Samarbete fungerar

Vända eller stränga? Bala eller inte bala? Där har vi dagens huvudbry i ett nötskal.
Jag åkte iväg till åkern lite före tio på förmiddagen. Körtiden är ca. 1 timme. Då jag kom fram funderade jag att jag först vänder allt, därefter strängar och balar det höet som pappa slog på söndagen. Så planen var ganska klar.

Ända tills molnen dök upp. Nå, det blev ju lindrigt sagt nervöst för det såg ut som om molnen var på väg rakt över åkern.
Då ringde jag till Antte och bad honom att kolla på radar blid hur regnet rör sig och det visade sig att molnen hade en riktning lite öster om oss.
Då en halv timme hade gått, kunde jag konstatera att han hade rätt. 🙂

Efter att jag funderat och diskuterat om väder och vind med både pappa och Antte, så bestämde jag mig för att fortsätta med att stränga det som skulle balas och vända resten av höet. Om vädret skulle hålla upp, så tänkte jag åka hem en sväng efter att jag vänt höet.
Visserligen var det uppehåll, men då jag hade vänt färdigt började det igen samlas lite otäcka moln från sjön. Så jag kom fram till att det är bäst att bala direkt.

Jag lämnade de 5 yttersta strängarna bara för att vara riktigt säker på att de skulle vara helt torra då jag balar dem till sist. Vanligtvis börjar man ju utifrån och kör inåt.

Jag hör till den kategorin som vill ha breda strängar då jag balar. Jag måste givetvis köra lite långsammare, men jag räknar med att balarna blir jämnare än med smala strängar. Då man har smala strängar måste man köra lite sicksack över strängen för att få balen jämn. Men nu då jag hade berda strängar var det (nästan)bara att köra rakt.

Allt fungerade bra och resultatet blev 40 balar. En del av dem var pappa redan och hämtade hem.

Inget regn har ännu kommit över oss, så nu är det bara att hoppas på ännu en regnfri dag, så får vi allt hö in!

En ny vändning

Helgens hökalas ligger bakom oss, nu vidtar höbärgning på riktigt. Gräset slogs i lördags och på måndag vände jag det första gången. Strängt taget kunde det ha skett i söndags, men då var det lite för mycket annat på agendan så det fick bli måndag förmiddag istället.

Syftet med vändningen är att få höet att torka snabbare och jämnare, dels genom att otorkat hö lyfts upp till ovansidan av strängen och dels genom att fluffa upp strängen så vinden kommer bättre åt att torka den. Vinden är faktiskt viktigare än värmen för torkningen, det får heller vara svalt och blåsigt än varmt och vindstilla. Just nu är det varmt och blåsigt vilket är helt perfekt.

Hövändare finns i en massa olika fasoner och fabrikat, var och en med sina för och nackdelar. Jag kör med en rotorräfsa som har två stora “snurror” som roterar mot varandra och kastar höet bakåt.

För övrigt påmindes jag idag om att jag glömt nämna en part i vårt rundbalningsbolag! Förutom Pea och mej själv utgör en kärrhök vars namn jag inte känner till en tredje part i samarbetet. När vi balar gräs brukar han dyka upp och fånga åkersorkar som blottläggs när grässträngen försvinner in i balaren. Sorkarna håller sig tryckta längs markytan och undviker på så sätt att åka in i balaren, men höken slipper de inte undan lika enkelt. Nån gång har den svävat jämsides med traktorn och hållit jämn fart med mej, det känns onekligen lite häftigt. Idag hängde han med ett tag när jag vände hö, men insåg tydligen rätt snabbt att det inte var läge för sorkjakt. Får se om han dyker upp igen när jag tar fram balaren.

I anfädernas fotspår

Det blev lite ändrade planer; höet har torkat så bra att jag balade bort en del redan idag istället för imorgon. Det som ligger i strängar har ännu lite fukt i sig, men går nog bra att bala i morgon på förmiddagen.

Dagen har alltså gått i traktorhytten, inget att klaga över där 😉 De åkrar där höet ligger, har ursprungligen hört till pappas hemgård. Därav rubriken.
Jag är den fjärde, eller femte, generationen som brukar åkrarna, men den första som bärgar hö enbart med balare. Pappa har bärgat höet i balar, men också haft det och torka på snejsår (störar). Tacka vet jag det att den tiden är förbi..!

Det kommer riktigt bra med hö i år och kvaliteten har hittills varit utmärkt. Om det nu skulle hålla upp ännu en knapp vecka skulle vi få in allt hö utan regn. Men hur jag än funderar, kommer jag nog inte på ett ända år som det skulle ha lyckats. Så få nu se.

I morgon balar jag som sagt resten från det skiftet jag började med i dag, sen åker jag hem men kommer igen på måndagen. Under tiden torde pappa bala det han slog omkull igår och dessutom slår han det som ännu står. Men som Mats skriver, planerna hinner ändra ännu många gånger före de förvekligas!

Det torkar nu

Äntligen! Jag hade som avsikt att komma redan i början av veckan heim och laga torrhö. Men p.g.a. förekommen anledning blev det inte riktigt så, utan jag kom idag. Pappa har nog redan jobbat på med höet flera dagar; en del är balat, nu ligger ca. 3 hektar och knappt 3 hektar är ännu oslaget.

Det här med att laga torrhö är en grej för sig. I den bästa av världarna går det enkelt. Man slår en dag, vänder höet de två följande dagarna, strängar och balar den tredje. Så här enkelt är det om vädret är gynnsamt. Det har ju faktiskt varit perfekt hötorkan väder i alla fall hit i den här landsändan, soligt, varmt och blåsigt. Så man blir ju lite fundersam om hur mycket det ska krångla till sig med det kvarvarande höet..! 😉

På bilden ser ni vår Valmet 455 och vår höräfsa. Det som jag höll på med idag, var att jag vände höet. Vet inte om det är den korrekta benämningen, men så säger vi.

Först sprider man ut gräset från strängarna. Det kan man göra så fort gräset är omkull. Ibland väntar vi dock en tid så att ytan ska hinna torka lite. Beroende lite på väder och vind, samt gräsets ålder ( i en gammal vall är strået “hårdare” och torrare än i en ny vall) vänder vi höet 2 – 4 gånger före vi kör ihop det i strängar inför balningen.

Räfsan fungerar på så sätt, att rotorerna som syns på bilden tvinnar och “kastar” gräset bakom sig. Vid strängläggningen vrider man räfspinnarnas riktning, så att den kastar gräset inåt.

Så nu är det bara att hoppas på ytterligare några dagars uppehåll, sol och blåst!

Inplastning och uppställning av balar

En liten inblick i inplastningens mysterier.

Vissa plastare ställer automatiskt balarna stående, men Pea sköter den delen manuellt. Att lagra balarna stående gör dels att de behåller formen bättre (de kan annars sjunka ihop och bli ovala), dels håller de bättre stånd mot hackande fåglar. Plastlagret är mycket tjockare på gavlarna och därför är det bäst att ha den sidan uppåt.

Kontrollrunda

10.6 såddes korn och rybs kring hemknutarna. Nu har det gått c. tre veckor och det är lite intressant att ta en runda och kolla hur de artar sig. Tyvärr har min moped inte varit igång på flera år så det blev att ta till apostlahästarna. Kalles inlägg gjorde mej dock så pass nostalgisk att jag tror jag måste försöka åtgärda mopedbristen ännu i sommar.

Kornet räknar jag med att borde klara sig bra, det är redan ganska tätt och ännu har ogräset inte hunnit bli nåt allvarligt problem. Ju större spannmålsplantorna blir desto bättre konkurrerar och skuggar de, så varje dag som går utan att ogräsen hunnit i kapp är positivt. En ekologisk odling helt utan ogräs är en utopi, man får vara glad om ogräset inte tar överhanden och stör den egentliga grödan.

Rybsen är lite osäkrare än kornet, eftersom den kräver varmt väder för att växa bra och följaktligen växer den förtvivlat långsamt när det är svalt . Därför innebär en kall försommar större risk för att ogräset hinner växa förbi rybsen, eftersom ogräsen till skillnad från rybsen inte låter sig störas av låga temperaturer. Men så här långt ser det ändå rätt lovande ut. I rybsen ser man inga sårader, eftersom vi bredsådde den, alltså spred utsädet jämnt över hela åkerytan istället för att så den i rader. På pappret skall det hämma ogräsen. När man sår i rader blir det stora, öppna mellanrum mellan såraderna där ogräsen får fritt fram och det slipper man ju när man bredsår. Men i ärlighetens namn har jag svårt att se några enorma skillnader.

Jag lägger ut en del bilder på bestånden. De såddes alltså 10.6 och bilderna är från 17-18.6 och 30.6.