Etikett: Växtodling

Nu går det inte att skjuta upp årets värsta arbete mera: Att sälja säden. Det kan låta konstigt men först måste den flyttas till lastningssilo från kallufttorken. Det är i och för sej mekaniserat: Jag blåser säden upp i silon. Och tömmer torken med luft. I bottnen på kallufttorken finns det små hål där plåten tryckts ned så att luften kommer igenom men inte så att säden ryms genom hålen. Det är alltså inte runda hål som borrats rakt genom plåten utan bara ena sidan av plåten är nedtryckt och då blir hålen som fiskfjäll och luften blåser bara åt ett enda håll. På det sättet kan man blåsa säden mot uttaget i låren – om man har ordentligt tryck under plåten.

I våra kallufttorkar (den fjärde håller på att bli färdig) så hade vi först träfiberskivor med hål, sedan tunn plåt med runda hål och i de två senaste torkarna just den golvsveperplåt som jag beskrev ovan. Förr var man tvungen att skyffla ut säden för hand men med golvsveperplåten blåser vi ut den. Till det krävs som sagt tryck och stor luftmängd men det har jag med tre stora fläktar i samma huvudkanal som klarar av 100 000 kubikmeter luft per timme vid mottryck på över 50 mm vattenpelare (trycket lyfter alltså en vattenpelare 50 mm). Det är det minsta tryck man kan ha för att få säden att röra sej. Helst bör man ha mera.

Allt det här är bra men sedan kommer verkligheten och den består av damm, damm och åter damm ! Det är som en dammstorm inne i torken. Jag byggde in hela torken i plast (och fick solvärme på köpet) så det går bra om man inte behöver gå in där då man tömmer. I princip behöver man inte göra det MEN allt som oftast är det något krångel så man måste gå in i dammstormen. Och jag kan intyga att det inte är roligt. Visst har jag dammskydd och allting men man får bada bastu i en vecka efter tömmandet och ändå finns det damm överallt.

Och så måste torken repareras ibland – och då man slår med hammaren så faller det damm från alla håll och kanter. Inget roligt det heller. Jag använder förstås min stora dammsugare (=tömningsfläkten på 11 kW) men det är inget litet jobb att dammsuga en tork på 170 kvadratmeter. Otroligt nog fastnar dammet stenhårt på skivor och plast och i taket – överallt. Det måste skrapas bort – tvätta vill man helst inte inomhus även om trycktvätten nog skulle ta bort det.

Men nu hjälper ingenting mera – det är bara att börja med eländet. Förra veckan fick jag nu datamaskin (den gamla var redan nio år gammal vilket är mycket) så härtills har jag “varit tvungen” att installera den men det börjar vara klart. Så ut i dammet bara !

Nån kanske undrar varför det finns spår på sina håll i åkrarna dvs. osådda rader. Det är sprutspår som används för att få bättre precision i sprutandet. Då man sår så stänger man två billar vart femte varv (om man har en så maskin som är 250 cm bred och en spruta som är 15 meter bred). Helst bör billarna vara på samma avstånd som spårbredden på spruttraktorn.

Sprutandet är inget stort arbete men krångligt. Det får inte regna, det får inte blåsa, det får inte vara dagg och det får inte vara för hett med starkt solsken. Då man beaktar alla dessa krav så börjar det vara svårt att hitta en enda dag som passar. Vanligen blir det tidiga morgnar och sena kvällar – om det inte slår dagg förstås. Ett år så körde vi nästan hela midsommarnatten för det var enda möjligheten och regn var på kommande. Bondens midsommar firas då vädret det tillåter och det blir inte alltid tillika med det officiella firandet.

I år gick det ganska bra även om dagg ställde till litet problem. Jag försöker spruta så litet som möjligt men efter att försökt låta bli ett år för 30 år sedan insåg jag kvickt att allting måste besprutas varje år – hellre kan man då halvera dosen. Det blev nämligen en riktig ogräsexplosion och det stod klart att det var en kamp på liv och död mellan ogräset och mej. Den som i misstag lämnat en sträng tistlar obesprutade får lätt en primitivreaktion på hösten då det står två meter höga stänglar och sprida mängder av frön omkring sej. Och trasslar in sej i tröskans haspel så att man får gå loss på dem med kniven för att få bort dem. Då svär man att köpa alla de värsta gifter som mänskligheten frambringat nästa vår och vräka ut dem alla på eländet. Till all tur brukar man lugna sej och glömma tistelkräkena som verkar vara så långt borta då man ser den skira vårbrodden.

I alla fall har jag återgått till MCPA som verkar vara det enda medel som verkligen biter på tistlar. Det är billigt men inte så bra mot andra ogräs så jag brukar förstärka det med något s.k. “grammedel” (de kallas så eftersom de kommer i små 20 grams påsar). Andra ogräs som plågar oss är “leidärgres”, “nata” och snärjmåra. Det tog lång tid innan jag fattade att svinmålla var det fina namnet på leidärgres och våtarv på nata. Till all tur så är leidärgres lättbekämpade för de sprider tusentals frön per planta medan natan är besvärlig ett vått år för då kan den växa alldeles förskräckligt och snärjmåran sticka upp högt över säden. Då man tröskar så tvinnar snärjmåran runt haspeln så hårt att lagren kan bli brännheta. Och man får hacka länge med kniven för att få bort den.

Det är säkert mindre ogräsproblem där man har vall i växtföljden men då måste man ha djur och i vår bydel finns det inte en enda kossa kvar mer. Så det blir att spruta även om det inte är så trevligt. Hur man än försöker så andas man in sprutångorna och det är inget vidare roligt. Men konsumenterna kan vara lugna – vi har fått miljoner gånger större doser och är ännu i livet. Jag har sprutat i över 40 år. Fast gärna skulle jag slippa hela eländet.

Sprutan är en gammal Hardi på 600 liter men ombyggd med fjärrkontroll och rampen förlängd till 15 meter för att passa med en 2,5 meters såmaskin. Ursprungligen hade jag byggt  mer fjärrkontroll med magnetventiler men de har hamnat i den stora skothopen med misslyckade uppfinningar. Det var för 30 år sedan och då hade fabrikanterna ännu inte elektrisk styrning så jag satte in vanliga mässingsventiler men de klibbade fast efter en tid. Men tryckregleringen med en gammal vindrutetorkarmotor fungerar fint. Se bilderna nedan:

motorstyrning mätare och styrlåda

hälften vete, hälften ogräs sprutan

Och då sprutandet är färdigt börjar solen gå ned

Inte har det regnat mycket men litet varje dag bara för att jäklas. I dag fick vi i alla fall viltåkern sådd. Det var vatten i hjulspåren i ena hörnet men annars gick det an. Nu börjar jag åter fundera på huruvida det var riktigt klokt med naturvårdsåker. Hur går det med ogräset som man inte får spruta mot ? Om man lämnar ett år osprutat så brukar det leda till en enorm tillväxt av ogräset.

Men om Mats klarar sej utan att spruta så måste det väl gå här också … Sådden var ju ovanligt sen så en hel del ogräs strök med vid sådden. Fräsen tog kål på det mesta men kvickroten hjälper den ju inte emot eftersom rötterna ligger så djupt.

Det är alls ingen brodd på bilden ovan utan bondens gissel kvickroten som sticker upp.

Jag kan inte minnas att jag någonsin varit med om en så sen sådd som i år. Visserligen fick jag den “riktiga” sådden klar före åskregnet den 22 maj men jag har ännu halva arealen osådd (gröngödslingsvall). Tanken är att få den klar på ett par dagar och om det sedan kommer regn på veckoslutet så är det ju bara bra. Vallsådd är lätt eftersom det är så små frömängder att man sällan behöver fylla på. Det är alltså en blandning av 80 % timotej och 20 % klöver som jag sår.

Bäst hade det varit att så in åkrarna förra året i säden men marknaden ändras så snabbt att man aldrig vet hur det ser ut om ett år – knappast ens om en månad. Och jordbruket borde planeras minst ett år i förväg. I fjol våras hade jag inte den minsta tanke på att så in halva arealen i vall …