Växtodling – Sida 8

Kvickrot

Tröskande är över men kvickroten måste man göra nånting åt. Förra årets besprutning lyckades ganska bra men det finns ännu fläckar och om man inte gör nånting åt dem så är de ganska omöjliga nästa år. Nu är alla skiften sprutade och vädret har varit varmt och vindstilla men frågan är om det blev för sent på året ? Förseningen med nästan en månad i våras och den kalla sommaren som försenade tröskningen ännu mera gjorde att bekämpandet av kvickrot är en månad försenad. Tiodygnsprognosen lovar 7-8 plusgrader och ganska varma nätter så kanske det hjälper. Men kvickroten är inte mera i stark tillväxt och det borde den vara för att medlet skall transporteras till rötterna.

Det ser bättre ut på annat håll men på den här hopplösa leråkern växte vetet dåligt i år och kvickroten kunde breda ut sej. De här buskarna med kvickrot är inte nånting man vill se på sin åker så nu hoppas jag att årets bekämpning lyckades.

På den teg som (nästan) blev utan konstgödsel och som jag lämnade som “provruta” så var skörden nära noll. Så jag blir inte eko-odlare än åtminstone. Men intressant var att brodden var jämn och fin på tegen. Sedan orkade vetet bara inte skjuta strå och där det fanns något ax så innehöll det bara ett par ynka korn. Den kalla sommaren var heller inte bra för vetet.

Och så veckans naturbild. I måndags kom det morgondimma som långsamt sänkte sej nedåt men det var god sikt under dimman så det såg intressant ut med en rand skog under dimman. Bara ett par minuter senare var allt dimma.

Lååångdragen odlingssäsong

Så var sista vetet tröskat. Det var ingen brådska för vädret blir bara bättre men man måste få slut på tröskandet någon gång. Nu gäller det att spruta mot kvickrot och baldersbrå och det verkar vara bra väder för det i morgon – varmt och vindstilla.

Sist och slutligen var det inte så mycket bekymmer odlingssäsongen 2015 – utom att allting drog ut på tiden alldeles eländigt. Först ville man inte få utsädet i jorden och sedan ville det inte växa i kylan och till sist drog tröskandet ut på tiden så vi nu är nästan i mitten på oktober.

Direktsådden gick mycket bättre än förväntat och skörden var inte heller dålig. Nu är höstarbetet klart så fort jag får sprutat. Sedan är det bara att vänta på våren för jag bearbetar inte alls på hösten. Direktsådden sparar en hel del pengar och massor med arbete. Nästa vår kanske jag måste spruta om kvickroten inte dör nu på hösten men då behövs inte heller någon harvning eller annan jordbearbetning.

Nu i höst måste jag ännu köra med hacken över vallen på skyddszonen. Där finns enorma mängder baldersbrå och det är illa för där kan jag inte spruta. Få se vilket elände det blir nästa år … Antagligen ännu värre än då jag hade mångfaldsåker förra gången. Det blir ingen mångfald utan ren baldersbrå-åker. Ganska idiotiskt enligt min mening.

Som jag skrev i en kommentar så kan en planta baldersbrå ge ifrån sej upp till 250 000 frön (i medeltal 35 000). Det blir att spruta massor av glyfosat för att få bort eländet senare.

Allt skördearbete är inte slut än. Tröskan skall rengöras och torkningen skall skötas. Det har torkat ganska bra på eftermiddagarna då det varit solsken men tyvärr inte så många timmar per dag. Vetet håller sej nog bra över vintern om jag kyler ned det under noll och det är inget problem.

Nu får jag börja med sommarens byggarbeten :-).

Spruta och gödsla

Förra veckan kom Yaras annonsbilaga med Landsbygdens Folk. Den har ganska mycket slagsida åt den våldsamma gödslingen till men där finns också intressanta artiklar. Optimal kvävegödsling på 210 kg rent kväve per hektar anser jag är rena smörjan. Optimal för Yara möjligen men inte för en vanlig bonde. Artikelns författare påpekar helt riktigt att man bör dimensionera gödslingen enligt skiftets förmåga att producera skörd men det stora diagrammet på sidan visar närmast ett specialfall för Kotkanniemis provrutor.

Redan länge har jag varit ytterst skeptisk till deras sätt att räkna “optimal” gödsling. Dessutom misstänker jag att de lämnar bort en mängd faktorer. Större hektarskörd ger dyrare transporter, dyrare torkning och mera arbete. För att inte tala om att vi borde få ned veteskörden med 40 % i Finland ! Varje ökning av skörden sänker bara priserna så vi förlorar på att ha stora hektarskördar. Nu betalar vi för frakten till Mellaneuropa medan vi skulle få en prishöjning som motsvarar frakten om skördarna skulle fås ned. Så det är ett riktigt dåligt råd vi får av Yara beträffande gödslingen. Förstås vill de bara sälja mera och få in mera pengar men dum är den som går på det.

Forskarna på Yara är inte några skurkar men de drar hemåt. En annan artikel handlade om bearbetningens inverkan på strukturen och det var intressant för mej. Sedan 2003 har på Kotkanniemi ett skifte plöjts, ett stubbearbetats och ett direktsåtts (med en Väderstad Rapid). De senaste fyra åren har direktsådden gett den bästa skörden och plöjningen den sämsta. Intressant var också att strukturen förbättrats mest på den direktsådda delen och var sämst på den plöjda. Men de första åren var inte så bra för direktsådden utan det tog flera år innan den började ge bra resultat. Det stämmer ganska bra med vad jag läst om direktsådd i svenska försök. Det tar tid innan förbättringen syns.

Så jag siktar på att fortsätta med direktsådden. Kvävegödslingen däremot tänker jag hålla nere. Likaså besprutningen men jag upphör inte med den. Speciellt naturvårdsåkrarna som jag testade avskräckte mej grundligt. Baldersbrå och kvickrot tog över helt eftersom man inte fick spruta. Men det är väl ändrat i de nuvarande reglerna.

I senaste Land Lantbruk finns en artikel om ett examensarbete vid Karolinska institutet och Stockholms universitet där man jämfört grönsaker och frukt från tre källor: vanliga importerade, vanligt odlade i Sverige och ekologiskt odlade. Som indikator använde man HI-indexet där HI under 1 inte förväntas ge några långsiktiga negativa hälsoeffekter. Resultatet var delvis förvånande. Importerat och vanligt odlat gav HI=0.15 medan vanligt odlat från Sverige bara gav HI=0,02. Ekologiskt odlat gav bara 0,0003 och annat hade ju varit skandal eftersom man mätte resterna av bekämpningsmedel.

Personligen är jag inte förvånad då man vet hur mycket mera bönderna måste spruta i Mellan- och Sydeuropa. Den svenska maten var mer än sju gånger bättre och låg mycket långt under indexgränsen. Men det är inte konsumenterna som får i sej mest bekämpningmedel utan bönderna som andas in medlet direkt då de sprutar. Så det är all idé att minska på besprutningen.

Ekologisk odling blir det inte för mej nu åtminstone men jag är hela tiden mycket intresserad av odlingsmetoder som kunde minska användningen av gödselmedel och kemikalier. Vall skulle gå bra på våra åkrar utan gödsling men det finns tyvärr ingen som vill ha det den producerar då kossorna nästan försvunnit från våra byar. Fram till 1975 då vi sålde kossorna så hade vi stora mängder hö utan nämnvärd gödsling och utan besprutning.

Det är värre med vetet. Jag har strävat till att minska på gödsling och besprutning och försökt minimera bearbetningen och alla kostnader och arbete. Men i princip är det i alla fall konventionell odling. Lägre hektarskördar stör mej inte alls men nånting måste man få in från veteodlingen. Och ogräsåkrar vill jag inte ha även om de inte behöver vara totalt ogräsfria. De stora problemen är närmast kvickrot och baldersbrå.

Jag tänker inte ta problem med gödsling och sprutning på den låga nivå jag håller. Undersökningen i Stockholm visar att jordbruket är renare än många tror och då har säkert bönderna i Sverige använt betydligt mera gödsel- och sprutmedel än vad jag gör.

Nya odlingsmetoder kommer hela tiden och det är möjligt att också jag kan lämna Yara och Monsanto åt sitt öde en dag.

Sommaren kom tillbaka

Nu har det varit ett par dagar med sol och sommarvärme och det är vi glada över. De klara nätterna har förstås varit kalla men ännu ingen frost. Korn och havre har man tröskat men vetet är ännu omoget. Fast det börjar också byta färg. Vi talar ju inte om “mogna” här utan säjer “kveiti fäärdnar“.

I förgrunden syns vårt vete och i bakgrunden grannens korn. Minst en vecka med värme behövs ännu för vetet men tiodygnsprognosen ser tillsvidare ganska bra ut. Litet regn i slutet på nästa vecka men prognosen ändras varje dag …

Andra satsen flis torkade bra i sommarvärmen så den kan snart köras ned i flislagret. Med litet svalare nätter har jag fått flismatningen att fungera utan att pannan börjar koka. Jag satte på värmen till huset för att hålla balansen men det blir så varmt att man ibland får svårt att sova. Vi har blivit vana vid litet svalare inomhus och speciellt i sovrummet. Men barnbarnen som springer omkring behöver litet varmare.

För ett dumt huvud får kroppen lida säjs det och det stämmer precis. Jag lyfte ensam ett par stora mellanväggar till torken fastän Henrik var hemma. Han har bråttom med jobbet (på distans) så jag ville inte störa honom. Men nu linkar jag omkring och äter värkpiller igen. Troligen är det ischiasnerven som kommit i kläm. Men isjas är ju nånting som bara gamlingar lider av och jag är ju inte gammal … :-).

Nu skall jag försöka klura ut varför tröskan bränner säkringar varje gång man stänger av den. Det ordnar sej med en automatsäkring men det retar mej i alla fall. Ett ganska underligt fel.

Och så skall torkarna städas och repareras. Alltid är det nånting som behöver göras. I höst skall vi också fira den äldre torkens 40-årsjubileum. På dörren till huvudkanalen är det inskuret 17.7 1975 och det var då jag på allvar började ta över jordbruket. Det året sålde vi kossorna och gick över till sädodling. Torken hade jag planerat helt enligt eget huvud och det är ju trevligt att den ännu fungerar bra efter 40 år. Plasten har vi varit tvungna att lappa under takfönstren där solen lyser men det är inte så underligt. Grundprincipen har i alla fall fungerat. Speciellt solvärmen (som kom till litet i misstag) har fungerat bra. Man ser på torktemperaturen precis när solen går i moln.

Just nu håller vi bara tummarna för att vädret fortsätter att vara varmt och torrt.

Dystert

Jag svetsade litet fiberkabel nu då man ändå inte kan börja tröska. Det var vid landsvägen och folk körde förbi där. Endel till och med med tröska och vagn. Men dystra var allihopa. Höstsäden och havre har man tröskat men vårvetet är grönt och fult i år (i motsats till “grönt och skönt”). Och allt emellanåt regnar det … Och kallt har det varit.

Sveriges TV lovade varmare väder efter onsdagen och det får man minsann hoppas på. Om det nu kommer hitåt … Tiodygnsprognoserna lovar varmare från torsdagen här – upp till +20 grader. Men tillsvidare går man och ser på det fina vetet som är alldeles för grönt – en månad för grönt. Så det är dystert, dystert …

Att sälja vete

Att köpa billigt (eller inte alls) klarar jag bra men det är sämre med säljandet. Nu är också vetepriserna mycket beroende av faktorer på världsmarknaden utanför vår kontroll så det är bara att sälja till det pris som erbjuds eller inte alls. Í år fanns det ändå en tredje möjlighet eftersom man organiserade egen export. Och jag skrev på ett avtal om 40 ton fodervete. Priset var inte så fantastiskt men det var det inte här i landet heller. Nu har priserna stigit litet men är fortfarande låga.

Det var litet problem att få exporten igång på grund av låga priser på världsmarknaden men nu verkar ett parti vara på väg. Och så fort det är klart så åker vårt vete iväg till Lovisa som ju är nära oss. Transportkostnaderna (som vi betalar) blir då inte så höga. Det är förstås fjolårets vete som vi säljer först nu. Det är alls inte ovanligt eftersom jag nästan alltid lagrat skörden över vintern. På våren är det mycket lätt (och billigt) att torka ned den sista procenten. Just nu är luftens relativa fukthalt 55 % fastän det är mulet och den sjunker ordentligt då solen lyser. Många vårar har jag torkat ned vetet under 12 % i misstag då jag inte stängt fläktarna i tid. För saluvete måste fukthalten vara under 14 % och litet marginal måste man ha.

Nu skall också nya torken tömmas så vi kan flisa för nästa vinters värme. Och flisen måste köras ned i flislagret före tröskandet. Som det nu ser ut så kan det bli tröskat med hög fukthalt på vetet och då det blir sent så är det svårt att torka. Det är ingen katastrof i en kallufttork eftersom man kan starta fläktarna och kyla ned säden vid behov. Det intressanta är att då man torkar så skall man blåsa då det är varmt men då man skall kyla ned säden så den håller över vintern så skall man blåsa då det är kallt. Också fuktig säd håller sej bara den är tillräckligt kall.

Före torktömmandet byggde jag om rörsystemet litet. Nu kan jag lätt flytta säd som innehåller stickor och agnar (i lårarnas kanter) till sorteraren medan största delen går direkt till silon. Fläktsystemet som jag köpte 1975 då vi byggde torken på ladugårdsvinden har fungerat utmärkt och gör det än i dag. Litet dyrt var det men på 40 år börjar det ha betalt sej. Det bästa är att det blåser rören helt rena så man blandar aldrig olika sorter. Dessutom är det lätt att köra runt hörn och med snabbkopplingarna kan man bygga upp tillfälliga rörsystem snabbt.

Den nedersta omkopplaren är ny och den kan flytta vetet till sorterargropen (till vänster) eller vidare uppåt där den övre omkopplaren väljer om man vill köra in till den gamla torken (uppe till vänster) eller till en av sex silos (uppe till höger). En våning lägre ned står sugfläkten som jag använder då jag kör upp vetet från den nya torken.

Fördelen med sugfläkten är att torken blir helt ren tillika. Den går tyvärr inte att använda i gamla torken som har djupa lårar utan där blåser jag ut säden med ögonlocksplåt och kör vidare med en annan flyttfläkt. Säden går till samma omkopplarpelare så jag kan med omkopplarna styra den dit jag vill. Fördelen med att blåsa ut säden i stället för att suga är att den blir litet sorterad tillika. Agnar och annat lätt material flyger nämligen över till nästa lår.

Det går lika snabbt att suga bort säden med den här fläkten som har en 22 kW motor och dubbelfläkt. Jag har ögonlocksplåt i torken med riktad luftström eftersom jag planerade att tömma torken genom att blåsa men det här systemet är egentligen bättre.

Nu är det också dags att ge sej ut på åkern för att söka flyghavre. Vetet har gått i ax och flyghavrens vippor har kommit fram. Jag har visserligen sprutat mot flyghavren men man måste i alla fall kontrollera åkrarna så de inte hinner fröa. Det bästa vädret är mulet men inte regn då man skall plocka. Bakbenet är styvt på morgonen men då man börjat röra på det så är det ganska bra.