Då vi nu har vårbruket nästan avklarat, så kan vi nog vara både nöjda och skatta oss lyckliga. Vi har varken i Kabböle eller på Heisala blivit utsatta för dom här grymma åskregnena, utan vi fick jämnt och fint regn, drygt 10 milli, över de nysådda åkrarna. Det gjorde minsann gott, eftersom ytan började bli riktigt krut torr.
Det är nog en obeskrivlig känsla, att sitta på våren i traktorn och få bruka jorden. Allt börjar från början och man har allt framför sig. Nu har vi kommit så långt att vi har endast NaturVårdsÅkrarna (NVÅ,viltåkrar) och lite vete kvar att så.
Den där veteåkern är föresten den som jag fastnade med harven på, så man kan lugnt konstatera att den är lite våt! 😛 Men kanske den också ger sig snart. Vi har ju tid att så till den sista juni, dock är det ingen större idé att så vete så sent men den möjligheten finns.
För viltåkrarnas del, går vi efter principen “ingen panik”. Om man sår dem lite senare, har viltet något att äta också då som spannmålet mognar på de andra åkrarna. Så förhoppningsvis minskar vi lite på älgskadorna på det här sättet.
Allt som allt har vi drygt 30 hektar åker i Pernå. Jag skrev Pernå och inte Kabböle p.g.a. den enkla orsaken, att åkrarna är ganska spridda. Från gårdscentret tar det en knapp timme att köra till skiftet längst bort. Då kör vi inte direkt på några riksvägar, utan vägar hörande till kategorin “missa en grop, så får du två på köpet”. 😛 Så man får ta det lugnt och njuta av omgivningen då man kör!