Etikett: Växtodling

Frässådd

Nu har jag sått första biten. Det är sent men åskregnet i förrgår ställde till det. Annars också har det torkat upp förvånansvärt långsamt med tanke på hur solen stekt. Här kommer det litet frässådd:

video

Till all tur var det relativt svalt nu i kväll. Jag kör först runt fem varv (= en sprutbredd) och sedan fram och tillbaka tills allt är klart. Vart femte slag stänger jag två billar så det blir sprutspår. Det är viktigt att inte stanna i ändarna utan lyfta först fräsen och sedan såmaskin i farten för annars blir det hopar. Då jag svänger så är det nog styrbromsarna som gäller.

Elstolparna hör inte till mina favoriter precis:

Plogen

I ett inlägg tidigare idag påstod jag att plogen är det ädlaste redskapet i jordbearbetningen och utlovade också en motivering. I ärlighetens namn måste jag nog medge att mitt upphöjande av plogen är rent subjektivt och känslomässigt.

Plogen är något av en symbol för själva jordbruket. Den är det redskap som gör den mest omfattande luckringen av jorden och det är antagligen därför som arbetet känns på nåt sätt kraftfullt och genomgripande. Plogen skär loss och vänder hela matjordlagret, i grund och botten på samma sätt som när man i hemträdgården vänder jorden med spade. Man plöjer vanligen c. 20-25 cm djupt (allt mellan 15 och 30 cm förekommer), vilket känns rejält jämfört med t.ex. en S-pinnharv som man ofta inte går lägre än 5-6 cm med.

Plöjningen markerar att man slutgiltligen vänder blad i odlingen, lämnar förra säsongen bakom sig och går in i nästa. Plogen renar jorden genom att mylla in ogräsrötter och gamla växtrester och förebygger därigenom faktiskt i viss mån både ogräs, växtsjukdomar och t.o.m. vissa skadeinsekter.

Fast i ärlighetens namn finns det nackdelar med plöjningen också. Det är ett av de långsammaste arbetsmoment vi gör och kräver mycket tid och bränsle. Trots att plogen i princip luckrar jorden bra finns det också risk att man packar till den etter värre om man plöjer när marken är för blöt.

En väl utförd plöjningen är lite av en hederssak för många jordbrukare eftersom det kräver en del kunnande och erfarenhet för att bli riktigt bra. Man skall plöja rakt, ha plogen rakt inställd både i längd- och sidled, plöjningen skall göras till lagom djup o.s.v. Plöjningen är faktiskt det enda arbetsmoment som blivit en tävlingsform och man kan tävla i plöjning t.o.m. upp till VM-nivå. Distriktsmästerskap ordnas runt om i landet på höstkanten, jag gissar att vi får anledning att återkomma till dem när det drar ihop sig.

Faktum är att jag arrenderar en del av de åkrar jag odlar av en flerfaldig österbottnisk mästare i plöjning och på just de åkrarna känns det extra viktigt att få till ett någorlunda anständigt resultat. Ibland går det bättre, ibland sämre. Hur gick det idag då? Låt oss säga att det inte gör nåt om han skulle ha inlett villasäsongen.  :)

(Andra ryggen blev riktigt, riktigt dålig.)

Åskregn

Vi harvade och allt såg bra ut men så kom ett ordentligt åskregn. Slut för idag alltså. På kvällen måste jag ännu åka till Lindkoski och byta en UPS (reservström med acku)  i datanätsväxeln där. Nu satte jag in en bilacku och heimlaga strömförsörjning som är betydligt tuffare än de ynkliga UPSar som man kan köpa.  Nu borde växeln fungera i sex timmar efter strömavbrott. Och sällan är strömmen borta så länge. Och så borde växeln vara betydligt mer skyddad mot åska.

Min väderstation och mätsystemet måste jag också stänga av då det kom åska så det blev ett hack i kurvorna.

Få se om det kommer mer regn i natt …

Sådd på gång

Jag var i slutet av förra veckan heim i Pernå. Tanken var att vi skulle ha börjat med vårbruket. Alltid kan man ju tänka..! Vädret var varmt och vackert , men åkrarna fortsättningsvis våta. Pappa ytgödslade vallarna och dessutom gick det också att plöja lite av det som ännu var kvar. Men otroligt vått och framför allt ojämnt är det. Men, envis som jag är, så bara måste jag ändå ut för att pröva att harva. Riktigt bara för att se omifallomatt det ändå skulle gå 😛

Nå, det gick ju inte så hemskt bra. Nog kom jag igenom största delen, men nog måste jag lämna några våta fläckar orörda.

Så efter att det ännu regna några milli, natten till söndagen, så beslöt jag mig för att komma hem till Heisala och göra ett nytt försök med Kabböle-åkrarna i slutet av den här veckan.
Hit hade jorden torkat så mycket under tiden jag var borta, att Antte och Åke hade lyckats sprida ut såväl kalk som gödsel på en åker som skulle sås. Så på söndag kväll kunde de sätta igång med sådden.

Åkern såddes i två etapper. Först såddes havre och ärter. Efter den sådden vält(r)ades åkern. I dag sådde Åke sedan andra gången. Då var det dags för timotej, rajsvingel, ängsvingel, blålusern och persisktklöver. Det ska vältas också efter andra sådden.

Under normala förhållanden kommer vi att kunna ta två skördar i år från den här åkern med den här blandningen. Om allt går bra, övervintrar timotej, ängsvingel, rajsvingel och blålusern så att vi från och med nästa år kan ta “normala” vallskördar från åkern.