Etikett: Växtodling

Tävling – vem sår först?

Tävlingen är avslutad – Kalle har sått (10.5)! Fyra personer vann varsin keps.

Är du ledsen för att du inte har nån Bondbloggen-keps nu när solen äntligen börjar titta fram? Misströsta inte – nu är det dags för en ny tävling och nya vinstchanser!

Den här gången gäller det att lista ut vem av bondbloggarna som sår först – och när. Vi söker alltså ett namn och ett datum. Den eller de som träffar mitt i prick – eller närmast – utgår med segern.

Är det Mats i Östensö som sår först?
Eller Kalle i Yttermark?
Hinner Sonja ut först på åkrarna i Pernå (märk – inte i Heisala!)
Eller får Nisse i Hindersby ut sina rullande antikviteter och utsädet före alla andra?

Kalle, Sonja, Nisse och Mats har alla gett lite vinkar i sina inlägg här de senaste dagarna. Läs dem så får du lite hjälp på traven.

Du kan som vanligt delta i tävlingen genom att skriva ditt svar i en kommentar till det här inlägget (kom ihåg att ange din e-postadress så att vi kan kontakta dig när du vinner! Adressen syns inte utåt.), på Facebook eller genom att mejla till bonden.blogg@yle.fi.

Tävlingen pågår ända tills den första bloggaren meddelat att sådden är på gång!

Vårbruket närmar sig

Kalle och Nisse skriver om sina vårbruk och hur de är upplagda. Min strategi för de närmaste veckorna ser lite annorlunda ut, eftersom vi har rätt olika förutsättningar.

Kalle och Nisse höstplöjer sina lerjordar. Jag har nästan inga lerjordar alls, hos mej dominerar fin och grov mo. Mojord är grövre än lera och beter sig lite annorlunda. Fenomenet att jorden blir för hård och torr vid vårplöjning finns inte alls, tvärtom är vårplöjning till fördel eftersom det gör att jorden torkar upp snabbare. Höstplöjning är ingen nackdel, men inte heller nödvändig. Jag höstplöjer en del men sparar oftast merparten till våren.

Nisse kör med plöjningsfri odling på vissa åkrar och det är en rasande intressant metod, som jag dock inte sett som nåt alternativ för mej. Dels är mojord inte riktigt lämpade för plöjningsfritt, dels tenderar plöjningsfri odling att ge mer rotogräs. Så för en ekoodlare på mojord känns plogen fortfarande som det säkraste alternativet.

I jordbearbetning brukar man tala om en optimal bearbetningstidpunkt, då jorden är lätt att bearbeta och resultatet blir bra. På lerjord är den tiden kort, i vissa fall bara en eller två dagar, sen är jorden stenhård. Mojord är betydligt mer tillåtande, speciellt när den som mina marker innehåller mycket mull. Optimala såtiden är ledigt en vecka lång så det är inte lika kinkigt att med timingen.

Efter plöjningen får jorden torka upp innan harvningen. Jag kör med vanlig S-pinnharv och ibland rullharv före den. Rullharven behövs normalt inte på mina jordar, men den myllar in gödsel och valltorvor rätt bra så ibland är den nödvändig.

Själva sådden brukar infalla nån gång mot slutet av maj, när jorden blivit ordentligt varm och torr. Sår man i kall jord försenas groningen och ogräset hinner växa sig för stort. Konventionella odlare kan så tidigare eftersom den lättillgängliga näringen i konstgödseln kompenserar för den något kallare jorden, men som ekoodlare är det bara att vänta ut värmen. Blir sådden av före 20 maj är det nästan läge för kors i taket och tårtkaffe. Det är inte ovanligt att det går en bra bit in i i juni. Speciellt rybs som måste sås i ordentligt varm jord kommer garanterat att sås först i juni.

Stödparagrafernas djungel

Som svar på Marianns fråga om naturvårdsåker i Man får skörda vad man sått måste jag skriva ett helt inlägg. Vi får nämligen flera luntor på sammanlagt flera hundra sidor text som vi måste läsa igenom då vi gör stödansökan. Till all tur kan jag hoppa över de delar som berör djuren (stackars djurbönder !) och “bara” läsa om växtodlingen. Det är en ren djungel av paragrafer.

Byråkraterna har hittat på massor av olika sorters områden som alla skall skötas olika. Men för att bara ta upp naturvårdsåkrar som Mariann frågade om så finns det fyra olika sorter:

1. flerårig vall
2. ängsvall
3. landskapsvall
4. viltåker

Jag kan inte ta med allt som finns i stödguiden men kort sagt är flerårig vall gräs och högst 20 % klöver (kvävefixerande växt). Ängsvall måste ha minst en flerårig ängsväxt som prästkrage (inte klöver). Landskapsvall måste ha minst två växter från en lång lista – bland andra solros, blåklint och kornvallmo och får innehålla högst 30 % vallväxter. Viltåker måste ha minst två växter från en lista med bland andra spannmål, rybs och oljelin.

Ängsväxterna har den allra dyraste blandningen. Jag räknade ut att det kostar kring 280 euro per hektar att så dem. Nu då naturvårdsåkrar blivit pop så har priserna på fröblandningarna skjutit i höjden radikalt.

För mej är viltåker förmånligast eftersom jag har eget utsäde – och så står älgarna och äter på vår skogsåker i alla fall så det verkar vara naturligt. Man får inte bespruta alls men får skörda. Det är viktigt för då hålls åkern i bättre skick.

Naturvårdsåker få man ha på högst 15 % av arealen men därutöver sår jag vallväxter på 50 % som då kallas “gröngödsling” och måste plöjas upp efter senast två år. Där måste klövern vara MINST 20 % av fröblandningen. Det är ju samma blandning som naturvårdsvall men det är viktigt vad man KALLAR det ….

Tro nu inte det är så enkelt – det finns massor av tvärvillkor och annat som man måste beakta. Vi är inte växtodlare mer utan paragrafodlare. Missar man nån paragraf så kan man förlora stödet. Om paragrafen är förståndig eller inte har ingen betydelse. Våra förtroendemän får jobba hårt hela tiden för att få bort de mest vansinniga påhitten. Tjänstemännen vill jag inte klaga på – vi har flera bondpojkar från vår by på ministeriet som nog är med i jordbruket rent praktiskt också.

Men jorden är besvärlig. På vissa åkrar kan man göra sådant som absolut inte fungerar på andra. Liksom bönder är åkrar ytterst individualistiska och ibland nyckfulla. Våra lerjordar är sådana att  de gamla brukade säja “våårplöjjand mootarbeitar liggvext” – vilket betyder att det inte växer nånting ifall man plöjer på våren vilket en del vurmar för. Vårplöjning kan vara bättre på vissa jordar men absolut inte här. Så det är ytterst vanskligt att hitta på paragrafer som alla skall följa.

Räkna groddar

I lördags var det dags att räkna groddarna i grobarhetsprovet. Jag fuktade kaffefiltren, rullade upp dem och sen var det bara att börja räkna hur många frön som hade börjat gro (lat som jag är räknade jag förstås de som inte grott, eftersom de var färre). Eftersom 188 av mina 200 frön hade grott borde grobarheten vara 94%, vilket faktiskt är rätt bra. Visserligen är resultatet helt rimligt eftersom det var en ypperlig sommar för spannmålens del i fjol, men jag kommer ändå att fega och räkna med lite lägre grobarhetsprocent när det blir dags för sådd. I ekoodling är ett lite för tätt bestånd att föredra framom ett lite för glest, eftersom det täta konkurrerar bättre med ogräs. Dessutom kommer det här kornutsädet till stor del att bli grönfoder (alltså slåttas och balas till ensilage) och där är ett tätt bestånd absolut ingen nackdel.

Under den gångna veckan beställde jag rybsutsäde tillsammans med ett par andra odlare och vallfrö beställde jag redan i vintras. Så nu börjar jag ha utsädessidan klar för vårbruk.

På fredagen hade jag igen lite lektioner åt vuxenstuderande, denna gång och såbäddsberedning. Efter att ha pratat om harvar och vältar en hel eftermiddag började jag få riktig vårbruksstämning. Snart, snart…. 🙂

Man får skörda vad man sått

Nu börjar skogsbruket gå över i jordbruk – odlingsplanen skall göras upp. Vad skall jag så ? Som vanligt har jag köpt gödsel redan förra hösten och vanligen använder jag eget utsäde. Vi har haft veteodling och tidigare också rybsodling. Men nu är vetepriserna nästan på nollnivå (under 10 cent per kg) och rybsen har haft för mycket sjukdomar – mest har bomullsmöglet sänkt skördarna radikalt.

Jag hörde på lantbrukssällskapets information och den bekräftade vad jag redan kommit fram till: Odling är inte lönsam. Jag har nästan två års veteskörd i lager och jag tänker inte ge bort den till inget pris alls.

Så det lutar åt att det blir 50 % gröngödsling, 15 % naturvårdsåker och sedan 35 % vete  (på de bästa åkrarna). För att veteodling skall kunna ge nånting måste man med dessa priser få skördar på 5500 kg/ha och det lyckas inte på våra bevärliga  leråkrar – om man inte har en ovanlig tur med vädret. Och det har man sällan här. Vi har tyvärr torra försomrar och våta höstar och det borde vara tvärtom.

Så nu skall jag hjälpa till att minska på överskottet och samtidigt passa på att fixa diken och våta lägder och få litet bättre skick på åkrarna med gröngödslingen. Och kanske experimentera litet med nya sorter – man förlorar ju inte mycket då priserna är dåliga.

Att spruta och gödsla vilt skulle kanske ge någon tia till per hektar men då är det närmast firmorna som förtjänar hundratals euro per hektar. Och det blir ännu mera överproduktion och priserna sjunker ännu mera. Det verkar inte riktigt klokt.

I fjol odlade jag vete på hela arealen men det blir nog en drastiskt omsvängning i år. Men så är det med marknaden. Man är tvungen att reagera snabbt och radikalt. Ingen vet vad man får för vetet på hösten så det är liksom hasardspel.

Bonden har blivit brandman (liksom Kalle) – han sitter och väntar på att det skall behövas mat (börja brinna). Och då gäller det att ha åkrarna (brandbilen) i skick. Nån påstår att det blir brist på åkermark år 2020 – om bara tio år. Så det lönar sej inte att kasta yxan i sjön än. Bättre att hålla den slipad och klar …

Grobarhet

Kalles inlägg om att han lagt “utsäde i mälton” påminde mej om att jag också borde testa grobarheten. För nåt år sedan hörde jag om en förenklad snabbmetod med kaffefilter. Man fuktar två kaffefilter och lägger ut 100 st kärnor per filter, rullar ihop dem, stoppar i en plastpåse och lägger gummiband runt så påsen inte läcker fukt. Påsen skall sedan stå upprätt i kylskåp i en vecka, därefter 3-4 dagar i rumsvärme och sen räknar man hur många kärnor som grott. Ju lägre grobarhetsprocenten är  desto mer utsäde måste man så per hektar för att få ett tillräckligt tätt bestånd. Exakta utsädesmängen räknas fram via en formel men den återkommer vi till när det blir såtider.

Det här är något man bara gör med det utsäde man själv odlat. När man köper utsäde från lantbrukshandeln får man alltid med ett garantibevis där grobarheten framgår. Eget utsäde är billigare än köpt, men köpt utsäde har oftast bättre kvalitet och är friskare så vilket som är att föredra är en bedömningsfråga. Och för kunna att göra den bedömningen är det förstås bra att veta grobarheten på det egna utsädet.

Om inte annat är grobarhetsproven ett ganska säkert vårtecken. Det närmar sig, det närmar sig… 🙂

Ett prov klart och rullat, det andra påbörjat.

PS. Som ekoodlare borde jag ju självklart ha använt oblekta kaffefilter, men tyvärr var det där allt som fanns i kaffeskåpet. DS. 😉