi allt problem i världen att få in bilen under silon som är på 3 meters höjd. Längden på lastbil med släp är sådan att han borde köra in på grannens gårdsplan. Men jag hade satt ett lass grovt grus ut på åkern så han kunde köra dit och backa in. Man har inte heller lust att bygga om lastningssilorna för då man fått dem så att bilarna kommer under så börjar de med dubbelt större fordon  … Kanske man borde skriva avtal med nån transportfirma så att de lovar hålla kvar ett släp i minst 30 år – då kanske det skulle löna sej att bygga silor för det fordonet.

Eller så övergår man att lasta med transportör. Problemet är bara att den borde klara av minst 20 ton i timmen – helst mera. Och då är den inte billig. Det är ganska bra med silo för den kan fyllas på i lugn och ro och så bara tappar man ned säden i lastbilen (om den ryms under alltså). Man kanske borde bygga silo på samma höjd som landsvägsbroarna för då kan det ta tid innan de börjar med högre bilar. Men det blir hög silo då bottnen är på fem meters höjd …

Vetepriset sjunker – vetepriset stiger …

Vädret får tillsvidare finna sej i att komma på andra plats – nu kollas vetepriser. I Paris sjönk vetepriset först och sedan steg det igen. Vete småfåglarna var det här slutar … Våra egna vetepriser har gått upp med två euro per dag  men i Paris är (november)priset redan över 190 euro per ton. Hur mycket som är panik och spekulation vet ingen. Vetelagren lär räcka till årsskiftet men sedan borde Australien och Argentina kunna leverera tillräckligt och där finns osäkerhet.

Här i Finland börjar man skriva om en låg veteskörd. Inget under eftersom torkan på sina håll varit grym. Då kan priserna stiga ordentligt för vid import måste firmorna betala Parispriset PLUS transport (ca. 20 euro/ton) … Av dagens regn blev det inget – bara en halv millimeter. Och det börjar bli för sent för den här skörden. Vi får en massa förkrympta och brådmogna kärnor som varken ger kvantitet eller kvalitet. Den skörd  som såg bra ut för en månad sedan börjar bli allt sorgligare.

Där ser man hur det är att ta ut rekordskördar på förhand. Jordbruket är så osäkert att man kan säja om skörden blev bra först då man tröskat färdigt, sålt säden och slösat bort pengarna !